Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Plockepinn

Gissa vad det här är? En konstinstallation? Ett timmerbröte?
resan57
resan56
Nej, det är sommarens allra roligaste och mest tilltalande sophögar.
Det är gamla gärdsgårdar som samlats ihop, antagligen för att senare brännas. De fanns här där mängder av granslanor och vidjor går åt till dessa inhägnader. Förr inhägnade trägärdsgårdar alla små byar, de var en vanlig syn i skogsbrynen. Och längs fägatorna till och från ladugårdarna. I städer och tätorter var det andra inhägnader och gränsmarkeringar som gällde.

Vill du veta mer så läs gärna Gärdsgår´n i vårt landskap. Hantverk – historia – handledning av Sten Hagander, 2003.

.

Annonser


2 kommentarer

Medelpad. Mellersta Norrland – 4

Nordväst om Sundsvall, nära Indal i Västernorrlands län, Medelpads landskap ligger en gammal gård långt bortom ära och berömmelse. Gudmundstjärn är namnet. En gång i tiden var man helt självförsörjande här.
resan61
Halvvägs från Indal
Gården, som låg i väglöst land, var i bruk från 1700-talet fram till 1943. Skogsbilvägen byggdes först 1961. Gården är byggnadsminne och markerna naturreservat. Idag finns dryga 20-talet byggnader bevarade.
Gudmundstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Så sent som på 1940-talet var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal nya hus för olika ändamål. Som mest fanns här ett 30-tal byggnader. Under 165 år som Gudmundstjärn fungerade som självhushåll tillverkade kvinnorna på gården de kläder som behövdes. Ull kardades och spanns. Lin rötades, bråkades och häcklades. Det vävdes och syddes. Vadmal stampades i egen vadmalsstamp. Männen byggde hus och tillverkade redskap genom att timra, såga, hyvla, karva, smida. Man bodde i generationsboende och tillsammans skötte man kreatur och mark.
resan76
Bron med pardörren in till den äldsta mangårdsbyggnaden.
resan65
Man kan komma till gården antingen nerifrån sjösidan eller uppifrån skogen. Väljer man det senare är vyn denna då man närmar sig – där ligger gårdstunet och sjön syns långt där nedanför. Till höger syns det nyare bostadshuset från 1900-talets början.
resan66
Gårdstunet är välhållet. Inget sly kommer upp, vårdträden är några vackra rönnar, så typiska för norra Sverige.
resan72
resan71
Alla byggnader har tak av hyvlad spån. I äldsta mangårdsbyggnaden ligger trobräderna, underlagsbrädorna eller rotet som man säger norrut, från nock till takfot. Där emellan skymtar spånläggningen.
resan74
En bagarstuga är ett måste på en norrländsk bondgård före förra sekelskiftet. Denna brukar det fortfarande bakas tunnbröd i.
gudmundstjarn-002
Foto Länsstyrelsen i Västernorrland.
Stugan från tidigt 1900-tal har haft problem med hussvamp i grunden hade jag läst i nummer 3/2014 av Husbyggaren. Nu såg jag resultatet av den saneringen. Halvan, som inte var införstådd och inte är i branschen, stönade tyst. Och jag, jag dokumenterade inte ens. För det såg inte så bra ut. Först senare insåg jag att just därför borde jag ha fotograferat. Att trägolvet helt nytt (vad det bestod av tvistar vi om) är förståeligt men trösklar av rostfri plåt med dörrfoder som slutade en bit upp på väggen. Mycket var nytt och ”fel” trots att tapeterna var nytryck av gamla sådana. Nymålat, rent och fräscht. Man hade passat på att göra en total make-over när hussvampen ändå skulle bort. Jodå, jag vet att hussvamp är en byggnads största fiende. Tidigare reparationer på 1970-talet hade gett grogrund för svampen då dräneringen inte varit fullgod. Att en ny dörröppning var upptagen på andra sidan farstun för att rörelsehindrade ska få tillgänglighet kan jag förstå. Men dörren – en helt nymodig sak utan försök till anpassning? Ok, det är lätt att vara förståsigpåare men vi undrade hur den antikvariska kontrollen skett. Vi fick oss ett samtal om vad som är bevaransvärt och vad som ger en gammal byggnad dess identitet. Kanhända har man efter saneringen planerat en helt annan funktion i huset jämfört med tidigare.
resan70
En häst hade man haft på gården, stallets fönster syns här.  Rampen är gången upp till torrdasset och nedanför finns hönsgården. All gödsel togs tillvara för odling av åkermarken.
resan69
Detta är ett av de bästa torrdassen jag besökt som varit i bruk. Man förstår sammanhanget med vikten av kretslopp som är så viktigt för levandegörandet av livet förr.
resan67
Som sagt – slipstenars arrangemang är alltid intressant att se.
resan55
Den ståtliga storhässjan står numera tom men är avsedd för torkning av säd bundna till kärvar. De hissas upp en och en med block och talja via den den svängda träanordningen i toppen. Där tog en man emot kärvarna och placerade axen mot solsidan.
resan75
Den här bäcken gav genom fördämning energi året om till kvarn, vattensåg, spånhyvel, vadmalsstamp – you name it.
Utöver det dricksvatten, vatten till kreaturen, kylning av mjölk, klädtvätt. Har jag glömt något?
resan54
Ramsågen och kvarnen drivs med ett vattenhjul. Funktionen testas nu och då.
resan53
Spånhyveln kom till på 1920-talet och behövdes för att få fram spån till alla dessa tak.
resan60
All mark som kreaturen inte fick komma åt var inhägnad med gärsgårdar av trä. På sommaren släpptes kor och getter varje morgon fria på skogen där de betade. På kvällen kom de hem till ladugården för att mjölkas. Idag inhägnar man djuren istället för odlingarna. Av de kulturfastigheter jag besökt är det Stensjö by i Småland och Gudmundstjärn i Medelpad som har flest löpmeter gärdsgårdar.
resan58
Här kommer bäcken strilande ner till sjön Gudmundstjärn:
resan59
Ett besök i Gudmundstjärn rekommenderas å det varmaste! (Guidning sommartid på vardagar.)

 


5 kommentarer

Mellersta Norrland – 3

Jodå, jag var på visning av Öppen trädgård hos the Secret garden. En trädgård med symmetriska rabatter blandad med trolsk natur. Mina bilder är bleka avbildningar av en liten jämtländsk pärla som avbildas desto bättre av skaparen själv.
resan32
resan35
resan34
resan33
Till min egen gård tar jag med detta: vilda växter som bildar rabatter, fallskydd, vid en gräsramp in till ett av uthusen. Där fanns vad jag kunde se brudborste, olika slags gräs, gårdsskräppa, maskros, en flockblommig sak, stormhatt, midsommarblomster och smörblommor i en salig blandning. Det där var vackert och funktionellt.
resan37
Mitt i skogen kom efter flera mils körning en vägskylt. Svängde av mot Grundtjärn där en annan bloggerska finns. Det är intressant att med egna ögon se det ångermanländska landskap och den plats som beskrivs så poetiskt.
resan40
resan38
resan39
Jag gillar verkligen galvad pannplåt, grått som ett gammalt spåntak :-)
Ekonomistål och Pokab tillverkar.


Inte alltför långt därifrån bor hon som har skriver bloggen Bland skog och hav.  Byn heter Skalmsjö. Här finns ett ångermanländskt landskap med ett mer levande jordbruk:
resan44
Höskörden är i full gång.
resan45
Ni ser huset där borta.
resan46
På nära håll ser det ut att behöva lite omvårdnad. Att det står så många tomma och stiliga hus i dessa vackra landskap är en stor sorg. Att storstadsnormen gäller, att urbaniseringen inte stoppas upp tror jag är en farlig väg att gå. Hela landet lever inte.
resan48
Mjölkkor finns det dessutom. Fortfarande. Jag har glädjande nog sett många kor på denna resa. Enligt statistiken finns flest mjölkkor i Östergötland. En eloge till alla mjölkbönder som ser till att vi får svensk mjölk och öppna landskap även i norra Sverige!!! Ni är hjältar som arbetar i motvind. Alldeles för ofta förgäves.
resan43
I den nedåtgående solen stannade jag vid Myckelgensjö gammelgård, en kulturhistoriskt mycket intressant ångermanländsk bondgård. Dukade upp den medhavda kaffetermosen med dopp på trappan i kvällningen.
resan42
Fönster intresserar alltid. På flera av gårdarna som passerats finns spårfalsade fönster. Så även i Myckelgensjö. Inget kitt krävs eftersom glasen träs in i ett hyvlat spår i båge resp. spröjs.
resan41
Blåklockor är nog min favorit bland vilda växter. Ett omålat härbre i bakgrunden gör inte saken sämre.
resan13
Och ja, så här kan en gård förvandlas till könlöshet. Men granngården är bevarad, se bara:
resan12
Den här gården tror jag nog är i goda händer. På Klovsta finns massor att göra och ägarna verkar ha hittat rätt. Just nu bloggas det härifrån mer om lantbruk än om inredning och pinaler.
resan11
Ångermanland är ett levande landskap, människorna är idérika, tar tag i sin situation tycks det. Här på landsbygden händer mycket kan jag mig se, höra och läsa.
resan10
Torsåkers lilla kyrka är vackert belägen på slätten vid Ångermanälven. Härifrån kommer en del av mina rötter långt tillbaka. Och här började häxprocesserna på 1600-talet. Om någon av mina anmödrar avrättades har jag inte undersökt än.
resan51
resan49
resan31
resan30
resan29
Så har jag varit med och lagt hyvlad stickspån på en liten lada. Jag var inte ensam, vi var fyra. Min bättre hälft Halvan förstås, han var med på hela resan. Vi lade hyvlad stickspån med längden 52 cm i tre-lagstäckning och spikade med blank (ej galvaniserad) och tunn trådspik. På det här taket är spånen lagda från ett och samma håll – allt för att vintervinden ska ”smeka” taket och inte riva bort spånen under höststormarna.

Det är absolut inte svårt att lägga hyvlad stickspån. Det gäller bara att blötlägga dem en tid före spikning samt att se till att ha rätt ände upp så att regnvatten inte tränger in i de hyvlade ytorna och minskar livslängden.  Vackert blir det. Minst lika vackert då det blir silvergrått inom ett år (likt pannplåt). Normalt har man aldrig strukit spåntak med trätjära. Den svåra konsten är att leta bra ämnen (gran eller fur) hyvla dem på rätt sätt i spånhyveln så de blir av god kvalitet. Hantverkarens kunskap ska inte förminskas!

.


3 kommentarer

Mellersta Norrland – 2

resan7
Utanför Håsjö gamla kyrka i Valla, Jämtland, växter styvmorsviol i mängder.
resan6
Här i Håsjö kyrka intill Singsjön hamnade vi lyckosamt nog utan att ha planerat det. Det är sådana trevligheter man finner när man reser utan alltför noggrant uttänkt rutt. Supertrevligt.
resan5
En kopia av Håsjöstapeln finns på Skansen i Stockholm sedan 1892, men detta är originalet.
resan2
Stavspån med näbbform täcker den fristående klockstapeln som även är stiglucka.
resan63
En annan dag, en lördag, kom jag till Attmars kyrka i Medelpad just precis som helgsmålsringningen började kl 18.00. Det var också oplanerat och vackert med klockringning över nejden.
resan62
Landskapet här är levande, brukat och böljande vackert. Norra Sverige är fantastiskt men på många håll vemodigt övergivet – men inte här.
resan15
Resan norrut berodde på ett besök hos en kompis som köpt ett hus i Härjedalen. Där finns den här 50-talstapeten.
resan14
Och denna tapet finns i en av alla hembygdsgårdar som besöktes. Ett litet rum var helt tapetserat med den, dörrfoder, dörr ja allt utom golv och tak.
resan1
Här ett rum i mangårdsbyggnaden på samma fina hembygdsgård Gammelträde i Ytterhogdal.

.


4 kommentarer

Hälsingland. Mellersta Norrland – 1

Jag har åkt mycket i mellersta Norrland denna sommar. I Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Orsa finnmark med Noppiskoski och Fågelsjö, Sveg (missa inte Café Cineast), Älvros, Ytterhogdal, Östavall, Valla,  Kälarne, Ånge, Nyhem, Gällö,  Stugun,  Näsåker, Myckelgensjö, Tomte, Torsåker, Timrå, Indal, Matfors, Ilsbo, Rengsjö, Alfta, Långhed är några av orterna. Bara namnen gör en glad. Miljöer och landskap är emellanåt vackra till tårar. Nu kommer några blogginlägg med bilder från resan, inte alltid i kronologisk ordning.
resa18
Stannade till vid Bortomåa, Fågelsjö gammelgård, mellan Los och Sveg. Här är en ekonomibyggnad som fått nytt pärttak, ny handspäntad takspån.
resa16
En klunga uthus där intill, samtliga med spåntak.
resa17
Huvudbyggnaden sedd från vägen, den fina farstukvisten får ni googla för att se (om ni inte varit där). Anlände efterstängningstid, som tur har jag varit här ett par gånger tidigare och sett interiörerna. Fågelsjö gammelgård ingår i världsarvet Hälsingegårdar.
resan52
En annan bondgård i Hälsingland, Nygårds i Vängsbo. En parstuga (därav den smala bredden) från 1786 som senare byggts på en våning med högre höjd och dessutom fått en präktig tempelgavel.
resan26
Hembygdsgården Västerby i Rengsjö, en favorit jag skrivit om tidigare. Här finns tekniska lösningar som inspirerar.
resan25
Kan man formge ett mer egensinnigt tak över en entré?
resan28
Slipstenar fascinerar mig med sina olika tekniska lösningar.

resan19
Världsarvet hälsingegården Pallars ligger i Långhed och är privat bostad. Visning en gång dagligen och jag kom förbi vid fel tidpunkt så det blev fotografering endast från grinden. Uppmärksammade att mangårdsbyggnad samt ena flygeln hade tegelimiterande röd plåt på taket. Va? Okej då, världsarvet Lule Gammlestad har svart trapetskorrugerad plåt på många kyrkstugor. Närheten till NJA och Plannja förklarar den saken, kanske kan det där kallas lokalt material :-) Men här?
resan20
Världsarvsgården Jon-Lars ligger också i Långhed. Två bröder lät bygga denna gemensamma dubbelbostad vid 1800-talets mitt. Nu i privat ägo i rakt nedstigande led om jag förstod rätt.
resan21
En mäktig mangårdsfasad med många fönster vilket gav status. Endast fem rum visas. Nuvarande bostadsytor är moderniserade.
resan23
Bottenvåningens ena kök som bevarats intakt. Inspirerande. Dörren står öppen till morfarskammaren.
resan24
Övervåningens ena gästrum har stiliga väggmålningar. Den andra broderns gästrum är tapetserat enligt franskt mode. Två bröder, två smakriktningar.
resan22
Farstukvisten målades denna försommar enligt guiden. Den högra dörren är förbyggd invändigt och används inte. Tröskeln ser ni är nött av många års passager genom högra dörrbladet. Med tanke på min svaghet för nötta trösklar med patina anar ni kanske att jag starkt ogillar att tröskeln målats. Den kommer ju inte att nötas mera. Det ser för fint ut. Risken finns att hälsingegårdarna blir för ”väl” omhändertagna.

Det här var några hälsingegårdar jag såg i sommar, varav tre ingående i världsarvet Hälsingegårdar som är totalt sju stycken. Gården Erik-Anders i Asta, som även den ingår, har jag skrivit om här. Det är inte helt lätt att få info om dessa sju gårdar och deras öppettider, kanske för att de ligger i olika kommuner. Men här finns en site. Jag anar att man inte heller vill ta uppmärksamhet från alla andra vackra och intressanta hälsingegårdar, som ”bara” är just hälsingegårdar, för att leda alla besökare till världsarven. Rätt tänkt. Längs Stora Hälsingegårdars väg i Ovanåkers kommun finns de två ovanstående gårdarna men även många fler bondgårdar samlade. Vägen löper genom ett underskönt jordbrukslandskap.
resan27
Det är svårt att finna bra matställen när man är ute och åker ifall man inte förberett sig och läst på. Pizzerior finns det många av, varje liten ort verkar ha minst en. De är förstås inte att förakta men blir lite enahanda. Helt klart är det är invandrarna som håller landet levande genom att driva matställen på småorter.  Albertina i fiskeläget Skärså är en säker sommarrestaurang om man nu är i närheten av Söderhamn. Jag tog en specialtallrik med varmrökt röding, pepparlax, strömmingsflundra, sotare och kokt potatis. Hur gott som helst!

.


Lämna en kommentar

Senaste nytt…

…på 1850-talet. Och lika modern dag är väl denna franska tapet?
ol-lars
Det här är en av de inspirerande interiörer som visas i Jon-Lars i Långhed, Alfta.

.

(Det jag däremot inte tycker om är att wordpress.com helt egensinnigt väljer en egen bild i sidhuvudet som jag inte kan påverka i nuläget. Trist. Det ordnade till sig under dagen :-) )


4 kommentarer

Utflykt

vedabron2
Högakustenbron invigdes december 1997. Hängbrons totala längd är 1 800 m, pylonernas höjd ovan Ångermanälvens vattenyta 189,5 m, segelfri höjd 40 m.

Vid norra landfästet börjar Höga-Kusten, det landskap som sedan år 2000 tillhör världsarven. Världsarvet sträcker sig ända till Skeppsmalen på Skags udde utanför Örnsköldsvik. Där finns landets enda surströmmingsmuseum där man lätt vidgar sina kunskaper i denna, numera norrländska maträtt. Men syrning av mat är ett urgammalt koncept för bevarande utan frys. Där framgår även att de som hade fiskevatten längs kusten kom långväga ifrån. Från min lilla stad i Mälardalen kom fiskarna farande i sina båtar ända hit upp under medeltiden, ja kanske ända från vikingatiden, och framåt till 1700-talet. De var borta i månader och byggde enkla hus vid stranden där de övernattade. Så kunde fiskarlivet vara då.
skuleberget
Skulebergets grotta nämner Kerstin Ekman i Rövarna i Skuleskogen. Klättra upp till den men vänta till barmarkstid, det är väldigt brant men jag tyckte det var värt besväret. På vintern är skidbacken i gång med toppstuga och lift från andra sidan berget. Höga Kustens Naturum ligger vid bergets fot. Hela det vida Höga kusten-landskapet i Ångermanland med sina branta nivåskillnader, röda rapakivigranit, fiskelägen, småorter, kulturminnen och intressanta öar är väl värt en semestertur. Fiskelägena här är inte alls lika exploaterades som i Bohuslän. Här är grant och intressant!
800px-Sandö_Bridge_Sweden_wikipedia
Åker man bil är det värt att ta Sandöbron från 1940-talet i ena riktningen. Sandöbron över Ångermanälven, är en bågbro av betong. Foto från wikipedia. Norrland är fantastiskt!!!

 .

.