Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Sent i november

nyakers
December närmar sig med stormsteg, pepparkakeätandet har börjat. Igår, söndag, räfsade vi löv. Ovanligt sent och ovanligt blött eftersom en omgång snö har täckt marken och sen smält. Det gör det lite besvärligare att räfsa och den dra bort löven till lövkomposten. Vinbärsbuskarna förnyas. Kökslandet är rensat. Jag fick även ner några lökar i perennträdgården. Marken här runt om plöjs just nu och den fårade jorden är så vacker.

I veckan gick jag på en föreläsning om gårds- och torpforskning och för övrigt strular min dator och det är aldrig kul. Igår kväll hittade jag den här dikten när jag letade efter en annan i min lyrikhylla.

 

Minnets åkrar

Från huset ser jag åkrar och fält, i alla väderstreck. Jag känner bönderna som brukar dem, Deras föregångare träffade jag aldrig, men historierna om dem har jag hört. Längre bakåt i tiden tystnar också berättelserna, kvar blir enstaka namn. Borta är likaså böndernas hustrur, deras barn, deras pigor och drängar, deras djur. Allt deras tal och alla deras tankar har försvunnit, sjunkit ner i mörker och mull.

Ur åkern återvänder från gång till annan de gamla, för längesedan använda redskapen. Stenyxor vänds upp av harv och plog i större mängd än på andra ställen i trakten.

Om alla de bönder som under femtio sekel odlat dessa åkrar och fält samlades, på en och samma gång, hos dagens gårdsbrukare! Inget hus vore stort nog, de finge trängas på någons gårdsplan. I sina högst olika klädedräkter skulle de stå där och glo på varandra, och frånsprungna för längesedan av sin egen tids språk och skulle de flesta inte kunna förstå vad de andra sa.

Men om de ställde upp sig i rad, efter ålder, då skulle talet löpa, från den förste till den andre, från honom till den tredje och så vidare, och så kunde de berätta sina historier från den ena änden till den andra av den långa kedjan av människor. Den allra äldste bondens historia skulle låta helt annorlunda i den nu levande bondens mun, men det vore ändå samma berättelse.

Så har minnet vandrat sina vägar genom den långa raden av mänskliga kärl, och kanske bevarar dagens historier ännu rester av de allra äldsta böndernas hågkomster.

Jorden är den samma.

Ur RASP av Per Helge

Annonser


Lämna en kommentar

Sneak peek

En sneak peek på vad vi gjorde i lördags:
plöjning veterantraktorer
Si så där 25-30 veterantraktorer var samlade för att beskådas, bepratas och plöja. På avstånd ser de ut som skalbaggar som sakta kryper fram över jorden.
plöjning hästar
Även hästplöjning fick vi se. Med ett par hästar plöjer man ett tunnland om dagen. Ett tunnland är 1/2 hektar. Det här är en av två de två nordsvenskarna som drog plogen. Trygga, snälla, dragvilliga och så vackra. Vilken skillnad att ha en så´n arbetskompis jämfört med en maskin!  Så gick det till i Universumet då David plöjde.
plöjning åker
Resultatet blev vackert plöjd åkermark. En riktig höstlig favoritsyn för MrsUniversum.
Där fanns även tröskverk och en självbindare ”in action”. Det får bli ett senare inlägg.
Avslutningsvis besökte vi Södermanlands största kungshög.

 

 


Lämna en kommentar

Japanskt traktorarbete

Höstmörker i byn,
därute gungar ljuset
från bondens traktor.

Ur ”Snödroppar”
av elva svenska haikupoeter

Så ser det ut utanför vårt hus på kvällarna. Det känns inte oangenämt alls då den ordentlige bonden fortsätter plöja efter mörkrets inbrott. Det är stora ytor som ska bli färdigplöjda i tid före vintern. Så läser jag nedanstående och tanken ställs på ända:

Att lantbruksarbetets tidsmässiga organisation påverkats av industrisamhällets värderingar ser vi bland annat när bonden fortsätter sitt arbete efter solnedgången i ljuset av traktorns lyktor. Är det början på en utveckling mot skiftarbete i ett industrialiserat lantbruk, där investeringarna i ny teknik är ekonomiskt räntabla under förutsättning att arbetet bedrivs i dubbla skift? Hur räntabla är investeringarna i termer av livskvalitet och immateriellt välstånd?

Ur ett gammalt nummer av Stad och land, SLU, Movium; Sveriges Lantbruksuniversitet,  institutionen för landskapsplanering

Samma villkor råder inom skogsbruket med de stora ”skördarna”. Gissa hur lätt det är att köra sönder kulturarv i skogen till lyktors sken?

● ● ●
Jag vet inte om ni uppmärksammat det, men jag har lagt till länkar till några retrobloggar jag spanar in emellanåt.  Jag är som många andra, en ”loppista”, och det ända sedan 80-talet. Jag är ingen samlare, jag vill ha nytta av föremålen,  och har genom regelbundna besök i secondhandbutiker kunnat komplettera en del glas och porslin som finns här men som gått sönder. Men från början var det sakre jag tyckte var vackra som inhandlades, det blev gärna 50-talsporslin, vackra blomkrukor som visade sig vara UE, textilier som dukar och handdukar. Och vaser av allehanda slag.  Och lyrikböcker. Nu är det oftast äldre 1900-tals saker jag plockar upp. Kul är det hur som helst!

.


4 kommentarer

Veterantraktorer + plöjning + tröskning + hästar = fullpott

Jag avslöjade för länge sen att jag faller pladask för plöjd åkermark. Det något med detta som är vackert, fantasieggande, anrikt, det ligger nog i mina gener sedan Hedenhös. (Det skulle kunna tyda på att jag är samlare, inte jägare eller…) I söndags fick jag mitt lystmätne under en dag som var otroligt rolig, en utflykt till landskapets centrala delar.

Snacka om kantskärning… med tanke på våra grusgångar :-)

Som mest såg jag 19 traktorer i färd med att plöja på en och samma gång. Det var en verklig folkfest! Jag har lagt mej vinn om att få med så få ur publiken som möjligt och så få moderna bilar som möjligt – men jag kan berätta att här var crowdy! Roligt nog även kvinnor och barn såg jag många av, i publiken föstås.

En BM Victor (Bolinder Munktell i Eskilstuna) fanns här i Universumet under den senare tiden som här var aktivt jordbruk. Nu är det på håret att en normal personbil gårin i taktorgaraget.

En stilpoäng för huvudbonaden, en keps med genomskinlig grön plastskärm +++++

Ett fartvidunder av fabrikat Minneapolis. Ratten satt snett och det gick lika bra att stå som att sitta och köra. Ni hör väl att jag inte bryr mig så mycket om motorkapacitet och så där…

I pausen kunde fika köpas, vi väntade tills kön blev kort. I den gamla ladugården var nu ett museum för jordbruksredskap. Kobåsen var helt intakta. Jag tycker mig ha märkt att i några socknar i mittersta delen av Sörmland har de äldre ladugårdarna fönsterband med småspröjsade, ganska högt sittande fönster, gärna över hörn. Det är mina egna iakttagelser, inget vetenskapligt sammanställt.

Fikat vi köpte intogs stående vid en såningsmaskin, ett riktigt passande barhäng :-) Fick kontakt med två gamla farbröder som kunde berätta om de redskap och vagnar som stod utanför.

Tröskning var ett annat inslag mitt på dagen. Kärvarna var redan klara. De har bundits samman med snöre, alltså inte som längre tillbaks då de bands samman för hand med strån av det sädesslag som skördades. Den självbindare som skulle visa hur detta gick till fick problem och togs in för reparation.

Här har det här tröskverket kommit igång. Upptill sprutar agnarna ut med en väldig hastighet, nertill matas halmen ut.

Att få sån´a här agnar innanför halslinningen kliar vill jag lova.

Den snygg tröskmaskinen kom från B. Olssons järnhandel i Katrineholm en gång i tiden.

En man står och matar in kärvarna i tröskverket som en annan karl kastar upp på bordet på tröskan.

Med en kniv fastspänd med läderremmar skars snöret runt kärven av. Sen var handen fri att användas för att mata in havren i tröskmaskinen.

Ut kommer säden, i detta fall havre, här på sidan, direkt ner i jutesäckarna.

Det vi vet är att ett liknande tröskverk använddes i vårt Universum. Det tillhörde en tröskförening och flyttades mellan medlemmarnas gårdar. Det drevs med en motor, inte av en traktor som här på visningen. Motorn finns kvar, likaså handledskniv att sprätta snörena med och säckkärra. Det var verkligen bra att få se detta i användning – om så bara i museal uppvisning.

En sån här liten annons råkade Halvan se, annars skulle vi ha missat denna veterandag som Grålle-klubben arrangerade.

En lite plätt var undantagen till plöjning med hästar. Vi pratade en del med Göran, som plöjningsmannen hette, och som noviser fick veta en hel del om nordsvenskar och ardennerhästar. Samt att man med ett par hästar plöjer ett tunnland om dagen, en bra information för MrsUniversum att lägga på minnet. Ett tunnland är 1/2 hektar. Det här är två nordsvenskar, 26 och 15 år gamla. Trygga, snälla, dragvilliga och så vackra. Vilken skillnad att ha en så´n arbetskompis jämfört med en maskin!  Och jodå, precis så här gick det till i Universumet då David plöjde.

En annan gång  måste vi se till att komma iväg på plöjningstävlan med hästar!

Resten av dagen tittade vi på naturfenomenet Spikstenen i Ripsa (googla om ni vill veta mer) där vi fikade medhavt kaffe och mackor. Vi körde bara småvägar, många av milen på underbara grusvägar. Stannade till och beundrade herrgården Öster Malma, arkitekten Jean de la Valles vackra skapelse från 1660-talet.

Då jag såg denna modern teknik för att ta vara på efterskörden nära Åboö, avkastningen som hinner växa efter sommarens skörd,  var jag tvungen att fota. Vilket storartat grafiskt mönster ute i landskapet.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,