Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Public service

Tänk, detta är första året jag betalar ”tv-licens”. Eller rättare sagt det var 2019 som var första året men jag ser det på årets deklaration. Jag har aldrig ägt en televisionsapparat i hela mitt liv. Det var först när ”Halvan” med sina tv-apparater kom in i mitt liv som tv blev ett medium jag började titta på något lite mer. Först var det videoinspelade kulturprogram som han gjort – ett selekterat urval som jag uppskattade mycket. Tv-licens betalade han och det till Radiotjänst i Kiruna.

Det är häftigt att betala skatt för public service, haha :-) även om jag tycker en hel del program är ointressanta för mitt liv. Lekprogram går bort och även annat ledsnar jag på, många program har samma format vilket blir alltför tröttsamt i längden. Men som sagt, lite annorlunda är det att betala ”tv-licens” trots allt och jag kan ju hoppas på framtida bra och bildande program. Nu när jag betalar för utbudet.

Jag minns när jag på sent 80-tal bokade in mig hos en lägenhetsgranne för att se ett avsnitt av en såpa som många pratade om och då jag alltid stod där utan aning om vad det var, vilka karaktärerna var. Det räckte med ett avsnitt av den tv-serien :-)

Nu finns inte det problemet eftersom alla kan se allt på olika medier utan att följa tablån. Det innebär även att samtalen vid fikabordet handlar om annat än program man sett samtidigt. Om man över huvud taget har kontakt med varandra. Det är nästan så man längtar tillbaka till den tiden…