Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Tegeltak, takfot och tornseglare

Har ni tänkt på att äldre traditionell arkitektur på landsbygden oftast inte har hängrännor och stuprör. De känns verkligen ursprungliga och takfoten blir ofta ”tunn och lätt”.  Förr lät man regnet droppa ner på gräset runt byggnaden förutom vid dörrar och portar där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. En byggnad kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig när vattnet koncentreras vid knutarna.

En annan orsak till att inte reflexmässigt sätt upp hängrännor och stuprör är att tänka på tornseglarnas väl. De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna sitter i vägen. Tornseglarna (Apus apus) landar endast vid häckningen annars fångar de sin mat och sitt bomaterial i luften och sover med luftens termikvindar.

Att låta regnvattnet gå ner till grundvattnet och inte föra bort det i dagvattenledning är även det en anledning god som någon att minska takens avvattningssystem.

Se hur ”de fotlösa” tornseglarna skavt av färgen på fotbrädan när de landat och krupit in till redena under lerteglen. Fotbrädan ska inte målas om tänker jag.

Tornseglarna är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu! Under tegelpannorna här bor också sädesärlor och pilfinkar. Det är ett skönt kvittrande och pipande.

Den uppmärksamme kan se att nocklösningen på ekonomibyggnaderna är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en basal lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på nocken. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig att bevara på gården. Det finns ingen anledning att ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegelläggning då försvinner. Inte heller finns här det några vattbrädor på gavlarna på uthusen, endast vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.


5 kommentarer

Lagt tak ligger

På nya uthuset har vi  lagt  tegeltaket själva med återanvänt tvåkupigt tegel. Nocken la vi på det speciella sätt som nockarna på de andra uthusen på gården är utförda med överskjutande tegelpannor från ena hållet.  På fallet mot gården ligger strängpressat och formpressat tegel, tillverkat på nu nedlagda tegelbruk som Årby i Hållsta. Har man blandade typer sorteras de och läggs lämpligen i ”kolumner”  ihop från takfot till nock. Det är bättre än att lägga typerna samlade i rader.

På takfallet mot åkrarna ligger strängpressat tegel från Vittinge och Heby som vi köpte på Blocket. Visst är det lite plock, pussel och uträkningar att lägga, men omöjligt är det på inget sätt. Jag visar en bildkavalkad.

Ströläkt och bärläkt 25×38 mm. Takpappen byggarna valde är T-tak YAP Super. Överskjutet på nocktegel ungefär 100 mm. Det är förstås viktigt att börja rätt vid vardera takfot för att få till överskjutet.

”Halvan” borrar hål för fastspikning av hela raden överskjutande tegelpannorna i bärläkten.

Det här blev klart i maj vecka 20, sen åkte vi norrut några dagar. Fönstren är levererade. Nu väntar vi på byggarna som väl borde komma och göra klart sin del.

Taket på tvättstuga med drängkammare var en av förebilderna. Det har legat i så där 90 år nu.

Där ligger teglet på underlagsbrädor på förvandring,  läkten är spikad i dem. Även så kallade bakar med bark har använts. En del skräp har samlats men taket är tätt! Nedan en närbild.

Och så här ser lagårdstaket ut. Tegeltaket är läktat ovanpå vasstaket som finns kvar under. Mjölkkammaren fick nytt papptak 1997. Teglet på utedass med redskapsbod la ”Halvan” om ifjol med träfiberboard under, se här.

Lövkompost och varmkompost finns där gödselstacken låg då här var riktig bondgård. Den ligger i skuggan av loge, dass, ek och fläder så fukten behålls och komposten fungerar därför bra. ”Halvan” är en hejare på kompostering och talar alltid så väl om ”sina” maskar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


9 kommentarer

Absoluta toppen

Från det nya uthustaket ser man nocken på tvättstugan på nära håll. Här syns att överskjutande taktegel på norrsidan möter sydsidans tegel. Från norr kommer de hårdaste vindarna, därför ligger de så här. Den översta raden på var sida är spikade. Den här läggningen har legat sen 20-talet utan omläggning. Underlaget är brädor på förvandring med bärläkt ovanpå.

Taket är tätt och det finns ingen anledning att täcka av nocken på annat sätt!!! I nocken kommer få regndroppar in, det viktiga är att ha tätt nere vid takfoten där hela takfallets vatten kommer rinnande! ”Sörmlandsnock” säger sig Halvan ha hört nocklösningen kallas. Den är relativt lokal vad jag har förstått. MrsUniversum älskar lokala byggtraditioner…

Vi tycker det är tråkigt att den här typiska och gammeldags nockläggningen av taktegel försvinner. Tak rivs, nocktegel används ifall tegel över huvud taget läggs på taken. Det här är en läggning som hör till de allra tidigaste tegeltaken, innan man hade uppfunnit nocktegel. Jag antar, utan att ha forskat djupt i detta, att läggning med överskjutande nockpannor finns i den del av landet där taktegel började tillverkas.

(Innan nocktegel användes kunde även två hopspikade, vinkelställda brädor läggas som skydd över nocken. Så var det på mitt Universums bostadshus då det var nytt. Och så tänker vi oss att det ska bli framöver.)

Ganska snart efter att MrsUniversum och Halvan träffats, ställde han en fråga om hur jag tyckte att nocken på en gammal ängslada skulle läggas. Han var involverad i omläggningen av tegeltaket med just den här typen av läggning och frågan om nocktegel eller ej hade aktualiserats. MrsUniversum var fullständigt oförstående. Nock utan nocktegel eller brädor – existerar det? Halvan berättade om sömnlösa timmar då han funderat över detta. Knäppgök eller? tänkte MrsUniversum men så småningom förstod hon vad det handlade om – och då föll hon pladask. Vilken man! Vem förutom han i bekantskapskretsen funderar över gamla tegeltaks traditionella nocklösningar och vill bevara dem. Jajamen, nu är vi gifta. Med flera hus med överskjutande nocktegel i vår ägo. Nice…

Aldrig har jag sett den här nocklösningen närmare beskriven i byggnadsvårdslitteratur, inte heller hos länsmuseet/-museerna. Därför kommer här är ett TIPS till bebyggelseantikvarierna – se till att överskjutande tegelnockar bevaras genom att INFORMERA om den! Det är åtminstone en början.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


3 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!

Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras.

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.