Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Sommarmitt

vila
Den fina gamla blå skottkärran får vila i kvällssolen.
prästkragshuset
Så här såg det ut för lite sen – prästkragarna blommar överdådigt. Nu är här slaget med lie.
gräns
Gräsgång i gränslandet mellan tomt och åker.
knallblau
I rabatten gör Knallblau skäl för namnet. Inköpt för att under sin blomningstid kontrastera mot den faluröda väggen.

För att orka med den rätt stora tomten har jag några få koncentrerade platser där jag odlar perenner, köksväxter och kryddor. Och visst finns gräsmatta på en del av gården men minst lika stor yta blir äng. Med åren har det förhållningssättet växt fram,  jag kommer med förslag och ”Halvan” är oftast med på noterna. Lycklig blev jag då han lärde sig slå med lie med hjälp av min far som var här några somrar och tog sig an ekkullen som inte går att klippa konventionellt.
.


Lämna en kommentar

Härlig snö

.

Hur många blomfrön
väntar under snön
på våren?

.
Izen,
japansk haikudiktare. Okänt födelseår, dog år 1771. Finns i lyrikboken HAIKU, japansk miniatyrlyrik tolkad av Jan Vintilescu, Gebers 1959. Nyligen lånad från vårat fina folkbibliotek.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


2 kommentarer

Prästkragshuset

Prästkragar blommar i massor i mitt Universum nu och en ganska lång tid framöver. Vi sparar de här ytorna som ängsmark och kör bara upp gångar med gräsklipparen.

Huset med pulpettak är f.d. hönshus/svinstia, numera ombyggt. Det hade oarmerat betonggolv och vid griskättarna betong en bit opp på väggarna. För övrigt var väggarna av regelskonstruktion med sågspånsisolering. Huset ska efter MrsUniversums efterforskningar (köpehandlingar av mark, tidningar i takbjälklaget som underlag för sågspån) vara byggt tidigast 1924. Efter ombyggnaden är det arbetshus med trägolv. Inga datorer i bostadshuset vill vi ha, där ska vara frid och ro från detta med internet. Bakom de två fönstren på gaveln fanns kättar för tre grisar. Ett stort fönster (inte originalfönstret som var småspröjsat och försvann på 70-talet) kan skönjas på söderfasaden. Där innanför var hönsens avdelning. De behöver ju mycket ljus för att värpa bra.

På det gamla fotografiet, kanske från tidigt 1950-tal, syns Agnes, min föregångare i Universumet, utanför detta höns-och grishus/svinstia. Hon har nyss gett de bastanta julgrisarna mat. Åtminstone den ena är en sugga. Agnes ser glad ut. Det finns ett annat foto med en ung Agnes med en griskulting i famnen sittande på en sten. Jag tror Agnes tyckte om gårdens djur – de var personligheter med namn och fick en bra skötsel. Både för att hon tyckte om dem och för att de skulle bli bra mat framöver. På en bondgård fick man lära sig handskas med liv och död genom att djuren slaktades och blev föda.  Människorna visste vad de stoppade i sig. Jag tror nog det var ett bra liv för alla. Långt ifrån djurfabrikernas våldsamma hantering av djur.

Man kan se lagården skymta bakom vedtraven som stod där vedbacken fortfarande finns. Grisarnas hägn består av okantade bräder. Det är här, i f.d. hägnet, som MrsUniversum tänker sig en plats för perenner, skyddad mot rådjur.