Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Nuläget

Tro det eller ej – nu spirar det i nya perennträdgården. Lökarna har inte  ruttnat bort denna varma och fuktiga vinter. Hurra!

Man måste sänka blicken och leta ordentligt för att se de uppstickande spjuten, det är ungefär som att leta svamp – de rätta ”glasögonen” måste på.

En överblick ger vid handen att här är mossiga stenar och jord. Ha, här rör det sig rejält under ytan på sina ställen.

Så här såg det ut i slutet av oktober då lökarna planterades ut. Det ska verkligen bli spännande att se det blommande resultatet.

.


2 kommentarer

Lugn och ro

Nu ska kylan sköta om att jorden fryser sönder och blir lättbearbetad till våren. Då det är dags igen! Att odla.


Det känns underbart att ha höstgrävt kökslandet. Snyggt att se på är det också.
Kanske kan man påstå att vi känner oss så här i Universumet, haha, även om det inte är dumburken som lockar:

:-)
.


3 kommentarer

Små korn

Vi har fyra
Fyra årstider
Fyra sädesslag
Fyra väderstreck
Fyra element
Fyra fingrar på var hand
Det skall ingen komma och ta ifrån oss

Lina Ekdahl

Ur ”Diktsamling” 2012

Här är två av sädesslagen: överst vete och under havre. Jag älskar mängden ax, formen på dem, färgen både på växande och mogna sädesfält. Det känns hemma.  Det är omhändertagande av vår jord. Det är fint.

Ändå vet jag att detta är monokulturer. Här används med säkerhet gift för att få bort ogräs. Men jag bortser från detta då jag ser ut över ett växande sädesfält.  Det är vackert. Det känns ursprungligt. Odla, skörda, mala, baka…

Har nyss fått korn på den här föreningen: Allkorn

.


Lämna en kommentar

Då och nu i kökslandet

Kökslandet blev färdigsått sent i år. Alla frön kom inte upp pga regn ock kyla.

8 juni 2012.


Senare i juni. Dillen ser ju bra ut där borta.


1 juli 2012


5 augusti 2012


5 augusti 2012.

Kålrabbin, som jag fick som plantor, växer bra, kronärtskockan sakta, sakta.

Andra omgången rädisor är på topp nu, dillen har tråkigt nog vissnesjuka, krusbladiga persiljan blev till stor del överväxt av ett kungsljus som inte skulle vara där, den storbladiga persiljan är normalt utvecklad, pumpaplantan jag fick har som tur var letat sig ut genom stängslets nätmaskor och har två pumpor redan.

De fem plantorna med två sorters squash kommer starkt, huvudsalladen är ok, plocksallaten likaså. Den fleråriga ruccolan, rughettan, sandsenapen (Diplotaxis tenuifolia) är inne på den andra sådda omgången precis som rädisorna. Morötterna är små under jord men blasten ganska ok, kålrötterna verkar kunna ta sig. Det är det absolut märkvärdigaste av allt – de som misslyckats fullständigt förut.  Mangolden ser fin ut.

Vackerväxter frodas från och till. Den äkta tobaksplantan blommar rosa. Dahliorna har börjat blomma, anemonerna har någon tuggat i sig, solrosorna har skjutit i höjden men blommar inte än på ett tag, krassen blandar sig in bland squashbladen. Sockerärtorna ska skördas nu.

Jag är tillbaka från semestern och kökslandet har inte vuxit sig ALLDELES förvildat. Det känns alltid vanskligt att lämna ett växande matbord men nu är jag åter och det är kul.

.


9 kommentarer

Pågående levnad

Boken Lev mer på mindre är på tapeten i bloggosfären nu. Jag har inte läst den själv men via bloggar förstår jag något av vad den handlar om, om  självförsörjning genom odling och djurhållning. Att ”downshifta” ligger i tiden.

Då Halvan och MrsUniversum valde varandra ingick i uppgörelsen det levnadssätt som pågått sedan dess och som justerats lite smått allt efter förutsättningar som kommit till utan vår försorg.  En frivillig enkelhet. Vi fick flera kommentarer, till exempel fick vi höra en lite nedlåtande förhoppning att vi inte ska bli ”morotsodlare”, en undran över levnadssätt och val av bostad (hur kan en arkitekt välja ett så enkelt hus, en liten bondgård och underförstått inte ett representativ herrgård?), hur kunde vi då leva utan rinnande vatten i huset och utedass året om och bänkspis, hur kan vi ha lutande köksgolv utan tanke på att räta upp det osv osv

Vi är privilegierade på så sätt att vi båda har möjlighet att driva egna små företag. Jag startade mitt så fort jag flyttade hit från Stockholm, något annat kändes omöjligt. Halvan körde igång på 2000-talets mitt. Företagare är vi bara för att inte bli fast i ekorrhjulet och ambitionen är inte att bli större, inte att arbeta häcken av oss  –  utan ambitionen är att kunna ta ledigt då det passar oss och inte en arbetsgivare. Det innebär rikedom, inte av stora inkomster men på frihet och av små utgifter. MrsUniversum har fortfarande en mobiltelefon som inte kan ta emot MMS ;-)  Hur typiska egna företagare vi är vet jag inte men det är inte sådana med vår ambition som finns med i listor över framgångsrikt företagande :-) Vi har funnit vår tillvaro och trivs bra trots att våra två  fastigheter aldrig kommer att bli helt klara, aldrig helt utan behov av underhåll. I gengäld har vi två f.d. bondgårdar där vår egen historia finns inbyggd vilket vi värderar högt i dagsläget.

Jag är äldre än många andra som bloggar om byggnadsvård, jag är uppvuxen med ett jordbruk och vet hur alldeles underbart det livet var.  Men min man som är stadsbo vill inte  bli bunden av tamdjur som hindrar rörligheten och ger alltför stort ansvar. Antagligen har han rätt. Än så länge :-)  Min högsta dröm är ändå att ha ett par kossor, mjölkkor, helt underbara tamdjur enligt min mening.  Jag drömmer vidare medan Eija genomför med köttdjur. Önskar henne med familj allt gott! Idisslande tamboskap ger också den effekten att landskapet hålls öppet.

Jag blir oerhört glad då jag hör och ser människor  som försöker bli självförsörjande på sina odlingar och kanske på egna djur som kor, får, höns.   ”Grönavågare” som man sa på 1970-talet. Då var boken  LITET ÄR VACKERT med underrubriken Ekonomi som om människor betydde något av  E.F. Schumacher, som kom ut 1975, en viktig bok för samhällsengagerade. Schumacher varnar redan då för tilltron av den ekonomiska tillväxten. Det pågår åter igen en ökad vilja till större självförsörjningsgrad i vårt samhälle. Även staten förordar lokal ekonomi för hållbar tillväxt via Nutek. Kommer viljan till ökad självförsörjning att hålla i sig tro?

MrsUniversum kommer hela tiden tillbaka till den sentens som hon haft för ögonen ända sedan första gången hon läste den någon gång  på 70-talet. Med risk för att bli tjatig tar jag den igen:

Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat.
MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare,
eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.

Att leva är politik. Att leva är att ta ställning.

Ett minicollage ur våra liv. Och en kärleksförklaring ♥ 

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


2 kommentarer

Kökslandet

Sen sex år tillbaka har vi ett inhägnat köksland. Rådjuren blev fler och allt fräckare så att hägna in var enda möjligheten att få behålla ettåriga växter och det ätbara vi odlar. I växelbruk.

Armeringsnät på ekstolpar håller ute odjuren, hur det är gjort går att läsa här. I fjol satte jag även hönsnät längst ner mot marken på ena kortsidan för att hålla ute kidens små huvuden som nafsar åt sig det mesta. I minst halva landet brukar jag så ettåriga blommor som jag plockar in för fint. Den dill jag odlar är alltid en blandning av blad- och krondill. Nytta och skönhet! Kålrötter vill vi lyckas med men det går dåligt med det.

Kökslandet i juni sett från övervåningen. Det ser ganska prydligt ut då…

… och hemkommen efter semestern hade slingerkrassen täckt mycket det året den här bilden togs :-)

Den gamla rabarberplantan finns kvar. Den är ointressant för rådjuren och växer friskt. Blommorna brukar jag ta in och sätta i vas bara för fint. Och för att rabarberstänglarna inte ska bli trådiga och träiga så snabbt. Under min tid här har man i Sörmland introducerat Rabarberfestivalen.

.


6 kommentarer

Pom-eli-pom

Marthas lilla gröna av Lena Nygårds är ett tunt litet häfte för inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia som underrubriken lyder. Häftet kan användas som utgångspunkt för en studiecirkel där grannar träffs och trivs, talar om odling nu och förr, byter skott av gamla arter för vidare sortens vidare överlevnad. Det låter väl trevligt eller hur?

POM är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Har man en gammal trädgård och är intresserad av växter kan det här vara bra att känna till. Man utför ju faktiskt en kulturgärning om man ser till att gamla växter från trakten lever vidare. Passa på att byta då det är dags att dela en stor perenn, det är bra att förnya i alla fall vart femte år så där.

En perenn som har funnits här i trakten länge har jag fått av granntanten Gullan. Denna vanliga perenn fanns inte här på gården  då jag flyttade hit – nämligen den lågmälda och lättskötta vallörten. Inte märkvärdig men trevligt att den funnits runt om på gårdarna här i trakten.

Här är doftande narcisser som jag räddade från ett nerbrunnet torp på en Mälarö.


Fackelblomster som jag fått av en kompis mor. Den står i kökslandet i väntan på rätta placeringen.


Pimpinellros från  mitt föräldrahem.

De växter som finns här i Universumet  och som jag ganska säkert vet är från Agnes tid är följande:

Röda bondpioner
Vit pion, blommar i början av juli och jag trodde det var en luktpion men den doftar inte
Brandgul lilja med bulbiller
Schersmin
Bondsyrén, vit och lila
Röda vinbär
Svarta vinbär
Rosa buskros
Rabarber
Hallon

Brandgul lilja (eller kejsarkrona som man säger i norra Sverige).


Bondpion

Det känns bra att ha gamla växtsorter med en genuppsättning som inte länge finns i handeln, växter som inte är hybrider. Här i Universumet finns också en mängd andra perenner som är osäkert om de fanns förr eller kom hit på 1970-talet då Universumet var sommarbostad. Flera av dem hör till den gamla sortens trädgårdar medan andra blev på modet senare. De växter jag inte vet när de kom hit är t.ex:

Rosenmalva
Fänrikshjärta
Krollilja
Scilla
Snödroppe
Berglök
Silverarv
Kärleksört
Rudbeckia
Penningblad
Praktlysing
Viva, röd stor gullviva
Flox
Gullris
Iris
Brinnande kärlek, studentnejlika
Såpnejlika
Knölklocka, vit och blå
Bergenia


Penningblad kan väl nästan betraktas som ogräs här.

Så finns de som jag fört in – alla örtkryddor, digitalis, aconitum, humle, riddarsporre, stäppsalvia, bolltistel, pimpinellros, julros, ytterligare pioner och tovsippa bland annat. Jag har en anteckningsbok där jag försöker skriva upp vad som ändras om och köps in och idéer jag får. Var plantorna trivs eller inte, vart de flyttas. Min ambition är att försöka hålla gården som ”bondgård”, inte en trädgårdspark.

Åbrodd och salvia. Åbrodden kommer från en barndomskamrats föräldrahem.


Rosenmalva och riddarsporre.

Gillar ni gamla trädgårdsväxter, vill ni veta mer från äldre odlare så varför inte starta en studiecirkel för att ta tillvara traktens perenna växtmaterial och kunskap! Perennerna ska ju ändå delas med jämna mellanrum så visst blir det plantor att byta bort. Visst är det trevligt när man får en perenn att trivas? Att känna till ursprunget gör det ännu trevligare!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


1 kommentar

Skörderapport

Den här säsongen har odlingslyckan varit väldigt blandad. Potatisen blev bra som sällan förr. Pentland Javelin hette sättpotatisen. Vi sparar från året innan och låter de små potatiserna gro. Den här sorten har vi för tredje året men nu skiftade vi plats, växelbruk. Skörden från EN sättpotatis blev 30 stora potatisar och några små. Normalare var 15-20 st. Bra var det hur som helst. Inga nematoder. Lite Blå Kongo satte vi också men den har vi inte tagit upp än. Den har vi haft i nästan 10 år och var en gåva från en väninna som nu är borta. Det sägs att man inte ska spara sättpotatis så länge, men så gör jag med just denna Blå Kongo.

Rödbetorna är svåra att misslyckas med har jag förstått – ja de blev helt ok även för mej. Kålrot (Halvans favorit) vill sig inte riktigt för oss men minst ett kok rotmos kan det bli och kanske ugnsstekt kålrot ihop med andra rotfrukter. Luktärtor, sommarmalva, rosenskära, sommarkyndel och persilja grodde dåligt. Kallt och blött i jorden då de såddes. Sockerärtorna sådde jag i början av juli och de blommar först nu. Och över alltihopa slingrar sig krasse – den levnadsglada!

Vitlöken som jag satte förra oktober var så fin vid midsommar. Jag skulle ha tagit upp den då så hade jag haft mjäll och god sådan. Jag gjorde inte det.

Första omgången squash frös och sen kom den igång lite sent. Ännu inte många att skörda men håller vädret sig varmt hinner många mogna. Det bästa jag vet att göra av dem är inläggning typ ättiksgurka. 

Dillen blev mycket fin i år, helt märkligt fin. Jag sådde en sort som var en blandning av kron- och bladdill. Kronorna till buketter och utsmyckning och bladen till matlagning. Så HÄR såg det ut i maj.

Äppelträden har rätt mycket fin frukt. Vi kokade 5 kg mos i onsdags kväll på sommaräpplet Säfstaholm. Moslagret finns i matkällaren. Det blir till att sylta, mosa och marmelada vid flera tillfällen. Eller torka äppelringar.

Plommonträdet dignar av frukt, klasar som vindruvor. Vi har plockat fallfrukt och kokat marmelad och sylt. Bakat pajer. Mycket mer ska det bli. Jag tycker det är fantastiskt roligt,  för de senaste åren har karten härjats av insekter. Det är ca 10 år sen trädet gav så här bra frukt. Jippi!


Lämna en kommentar

Under ekars djupa skugga…

Nu har vi en härlig tid. Det knoppas och spirar överallt, inte bara i mitt Universum.

Det är viktigt för mej att bevara känslan av bondgård här. Det får inte bli villatomt eller parkanläggning. Här på gården har vi 6 stora ekar förutom några andra träd. Eftersom eklöv + trädgårdsodling inte verkar gå bra ihop får ”tuktad” natur ta stor del av tomten. Nu kan man se det som en lättnad – allt behöver inte skötas om i form av trädgårdsland. Naturtomt är ju oftast mer lättsamt. Men innan jag förstod detta gick många odlingsförsök i stöpet!

Jag vill hemskt gärna ha mossor på storstenarna och även i gräsmattan. Då är gräsmattan alltid grön, gräset ganska glest och behöver inte klippas så ofta. Och faktiskt vet jag fler som har samma inställning men vi kommer sällan till tals! Perenner och sommarblommor får koncentrera sig kring bostadshus och tvättstuga. Kökslandet flyttades för fyra år sen till sin nya rådjurssäkra plats.

Jag tycker om blommor, växter, örter och har försökt en hel del under åren här. Perenner och ettåringar. Men det går inte alltid så bra. Jag som tidigare inbillat mej att jag hade gröna fingrar. Mina förkultiveringar går aldrig bra. Fröna gror, skjuter i höjden, får för lite ljus, tynar bort i rumsvärmen. Teoretiskt vet jag hur man ska göra men det räcker inte. Så i år har jag inte förgrott några frön, bara gladiolus och dahlior.

Att det inte går så överdådigt bra har jag börjat skylla ifrån mej på kalkhaltigt vatten men främst på de stora ekarna med garvsyra i löven. De följer med i kompostjorden… Tro det den som vill!

Nu blommar flocktulpanerna jag satte i mängd i höstas. Köpte lökar sent och därför billigt. Dom satte jag på ekkullen efter att ha tagit bort gräset i skrevorna i bergknallen. Jag har ingen aning om det kommer att fungera i längden. Stormhatt, akleja och daglilja är en del av det som rör sig i rabatterna. (Fotona har MrsUniversum tagit förutom eklöven som är lånad från nätet. Här har eklöven inte slagit ut än.)