Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Vårt egnahem

tomtplan-m-text

Jag tar och berättar om den här gården igen, nya läsare kommer ju till.
Totalt sett finns här många hus. Vi tycker det är en fördel att ha dem kvar. Bostadshuset här på tomten har en planlösning som blev vanlig vid förra sekelskiftet, en fyrdelad plan runt en murstock.

Planlösningen är den ursprungliga förutom wc/dusch som finns sedan 1990-talet. Då bostadshuset stod klart 1910 fanns inget hygienutrymme, wc, i huset. Man använde torrdasset ute vid ladugården. Duschutrymmet finns numera där det tidigare skafferiet och passagen mellan sal och farstu fanns. En dörr har stängts till för att få plats med hygienutrymmet. Varmvattenberedaren har fått sin plats i trappskrubben. Under trappan har en kapp- och skohylla byggts. Vedspisen står på ursprunglig plats men den fasta köksinredningen är från 2005. Matkällaren under magasinet är obeskrivligt bra att ha.

Farstukvisten kom till strax före 1920 och det var de dåvarande husägarnas blivande svärsonen som byggde den.

Övervåningen stod oinredd tills den inreddes som undantagsboende för de gamla föräldrarna då de två barnen tog över gården 1924. Det gamla köket har inredningen med diskbänk och järnspis och skafferi intakt. Rummen på övervåningen används fullt ut idag. Det enda som vi gjort är att dela av det ena vindskontoret med en trävägg för att inrymma klädgarderob. Förutom den väggen har inget förändrats på övervåningen.

Som man kan se finns ingen tvättstuga i bostadshuset, inte ens en liten tvättmaskin. Det är vårt/mitt val för att slippa bygga till med en ”burk”. Eftersom den här gamla bondgården har flera uthus valde vi att låta tvättstugan finnas kvar i det gamla bykhuset. Alla funktioner behöver ju inte finnas under samma tak. MrsUniversum är mån om att använda de befintliga ekonomibyggnaderna för att de ska ha en funktion och inte förfalla. Ingen av oss upplever det som ett problem att gå några steg över gårdsplanen för att nå tvättstugan som man alltid gjort. Tvätten hänger vi på tork på tvättlinor utomhus eller vintertid på magasinet för frystorkning, småtvätt på en torkställning i ett kallt utrymme i tvättstugan.

På platsen för ett äldre uthus som revs på 1970-talet har vi låtit uppföra ett nytt uthus som numera går under namnet ”annexet”. Där finns badrum, ett apparatrum med varmvattenberedare mm, en textilkammare, och ett arbetsrum. Det innebär att vi får gå över gårdstunet för att nå dit. Övervägandet innebär att vi slipper bygga till bostadshuset som hade varit svårt att få snyggt. Jag trivs oerhört bra med livet mellan och i de här husen, så annorlunda än att leva i en stad.

tomt_web-2014


2 kommentarer

Medelpad. Mellersta Norrland – 4

Nordväst om Sundsvall, nära Indal i Västernorrlands län, Medelpads landskap ligger en gammal gård långt bortom ära och berömmelse. Gudmundstjärn är namnet. En gång i tiden var man helt självförsörjande här.
resan61
Halvvägs från Indal
Gården, som låg i väglöst land, var i bruk från 1700-talet fram till 1943. Skogsbilvägen byggdes först 1961. Gården är byggnadsminne och markerna naturreservat. Idag finns dryga 20-talet byggnader bevarade.
Gudmundstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Så sent som på 1940-talet var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal nya hus för olika ändamål. Som mest fanns här ett 30-tal byggnader. Under 165 år som Gudmundstjärn fungerade som självhushåll tillverkade kvinnorna på gården de kläder som behövdes. Ull kardades och spanns. Lin rötades, bråkades och häcklades. Det vävdes och syddes. Vadmal stampades i egen vadmalsstamp. Männen byggde hus och tillverkade redskap genom att timra, såga, hyvla, karva, smida. Man bodde i generationsboende och tillsammans skötte man kreatur och mark.
resan76
Bron med pardörren in till den äldsta mangårdsbyggnaden.
resan65
Man kan komma till gården antingen nerifrån sjösidan eller uppifrån skogen. Väljer man det senare är vyn denna då man närmar sig – där ligger gårdstunet och sjön syns långt där nedanför. Till höger syns det nyare bostadshuset från 1900-talets början.
resan66
Gårdstunet är välhållet. Inget sly kommer upp, vårdträden är några vackra rönnar, så typiska för norra Sverige.
resan72
resan71
Alla byggnader har tak av hyvlad spån. I äldsta mangårdsbyggnaden ligger trobräderna, underlagsbrädorna eller rotet som man säger norrut, från nock till takfot. Där emellan skymtar spånläggningen.
resan74
En bagarstuga är ett måste på en norrländsk bondgård före förra sekelskiftet. Denna brukar det fortfarande bakas tunnbröd i.
gudmundstjarn-002
Foto Länsstyrelsen i Västernorrland.
Stugan från tidigt 1900-tal har haft problem med hussvamp i grunden hade jag läst i nummer 3/2014 av Husbyggaren. Nu såg jag resultatet av den saneringen. Halvan, som inte var införstådd och inte är i branschen, stönade tyst. Och jag, jag dokumenterade inte ens. För det såg inte så bra ut. Först senare insåg jag att just därför borde jag ha fotograferat. Att trägolvet helt nytt (vad det bestod av tvistar vi om) är förståeligt men trösklar av rostfri plåt med dörrfoder som slutade en bit upp på väggen. Mycket var nytt och ”fel” trots att tapeterna var nytryck av gamla sådana. Nymålat, rent och fräscht. Man hade passat på att göra en total make-over när hussvampen ändå skulle bort. Jodå, jag vet att hussvamp är en byggnads största fiende. Tidigare reparationer på 1970-talet hade gett grogrund för svampen då dräneringen inte varit fullgod. Att en ny dörröppning var upptagen på andra sidan farstun för att rörelsehindrade ska få tillgänglighet kan jag förstå. Men dörren – en helt nymodig sak utan försök till anpassning? Ok, det är lätt att vara förståsigpåare men vi undrade hur den antikvariska kontrollen skett. Vi fick oss ett samtal om vad som är bevaransvärt och vad som ger en gammal byggnad dess identitet. Kanhända har man efter saneringen planerat en helt annan funktion i huset jämfört med tidigare.
resan70
En häst hade man haft på gården, stallets fönster syns här.  Rampen är gången upp till torrdasset och nedanför finns hönsgården. All gödsel togs tillvara för odling av åkermarken.
resan69
Detta är ett av de bästa torrdassen jag besökt som varit i bruk. Man förstår sammanhanget med vikten av kretslopp som är så viktigt för levandegörandet av livet förr.
resan67
Som sagt – slipstenars arrangemang är alltid intressant att se.
resan55
Den ståtliga storhässjan står numera tom men är avsedd för torkning av säd bundna till kärvar. De hissas upp en och en med block och talja via den den svängda träanordningen i toppen. Där tog en man emot kärvarna och placerade axen mot solsidan.
resan75
Den här bäcken gav genom fördämning energi året om till kvarn, vattensåg, spånhyvel, vadmalsstamp – you name it.
Utöver det dricksvatten, vatten till kreaturen, kylning av mjölk, klädtvätt. Har jag glömt något?
resan54
Ramsågen och kvarnen drivs med ett vattenhjul. Funktionen testas nu och då.
resan53
Spånhyveln kom till på 1920-talet och behövdes för att få fram spån till alla dessa tak.
resan60
All mark som kreaturen inte fick komma åt var inhägnad med gärsgårdar av trä. På sommaren släpptes kor och getter varje morgon fria på skogen där de betade. På kvällen kom de hem till ladugården för att mjölkas. Idag inhägnar man djuren istället för odlingarna. Av de kulturfastigheter jag besökt är det Stensjö by i Småland och Gudmundstjärn i Medelpad som har flest löpmeter gärdsgårdar.
resan58
Här kommer bäcken strilande ner till sjön Gudmundstjärn:
resan59
Ett besök i Gudmundstjärn rekommenderas å det varmaste! (Guidning sommartid på vardagar.)