Spjälltofsar i var ände av spjällkedjan hör till kakelugnen och är en trevlig detalj. Kedjan är till för att reglera spjällets öppning och stängning. Här på övervåningen är lågt i tak och ett spjällband blir alldeles för långt, det når nästan ner till golvet – så mindre spjälltofsar i mässing är grejen!
När vi började med byggnadsvårdandet på övervåningen hade köket, som inreddes för de åldrade föräldraparet en gång i tiden, fått tak och väggar ommålade på 70-talet. Golvet, som var struket med brunpigmenterad fernissa, var intakt. Det fernissades en gång med opigmenterad fernissa.
Murstocken var ommålad i en vit matt färgtyp från efterkrigstiden. När den skrapades bort syntes att den ursprungligen varit grönmålad precis som zinkbänken och stänkskyddet på väggen. Bröstningen med dubbelfasspont var brunmålad, likaså skafferiet i ett hörn.
Vi skrapade bort färgen på murstocken och beställde omputsning av en murare som vi visste kunde det där med hur kalkputs blandas och används. Han kom en kall och snöig februaridag, perfekt för inomhusjobb :-) Golv och väggar täcktes in för det stänker rejält när kalkbruk kastas på med murslev. Några bilder från detta moment har jag inte men året var 2003.
Vi hade funderat en hel del över vilken färgtyp som skulle användas på putsen. Det är vanligt med vit lim- eller kalkfärg på murstockar. När den ursprungliga färgen skrapats fram insåg vi att linoljefärg använts och att den haft samma kulör som snickerierna i rummet (ja, i princip i hela huset). Så fick det bli, det behövdes inte mer diskussion om detta.
Tittade igenom bilder från förr och ser att i juni är det 9 år sedan de här två glada männen murade om vår skorsten. Foton från den 4 juni 2006.
Hasse och Bengt gjorde arbetet med den äran!
En hel del annat har också hänt exteriört sedan dess. Papptaket på farstukvisten är bytt, den svarta tp-plåten på taket har ersatts med enkupigt lertegel, norrgaveln har fått ny panel för den var otät och skadad, huset är målat med ljusröd slamfärg, ytterdörren har ekådrats, ett lärkträd har kapats, äppelträd har fallit av sig självt och nya fruktträd planterats.
Livet är ständigt pågående.
Vy från taknocken. Då.
Igår, torsdag, Våffeldagen den 25 mars hände detta:
Rökkanalen tätas med hjälp av rör med diametern 120 mm. Peter Murare stoppade galant i röret uppifrån…
… och murade sen in det nere i kammaren. Fredag var murningen klar och utstockningen påbörjad. Vi ökar temperaturen i rummen för att kalkbruket ska ”sätta sig”, härda, karbonatisera i långsam takt. På måndag gör Peter Murare ytterligare putspåslag med kalkbruk. Byggfusk talas det om nu för tiden, men det gäller inte här.
.
Läs även andra bloggares åsikter om skorstenstätning, kalkbruk, kalkputs, murning
LÄRKAN hördes för första gången idag här i mitt Universum. Och nu i skymningen KOLTRASTEN. Våren närmar sig. Men jag fortsätter enträget med beskrivningen av en köksombyggnad.
Vi målade själva tak och taklist, fönstersnickerier och underlag till oljelasering på kökssnickerier och till björkflamning på dörrar. Allt med linoljefärg från Ottossons färgmakeri. Förutom att det är trevligt att måla så syns resultatet så snabbt. Man måste förstås ha tålamod särskilt då det gäller underarbetet och det är MrsUniversums äkta hälft, just här kallad ”Halvan”, utrustad med.
Så kom Maria Målare och målade med oljelasyr på pärlsponten samt flammade dörrarna. Lasyroljan köpte vi från Gysinge byggnadsvård, pigment hade vi sedan tidigare köpt lokalt. Det är underbart att det går att köpa färgpigment på lös vikt igen!
Recept på lasyr hämtades från Gysinges handbok och björkflamning finns beskriven i Lena Nessles bok Måla som förr, folkligt och friskt, ICA-förlaget 1992. Gissa om man blir inspirerad till stordåd då man bläddrar i den boken! Gysinges recept var krångligare så till vida att det innehöll flera pigment, Nessles recept var så bra, för där krävdes endast obränd terra och slutresultatet blev minst lika bra som det krångligare receptet. Underlaget till både lasyren och flamningen består av ljusgul linoljefärg som vi strök två gånger efter grundning.
Maria Målare provlaserar på en träfiberskiva vi målat med underlagsfärg. Det gäller att inte vara för noggrann och stryka flera varv. Penseldragen ska synas och färgpigmentet inte helt jämnt utstruket. Åtminstone ville jag ha det så.
Till höger syns skillnad på grundfärgen på luckan och färdiglaserad yta på stommen. I facken under skåpet ska Reda-behållarna vara. Listen nedanför den rundade skåpstommen ska dölja belysning.
När det gällde flamningen behövdes ingen provyta. Det gick direkt. Maria Målare snurrade en bomullstrasa på ett konstfullt sätt runt fingret och rullade den mot den oljelasyrstrukna dörren med en väl inlärd teknik.
Vi kritade en del av murstocken, den del som inte kläddes med mosaik. Limfärg med krita, cellulosaklister och vatten blandade MrsUniversum till. Det är mycket enkelt. Cellulosaklister är sak samma som tapetklister. Receptet är hämtat ut Traditionella färgtyper, informationsblad från Riksantikvarieämbetet. Ett nyttigt litet häfte som har några år på nacken men fortfarande finns att köpa.
Av 10 kg krita + ca 5 liter vatten + 0,15 kg cellulosaklister (tapetklister) blir det 15 liter färdig färg som täcker ungefär 20 kvm. Kan man hitta billigare färg? Och lättare att arbeta med? Men den går inte att torka av om den målade ytan smutsats ner.
Kalkputsen behöver två strykningar. Det gick kanske åt 3 liter, jag minns inte exakt. Ger receptet för stor sats minskar man proportionerligt på ingredienserna. Om man låter överskottsfärgen torka ihop kan den förvaras hur länge som helst. Det är det bara att blanda ut den torra kakan med vatten.
Samma kritvita färgtyp har MrsUniversum tidigare använt inne på sågade ytor i ett av uthusen. Med gott resultat. Och förmodligen ska salstaket i mitt Universum strykas med egenhändigt tillblandad limfärg framöver. Jag har också provat limfärg baserad på benlim och det är inte heller svårt men färgen är inte hållbar på samma sätt.
Murstockens kalkputs ströks med kritvit limfärg. Då solen står lågt under vinterhalvåret blir det fina reflexer från mosaiken.
Imorgon kommer jag” fick vi veta av muraren den 28 september 2004. ”Va bra, då tar vi bort diskbänken” sa vi. Från den stunden var drängkammaren vårt kök i nio månader. Bänkspis och kylskåp flyttades ut dit. Diskade gjorde vi i tvättstugan alldeles intill. Vi tidspressade varken oss själva eller hantverkarna vi anlitade.
När putsen var nerknackad från murstocken och öppning tagen in i ugnen insåg vi att det skulle bli problem att använda bakugnen. Den såg rätt bra ut invändigt – att få det inre att fungera skulle kanske inte ha varit svårt. MEN – kökets allra första vedspis hade varit placerad längre till höger än den nuvarande. Man kan se på bilden i ett tidigare inlägg, att spisen då inte stod ända in i hörnet. Då diskbänk installerades och man bytte spis, flyttades den ända in i hörnet. Röranslutningen bak följde då med till vänster och en ny rökkanal hade murats tvärs igenom bakugnsöppningen och anslöt till skorstenspipan lite högre upp. Vilken besvikelse!
Här har putsen knackats ner. ”Skalet” av tegel som murats framför ursprungsmuren ser skraltigt ut. Överst syns ventilationsöppningen, i mitten öppningen för spjället och nertill bakugnsöppningen med skorstenspipa rakt igenom. Tunnbrödsbilden är lånad från en gård där man kan prova på att baka tunnbröd.
Det skulle inte bli någon fungerande bakugn – det var ett rejält bakslag för MrsUniversum som gärna hade försökt sig på att baka eget tunnbröd hemma. Så här i efterhand kan man fundera hur mycket extra tid det skulle ha tagit att mura om rökkanalen och om det över huvud taget hade gått – men när man står där och ser fakta är det lätt att falla till föga för den verklighet man står inför.
Till vänster en svårtydd bild: man ser del av bakugnens valv innanför yttre ”tegelskalet” samt rökkanalen till höger som är murad tvärs genom bakugnsöppningen. Den högra bilden är tagen inne i ugnen, på måfå genom att kameran stacks in genom öppningen.
Då anslutning till vedspisen frilagts insåg vi att det behövdes en nytt anslutningsrör, en stos, för koppling mellan vedspisen och den murade rökkanalen. Brandmyndigheten har krav på detta. Fram till nu hade anslutningen varit murad. Jag ritade av formen på spisens anslutning, ringde några samtal och åkte iväg till en firma som på kort varsel tillverkade en stos av tjockt helsvet
Vänstra bilden visar det nya anslutningsröret strax innan det muras in. Järnspis till vänster i bild. Högra fotot visar spjället innan hålet murades igen.
Murning och omputsning gjordes med platsblandat torrsläckt kalkbruk. Cementinblandning ville vi inte ha. Torrsläckt kalk, murkalk E, blandades med ballast i förhållandet 1:3 samt vatten förstås. Sand med två graderingar användes: upp till 1 mm kornstorlek och upp till 3 mm. Mina anteckningar om grovbruk kontra finbruk är fragmentariska och jag minns inte fördelning av ballast i de olika bruken. Grovbruket borde ju ha haft ≤ 3 mm grovlek, finbruket ≤ 1 mm. De kan även mycket väl ha blandats sinsemellan.
Kalkbruket blandas till. Murstocken putsas, det första påslaget görs med grovputs. Någon dag efteråt jämnades ytan med finputs. Vi hade hjälp av en duktig murare.
(Det gamla diskbänksbeslaget har vi kvar men det var för långt för den nya platsen. Dagens kvalitet på den rostfria plåten är lägre, plåten är tunnare och får lättare skador. Hittar man äldre diskbänksbeslag av de mått man behöver på second-handmarknaden ska man inte dra sig för att köpa. Kvalitén är överlägsen.)
Mitt Universum