Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Vindtätat med kalkbruk

Tänker påminna mig om hur det såg ut i köket innan den nya köksinredningen växte fram. En av de saker som förvånade mig mest under alla år av byggnadsvård här, var att insidan av köksväggarna var kalkputsade.

”Kylskåpshörnet” före lagning, som det såg ut då skivorna tagits bort från väggen.

På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort. Jag gick flera år tidigare en kurs i lerklining, eftersom jag var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade på insidan (rester av detta syntes i salen). Lerklining/lerputsning var ett vanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom hål efter senare spikning av treetexskivorna, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), var det ett enkelt val att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Först stänkvattnades putsen, så fylldes i med kalkbruk och sprayades vatten – eller slogs på med borste – igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt.

Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. Resterande lagningar av sprickor menade han att det kunde vi fixa själva.

Hörn där två ytterväggar möts. Ny pappspänd yta över kalkbruket. På resten av den ytterväggen sitter gammal spännpapp och tapet kvar. Den gamla tapeten lagades där så behövdes med tidningspapper sen klistrades den nya tapeten över.
Väggen mot farstun med dörr har pappspänts och ska tapetseras.
Yttervägg med kalkbrukstätning. Där ska köksinredningen platsbyggas och stänkskydd i form av glasmosaik sättas upp.

Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat, detta fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen mot ny. Trägolvet har aldrig legat synligt, redan från början låg en korkmatta på golvet. Därför ville jag inte ha dem slipade och synliga framöver heller. Det blev linoleumgolv från DLW.

Annonser


1 kommentar

Pappspänna tak och väggar

Den först gång jag pappspände väggar var för nästan 20 år sen. Jag minns än känslan av att en bucklig papp över natten blev till en slät yta färdig att tapetsera. Den känslan var obeskrivlig. Övervåningens rum, då med brädklädda väggar, var först ut att pappspännas.

Sen dess har vi pappspänt många väggar och ett tak.





pappspänt

2012
Det senaste rummet att pappspännas var salen. Den första julen i den färdiga salen glömmer jag inte. Vi blev färdiga någon vecka före julen 2012 och känslan att ta rummet i besittning var jublande!

Här finns noggrannare beskrivningar om att pappspänna.

 

 

.


7 kommentarer

Spännande papp

Nu har solens strålar börjat nå in i  sovrummet på morgnarna. Underbart härligt! Klockan 7.15 lyste den in på väggen i söndags då jag gick ner för att koka kaffe. När jag kom upp med kaffet hade strimman ökat i bredd. Ett skönt sätt att börja en pappspännardag på.

Det här är motsvarande hörn i salen på måndagmorgon. En blek sol lyser för första gången på väggen.  Nu är alltså väggarna i salen pappspända. De största arbetsinsatserna för att få salen i användbart skick har tagits. 

Sent på söndagkvällen satte vi in vårt fina täljstenselement för att få lite värme för torkning. All eldragning är ju bortmonterad från väggar och tak nu.

Vi köpte en rulle med 60 x 1,20 meter brun spännpapp med vikten 300 g/m2 från Classons Trätjära i Göteborg.  Rullen kostade 558 kr och leveransen hem till gården gick snabbt. Rullen räcker till att pappspänna rum i flera hus :-)

Här är ett hörn och vägg innan torr- och klisterremsor och hörnkappa satts på plats.

För oss hade det varit bättre med den gammaldags bredden på pappen – 1,5 meter. Det hade blivit mindre spikning då, färre smala våder. Sådan finns inte att uppbringa vad jag har sett.  Borde inte byggnadsvården vara så pass stark numera att det skulle gå att få fram den gammeldags bredden på spännpapp av god kvalitet, med hög vikt/m2. Det här hörnet gick nästan att få ihop, det fattades 5 cm papp. Eftersom vi vill att pappen ska gå in bakom fönsterfodren hade vi inget att tulla på där.

Vi gjorde så att vi satte på en bredare hörnkappa då torr och klisterremsor satts på plats. Här syns de rivna spikremsorna. Vi river alla remsor för att få  ”suddiga” kanter som inte visar sig under tapeten  framöver.

Vi skar till våder, blötte pappen med ca 1 dl vatten per kvm. Spruta användes. Våderna rullades ihop och las i plastsäckar så att vattnet skulle fördelas jämnt under natten.

Våderna sattes upp med nubb som spikades genom smal spikremsa som vi rivit ur samma spännpapp. Endast fria långsidor spikas, nästa våd läggs omlott och spikas i överlappet. Upp mot tak och golv spikas också förstås. Först glest därefter fyller vi i med mer nubb så avståndet blir ungefär 5 cm.  Knappt 1500 nubb gick åt. Det är inte så märkvärdigt många som det kan tyckas.

Detta fick torka helt eller något. Sen satte vi upp en torremsa, en ca 5 cm bred remsa av brunt paketpapper som blöttes och häftades fast upptill. Den är till för att förhindra rostgenomslag från spikskallarna. Den mjukar även upp så spiken än mindre syns genom kommande tapet.

På torremsan sattes en klisterremsa av paketpapper upp, minst 5 cm bredare än torremsan. Den ströks först med tapetklister, vi använde cellulosabaserade Glutolin. Torr- och klisterremsor behövs inte sättas över nubbar som kommer att döljas av taklist, sockel eller foderlister. Då detta var gjort är det bara att vänta på undret som kommer att ske – väggen blir långsamt slät, skarvarna likaså och Halvan slutar aldrig att förvånas över miraklet ;-)

Nu är den här tapeten och bården som fanns över dörren till kammaren överpappad. Likaså den mörka vackra limfärgstapeten som fanns kvar på stora ytor. Väl bevarad för framtiden. Vi satte upp en lapp bakom pappen där jag skrivit info om huset, salen, oss osv att hittas i framtiden. Såvida en grävskopa inte kommer och drar ner timmerhuset. Så kan det också gå, vad vet vi om framtiden och människors stolthet över gamla byggnader då.

Ett foto från en av Fredrik Karlssons bemärkelsedagar med tapeten ovan som ytskikt. Fredrik dog 1934.

Vi hade ingen värme på i rummet under arbetsdagen för att torkningen inte skulle ske för snabbt.  Det blev fuktigt som sig bör, vilket imman på insidan fönstret visar där ”bomärket” för Universumets invånare ”ristats in”  :-)

Jobbet i salen tog en dag i anspråk. Själva pappspänningen tog 3 timmar, sen väntade vi så att det skulle torka litegranna och sen satte vi på torremsor och direkt därefter klisterremsor. Totalt knappt 5 timmar. Men vi fikade, åt och gjorde en hel del annat i pauserna. Pappspänningen av en vägg ska man dock göra på en och samma gång för att det inte ska bli ojämn krympning och onödiga slitningar i pappen i skarvarna.

Så skönt att slippa gipsskivor, skarvspackling, remsning…  Det här är fjärde rummet vi pappspänner och önskar inget ogjort.  Metoden är utmärkt!

Jag är så inne i arbetet då det pågår, att jag glömmer att fotografera de olika momenten.  HÄR på Stockholms läns museums hemsida kan ni läsa verkligt väl beskrivet i ord och bild hur pappspänning går till steg för steg.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


2 kommentarer

Ännu en liten etapp

Om allt och intet…

På spiskåpan med den smart uppvikta kanten finns fortfarande julkorten kvar. Att fortfarande få julkort med papperspost och frimärke känns lyxigt så det gäller att njuta av dem ordentligt.  Men om inte förr så tar jag ner dem till fettisdagen.

Ännu en etapp i arbetet med salens iordningställande har utförts. Det pappspända taket patenterades i eftermiddags med tunn vit linoljefärg. Plast sattes upp f ramför fönstren och den gamla vackra limfärgstapeten som finns på ungefär hälften av rummets väggar. Den ska vara kvar under väggarnas kommande pappspänning. Att pappspänna väggarna och sedan måla tunn, slaskig linoljefärg tror vi inte blir bra. Kommer linoljefärg på den nyspänd väggpapp suger den in och kan ge genomslag som innebär  fläckar på nya tapeten.  Nu behövde vi bara sätta plast där gamla tapeten finns kvar, längs halva rummet ungefär. Sen tar vi väggarna.

Vi använde Ottossons grundfärg,  linoljefärg färdigutspädd med balsamterpentin. En öppnad 5-litersburk fanns hemma sedan tidigare men vi var lite osäkra om det som var kvar i burken skulle räcka. Det var inget problem – endastdrygt en liter gick åt till 16 kvm. På bilden är målningen nyss avslutad. Det ser fläckigt och ojämnt ut men det är ingen fara på taket. Det torkar in mera, sen målar vi över med limfärg.

Egentligen tror jag inte att pappen behöver patenteras. Har inte läst någonstans att detta gjordes förr i tiden annat än på trä. Då gjordes det för att man lättare skulle kunna tvätta ner limfärgen den dagen man ska måla om. Limfärgsmålade ytor går ju normalt inte att måla om. Men går det att tvätta ner limfärg från ett papptak? Det känner jag inte till att man gör. Nå, vi valde ändå detta eftersom vi använt papp från Gysinge och där rekommenderas patentering med linoljefärg.

Vi stod på varsin pall/stege och arbetade oss framåt i jämn takt med färgburken på en gemensam ”burkhängare”, en våd i taget. Efter trekvart var vi klara. Gissa vem som drällde mest färg? Inte var det jag. Märkligt nog :-)

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


6 kommentarer

Pappspänna tak 3

Efter att ha spänt upp pappvåderna återstod att sätta torremsor och skarvremsor över spikremsorna. Som torremsa använde vi en 5 cm bred skarvremsa för gipsskivor. Cirka 15 cm breda klisterremsor hade vi rivit ur en rulle brunt paketpapper. De rivs istället för att klippas för att kanterna ska bli ojämna och inte synas tydligt under kommande limfärgslager. Eftersom vi hade kvar den här pappen efter pappspänning av väggar, använde vi den. Att ta vita remsor ger ett lugnare intryck – men allt ska målas vitt hur som helst.

Vi lät en hel dag gå mellan uppsättningen av våderna och klistring av remsor över skarvarna. Ovan syns en nyklistrad remsa. Vi spände upp torremsan från vägg till vägg med ett häftpistolklammer i var ände.

Sen tog vi klisterremsam som jag strukit cellulosaklister på och fäste den mot torremsan och taket.  Halvan slätade ut med tapetborste och sedan gick jag efter med en torr trasa och jämnade ut ytterligare. Torremsan blötte vi inte. Det står olika i beskrivningarna, vi valde alltså att inte blöta den. Om resultatet blir annorlunda om man blöter torremsan vet jag inte. Torremsan är till för att mjuka upp övergången och dölja spikskallarna samt skarven. Man kan även fästa torremsan på klisterremsan innan man sätter upp bägge.

Morgonen efteråt.

Den gamla spännpappen var 1,50 meter bred men så´n papp finns inte längre att köpa, den papp som nu oftast används är 1,30 meter. Det innebar att det blev en skarv mera på det nyspända taket än på det gamla.

Nu återstår patentering med mager linoljefärg och sedan strykning med egen blandad vit limfärg. Men först ska en hel del annat göras i rummet….

Tips:
Glöm inte att ta bort alla spikar efter gammal pappspänning. Ta bort ojämnheter som träflisor i underlaget.
Se till att ha allt material klart och färdigt att använda då arbetet börjar.
Låt det ta tid, jäkta inte.

Kom på att jag ska visa den gamla pappspänningen, ett verkligt  gediget utförande med mycket tjockare papp än vi fick tag i. Tyvärr fylld av hål efter att ett skivtak tidigare spikats på. Om jag hade vetat vad jag numera vet efter rivningen och egen pappspänning, skulle vi nog ha försökt att jämna till den pappspänningen genom att fukta takytan och klistra torr- och klisterremsor över spikhålsraderna :-)  Kanske hade det lyckats att få ett slätt tak på det viset. Kvalitén på spännpappen och utförandet var otroligt bra. Det märks att kunnandet i ”spännpappsbranschen” var högt vid förra sekelskiftet!

Ett tips från Universumet är alltså att i första hand försöka laga, fixa till, ett befintligt papptak som inte är alltför förstört.

Papp på väg ner efter att ha suttit uppe i hundra år. Väggen med den igensatta dörren var uppreglad för att bli rät. Nu är väggen sned igen eftersom vi tagit bort uppreglingen :-)

Den gamla pappspänningen dokumenterade jag noga under rivningen och lite papp och nubb sparades för att jag skulle minnas kvaliten.

Innan alla ytskikt revs såg det ut så här. Utfört 1981 enligt anteckning vi fann på tapet under spånskivorna.

.


6 kommentarer

Pappspänna tak 2

Lördagförmiddag. Det var dags att  pappspänna salstaket. Spännande värre – för det här har vi aldrig gjort förut, bara spänt väggar. Vi hade läst på: på nätet till exempel Åsarpbloggens utmärkta tips och Hålla hus samt  i handböcker.

Den papp vi köpt kommer från Gysinge och har en vit och en brun sida, bredden är 1,30 meter. Pappspiken är varmförzinkad  20 – 2,1 från Gryts bruk. Spikremsor av brunt paketpapper som vi rivit av i långa längder mot 2 meters stållinjal.

Första våden på plats. Vi stod på pall och ställning som gav bra arbetshöjd i rummet som har 2,60 meter i takhöjd. Jag höll i, spände och rullade ut våderna, Halvan klamrade fast. Därpå hjälptes vi åt att spika. Det gick mycket lättare än vad jag hade befarat. Våden spikades med en spik mitt på kortsidan och häftades därefter fast med häftpistol med 1/2 meters avstånd mellan klamren. Sedan spikades tre sidor med spikremsa och pappspik med ca 5 cm avstånd. Sedan på med nästa våd med ett överlapp på ca 10 cm, pappremsor och spik…

Så här såg det ut direkt efter att taket var färdigspänt. Två timmar ungefär tog arbetet.

Senare på kvällen var läget som ovan. Slätare var det men kommer den här ojämnheten längst upp i bild att försvinna över natten? Lite oroligt var det allt trots att vi känner till pappens normalt fantastiska egenskaper.

Jopp, jämnt och slätt morgonden därpå.

Salen stod sval under den här tiden. Vi hade stängt av radiatorn och eldade inte i kaminen i rummet intill. Det var i vedspisen i köket det knastrade skönt hela helgen. Vi var försiktiga och ville inte att pappen skulle torka för snabbt. Det är svårare att hinna sätta upp hela takytan och få det att torka jämnt då.  Salens fönsterrutor blev immiga och långsamt gick torkningen.

Nu återstod bara torremsor och klisterremsor att täcka spikremsorna med, ett lättsamt söndagsjobb.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Pappspänna tak 1

Nu går det inte längre att läsa det som skrivits på pärlponten i salens tak: A F Karlsson, No 97 1/2 B, Torshälla. Nu är taket pappspänt igen.

På sen fredageftermiddag innan pappspänningen vattnade vi de 3,5 våder som skulle täcka det 16 kvm stora takytan. Lite drygt 2 liter vatten sprutade vi på pappens båda sidor. Vi valde att använda den spruta som är avsedd att spruta såpvatten på de larver som vissa år vill äta upp bladen på äppelträden. Det hade gått lika bra att stänka med en borste tror jag nog.

Vi rullade ihop våderna en och en och lade dem i plastsäckar där fukten fick dra in jämnt under natten. Sen lämnades alltihopa för vi var bjudna på middag hos kompisar.

.


4 kommentarer

Förberett

Vi har förberett oss för jobb i helgen. Häpp!

Och pausar kommer vi att göra vid köksbordet med en fräsch tulpanbukett.  Finns tid över kan jag läsa en ny bok som jag fått. På bilden skymtar: Värmande och vackert – Eldstäder och tillverkare i Hälsinglands och Gästrikland av Birgitta Lundblad  och Gunvor Gustafson.

.


3 kommentarer

Benlim och vävklistring

Härom helgen gjorde jag i ordning en laddning benlim. Ett kilo benlim, pärllim, köpte jag på konstnärsbutiken Masters i Stockholm i oktober eftersom jag råkade vara i stan. Har uppfattat att det inte är helt lätt att få tag i på nära håll.

 

Granulatet ska täckas med vatten och därefter ligga och dra en natt.

 

Sedan värms det i vattenbad för att bli flytande. Benlim är starkare än tapetklister. Då jag blandade ihop det hela tog jag lite tapetklister i blandningen för att eventuellt förhindra att benlimmet blir alltför starkt. Nu efteråt tror jag inte att det var nödvändigt. Det räcker att späda ut det med vatten till lämplig konsistens.  Benlim kan inte förvaras länge eftersom det är animaliskt och lätt möglar. Man tillreder den mängd som går åt.

Vad användes då limmet till?

Jo, till att dränka in klisterremsor med. Den randiga väven i blått och rött på bilden ovanför är en sådan hemmagjord vävremsa från husets byggtid.

I salen såg jag att breda bomullstrasor en gång i tiden klistrats över skarvarna mellan det pappspända timret och den putsade murstocken. Det går inte att pappspänna murstocken då det inte finns något att spika i. Innerhörnet är murat och putsat.

Efter att muraren lagade sprickorna i bakugnsmurens puts och vi åter igen drevat tillbaka de gamla bomullstrasorna…

…för att sen sätta upp plywood mot putsen så uppstod förstås en tydlig skarv. Vid den här murskarven fanns tidigare en bred bomullstrasa som jag tog bort då murlagningen skulle göras. Att den var fäst med klister gick inte att undgå att se.  Den nya skarven ville jag remsa på samma sätt – men detta diskuterades i ”evighet” här i Universumet.  Av erfarenhet vet  jag att tapetklister inte fäster på en murad yta. Varför inte använda benlim tänkte jag då? För länge sen använde jag det i ett annat sammanhang och var bekant med egenskaperna och tillredningssättet.

Så här ser klisterremsorna ut.

Då pappen är spänd ska bomullstrasor dränkta i benlim även klistras vid övergången mellan papp och mur. Att remsa, vävklistra, med bomullstrasor dränkta i lim är inget nytt. Putsytan ska makuleras  med tidningspapper före tapetsering och då tänkte jag också använda benlim. Tidningspapper får bli tapetseringsunderlag på putsen, i övrigt pappspänns alltså väggarna. Snart är vi där :-)

.


2 kommentarer

Spänning

Spännpapp

I väntan på den stundande pappspänningen i salen, nej – vi har inte kommit till skott ännu – tänkte jag  skriva om pappspänning vi redan gjort. Och misslyckats med. Det är av misstagen man lär sig sägs det ju – men roligt är det inte då man inser att arbetet måste göras om. Till exempel en pappspänning på väggen ovanför boaseringen i köket på övervåningen.

Jag ska nog nämna att vi pappspänt och tapetserat även sovrummet på övervåningen och var ganska stolta över över att ha lyckats – noviser som vi var. Vi hade läst oss till hur man skulle göra – det här var slutet på 1990-talet- och  MrsUniversum ringde den gången en pensionerad målare och fick av honom råd angående hörnen som vi inte hittade beskrivet någonstans.

Nu började vi med att införskaffa spännpapp. Pappen vi beställde den här gången kom från Claessons trätjära i Göteborg och leveransen var snabb. Kvällen innan uppsättningen bredde vi ut en plastpresenning på golvet, la ut papp klippt i anpassade längder, vattnade, la pappen dubbelt med kanterna mitt på och täckte med presenningen. Där fick det dra till morgonen därpå.

Vi satte upp pappen, nubbade tätt men väntade med hörnen.  Men asch, då pappen torkat fanns stora bubblor utifrån nubben och även en lodrät reva hade uppstått. Pappen höll på krypa ur nubbens stora skallar.  Skulle detta buckliga gå att rädda? Vi fuktade igen, la på tidningspapper, remsade över nubben men NEJ! Bucklorna försvann inte. Det var bara att riva bort alltihopa. Nubben spikade vi med 5 cm mellanrum så det blir en hel del att dra ut och göra om! Hur kul var det på en skala…

Det hela handlade ju om att pappen var FÖR blöt. Men vi tror också att pappens kvalitet var en annan än den vi beställde första gången, att den här var ”lumpigare”. Till sovrummet som pappspändes tidigare använde vi papp från Claessons Trätjära. Ny 300 g papp från dito inköpt till övervåningens kök blev urdålig, vi köpte andra omgången från Gysinge. Om pappen var förändrad i sin sammansättning eller om vi blött för mycket låter sig inte kontrolleras nu. Numera ser det inte ut som någon av de här två leverantörerna har kvar den här typen av spännpapp. Det här gjorde vi 2003. Problemet idag ser ut att vara just detta att få tag i bra spännpapp – mycket har hänt även sen vi pappspände köket 2005. Oplastad golvskyddspapp nämns numera även i de här sammanhangen. Claessons  Trätjäras tunna vita för tak (120 grams papper, 25 löpmeter per rulle) känner jag mig skeptisk inför, deras väggpapp däremot kan vara bra (300 g/60 lm), Gysinges enda papp med en sida vit ser ut att kunna vara en liten rulle oplastad golvskyddspapp till ett högt kvadratmeterpris (okänd vikt/28 lm). Och där står vi nu… Den bortrivna takpappen i salen som fanns under ett lager takskivor var 1,5 meter bred vilken bara Classons tunna vita är.

The same procedure once again. Och nu blev det inga bubblor.

Hörnen fick papp med riven kant, pappremsa under nubben, torr smal remsa över nubben och sen en bred remsa över alltihopa. På så sätt förhindras rostgenomslag.

Målning

Taket skrapade vi före väggarnas pappspänning. Originalkulören kom fram under 70-talets rollade moderna färg. Det är mycket arbetsamt att skrapa rent tak från rollad färg. Armmusklerna stärks. Men det är en fördel med endast 2.10 i takhöjd som det är på övervåningen. Den takhöjd som även Frank Lloyd Wright använde i de fantastiska villor han ritade.

Vi köpte linoljefärg från Ottossons Färgmakeri. Bilden här ovanför stämmer på intet sätt i kulör men jag tog med den för att visa att vi valde en blankare yta som det tidigare varit.  Det gör att det känns högre i tak än med en matt yta.

Murstocken målade vi med linoljefärg lika snickerier och boasering, den ”Universumgröna” som vi tidigare skrapat  fram på sovrummets snickerier och som även kom fram på murstockens kalkputs då vi skrapade (se foto). Boaseringen och f.d. skafferiet består av dubbelfasspont här på övervåningen, inte pärlspont som på bottenvåningen.  Det är cirka 15 år mellan de olika inredningarna.

För att komma fram till takets ursprungskulör använde jag  NCS traditionella färgskalor för linoljefärg (pigment hos traditionella pigment för utvändig målning). Det närmaste jag kom den framskrapade kulören var obränd umbra (NCS 2005-Y20R) eller grön umbra med samma NCS-nummer. Jag tittade även  i linoljefärgslikaren från RAÄ och tyckte att  7A-30 baserat på grön umbra och vitt liknade 2005-Y20R mest. Då beställde jag ett par liter till taket.

Så här ser det ut en höstdag med sol. En annan dag har färgerna förändrats beroende på ljuset. Rummet är svårfotograferat men jag tror nog att jag ska visa fler bilder framöver.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


5 kommentarer

Himla mörkt!

Så här, som på den övre bilden, såg det ut på övervåningen, i det rum som nu är sovrum,  fram till 70-talet.  Limfärgstapeten från 20-talet var kvar. Det finns inte många foton vare sig från före/efter 70-talets omstöpning eller från vår egen insats (!). Det var vi som gjorde rummet till sovrum, det rum som nyss blivit med ny garderob.

Någon har rivit hål i tapeten för att se vad som döljer sig bakom. Jaha ja – en brädvägg! Ett stort prov av den här vackra tapeten finns bevarad liggande i ett förråd. Takets enkelfasspontade bräder är målade blankt vita, övriga snickerier ljust 20-tals gröna. Det fernissade grangolvet är sig likt som idag.

Farstun syns ha renoverats redan, väggarnas enkelfasspont har målats knallgrön.  Farstun var även tidigare grön men den mildare och ljusare 20-talsgröna kulören.

Här har vi börjat arbeta med rummet. Brädväggarna var då brunbetsade á la 70-tal, tak och snickerier var vitmålade med okänd färg. Innan vi satte igång var detta ett möbelförråd med husets gamla möbler staplade på varandra. Tänk om jag ändå tagit ett foto på detta…

Alla lister typ fönster- och dörrfoder, golvsocklar och taklister lossades försiktigt med hjälp av kilar. Halvan är fenomenal på att göra detta försiktigt så att listerna självklart kan återanvändas. Nubb efter spännpappen var dold bakom dörr- och fönsterfoder som sig bör. Så blev det även gjort då vi pappspände och tapetserade.

Vi skrapade bort i princip all färg på de losstagna snickerierna och på fönsterkarmarna (20-tals grönt skymtar). Vi tog bort kulturhistoria, vi tog bort möjligheten för andra att undersöka färglagren ner till grunden. Snickerierna blev jättefina, profilerna kom verkligen till sin rätt. Men vi har varit lite försiktigare med färgborttagningen/borttagningen av alla färgskikt på snickerierna i de övriga rummen. På vissa ställen lämnar vi den äldre färgsättningen kvar på mindre ytor. Några färgtrappor är det dock inte fråga om med så få tidigare lager. Här i huset finns ursprungsfärgen, 70-tals vitt och vår egen målarfärg.

Rummet i dagsläget

Stomme

Det här rummet byggdes ut med frontespis omkring 1924 och har därför inget snedtak någonstans. Takhöjden är cirka 2.10. Väggarna består inte av stående timmer, resvirke, som i bottenvåningen, utan konstruktionen är plankväggar. Innerväggarna mot farstu är regelväggar isolerade med sågspån. Farstun var kall med oisolerade ytterväggar men de är nu utrymmet mellan reglarna isolerat.  Trots det väljer vi att värma upp farstun väldigt lite. Vattenledningen ska förstås inte frysa – vi har varmvattenberedaren under trappan. Vi lever med de stängda dörrarnas strategi under vinterhalvåret. Temperaturzoneringen gör t.ex. att det går bra att förvara en korg med äpplen i farstun och under julen då  mycket mat lagas, kan en del förvaras i farstuns pärlspontade skåp istället för i kylskåpet.

På det här kortet från 60-talet syns övervåningens 20-tals utbyggnad.