Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Konsumbutiken på 30-talet

I den här Konsumbutiken säljs bröd, margarin, mjölk samt grädde.
konsum3
konsum2
konsum8
Mjölk säljs på lös vikt. Hygienen symboliseras med vitt kakel med grå fogar.
konsum5
Bleckhämtare för mjölk och grädde har kunderna med sig. Minns ni hämtarna? Nu får de ofta tjänstgöra som vas i lantliga inredningar.
konsum6
konsum7
Personalen arbetar i sina vita rockar och huvudduk. Det här är museibutiken på Skansen och personal/museiguider har stor kunskap om hur en Konsumbutik fungerade på 30-talet.
Känner ni till kapsylernas utveckling då mjölk senare började säljas på glasflaska? Nä. Trodde väl inte det :-) Efter glasflaskorna, först transparenta senare bruna, kom tetrorna med början på 50-talet.
konsum1
konsum4
Min bild av 1930-talet blir under hand allt tydligare. Jag tycker numera att Skansen är fantastisk som levandegörande av dåtiden.

.

Annonser


8 kommentarer

Keramikkärl

Här i huset har vi ett antal spillkumar av olika storlek. Samtliga saknar märkning och de har funnits här i huset sen mycket lång tid tillbaka, kanske sen det byggdes, kanske flyttades de med då familjen flyttade hit till det då nybyggda Universumet. Vi vet att ladugården uppfördes 1905 och att bostadshuset byggdes strax efteråt. Det är underbart att veta att alla dessa kärl varit i bruk just här, de är inköpta just som bruksföremål.

Det här är arbetsstyrkan vid Carl Johan Karlssons Stenkärlsfabrik i Torshälla år 1907. Fotograf var A. A. Schultérus, Storgatan 17, Torshälla. Fotot finns här i Universumet sedan förr och därför tror vi att någon här kanske har arbetat på Stenkärlsfabriken, åtminstone för en liten tid. Alternativt kände någon av dem som finns på kortet. Men ingen av de som poserar känner vi här igen idag.

Jag passade på att fotografera mjölkkärlen från olika håll och kanter med den nya fina linneduken som underlag. Jag tycker den passar så bra mot allmogeföremålen. Ni ser väl den färgglada tuppen i fönstret. Den är märkt ”Landin” och kommer från Torshälla Stenkärslfabrik som lade ner verksamheten i november 1975, då det sista krukmakeriet i den lilla staden.

Det största kärlet är det som syns längst upp på bilden, terracottafärgat med transparent glasyr. Det mäter 47 cm i diameter och har en rejäl skvalpkant. Två kärl har traditionsenlig ringlats med pipleredekor. Det prickigt grönglaserade kärlet är en favorit.  En sil finns men jag vet inte riktigt hur den använts. Stenkärlet med vit glasyr på insidan är en annan favvo – att lägga upp många portioner libanesisk persilje- och tomatsallad tabouleh i det kärlet är lycka. Gott och vackert! Jag lovar.

Inget av kärlen har pip som gör att den tjocka grädden, som flyter upp ovanpå mjölken, blir kvar då mjölken hälls bort. Jag har funderat mycket över benämningen spillkum/spilkum men har inte kommit fram till något slutligt och entydigt svar. På bloggar och antikauktioners sidor betyder spilkum ett kärl med pip. Men jag finner även skålar utan pip som kallas spilkum på Digitalt museum. Och i de ordböcker jag har finns inte ens ordet med, inte heller mjölktråg. Jag borde skaffa en tidig upplaga av Nordisk familjebok eller något gammalt uppslagsverk som kan ge svar på frågor om bondelivet förr :-) Någon som har tips???

Det är sällan samtliga kärl kommer till användning på en och samma gång. Då vi har sommarkalas i magasinet kommer de mest till sin rätt. Fram för fler stora kalas alltså, så de får komma till nytta  :-)

Alldeles lägligt kom  en bok om Torshälla Stenkärslfabrik ut 2010. Där kan vi läsa mera om vad som producerades i keramikväg i den lilla staden. Det fanns tre krukmakerier här vid förra sekelskiftet, leran här är utmärkt att dreja.

Kofältet finns den bästa leran enligt boken. Kofältet är nu ett övergivet område, då Halvan var barn fanns där motorbåtsklubbens slip med vinterförvaring av båtarna. Själv gillar jag namnet Kofältet som höll på att bytas bort då stadsdelsnämnden på 1990-talets slut nitiskt nog utlyste en tävling om ett ”bättre, vackrare” namn. Då rev Margareta Lindén, hembygdsföreningens grand old lady, i och skrev en insändare om vikten att bevara det ursprungliga lokala platsnamnet. Så blev det!!! Själv är jag mycket förtjust och tänker på Rom och Forum Romanum som före utgrävningarna som påbörjades på 1810-talet,  kallades Campo Vaccino. Vilket betyder just Kofältet. Där betade korna på några meter kulturlager ovanför det romerska torget ända fram tills utgrävningarna påbörjades. Snacka om att vi har ett anrikt namn på en areal som just nu består mest av sly. Antagligen utan att någon anar kopplingen till antiken. Det är mycket värt för kulturhistoriska kunskapen, för att förstå dåtiden,  om gamla lokala platsnamn behålls!

I mina hemtrakter bland de trärika landskapen i norr, var det TRÅG av trä som användes för mjölkförvaring och för att skumma av grädden från mjölken, här i lerbygderna spillkumar eller spilkumar om man så vill. Jag älskar verkligen båda sortens bruksföremål från allmogetid.


Det här med lerskålar här i Universumet har ytterligare anknytning till Torshälla. Det vill jag skriva om i nästa inlägg.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,