Den röda novemberkaktusen har återfått sin plats i kammarens tak efter några år i salen.
Den trivs rätt bra vid det ljusa fönstret trots att det eldas i kaminen och kan bli väldigt varmt här inne. En mycket praktisk krukväxt. HÄR syns den innan blomningen satte igång.
På Bergianska trädgårdens hemsida kan man lära sig skilja på julkaktus (Schlumbergera x buckleyi) och novemberkaktus (Schlumbergera truncata).
Den bara blommar och blommar i år med…
.
Ser ni? Novemberkaktusen på sommarnöje i äppelträdets halvskugga. Den hamnade där i början av juni och tas in före frosten kommer. Har fått näring några gånger men sköter sig annars nästan helt själv, trädlevande som den är i vilt tillstånd. Det här är bästa sommarförvaringen om man har möjlighet. Den klarar sig själv över vår semester om så är. Varje sommar får den semestra ute i ett äppelträd och blommar villigt på senhösten. Underbart lättsamt för samtliga inblandade.
.
Min novemberkaktus har fått glädjenatt. Och jag med.
Då jag härom veckan tittade lite hastigt på den såg jag på kvällen ljusa fläckar nertill. Vid närmare undersökning var det några små knoppar. De utvecklades på sidan mot fönstret. Jag vände novemberkaktusen försiktigt och en väldigt stor mängd knoppar blev synliga. Ljuset har fått den att vilja blomma mera på ena halvan. Jag kan inte påminna mej att detta hänt förr!
Den här årstiden når solen in genom västerfönstret också så trots att jag vände ampeln får den sol – om än på kvällen. Härliga tider!
.
Novemberkaktusen som blommade så vackert, översållad med mängder av rosavita blommor (ca 140 st), har fått komma ut på sommarvistelse i äppelträdet i år igen. I grenklykan får den vara tills strax innan frosten kommer.
Bladkaktusarna, som november- och julkaktusar tillhör, hör hemma i urskogen och kallas epifyter. De växer på trädstammar i skuggan och tål inte heller som krukväxter hårt solgass. Vandrande skugga i äppelträdet blir perfekt. Åker man bort en längre tid ska man komma ihåg att inte lämna för stort och djupt fat under krukan för ifall det blir mycket regn kan kaktusen må illa och ruttna av att stå med rötterna i vatten. För övrigt tar den tacksamt emot en rotblöta nu och då. Bladen är nu lite tunna och magra, inte så spänstigt svällande som de kommer att bli av sommarferien.
Jag har av mina jordbrukande föräldrar fått höra att åskregn är mycket bra för växter och gröda. Har uppfattat det som om regnet innehåller näringsämnen,vilka är mer oprecisa, kväve kanske. Därför ställer jag ibland ut mina inomhuskrukväxter då det är ett riktigt åskväder på gång. Växterna blir fria dammfria och får förhoppningsvis lite extra näring. De trivs hur som helst med regnet.
Har ni hört att åskregn ska vara bra för växtligheten???
.
.
