Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Att gilla mossan

Det är faktiskt ganska praktiskt att ha mossa i gräsytorna. Mossan ger en smaragdgrön yta under snölösa vintrar. Jag gillar läget. Gillar mossmattorna som vad tiden lider, framåt försommaren blir till mindre ängar. Den till vänster håller vi kortklippt men inte den här i mitten. Det brukar bli mycket vackert.


2 kommentarer

Tid för ljuslågor

Stilleben

Adventsljusstaken av terrakotta kom fram i år igen. Den fylldes med mossor, lavar, tallkottar och små röksvampar. Det är inte första gången men det brukar variera med annat naturinnehåll. Naturen är som alltid en stor inspirationskälla. Ljusmanschetterna är de fina gamla i mässing med vågad yta. På bordet lade jag en hemvävd duk från 40-talet, den typ som jag fått upp ögonen för och börjat tycka om.

Jag anar att det beror på att jag, när vi gått igenom efterlämnade inventarier efter mina föräldrar, har funnit hemvävda draperier, kuddvar, väggbonader i ylle och funnit dem vackra. Så kan föräldrars bortgång bli till något positivt, det ärvda gör att nya impulser dyker upp. Duken på bilden är dock secondhand-köpt, de ärvda föremålen finns kvar i det andra hemmet.

Nature morte


8 kommentarer

Ljuvligt mjuk mossa


MrsUniversum har klätt om två Äpplet-stolar med mjuk mossa, mosstyg av bomullssammet. Det passar så bra till nationalromantik och jugend.


Jag blev helnöjd. Den här bomullssammeten köpte jag för flera år sedan och den blir inte sämre av att den ligger och väntar ;-)


Men först rengjorde jag av ekstolarna och därefter gned jag in dem med rapsolja, ett riktigt dundermedel :-) Här syns hur jag gnidit in delar av ryggbrickan i mitten. Skillnaden blir avsevärd och gör man det ordentligt kladdar inte heller oljan av sig.


Så här såg stolsitsen ut innan jag klädde om den. Och ovanpå detta var ett rödvitrandigt tjockt bomullstyg som jag avlägsnade ännu längre tillbaka i tiden. Nå, den gamla nubben med trekantigt tvärsnitt togs bort och återanvändes faktiskt. Just i det momentet var vi två som hjälptes åt, en spände tyget och höll det på plats medan den andre höll nubben med en spetsig tång och spikade fast den med en nätt liten hammare.


Jag har långt innan köpet av den ljuvliga sammeten köpt kraftigt bomullstyg med samma moss-tryck. Det är nu en lång duk. Dukar jag med den ute på trädgårdsbordet och det hänger ner till marken där vi har mossor på marken känns det som att hela bordet är ett med naturen.


Jag som älskar mossor är helt förälskad i det här tyget. Klicka på bilden så kommer du till formgivaren.


Lämna en kommentar

Från svampskogen

Här hinns inte bloggas i realtid därför kommer detta en vecka efter då det utspelade sig. Förra lördagen hann vi plocka lite svamp i regnblöt skog. Det var våra kompisar som tog oss med ut någon timme. Det var mycket bra gjort, annars hade vi ugglat inomhus.

Detta och lite till fick vi med oss hem. Nu är svampen rensad och nästan torkad invid braskaminen.

Dessutom bjöd de på en strålande god middag. Å. är en oförvägen kock som lätt och enkelt lagar en utsökt trerättersmåltid under tiden gästerna väntar. Svamp ingick förstås. Det hela var mycket uppskattat!

.


9 kommentarer

Mossor & lavar ♥

Nu har det blivit dags för den härliga tiden att ordna mossiga arrangemang. Utekrukan  har blivit fylld med vackerheter från skogen.

Olika mossor, olika lavar, bladen av stensöta, tallkottar, grankottar, enris, lingonris, blåbärsris och barrnålar från tall utgör lite nature morte att vila ögonen på. Jag flyttar ibland krukan till ett nytt ställe för att se den med nya ögon.

Redan i mina trevande första blogginlägg skrev jag om de här med mossor. Har alltid tyckt om de här små bitar av natur. Aluminiumkrukarn Gråsippa  Signe Persson-Melin går nu in i vinteranvändningen. Så här såg det ut i maj, senare fick min trädpion växa till sig i den under sommaren. Krukan är så användbar eftersom den inte fryser sönder.

.


4 kommentarer

Nature morte

Visst är väl naturen fascinerande.  Jag hör till dem som ganska ofta brukar vakna till Naturmorgon på lördagar. Alltid finns det något nytt att lära, i stort eller smått. 

Jag tycker det är otroligt roligt att ordna en julgrupp i en låg och vid kopparskål med olika mossor, lavar, kottar, ormbunkar, barr, blåbärsris…  och lägga till små flugsvampar av papier-maché målade i en illans röd färg.  Jag är tacksam så länge de går att köpa i detta härligt gammeldags material.

Det här är också mitt Universum, ett mikrolandskap att djupstudera. Spännande och vackert! Är det inte en liten tomtenisse som kikar fram där nånstans nära mitten?

Ju äldre jag blir desto mer vackert tycker jag tanken med allemansrätten är. Det är bara alldeles för lätt att ta den för självklar och det är alldeles för lätt att bruka våld på naturen.

Det här kanske man kan kalla för stilleben, nature morte (död natur) men den är i allra högsta grad levande förutom de röda svamppluttarna då.  Jag är en så´n som  försöker lämna tillbaka mossan och lavarna i naturen då den gjort sitt här hemma. För de är torrtorra då men äger fortfarande ett liv om de får de rätta betingelserna igen. Fantastiskt!

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


2 kommentarer

Vårdusch

Våren har kommit över oss som en fräsch dusch. Allt har gått fort, kanske för att vi var borta från Universumet över Kristi Himmelsfärdsdag. Strutbräken som vi flyttat till ekbacken verkar trivas och ringlar sina toppar, lilla ljuvliga ekbräken har redan slagit ut, stensöta och örnbräken är på väg. Alla kommer åter även i år. Gissa om jag är glad, MrsUniversum som försöker ha en ”naturlig trädgård” uppe på ekbacken.

Lärkträden är goa mjukisgröna, daggkåpan morgonvacker och den kaukasiska förgätmigejen blommar nu. Men den sprider sig inte. Igår grävde jag om kryddlandet. Fångade upp den romerska malörten, liten och grågrönsnygg, som hade spridit sig ohämmat utan lov (trots att den satt i en begränsande plastkruka).

En av dessa mossiga stenar att tycka om!

I en miniskreva dyker några getrams upp. Snart står de i blom med sina böjda stänglar.

Vårkvällen igår var härlig. Göken har en bråd tid. I mörkret hörs tofsviporna och näktergalen! Promenaden mellan tvättstuga och bostadshus är angenäm.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Mossiga stenar

Mossan på stenarna och de spirande eklöven har en dov brungrön kulör som står så bra mot det frodiga gräsgröna och björkens ljuvligt ljusgröna musöron.


I ett annat liv, en annan värld, skulle jag kunna vara buddistmunk (för buddistnunnor finns ju inte) och ansvara för mossträdgården.  Jag skulle gå med min lilla kvast varje morgon och sopa bort medfallna kvistar och ”skräp” från de mossiga stenarna för att göra den naturliga trädgården ännu finare. Så brukar jag tänka ibland. Så fridfullt det skulle vara.


2 kommentarer

Gårdstunet litegrann från ovan

Jag har funderat en del på vad ett gårdstun egentligen består av. Nationalencyklopedin säger: ” tun, äldre benämning på gårdsplan eller en inhägnad gräsvall, särskilt om en gräsbevuxen plats kring en bondgård ”.

Jag är uppväxt med det jag anser vara ett gårdstun. En plan, öppen gräsyta där djur, människor, kärror, cyklar, bilar samsades. Växterna som fanns där var de som av många betraktas som ogräs. De var tramptåliga och klarade torka bra. Jag minns groblad, gatkamomill som luktade så gott när man gick på dem, backskärvfrö, kråkklöver, syror och grässorter som jag inte kan namnet på.

Det tun jag växte upp med slogs med lie 1-2 gånger per sommar, senare med gräsklippare. Gräset hade bara chans att växa sig högt på kanterna, mot häcken som skilde tunet från trädgården.

Här i mitt Universum har vi inte ett gårdstun med gräsvall i NE:s mening, vi har en gårdsplan. Men jag tycker ordet gårdstun är så vackert att ibland säger jag det.

Den här bilden tog MrsUniversum för tre år sen då skorstenen höll på att muras om, så den är inte dagsfärsk utan tre år gammal – från den 4 juni 2006. Det är inte varje år jag stegar upp på taket för att fota.

Så annorlunda det är att se gårdsplanen litegrann från ovan. Så lummigt det är. Rönnen blommar, den hamlade almen har ostyrigt rund kalufs, de gamla ekarna finns där som vanligt, cyklarna är utflyttade därför att magasinet städas. Grusvägen leder till eller från gårdsplanen, grusgången leder härifrån och mot bostadshuset. Uthusen inramar planen. Mälardalen är herrgårdarnas region – även den enklaste bondgård tog efter med flyglar symmetriskt placerade i förhållande till mangårdsbyggnaden.

Där fruktträden står har vi en klippt gräsmatta, andra delar åter har ängsmark med gräs som slås med lie. Mossor i gräset bekymrar inte MrsUniversum. Vissa år finns mattor av gatkamomill bakom logen – en av MrsUniversums favoriter. Vacker, mjuk mattbildare, kul till formen och mycket godluktande. Vi låter de små bestånden av brännässlor finnas kvar – det har ju dock varit bondgård här och de växer på kväverika platser, t. ex. där gödselstacken fanns. Jag skulle kunna skriva mycket om örterna på gården. Just nu blommar tjärblomster i mängd uppe på ekbacken, innan dess gullvivor, svalört och ögontröst. Hundkäxen är vackerblommande just nu, men dem håller MrsUniversum efter innan de fröar av sig..

Finns det gårdstun idag? En villatomt är inte ett gårdstun. På landsbygden tycker jag att gårdstun är vackrare än strikta gräsmattor. Ibland känner jag mig ensam i min uppfattning…


Lämna en kommentar

Under ekars djupa skugga…

Nu har vi en härlig tid. Det knoppas och spirar överallt, inte bara i mitt Universum.

Det är viktigt för mej att bevara känslan av bondgård här. Det får inte bli villatomt eller parkanläggning. Här på gården har vi 6 stora ekar förutom några andra träd. Eftersom eklöv + trädgårdsodling inte verkar gå bra ihop får ”tuktad” natur ta stor del av tomten. Nu kan man se det som en lättnad – allt behöver inte skötas om i form av trädgårdsland. Naturtomt är ju oftast mer lättsamt. Men innan jag förstod detta gick många odlingsförsök i stöpet!

Jag vill hemskt gärna ha mossor på storstenarna och även i gräsmattan. Då är gräsmattan alltid grön, gräset ganska glest och behöver inte klippas så ofta. Och faktiskt vet jag fler som har samma inställning men vi kommer sällan till tals! Perenner och sommarblommor får koncentrera sig kring bostadshus och tvättstuga. Kökslandet flyttades för fyra år sen till sin nya rådjurssäkra plats.

Jag tycker om blommor, växter, örter och har försökt en hel del under åren här. Perenner och ettåringar. Men det går inte alltid så bra. Jag som tidigare inbillat mej att jag hade gröna fingrar. Mina förkultiveringar går aldrig bra. Fröna gror, skjuter i höjden, får för lite ljus, tynar bort i rumsvärmen. Teoretiskt vet jag hur man ska göra men det räcker inte. Så i år har jag inte förgrott några frön, bara gladiolus och dahlior.

Att det inte går så överdådigt bra har jag börjat skylla ifrån mej på kalkhaltigt vatten men främst på de stora ekarna med garvsyra i löven. De följer med i kompostjorden… Tro det den som vill!

Nu blommar flocktulpanerna jag satte i mängd i höstas. Köpte lökar sent och därför billigt. Dom satte jag på ekkullen efter att ha tagit bort gräset i skrevorna i bergknallen. Jag har ingen aning om det kommer att fungera i längden. Stormhatt, akleja och daglilja är en del av det som rör sig i rabatterna. (Fotona har MrsUniversum tagit förutom eklöven som är lånad från nätet. Här har eklöven inte slagit ut än.)


2 kommentarer

Grönt och skönt

Vi har haft en bra vinter på så sätt att den varat länge. Det har jag  inget emot. Visserligen hade snödjupet efter nyår kunnat vara större så skidorna hade kommit i bruk ordentligt, men det var i alla fall vitt på marken och bra mycket längre än vad jag har erfarenhet av under min tid här i Mälardalen. Men nu är våren verkligen välkommen. Tofsvipornas pipande, både dagtid och när mörkret fallit på, är härligt. Två nässelfjärilar såg jag redan förra helgen.

Den gråbruna vårvinterperioden brukar vara lång här. Då kan en mosskruka pigga upp. Sen i november har jag haft mossor, stensöta och några barrnålar stående utomhus i krukan Gråsippa från Byarums bruk. Ibland har det gröna varit helt översnöat. Krukan är formgiven av Signe Persson-Melin som är ”still going strong”.  Framåt försommaren ska den få annat innehåll. Kanske en änglatrumpet??? Men fram till dess är det till att njuta av april månad.

 

 

Jeg vælger mig april!
i den det gamle falder,
i den det ny får fæste;
det volder lidt rabalder-
dog fred er ej det bedste,
men at man noe vil.

Jeg vælger mig april,
fordi den stormer, fejer,
fordi den smiler, smelter,
fordi den ævner ejer,
fordi den kræfter vælter-
-i den blir somren til!

Bjørnstjerne Bjørnson
1832-1910


Lämna en kommentar

Mossornas tid

Snön försvann…  Nu kan man njuta mossor i skogen under den korta tid ljuset varar. Förutom att mossor och lavar är vackra att titta på, både på avstånd och nära inpå, har/gör de nytta i fler sammanhang. Är man lycklig nog att ha ett bostadshus med fönster av modell ä kvar, är det funktionellt och vackert att mellan ytterruta och innanfönster lägga toppig fönsterlav. Den är hygroskopisk och drar till sig fukt som kan komma in mellan rutorna, så att isrosor inte uppstår på samtliga rutor. Och vitmossa, som är ljusgrön innan den torkar, har använts som drevning (tätning) mellan stockarna i en liggtimrad byggnad.

I adventstider har topplav använts i adventsstakar sen lång tid tillbaka men när och hur traditionen  uppstod, har jag inte tagit reda på. Den köpelav man kan köpa numera i plastpåsar ser verkligen inte vacker ut.

mossa-light4

Mossor och lavar är lätta att förstöra genom att plocka stora ytor kala. Det tar åratal för dem att etablera sig igen. Här i mitt Universum försöker jag hjälpa mossor på traven genom att hälla filmjölk uppblandad med mycket vatten på stenar jag vill ha mossiga. Mossor vill ha sur miljö. Och faktiskt tror jag det hjälper. Men så finns det moss-marodörer! En flock kajor på sensommar/höst kan sprätta iväg all mossa från stenarna på jakt efter godsaker antar jag. Förbenade fågelskrällen! Det blir till att lappa och laga då det är fuktigt ute eller vattna innan tillbakaläggningen, eftersom John Bauer-stämning prioriteras i mitt Universum.
Mitt Universum – händelsernas centrum. Saker som jag inte anade förekom då jag levde storstadsliv… sker här. För den mossintresserade finns hemsidan Mossornas Vänner .