Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

En snackis…

I Eskilstuna kommun finns en 1000-årig hällristning med fascinerande innehåll, en turistattraktion som ligger i ett naturreservat och nära Sundbyholms slott, ett annat av kommunens turistmål. Sigurdsristningen är ett ställe dit jag har brukat ta långväga gäster på besök. Själv var jag där i höstas på en rundresa längs vikingatida färdvägar.

Så här visas Sigurdsristningen på ett vykort som Svenska Turistföreningen gav ut på 1920-talet. Ristningen berättar om Sigurd Fafnesbane ur Snorres Edda.  Den ligger i ett naturreservat utan större ingrepp än förklarande skyltar.
Efter att i lokaltidningen ha läst om våldsamma nutida händelser som timat där åkte jag dit nu i mars.

Ristningen finns på fotot ovan på den större berghällen längst bort en bit upp från vägen nedanför. I vinter har kassuner staplats upp för att bilda en monumental entrétrappa till området.


En tvåfilig ramp har byggts. Den ena sträckningen är till för rörelsehindrade  och barnvagnar (till vänster), den andra för några andra. Ett stort antal betongplintar har använts till grundläggning. För att förhindra blicken att fastna på betongplintar, spikplåtar och snedsträvor hade en sarg av tryckimpregnerade bräder spikats på rampernas sidor. Men de var borta vid mitt besök, de sägs ska bytas ut mot lärkträ.



Räcken har inte kommit på plats, bygget har stoppats.

Denna bild kommer från Eskilstuna Kuriren. Foto: Mikael Andersson. Lokaltidningen har gjort flera reportage om händelserna vid Sigurdsristningen. Insändare har skrivits. Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har enligt tidningen kopplats in angående tillståndsgivningen. Hur handläggning och antikvarisk kontroll gått till känner jag inte till. Anläggningsarbetet har nu tagit time-out. Fyra miljoner räknar kommunen med att rampen har kostat när arbetena är färdiga. Hur kunde det bli så här?

Så här ser skissen som ingick i den dispensansökan som Stadsbyggnadsförvaltningen lämnade till Stadsbyggnadsnämnden. HÄR är ansökan. Ett analys- och teknikkonsultföretag, som bedriver konsultverksamhet inom anläggnings- och byggnadskonstruktion, transport och infrastruktur, miljö och energi har detaljprojekterat.

Jag tänker på hällristningarna i Tanum, Bohuslän, som togs upp på världsarvslistan 1994 och består av flera områden. Ristningen vid Litsleby är anpassad för rullstolsburna och utrustad med en taktil skylt. Så olika kan kulturmiljöer behandlas. Ett erfaret och välrenommerat arkitekt- eller landskapsarkitektkontor med restaurerings- och kulturmiljöinriktning hade väl varit lämpligt att anlita även här. Jag ser med viss bävan fram mot vad slutresultatet blir.


2 kommentarer

Vägval

brända skogenB
brända skogenA
På hemväg från Avesta åkte jag genom det relativt nyligen bildade naturreservatet Hälleskogsbrännan, alltså delar av den areal där den stora skogsbranden härjade sommaren 2014. Det var fascinerande och liknade ett filmiskt landskap i en Tarkovskij-film.
levande landsbygdVästmanland
Trevliga små grusvägar genom ett vackert landskap blev också följden av att vika av från de stora riksvägarna.

Ett lantligt beläget slott svischade jag också förbi innan jag var hemma…


2 kommentarer

Medelpad. Mellersta Norrland – 4

Nordväst om Sundsvall, nära Indal i Västernorrlands län, Medelpads landskap ligger en gammal gård långt bortom ära och berömmelse. Gudmundstjärn är namnet. En gång i tiden var man helt självförsörjande här.
resan61
Halvvägs från Indal
Gården, som låg i väglöst land, var i bruk från 1700-talet fram till 1943. Skogsbilvägen byggdes först 1961. Gården är byggnadsminne och markerna naturreservat. Idag finns dryga 20-talet byggnader bevarade.
Gudmundstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Så sent som på 1940-talet var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal nya hus för olika ändamål. Som mest fanns här ett 30-tal byggnader. Under 165 år som Gudmundstjärn fungerade som självhushåll tillverkade kvinnorna på gården de kläder som behövdes. Ull kardades och spanns. Lin rötades, bråkades och häcklades. Det vävdes och syddes. Vadmal stampades i egen vadmalsstamp. Männen byggde hus och tillverkade redskap genom att timra, såga, hyvla, karva, smida. Man bodde i generationsboende och tillsammans skötte man kreatur och mark.
resan76
Bron med pardörren in till den äldsta mangårdsbyggnaden.
resan65
Man kan komma till gården antingen nerifrån sjösidan eller uppifrån skogen. Väljer man det senare är vyn denna då man närmar sig – där ligger gårdstunet och sjön syns långt där nedanför. Till höger syns det nyare bostadshuset från 1900-talets början.
resan66
Gårdstunet är välhållet. Inget sly kommer upp, vårdträden är några vackra rönnar, så typiska för norra Sverige.
resan72
resan71
Alla byggnader har tak av hyvlad spån. I äldsta mangårdsbyggnaden ligger trobräderna, underlagsbrädorna eller rotet som man säger norrut, från nock till takfot. Där emellan skymtar spånläggningen.
resan74
En bagarstuga är ett måste på en norrländsk bondgård före förra sekelskiftet. Denna brukar det fortfarande bakas tunnbröd i.
gudmundstjarn-002
Foto Länsstyrelsen i Västernorrland.
Stugan från tidigt 1900-tal har haft problem med hussvamp i grunden hade jag läst i nummer 3/2014 av Husbyggaren. Nu såg jag resultatet av den saneringen. Halvan, som inte var införstådd och inte är i branschen, stönade tyst. Och jag, jag dokumenterade inte ens. För det såg inte så bra ut. Först senare insåg jag att just därför borde jag ha fotograferat. Att trägolvet helt nytt (vad det bestod av tvistar vi om) är förståeligt men trösklar av rostfri plåt med dörrfoder som slutade en bit upp på väggen. Mycket var nytt och ”fel” trots att tapeterna var nytryck av gamla sådana. Nymålat, rent och fräscht. Man hade passat på att göra en total make-over när hussvampen ändå skulle bort. Jodå, jag vet att hussvamp är en byggnads största fiende. Tidigare reparationer på 1970-talet hade gett grogrund för svampen då dräneringen inte varit fullgod. Att en ny dörröppning var upptagen på andra sidan farstun för att rörelsehindrade ska få tillgänglighet kan jag förstå. Men dörren – en helt nymodig sak utan försök till anpassning? Ok, det är lätt att vara förståsigpåare men vi undrade hur den antikvariska kontrollen skett. Vi fick oss ett samtal om vad som är bevaransvärt och vad som ger en gammal byggnad dess identitet. Kanhända har man efter saneringen planerat en helt annan funktion i huset jämfört med tidigare.
resan70
En häst hade man haft på gården, stallets fönster syns här.  Rampen är gången upp till torrdasset och nedanför finns hönsgården. All gödsel togs tillvara för odling av åkermarken.
resan69
Detta är ett av de bästa torrdassen jag besökt som varit i bruk. Man förstår sammanhanget med vikten av kretslopp som är så viktigt för levandegörandet av livet förr.
resan67
Som sagt – slipstenars arrangemang är alltid intressant att se.
resan55
Den ståtliga storhässjan står numera tom men är avsedd för torkning av säd bundna till kärvar. De hissas upp en och en med block och talja via den den svängda träanordningen i toppen. Där tog en man emot kärvarna och placerade axen mot solsidan.
resan75
Den här bäcken gav genom fördämning energi året om till kvarn, vattensåg, spånhyvel, vadmalsstamp – you name it.
Utöver det dricksvatten, vatten till kreaturen, kylning av mjölk, klädtvätt. Har jag glömt något?
resan54
Ramsågen och kvarnen drivs med ett vattenhjul. Funktionen testas nu och då.
resan53
Spånhyveln kom till på 1920-talet och behövdes för att få fram spån till alla dessa tak.
resan60
All mark som kreaturen inte fick komma åt var inhägnad med gärsgårdar av trä. På sommaren släpptes kor och getter varje morgon fria på skogen där de betade. På kvällen kom de hem till ladugården för att mjölkas. Idag inhägnar man djuren istället för odlingarna. Av de kulturfastigheter jag besökt är det Stensjö by i Småland och Gudmundstjärn i Medelpad som har flest löpmeter gärdsgårdar.
resan58
Här kommer bäcken strilande ner till sjön Gudmundstjärn:
resan59
Ett besök i Gudmundstjärn rekommenderas å det varmaste! (Guidning sommartid på vardagar.)