Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Nocktegel eller inte

Den här sortens nock har vi på alla tegeltak i Universumet utom på bostadshuset där vi har en nockhuv av brädor. Men det är ganska svårt att fotografera då våra tak är rätt höga. Igår körde jag förbi en fin låg uthuslänga och då stannade jag för att fotografera.

Det ena takfallets tegel rår över det andra, skjuter upp en bit över. Inga nockegel så långt ögat kan se.


Den här lagården passerar jag ganska ofta. Den äldsta halvan av taket saknar nocktegel.

* Den äldsta delen till höger är uppförd med tuktad natursten och tvåkupigt taktegel utan nocktegel
* Den senare delen är byggd av tegel som putsats. Tak med tvåkupigt tegel med nocktegel.

Den här typen av nock med överskjutande tegel är försvinnande. I den för övrigt mycket läsvärda lilla skriften Lantbrukets byggnader – bebyggelse på den sörmländska landsbygden utgiven av Sörmlands museum och Länsstyrelsen i Södermanland finns något nämnt om  den här tidiga variationen av nocklösning. Inte heller i Så renoveras torp och gårdar eller i Stora boken om byggnadsvård.



Nock med överskjutande tegel har varit vanlig i Mälardalen där tegeltak tidigt kom i bruk. Spridning i övriga landsändar har jag inte forskat i men vet att i Norrland förekommer den inte alls.
Visst, jag har skrivit om den här konstruktionen förut:

Absoluta toppen
Lagt tak ligger


På längan jag fotade igår pågår byte av takmaterial och kunskapen om hur tegeltak förr lades suddas ut med tiden. Men – jag fortsätter vurma för udda, lokala byggnadstraditioner!

Annonser


Lämna en kommentar

Istället för stuprör

Istället för stuprör har vi på annexet en granslana/stör som förbindelse mellan hängränna och mark. Den där stören var nu ganska förverkad nertill så den vändes istället för att bytas ut.
hängränna2
Stören hålls fast upptill av en specialkonstruerad metallkrok. Metalltråden är inkörd i hängrännans vulst och sen böjd till en öppen ögla.
avvattning2
Av tyngdlagen står den stadigt mot mark. Längst ner en platt liten sten i gräset som anhåll.

Om ni inte tänker på det så är nocken väldigt speciell på detta nybyggda hus, ett gammalt sätt att bygga nock på tegeltak i de landskap där taktegel först dök upp. Vi har fortsatt med den gamla byggtekniken utan nocktegel. Så ser det ut på alla andra byggnader här med tegeltak, utom bostadshuset som har två brädor lagda över nocken.
avvattning1
Nu är stören vänd och håller några år till.

Det var av denna hälsingegård jag såg att en stör användes som vattenavledare. Idag är det vanligare är stuprör eller kedja men allra vanligast ett stuprör som allt emellanåt sätts dit utan reflektion över behovet.


Lämna en kommentar

Var stoppar man?

Det var då vi diskuterade de här vindskivorna på magasinet som jag skrev så här på fb: ”Vi har blivit riktiga kufar… Vi diskuterar om vi ska måla om vindskivorna på magasinet… de kan ju bli FÖR vita och se NYA ut… Husen formar oss, inser att vi gillar patina ;-)

vindskiva
Det enda som egentligen krävs ur underhållssynpunkt på magasinets västra gavel är att fönsterbågarnas utsida skrapas och målas om. Det enda. Men så höll jag på med rödfärgning av långsidans fasad och frågan infann sig: varför inte även ta västgaveln också? Fönster och fasad är svåra att nå från stege då nergången till källaren också finns här. Alltså flyttades Haki-ställningen som maken är mycket förtjust i ♥  Tja, då kom vi åt att titta på vindskivorna på nära håll. Observera att nocken saknar nocktegel vilket gäller samtliga uthus på gården.


Jomen visst vore det bra med ett skyddande lager linoljefärg på den här flagade, vittrade, vindpinade och rufsigt trärena ytan. Men det blir ju så vitt, vi som lärt oss älska det nötta, begagnade, ålderdomliga…

Byta ut dem – inte en suck att någon lyckas övertala oss till det!!! Inte till nya av trä och nämn aldrig plåt när vi hör på ;-)


På uthusen finns ingen vattbräda, de enkupiga takteglen ligger direkt över vindskivan. Just de som ligger på vindskivor och uppe mot nock är spikade var och en…


… med klippspik. Ni observerar väl att kanten på vindskivan är fasad ungefär 45 grader!

För att följa tegelprofilen antar jag man gjort så, för att få så tätt det bara går. Som underlag för teglet finns brädor (både vankantade som syns inifrån sädesmagasinet och bakar med bark kvar som ligger uppåt på taket) och på dessa är endast horisontell bärläkt spikad. Betänk att detta är en konstruktion från 1920-talet första hälft som aldrig rörts, bara underhållits genom att byta ut spruckna lertegel.

Här under takpannorna bygger fåglar gärna bo, främst tornseglare, sädesärlor och pilfinkar. Det ser vi mycket gärna att de fortsätter med.


Så här ser mötet mellan tegel och vindskiva ser ut. Någon har gjort sig lite för att jobba med den omtänksamma detaljen en gång i tiden.

.
(Bild på linoljemålade vindskivor, fönsterbågar och fönsterfoder kommer framöver när fodren är på plats.)

.
.