Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Farfarslampan

Farfaderns vägglampa lyser så fint ovanför dagbädden i annexet. Designen från 1900-talets mitt håller än idag, materialen är lackerad plåt och mässing. Nog är det väl ändå så att ärvda föremål ofta ger ett extra djup åt ägandet…? Det här är Halvans lampa, själv har jag nästan inget från min egen släkt här i Universumet.

Annonser


Lämna en kommentar

Dörrleverans

En kväll i veckan som gick kom ännu en leverans hit.
leverans
dhl leverans
En skickligt backande lastbilschaufför kom med de innerdörrar jag beställt.
dörrleverans
Dörrarna packades genast upp ur emballaget eftersom det hade börjat dugga lite smått. Nu står de i gott förvar inne i annexet.

.


7 kommentarer

Pang i bygget

Vårt nyaste uthus, annexet, som fram till nu varit arbetslokal och verkstad, börjar nu genomgå en förvandling.
fönsterrenovering1
I somras var här fönsterverkstad.
bygget på g
Nu spikas, bankas och skruvas det och fram träder rumsligheter. Det dras el, det dras rör. Det är ytterst intressant att se streck som jag ritat bli väggar. Och det luktar så gott där inne…

.


1 kommentar

Tömt

Här inne kommer det ganska snart att hända saker. Tiden som verkstad är över, huset är tömt. Det är grymt spännande kan jag intyga…
annexet
Planlösningen är bestämd. Plywood likaså. Vissa andra ytskikt funderar jag på.
materialprover
Här ligger några prover och ser snygga ut.

.


3 kommentarer

Benlim och vävklistring

Härom helgen gjorde jag i ordning en laddning benlim. Ett kilo benlim, pärllim, köpte jag på konstnärsbutiken Masters i Stockholm i oktober eftersom jag råkade vara i stan. Har uppfattat att det inte är helt lätt att få tag i på nära håll.

 

Granulatet ska täckas med vatten och därefter ligga och dra en natt.

 

Sedan värms det i vattenbad för att bli flytande. Benlim är starkare än tapetklister. Då jag blandade ihop det hela tog jag lite tapetklister i blandningen för att eventuellt förhindra att benlimmet blir alltför starkt. Nu efteråt tror jag inte att det var nödvändigt. Det räcker att späda ut det med vatten till lämplig konsistens.  Benlim kan inte förvaras länge eftersom det är animaliskt och lätt möglar. Man tillreder den mängd som går åt.

Vad användes då limmet till?

Jo, till att dränka in klisterremsor med. Den randiga väven i blått och rött på bilden ovanför är en sådan hemmagjord vävremsa från husets byggtid.

I salen såg jag att breda bomullstrasor en gång i tiden klistrats över skarvarna mellan det pappspända timret och den putsade murstocken. Det går inte att pappspänna murstocken då det inte finns något att spika i. Innerhörnet är murat och putsat.

Efter att muraren lagade sprickorna i bakugnsmurens puts och vi åter igen drevat tillbaka de gamla bomullstrasorna…

…för att sen sätta upp plywood mot putsen så uppstod förstås en tydlig skarv. Vid den här murskarven fanns tidigare en bred bomullstrasa som jag tog bort då murlagningen skulle göras. Att den var fäst med klister gick inte att undgå att se.  Den nya skarven ville jag remsa på samma sätt – men detta diskuterades i ”evighet” här i Universumet.  Av erfarenhet vet  jag att tapetklister inte fäster på en murad yta. Varför inte använda benlim tänkte jag då? För länge sen använde jag det i ett annat sammanhang och var bekant med egenskaperna och tillredningssättet.

Så här ser klisterremsorna ut.

Då pappen är spänd ska bomullstrasor dränkta i benlim även klistras vid övergången mellan papp och mur. Att remsa, vävklistra, med bomullstrasor dränkta i lim är inget nytt. Putsytan ska makuleras  med tidningspapper före tapetsering och då tänkte jag också använda benlim. Tidningspapper får bli tapetseringsunderlag på putsen, i övrigt pappspänns alltså väggarna. Snart är vi där :-)

.


3 kommentarer

Drevning, tätning

Det enda taket i huset som varit pappspänt är salstaket. Finrummet skulle skilja ut sig från husets övriga pärlsponttak. På 1980-talet spikades spontade spånplattor upp för att dölja pappen av någon anledning. Vi tog bort både och,  fram kom då pärlsponten. Halvan ville måla denna, jag ville ha pappspänt tak. Det ska bli pappspänt tak.

Salens väggar lerklinades från allra första början. Det kan vi se bakom borttagna golvsocklar och taklister. På bilden kan man även se husmossa tränga fram från sin plats mellan timmerstockarna. Lerkliningen jämnade ut timmerstommens ojämnheter och tätade mot drag. Jag gick en kurs i lerklining för några somrar sedan med tanke på salen. När vi rev så 1980-talets spånskivor såg vi 30-talets plywooduppsättning med delvis bevarad tapet. Vi beslöt att ha kvar plywood med tapet (där den fanns) och pappspänna väggarna utanå detta. Då blir de äldre tapetlagren kvar som en ”skatt” åt kommande ägare. Som byggnadsvårdare gäller det att tänka framåt också ;-)

I skarven mellan bakugnsmuren och timmerväggen hade man stoppat gamla bomullsklädtrasor. Dessa tog jag bort då muraren lagade upp sprickorna i putsen.

Jag sparade trasorna i en kasse för att återanvändas, inte slängde jag dem. Nu  finns de på plats igen.

Det är sådant här som jag tycker är så intressant att hitta. Meddelanden från förr. Mönster, färger, tygkvalitéer, typsnitt om det är tidningspapper, gamla nyheter… you name it.  Sådant som de flesta renoverare antagligen slänger som en självklarhet. Och sprutar in fogskum :-) :-)  MrsUniversum har sett åtskilligt under sitt liv.

Självfallet lämnar vi i Universumet egna små meddelanden till eftervärlden :-)

Här ett par uttjänta stickade strumpor i blåvitt yllegarn från förra seklets början. Även de fick fortsätta tjäna som fyllning i mellanrummet.

Strumporna är stoppade åtskilliga gånger. Vem stoppar strumpor idag? Inte är vi många, inte.

På 70-talet, kanske tidigt 1980-tal, byggdes den här dörren för. Den leder till dåvarande skafferiet, nuvarande duschrummet. När den tegelimiterande tapeten på putsen kom till vet jag inte. Dörrkarmen sitter kvar med sin ursprungliga jugendgröna kulör, dörrbladet står lagrat i ett uthus. Lagningen av bakugnens lite spruckna putsyta gjorde den duktige muraren som tätade rökkanalen och installerade braskaminen våren 2010.

Sen täckte vi öppningen med ny plywood och springan är borta. Det som diskuterats här i huset är hur övergången mellan trävägg och mur ska ske vad gäller spännpapp/tapetsering. Materialmöten är bland det svåraste som finns att få snygga och självklara. Fortsättning följer.

Här är en figur som visar läget med salens olika ytskikt.

Apropå det här med att spara material, skulle jag inte ta bort kolstybb i ett bjälklag om jag kunde välja. Här i Universumet har vi aldrig ställts inför frågan men jag läser både bloggar och tidskrifter där denna tunga fyllning skyfflas ut utan reflektion. Kolstybb betraktas som smutsig och ovärdig, som om man stoppat in smuts och skit i bjälklagen. Kolstybb är tung och motverkar stegljud mellan våningar, i kolstybben  är ofta kalk inblandat som förhindrar gnagare att ta sig in och bygga bo. Att byta ut kolstybb mot nutida gängse isolering som sten- eller glasull är verkligen att byta ner sig.

Så här vacker är limfärgstapeten från 30-talets mitt med matchande tapetbård i grått, rosa, svart och guld. Takfärgen målades då ner 18 cm på väggen, innan dess förmodar jag att tapetbården satt uppe vid taket. Visst skär det i hjärtat att inte ha den här tapeten synlig, särskilt då jag inte vet vad som ska upp på väggarna i dagsläget. Kvar blir den förstås, dold under den nya pappsända väggen.

.


6 kommentarer

Plywood

I lördags köpte vi några skivor 7 mm kryssfaner. En släpkärra fanns att låna på byggvaruhandeln vilket behövdes då vi har bara sommardäck på vår egen och nu var det vinterväglag. Plywoodskivorna ska vi ha på salens ena vägg, den vägg som reglades upp vid en renovering 1981. Då målades och tapetserades salen om, nya skivor spikades på taket och en beige plastmatta lades in.

Sen tidigare finns plywood spikad ovanpå de två understa lagren tapeter. En papperslapp med den troliga märkningen ”Ljusne-Voxna Aktiebolag, Ljusne”  finns i övre vänstra hörnet på en av skivorna.  Vi fortsätter i den traditionen nu när vi bestämt att inte strippa väggarna helt in på bara timret. Tapetlagren bevaras genom att vi pappspänner ovanpå.


Vi spikar plywood på denna vägg från hörnet och fram till bakugnsmuren. Längst bort finns plywood från 30-talet. Uppreglingen är borttagen, vi låter väggen vara skev.

Här syns även elkabeln som går i rör vid tak och ner vid dörrkarmen. nu går det att tända belysningen ovanför toalettspegeln, inte enbart taklampan ;-) Som vi diskuterat eldningsdragning under åren. Jag kan tänka mej fräck uppstudsig dragning i dusch/wc  á la Sigurd Lewerentz *, ”Halvan” inte. På detta sätt blev det prydlig dragning i wc. Som vi har diskuterat detta i åratal – och jag förlorade :-)

Det verkar som om vi håller på att bli trötta på att jobba med vårt Universum. Det går oerhört långsamt med salen. För att inte känna oss alltför lata, och utan att slå oss för bröstet, kan vi tänka på andra saker som hände under förra året:

  • Projektering av nytt uthus. Uthusets exteriör färdigbyggd. Vi lade själva tegeltaket då byggarna gav upp. Rödfärgade gjorde vi också.
  • Ny garderob med fyra skjutdörrar.
  • Tätning av skorstenskanal från kamin nedervåning. Putslagning av bakugnsmur i salen. Ny kamin.
  • Tvättstugans och drängkammarens nordöstra fasad omisolerad och ny enkelfasspont spikad. Målad med falurödfärg.
  • Två av bostadshusets fasader målade med ljus Falurödfärg.
  • Ytterdörren är lagad. Målning återstår. Ny och målad dörr av pärlspont till trappskrubben.
  • Nya innerfönster till fartufönstret på övervåningen.
  • Installation av vägglampan i wc. I samband med arbeten i salen kunde kabeldragning enkelt göras.

Därtill kommer allt vi gjorde under semestern med vårt andra hus.

.

* Lewerentz  lät ledningarna i blomsterkiosken vid Malmö östra begravningsplats och i t ex toaletter i Petrikyrkan i Klippans spikas utanpåliggande i spirituella vindlingar som jag gillar skarpt.  Ljusa ledningar mot mörk vägg, ahh…
sigurd lewerentz, florist, 1969

Photograph by ”SEIER+SEIER”   Underbart rått och brutalt tycker MrsUniversum. På rätt ställe förstås.


Lämna en kommentar

På tapeten

Bostadshuset är konstruerat av stående timmer, ett resvirkeshus. Hjärtväggarna (de bärande innerväggarna) är också av resvirke. Invändigt är salen lerklinad (eller har varit) och på utsidan av timret finns vindpapp och enkelfasspontpanel.

Vi anar att i salen finns tre tapetlager.

  • Jugendtapet (som syns på det äldre fotot i tidigare inlägg) uppsatt på lerklining. Det tapetlagret har vi inte kommit ner tll ännu.
  • Limfärgstapet uppsatt strax efter 1934. I samband med detta spikades plywoodskivor upp. Jag hittade en lapp med beteckningen Ljusne plywood. Enligt wikipedia startade Ljusne plywoodfabrik 1936. På ena innerväggen spikades av någon anledning en porös träfiberskiva upp, typ treetex.
  • Brun medaljongtapet uppsatt 1982 på ännu ett lager skivor, denna gång spånskivor.

Jag trodde att det skulle finnas lerklining under spånskivorna och gick en kurs i lerklining. Men så var det inte. Där fanns tapetserade plywoodskivor och treetexskivor. Nu är det inte säkert att vi tar bort denna plywood ner till lerkliningen. Men kunskapen är bra att ha hur som helst. Gammal lerklining går att blöta upp och återanvända och behövs ny blålera behöver vi bara gå bakom knuten för att finna.

Taket hade spontade skivor från 1982 (översta bilden till vänster) och den gamla svanhalslisten återmonterad. Halvan tog försiktigt bort taklisten som ska återanvändas. Han är bra på att jobba försiktigt så snickerierna håller sig hela, jag är otåligare. Under takskivorna fanns en pappspänning som var helt perforerad. Tyvärr, tyvärr. Takpappen är nerdragen på väggen och målad vit. Därpå kommer tapetbården.

Vi har rivit bort takpappen och ovanför den fanns obehandlad pärlspont. Ena brädan hade beställaren Fredriks namn och adressen i den lilla staden där familjen bodde innan det här huset byggdes, stadsäga nr 97 ½ . Kul! Lerkliningen syns längst upp mot tak, väggens plywood till höger med lilla klistermärket högt upp som berättar att den kommer från Ljusne. ”Halvan” vill måla pärlsponten och få likadant tak som i de övriga rummen. Jag vill pappspänna igen för att salen ska utmärka sig som ”sal”, trots att den inte är större än köket då huset har fyrdelad plan, som blev vanlig vid förra sekelskiftet.  Hade planlösningen varit sexdelad eller av parstugutyp hade salen utmärkt sig som ett tydligt större rum. Bloggen Åsarps säteri har en väldigt bra arbetsbeskrivning på hur tak pappspänns på bästa sätt. Kanske kan vi också lyckas med konststycket!!? Och vi har ju pappspänt väggar i flera rum tidigare.

Väggen mot skafferiet, nuvarande wc/dusch var uppreglad. Dörren mellan sal och farstu via skafferiet byggdes för 1982. Dörrbladet med sin jugendgröna kulör finns bevarad på logen och karmen fann vi bakom spånskivorna. Den här kulören ska vi använda på snickeriernas linoljefärg precis som vi har gjort på övervåningen. (Hur huset är disponerat finns under fliken ”Om gården”.) Tegeltapeten sitter på den putsade ytan bakom vilken murstock och bakugn finns. Tapeten måste ha kommit till före 1982 då väggen reglades upp. Men när vet jag inte… Träfiberskivorna som står uppställda ska täcka golvet då vi fortsätter jobbet här inne. Tidigare täckte vi bara med plast men det är inte tillräckligt inser vi.