Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Jag tittade in till 80-talet :-)

80-talets postmodernistiska och folkliga inredningar – när kommer er saga att vara all? När är alla helkaklade väggar med det då fortfarande svensktillverkade Höganäskaklet bortrivna? När ska offentliga inredningar lika dem där denna bild är tagen, ”fräschas upp” och förändras? Mig gladde det att mötas av detta i somras – minnena vällde upp och gav fina vibbar. Visst, det känns omodernt, förgånget, trots att det var helt och rent och jag tog en bild för att komma ihåg det kakel jag själv skrivit in i arbetsbeskrivningar många gånger.

Länge leve inredningar med det inhemska Höganäs-kaklet Hav, land, vind som även hade en eller två glaserade kanter om så önskades. Fula plastlister i ytterhörn och avslutningar behövdes inte på den tiden. Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Människorna är en varelse som lätt föraktar allt som är ett eller ett par decennier bort men tar till sitt hjärta det som är äldre än så. När ska vi lära oss att bevara det som är helgjutet byggt från en och samma tid och sluta vara klåfingriga och förbättra. Bara lite. Och sen är dem små förändringarnas tyranni snart ett faktum. Får kaklet på bilder finnas kvar blir det snart nog en fin retro-miljö.

Annonser


2 kommentarer

80-tal

Vart älskat föremål är centrum i ett paradis.

Detta är ett köp jag gjorde 1987 – en vägglampett från Artium. Den ska snart få komma upp på väggen igen efter att ha varit nerpackad ett tag.

Jag satte bo i början av 80-talet och har därför många inköp från det decenniet. Ett decennium som idag är lite ointressant med hockeyfrillor, axelvaddar, vita tubsockar, ett decennium då pastellfärger var högsta mode :-) Det var postmodernismens peak inom arkitekturen här i landet. Trots det tycker jag att mångt och mycket av lampor, porslin och glas, ja även möbler har existensberättigande i mitt hem än idag. Det blir intressant att se vad som kommer att gälla när byggnader från 80-talet ska byggnadsvårdas.

För övrigt tycker jag om att besöka hem från olika decennier där allt inte bytts ut till det som är ”modernt” idag. Jag har vänner som bildade familj på 60-talet och på 70-talet där mycket av lösöret är bevarat och använt. Jag tycker att det känns genuint även om jag inte själv skulle inreda på samma sätt. Därför kan jag tycka att mina 80-talsprylar har en plats i min tillvaro. Som t ex vinglasen Chateaux av Bertil Vallien, eller olika glas i serien Oktav av samme formgivare, Signe Persson-Melins kaffegods A la carte, Höganäsmuggar, Gense bestick, Boda nova husgeråd med korkdetaljer, haha… aldrig att jag gör mig av med dem. Och de där textilierna är också svåra att göra sig av med. Jag valde dem ju med omsorg en gång i tiden. Känner ni likadant inför era tidigaste inköp till hushållet?