Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Uppfräschat

Igår kväll tog jag några minuter för att fräscha upp fönsterbågarna utvändigt. Jag strök kokt linolja med en trasa på bågarna. Den rödoranga färgen kom bättre till sin rätt då och ytan blir stryktåligare igen mot väder och vind.

Lätt som en plätt. Den vänstra bågen är inoljad, den högra väntar på samma behandling.

Och som synes genom rutan har jag köpt Coops Retro Edition 2011 med Stig Lindbergs mönster. Det blev 4 av varje – assiett, skål och mugg. Kanske åker de med norrut till 50-talsköket…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Annonser


9 kommentarer

Linoljefärg

Kan inte komma ihåg att jag behövt ifrågasätta mitt användande av linoljefärg särskilt mycket under åren. Med det vill jag inte säga att jag alltid i alla sammanhang använt oljefärg. Var färgtyp har sin plats. Men att den ofta är bra, både inomhus och utomhus, har jag inte ifrågasatt då jag använt den på egna hus, möbler och tingestar.

I tonåren skulle jag en gång hjälpa till hemma att måla om fönster och fönsterfoder utvändigt. Då blandade pappa själv till linoljefärg, antagligen för att färghandeln på orten inte hade den i sitt sortiment. Kokt linolja, zinkvitt, terpentin tog han fram ur gömmorna och ett stänk av blått pigment som han hade i sitt förvar (minns inte vilket) för att få vit linoljefärg. Det pyttelilla blå minns han att målarna i hans ungdom blandade i vit färg för att få den riktigt vit.

Under en tågluff kom vi luffarkompisar till Florens och hittade den mest spännande av färgbutiker: Zecchi på Via dello Studio. Där såldes pigment i lös vikt och gissa vem som gick loss och fyllde ryggsäcken? Det var helt underbart. Jag köpte lite av många olika pigment för att prova. Hemma i Sverige gick det på den tiden inte att få tag i torrpigment på lös vikt, åtminstone inte i konsumentförpackningar i detaljhandeln. En del av de florentinska pigmenten gick åt till linoljefärg, äggoljetempera och limfärg som jag använde på möbler och inredningsdetaljer.  Ahhh, va roligt det var!

Jag har fortsatt använda linoljefärg. Det första vi målade här i Universumet var drängkammarens fönster. Den blev den egenblandad men vi tänkte fel och tog rå linolja istället för kokt, vilket gjorde torktiden väldigt lång och besvärlig. Man lär av sina misstag så då vi målade den gamla spegeldörren i då nyinrättade dusch/toaletten använde vi kokt linolja. Då snickerierna på övervåningen skulle målas skulle en grön kulör blandas till och vi vände oss till Engwall & Classon. Det var i slutet av 1990-talet. Detta fabrikat samt Wibo fanns lättillgängligt i handeln på den tiden förutom de stora färgtillverkarnas linoljefärg (som jag har varit lite skeptisk till). Då köket målades 2005 använde vi färg från Ottossons Färgmakeri. Diskussioner om standolja i E&C:s linoljefärg hade då  varit på tapeten.

Det man kan vara glad över är att linoljetillverkningen skjutit fart, oljelin odlas igen,  avhandlingar har skrivits, produkterna blir förhoppningsvis allt bättre. Men fortfarande gäller det att se upp så inget otillbörligt blandats i färgen eller att man betalar överpris. Som konsument måste man vara kunnig för att ställa rätta frågorna, det är inte alltid så lätt. Då intresset för byggnadsvård ökar och användningen av linoljefärg också ökar, borde priset gå ner. Kanske särskilt i byggnadsvårdsbutiker!

***

Sophie med bloggen Ekenäs gård har gjort en noggrann genomgång av linoljefärgens eventuella hälsorisker med hjälp av uppgifter från Internet. Särskilt med hänsyn till formaliner. Intressant! Numera används linoljefärg utan lösningsmedel. Jag använde en norsk sådan på 80-talets slut då jag målade många hyllplan i min lägenhet. Den var rätt tjock men jag strök två gånger. Penseldragen blev synliga precis som jag ville. Men den linoljefärgen var ganska så svårstruken.

Själv funderar jag inte så mycket över balsamterpentinets vara eller inte vara i den färg jag använder eftersom det inte är i någon stor omfattning jag målar. Kanske är det blåögt… Men att yrkesmålare inte vill utsätta sig för lösningsmedel är förståeligt. Att använda mask är rätt otympligt och svettigt. Detta föreskrivs om oljefärg ska användas inomhus i kulturmiljöer. Fönster får målas med färg innehållande lösningsmedel av yrkesmålare utan skyddsmask både ut- och invändigt eftersom ventilation då lätt kan ordnas.

Kanske förändras linoljefärgerna så att de kan strykas tunt utan att lösningsmedel blandats i. Det är ju annars den färgens signum: att strykas tunt i flera lager. Våra kompisars välanvända trappa som strukits med många lager väl utspädd linoljefärg har stått sig i väldigt många år.

De tixotropa färgtyperna som finns i handeln är jag skeptisk till eftersom de genom en enda strykning täcker en yta. Den torkar fort vilket gör det svårt att gå tillbaka och förbättra en liten yta. Om trägolv målas med linoljefärg som täcker med en strykning blir det intressant att se hur slitaget kommer att se ut om några år. Kanske ser det bra ut, eller gräsligt, kanske förändras vår uppfattning om vad som är vackert…