Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Gamla fönsterbleck

fönsterbleck10
Den murkna delen av fönsterkarmen är utbytt och nytt trä är limmat och skruvat på plats. Halvan använde spårskruv trots att allt kommer att döljas av fönsterfoder.  Här i Universumet finns fler spårskruv än krysskruv i lager :-)
östfönster1
Här finns något lite mer om det här utbytesjobbet.
fönsterbleck2
Detta är fönsterblecket som togs bort. Men bara för att återanvändas. Först ska linoljefärgen bort.
fönsterbleck1
Plåten är bara 60 cm lång (bred) – ett standardmått – och därför är den skarvad till en långt bleck. Här syns undersidan. Hålen som syns här är inte original utan från 70-talet då huset plåtkläddes. När fönsterblecken den gången sattes tillbaka popnitades de ihop ”för säkerhets skull”. Vi kommer inte att nita ihop dem igen, de klarar sig bra ändå.
fönsterbleck8
Här är plåten renskrapad från krakelerad linoljefärg. Fortfarande är det bleckets undersida som syns på bild. Ni ser den dubbla bockningen i bakkant (vänster sida) och falsningen i framkant samt en bortklippt bit för att kunna passa in och låsa plåtarna i varandra.
fönsterbleck7
Så här. Det här är översidan och plåtarna instyrda i varandra.
fönsterbleck9
Titta vilken vacker gammal galvaniserad plåtyta!
fönsterbleck3
Ja, här var vi alltså. Träet utbytt. Ni ser också att panelbrädorna är tillyxades i ändarna en gång i tiden (bakom lodräta fönsterfodret) för att möta fönsterkarmens liv och inte sticka utanför den.
fönsterbleck4
Dags att göra ett spår där blecket ska in. En rätskiva spikas upp lite lätt.
fönsterbleck5
Ett spår fräses där fönsterbleckets bockade kant ska stickas in.
fönsterbleck11
Det var lätt att göra ett spår med multiverktyget med oscillerande sågblad.
fönsterbleck6
Så här kommer fönsterblecket att stickas in och spikas fast då fodren är på plats. Där är vi inte än.


fönsterblecket, det gamla
Här blev förra årets fönsterrenovering på södergaveln. Det gamla blecket sattes även där på sin plats.

Som jämförelse visar jag ett nutida bleck:
fönsterbleck nytt
norrgaveln  bytte vi panel på för tre år sedan. Där lät vi tillverka nya fönsterbleck enligt dagens standard. Tjockare plåt ger styvare bleck. De har nu stått omålade tillräckligt länge för att vit linoljefärg ska sitta kvar. Dags för målning av dem alltså efter rengöring.

Visst är äldre plåtbleck att föredra på ett gammalt hus…?
Observera de vackra äldre plåtslageriarbetena med stuprör med konisk infästning som är bevarade i bakgrunden.

Enkla, gamla plåtslageriarbeten behandlas lite styvmoderligt i byggnadsvårdslitteratur och -tidskrifter tycker jag nog.  Det vore något att skriva om de här små byggnadsdetaljerna. Även i vissa exklusiva restaureringar av kulturhistoriska byggnader försvinner dessa detaljer lätt. Försiktighet med originalmaterial tycker jag det behövs mera av.

.

Annonser


2 kommentarer

Rörsvep av äldre typ

Här är de delar ett rörsvep av den äldre modell består av, den typ som sitter på Universumets bostadshus. De är från 1920-talet har vi kommit fram till. Kon, svep och ett klammer. Betänk att de är handgjorda. Det är rejält plåtslageri, rejält hantverk. Så här såg fästena ut innan de åtgärdades. Vackra eller hur…

Ni får bortse från att de här fästanordningarna endast är grundade efter att den gamla färgen borstats bort. De ska färdigmålas så klart men det blir på plats. Nödvändigt var en flytt av byggställningen som gjorde att detta inte hanns med innan stuprören på norrgaveln skulle upp. Ursprungligen var stuprör och hängrännor galvaniserade men målades vita någon gång, kanske på 70-talet. Hade de fortfarande varit galvaniserade och omålade hade de fått fortsätta i det skicket.

Här fogas kon och svep ihop med en rejäl trådspik, knutbrädan är förborrad.

En dorn behövs för att slå in spiken med de sista hammarslagen.

Så där ja… nu ska röret passas in. Det är inte svårt.

Klamret slås i med en träbit som mellanlägg. Bleckets bredaste del ska placeras neråt.

Det är absolut inte svårt att återanvända och fästa de gamla rörsvepen.

Och visst är de gamla rörsvepen med sina geometriska former så mycket vackrare än nya? I en tid då väldigt mycket handlar om yta, estetik, skönhet – hur kan man då tillverka så fula byggdetaljer??? Är det för att det är ett manligt område och killarna inte bryr sig om utseenden, estetik? Bara funktion???? Och kvinnor bara det inre med inredning och tapetval? Nä men va…


2 kommentarer

Snart klart

Trots förkylning, som nu brutit ut ch gjort med jsängliggande i helgen, åkte jag iväg i fredags till den byggarbetsplats som ockuperat mej en tid.

 

Vattkupa och stuprör med skarpa böjar finns hos Lindab. Man kan välja på diametern 75, 87, 100, 111 eller 120 mm.

Fotränna och utkastare är gjorda på plats.

En blek decembersol lyser upp väggen. Inga ytskikt är klara här men det går att föreställa sig slutresultatet. Tänk att fönstret ser så smäckert ut trots att det har brandkklass E15 med en MTK- fastsättning av glasrutorna.

En ny ventilationshuv gjord på plats uppe på taket av två stolta plåtslagare.

.


7 kommentarer

Plåtslageri

Det var intressant att se på plåtslageriarbetet som utfördes på uthuset i torsdags. Det är så fascinerande med hantverksskicklighet. På uthuset finns ett ”burspråk” , tja en ”burk”, på gaveln. Upptill är den numera täckt med ett plåt. Jag tänkte visa hur detta gick till så här kommer rätt många bilder.

Panelbrädorna ovanför kommer att spikas klart nu när plåten är på plats. Plåten ska gå upp under panelen. Enligt ByggAMA ska det vara 300 mm men här tycker vi det räcker med cirka 200 mm.

Här har plåtslagar´n satt ett verkstadsbockat språngbleck med droppnäsa på plats och stryker den yta som ska möta nästa plåtlager med falsolja. Falsoljan torkar först långt om länge och fogar och tätar plåtarna till varandra.

Det färdiga ”taket” tog han med från verkstan. Här ligger det upp och ner.

Den stora ihopfalsade takplåten lyfts på plats.

Så här såg diskussionsunderlaget ut. Jag föreslog dubbla hakfalsar med ståndfalsar på sidorna, plåtslagaren förstod precis och överförde skissen till mycket tjusigare plåtslageriarbete. Det är många moment att få till det här men det gick som en dans.

Här används plåtsaxen för att klippa rätt form på den uppvikta kanten. En rundad form klipptes lätt till, här genom tre lager plåt!

Jomen så här blev rundningen. En klämtång (plåtslagarens tving om man överför det till snickarverktyg) klämmer fast språngbleck och takplåt.

Sen ritas den böjda formen av på ett sidplåt vars språng hade bockats på verkstan. Strecket av bläckpennan syns om man ser efter noga men plåten görs större för att kunna vikas ner sen.

Så här ser alltså sidplåten ut.

Sidplåten böjs över takplåten med en falstång.

Plåtarna slås ihop med klubba och mothåll samt med penhammare just i rundningen (ej i bild).

Slutligen finjustering av hörnet.

Ståndfalsen är klar. Klämtången sitter fortfarande kvar men…

…tas bort då språngklämman tas i bruk.

Språngklämman är en bred ”falstång” för långa bredder som språng har. Den klämmer som höres ihop språngets plåtar och gör ytan jämn.

På bilflaket fanns många verktyg, färdigbockade plåtar, falsolja, skruvar och …

…färdigbockade fönsterbleck från verksta´n med olika längder avsedda för uthuset.

Köper man färdiga fönsterbleck i byggvaruhandeln är det lätt att längden inte passar. Husägaren kapar blecket i ena änden utan att vika upp kanten och använder silikon som tätning. Åt denna lösning fnyser den duktige plåtslagaren.

Frågvis som MrsUniversum är lärde hon sig en del om plåtslagarens verktyg. På bilden syns en krymptång för att vecka t.ex stuprör som ska stoppas i ett annat rör av samma dimension. Språngklämman ligger på marken, det blågula verktyget. Det här var intressant att få veta och se.

”Burkens” plåtarbeten är klara. Fler bilder kommer då panelning och målning är klar. Och kanske en förklaring till formspråket. Får man göra så här om man kallar sig byggnadsvårdare?

Vad burken ska användas till? Ja det får ni veta långt om länge. Här i Universumet får nästan att lov att ta tid vet de som läser skriverierna. Vi har av en byggnadsfirma köpt ett färdigt skal (tegeltaket fick vi mot planerna lägga på egen hand) men det går ändå inte fort!!! Det invändiga tar vi itu med själva så inte blir det klart i år. Vi tänker ju ta krafttag med salen nu när det blir inomhusväder ; )  Just nu har Halvan härlig seglingsvecka med en kompis. De gav sig iväg igår och jag blev gräsänka. Undrar just vad jag ska pyssla med på kvällarna förutom att se till getterna?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Lämna en kommentar

Ännu ett steg mot fullbordan

Vårat uthus är en härlig följetong. Ännu inte klart…

I veckan var plåtslagaren här och utförde ett jobb som var till stor belåtenhet. MrsUniversum ville vara på plats då han skulle göra beslagningen av taket till ”burspråket”. Det blev jättefint men någon bild visar jag inte ännu eftersom panelningen inte är klar ovanför burspråket. Plåten ska ligga bakom under panelbrädorna. Fönsterblecken var som sådana normalt är då en plåtslagare gör arbetet. Knäckta och bockade på verkstan efter måttagning på plats. De skjuts de in i skåran som snickarn gjort nertill på fönsterkarmen. Dessutom skruvas blecket fast.

 

Allt det här gjordes i galvaniserad plåt, inte Alu-zink. Jag gillar verkligen galvplåt och plåtslagar´n tyckte det var trevligt att arbeta med den. Det är inte så ofta nu för tiden eftersom alu-zink tar sig in mer och mer på plåtmarknaden.

Ovanpå fönstret finns en bräda som klassisk droppnäsa. (Fönstren monterades då vi var bortresta, även den liggande panelen ovanför, takstolstassarna formades också då. Detta är inte färdigmålat.)

Här en närbild med alu-zink tillvänster och galvad plåt till höger. Den gamla sortens galvaniserad plåt med större ”rosor” var ännu vackrare. Att  jag valde galvplåt i det här fallet beror inte på att jag tänker måla den om ett tag, här ska den få vara obehandlad.

Alu-zink (den mindre biten) förblir blank, nästan som rostfri plåt. Galvplåten tappar glansen med tiden men förblir grå. Framöver kommer en längre beskrivning av plåslageriarbetet. Inget silikon här inte!!! MrsUniversum fascineras av de olika verktygen som de olika hantverksyrkena använder.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Lämna en kommentar

Move on

Det här är något enkelt och urtjusigt som jag vill visa. Hade jag någon plats och behov av en sådan skjutdörr skulle jag inte tveka en sekund att använda mina vänners idé.

De här bilderna tog jag förra juni då jag fick veta att en flytt förestod. Här har P&M bott sen 80-talets mitt. Huset mitt i den lilla stadens äldsta delar köpte de av kommunen för 1 kr med papper på att de skulle renovera det varsamt, vilket de gjort. Här på innergården finns bostadshusets entré (bakom fotografens dvs. min rygg), ett nytt garage (till vänster) samt förråd med den vackra skjutdörren av faluröda spjälor.  Till höger den grönskande gården med hängask och uteplats.

 Att ”skjutdörrens” spjälor är grupperade två och två gör det hela extra intressant. En avgränsning behöver inte vara tät – här stannar ögat vid spjälorna och prylarna bakom sticker inte i ögonen. Normalt går det att dra för hela öppningen eftersom en Bentley i vanliga fall inte ska stå här. Den är ju för lång.

Kolla även taket av plåtar som spikats på rafter. En härligt djup vågning bildas. Specialgjort skyddstak för det här utrymmet som ansluter till grannens höga uthus. Och tidigare har jag skrivit om husets speciella innanfönster.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


4 kommentarer

Tomfat på tak

Idag på lunchen köpte jag säsongens första kulglass. Bara 2 kulor för det var lite kallt. På väg tillbaka till jobbet tog jag en omväg. Körde vägen förbi Universumets ”tvillinghus” som ligger i en ekbacke det också. Planlösningen är en korsplan med murstocken mitt i huset, troligen samma byggnadstid men med korspostfönster. Jag tycker nog det är lite elegantare än spröjsade sexdelade rutor.  Här bor ett äldre par kan man se, för en ramp har byggts upp till entrén – någon har blivit mindre rörlig.

Men det är inte det som gjorde att jag valde att stanna för att fotografera.

Nej, det är byggnaden i förgrunden. En jordkällare. En jordkällare med plåttak. En jordkällare med plåttak av utbankade tomfat!!! Det är sån´t jag gillar grymt mycket. Från ett tidevarv då man var sparsam och allt togs tillvara. Jag har cirka tio år gamla analoga bilder på detta tak. Då pratade jag med farbrorn som undrade vem jag var som stannat för att fota.

Antar att han blev lite förvånad över mitt intresse. Då var mycket mer skräp och nerfallna löv på taket. Det var lite mer osynligt. Jag förklarade att detta var en byggnadteknisk intressanthet, ja kulturhistoria…  Kanske gjorde jag honom lite stolt för han tycks ha hållit efter löv, barr och mossor ganska bra.

Det finns ett till källartak av samma typ på en näraliggande bondgård. Så förgängligt. Snart skuggor och borta. Det tycker jag är trist. Detta om något visar på livets villkor förr.

Jag har fler pappersbilder på tak av utbankade tomfat från ett par, tre platser till i Sverige. Detta här, Dalarna, Hälsingland, Norrbotten. Det är alltså inget specifikt för den här trakten. Får jag bara tid kanske ni får utstå flera tomfatstak för det här tycker jag är roligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


8 kommentarer

Spiskåpan lite noggrannare beskriven

Nu har jag nytagna bilder på Universumets spiskåpa av målad järnplåt från soliga lördagen, både helhet och detaljer. Plus ritningen som plåtslagaren fick men omritad för hand och med lite mer text.

Innan kåpan beställdes hade vi gjort en hel del research.

Vi tittade på befintliga gamla kåpor, murade kåpor, kåpa med en vanlig fläkt inbyggd i hos bekanta och fläktkåpor i böcker och på nätet. Hembygdsgårdar är inte dumma att besöka. En massa avvägningar krävdes. Skulle kåpan i form exakt likna den som fanns här förr? Hur gör vi då med elspisen som hamnar utanför? Ska vi i så fall ha en separat fläkt under överskåpet för den, bredvid kåpan över vedspisen? Vi tog gott om tid på oss som vanligt. Resultatet blev en längre spiskåpa av plåt  utan elektrisk fläkt monterad i sig. Det behövs inte tycker vi här i Universumet. Förr hade man inte det heller ju…

Här nyttjas rännan i nederdelen till vykort vi får, att hänga espressobryggaren på och magnetburkar från ikea att förvara i. Där kan även en kokbok stå uppslagen då mat lagas. I ögonhöjd och utan att kladdas ner.

Klicka för större ritning.   I Gård & Torp nr 2-2014 beskriver Jacob Hidemark en likadan spiskåpa.

Kåpan är 1, 42 meter lång och djupet i underkant är 62 cm. Både i underkant och överkant har den samma djup som den tidigare murade kåpan som vi aldrig sett annat än på foto. Men spår efter den fanns kvar i tak och sidomur. Kåpan börjar 1,64 meter över golvet – som den tidigare.

Rännan i nederkant är tillverkad för sig och därefter näst fast med små punktsvetsar. Jag önskade svetslöst men plåtslagaren svetsade ändå, tur nog blev det rätt lite synligt. Äldre spiskåpor är inte svetsade.

Klicka för större bild

Lite förklaringar:

1. Taklisterna av trä ansluter mot kåpan på båda sidorna. Det fria hörnet är rundat för att ingen ska göra sig illa.

2. Ingen fläkt, bara befintlig imkanal, används som ventilation för matos. På sommaren står luckan öppen för att ventilera bort värmen från köket, ja från hela nedervåningen.

3. Taklist ansluter mot plåt. Kåpan målades i samma färg som taket – en specialbruten linoljefärg från Ottossons Färgmakeri med beteckningen 3005-Y20R. MrsUniversum hade med hjälp av NCS-systemet försökt hitta ursprungsfärgen som kom fram då takets vita 70-talsfärg skrapades bort. Muren målades med egenblandad kritvit limfärg.

4. Plåtkåpan levererades obehandlad från plåtslageriet. På insidan har vi målat den en gång med pensel. Kåpan är fäst i väggskåpet på ena sidan och på andra sidan har plåten bockats och en ca 15 mm bred kant finns på sidorna mot mur och tak (syns på ritningen) där den har skruvats fast. Upp mot tak sitter en separat plåt som täcker takytan (syns litegrann på foto 2). Plåten är lättare att torka rent från fett och os än andra material.

Under kåpan finns en vanlig stor vägg-glob där lågenergilampa ryms. Den är lätt att hålla ren. Där finns också ett dubbelt vägguttag. Kan vara bra för elvisp kanske eller våffeljärnet… Elledningen är dragen i väggskåpet.

5. Vi målade spiskåpan för hand med pensel för vi ville ha synliga penseldrag  som syns på sista bilden. Utvändigt penselströks den två gånger med linoljefärg. Sprutmålad yta ville vi inte ha men går självklart att få om man vill det.

Hemlevererad till Universumet kostade spiskåpan 3 500 kronor plus moms = 4 375 kr (2005). Målning och montering gjorde vi själva. HÄR finns tidigare skriverier om denna spiskåpa.

Kökshyllan vid spisen. En lavendelbukett som hänger på brödstången syns i förgrunden. Hyllremsan av plast fick vi av Halvans kusinfru som tyckte att den borde passa. Och det gör den ju! Fastsatt med häftstift…

Till sist – och än en gång – fotot med den murade spiskåpan som fanns här i Universumet fram till 1940-talet då vatten och diskbänk drogs in i köket. Här står min föregångare Agnes med kokkaffet serveringsfärdigt!


14 kommentarer

Ny skorsten ovan nock

Då vi skulle mura om skorstenen gick ut med förfrågan till några murare och fick senare in en godtagbar offert från ett litet byggföretag. Kontakten med plåtslagaren skötte muraren.

Muraren och hans medhjälpare etablerade sig i slutet av maj, började arbetet med skorstensmurningen den 1 juni och var klara nån vecka senare. En tvångsblandare användes för blandning av kalk, sand och vatten och en transportör användes för att få ner gammalt tegel och att få upp nytt (foto i förra inlägget).

Vi ville att stortegel från Bältarbo skulle användas, men detta inte gick att uppbringa just då (många telefonsamtal ringdes av MrsUniversum för att kolla murarens påstående som visade sig stämma). Då beslöt vi att använda ett maskinslaget stortegel från Haga tegelbruk i Enköping. Detta är ganska så lokalproducerat!!!  Till murningen användes ett platsblandat lufthårdnande kalkbruk med kalk från Optiroc. (Hur skorstenen såg ut tidigare och hur offertförfrågan utformades kan läsas om i förra inlägget.)

MrsUniversum tycker bättre om den galvaniserade plåten som fanns förr som ser ut att ha ”flingor” på ytan, som har ett större rosmönster. Den galvade plåt  som använts här är lite väl blank och jämn i ytan, har mindre rosmönster. Den ser nästan ut som rostfri plåt. När jag gjorde en research på detta, visar det sig att den gamla sorten är näst intill omöjlig att uppbringa om man inte låter ett förzinkningsföretag galvanisera plåten eller hittar plåtslagare som har ett äldre lager vzf (varmförzinkad) plåt. Numera sprutas varm aluminium + zink på stålplåtslängderna, tidigare doppade man plåten i metallbad. (Detta är en förenklad beskrivning.) Alu-zink är ytterligare en annan plåt som inte går att måla i efterhand. Den håller sig framtida blank, den galvaniserade plåten tappar glansen efter några år.

Det kan konstateras att vi gjort några avsteg från det kulturhistoriskt korrekta:

  • storteglet är inte handslaget
  • skorstenens rundade översta krönskift är inte återskapat
  • plåtbeslagningen är inte av svart järnplåt, den galvade plåten är inte heller svartmålad (men kan bli)

Min ork att hålla på det absolut kulturhistoriskt rätta räckte inte hela vägen. Mycket kan sägas om detta men det får andra göra. Efterforskningen om hur det såg ut tidigare var inte den bästa – vi tittade på gamla kort med förstoringsglas istället för att scanna av och förstora upp. Digital förstoring ger så mycket bättre resultat (se fotoförstoring i förra inlägget).  Gjort är gjort… och skorstenen fungerar jättebra. Men den här beskrivningen kan kanske vara till hjälp för den som lägger manken till och vill gå helt korrekt tillväga för att få en skorsten med utseende lika sitt hus´ursprungliga.

Eftersom vi eldar regelbundet och håller skorstenen uppvärmd behövs inget regnskydd på toppen. Inget vatten droppar då ner i piporna eftersom värmen inifrån huset stiger uppåt och gör att regndropparna viker av från skorstenshålen. Men om vi någon dag slutar att elda, ska piporna skyddas. Jag vill då ha ett skydd som syns så lite som möjligt och tycker att horisontell plåtskiva passar, särskilt på landsbygden.

Utblicken från taket gav en ny syn(vinkel) på mitt Universum.


9 kommentarer

Spiskåpa av målad plåt

Ursprungligen fanns här en murad spiskåpa. Den försvann långt innan jag flyttade hit till Universumet. Vi hittade spår som visade på vilken höjd över golvet den satt samt storleken på anslutningen mot taket. Den kåpan hade gått att bygga upp igen.

Här i Universumet bestämdes att inte återskapa den. Dels för att det är besvärligare att mura än att låta tillverka en i plåt, men framför allt för att om den rekonstruerats lika tidigare hade den inte täckt både vedspis och elspis som står bredvid varandra. Då hade vi varit tvungna att bredvid spiskåpan ha en elektrisk fläkt och det ville jag inte. Kontrasten mellan gammal teknik och ny hade blivit för slående och ful. Vi hade kunnat låta mura en större kåpa med viss svårighet (timmer bakom elspis) men då hade den inte blivit lika den ursprungliga och motivet till att ha murad kåpa föll bort då. Alltså – en ny spiskåpa av plåt skulle in. Jag ringde runt och till slut fanns ett par plåtslagerier som visade ett visst intresse. Det inte var ett lätt jobb att hitta ett plåtslageri som förstod vad vi var ute efter. Med en mycket enkel arkitektritning på kåpan och efter att plåtslagarna tittat och kontrollmätt på plats lämnade en av dem offert. Varför det var ett så stort ointresse begriper vi fortfarande inte.

Kåpan tillverkades i järnplåt, vill minnas att det var 1 millimeters tjocklek. Ingen svets skulle användas men falsen nästades med små punktsvetsar ändå, trots tydliga anvisningar om motsatsen. MrsUniversum blev trots allt rätt nöjd. Hörnet är rundat för att man inte ska göra sig illa och kanten är uppvikt.

Kåpan målade vi med linoljefärg från Ottossons Färgmakeri i samma kulör som taket innan den monterades på plats med glada vänners hjälp.  ”Det ser ut som på Saltkråkan” sa 14-åringen.

Det känns viktigt att påpeka att kåpan inte döljer någon elektrisk fläkt. Eftersom vi eldar ofta under den kalla årstiden, är murstocken uppvärmd (man behöver inte elda varje dag för att hålla den varm) och då räcker det att reglera med ventilationsluckan som sitter uppe mot kökstaket. Det görs med kedjan som hänger i hörnet. Den höga kåpan samlar in oset och det förs vidare ut genom ventilationskanalen med hjälp av skorstensverkan utan åtgång av elektricitet. Här i Universumet är vi mycket nöjda med lösningen. Vi har sett flera kök där man installerat en fläkt under kåpan och där kåpan bara är en slags kuliss, här har den en viktig funktion. Här fungerar den gamla självdragstekniken utmärkt.

Mer om spiskåpan HÄR.