Novemberkaktusen som blommade så vackert, översållad med mängder av rosavita blommor (ca 140 st), har fått komma ut på sommarvistelse i äppelträdet i år igen. I grenklykan får den vara tills strax innan frosten kommer.

Bladkaktusarna, som november- och julkaktusar tillhör, hör hemma i urskogen och kallas epifyter. De växer på trädstammar i skuggan och tål inte heller som krukväxter hårt solgass. Vandrande skugga i äppelträdet blir perfekt. Åker man bort en längre tid ska man komma ihåg att inte lämna för stort och djupt fat under krukan för ifall det blir mycket regn kan kaktusen må illa och ruttna av att stå med rötterna i vatten. För övrigt tar den tacksamt emot en rotblöta nu och då. Bladen är nu lite tunna och magra, inte så spänstigt svällande som de kommer att bli av sommarferien.


Jag har av mina jordbrukande föräldrar fått höra att åskregn är mycket bra för växter och gröda. Har uppfattat det som om regnet innehåller näringsämnen,vilka är mer oprecisa, kväve kanske. Därför ställer jag ibland ut mina inomhuskrukväxter då det är ett riktigt åskväder på gång. Växterna blir fria dammfria och får förhoppningsvis lite extra näring. De trivs hur som helst med regnet.
Har ni hört att åskregn ska vara bra för växtligheten???
.
.