Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Fredlig invasion :-)

Det är spännande att blogga för jag får kontakt med föreningar jag inte visste fanns. Gävleborgs fäbodförening kontaktade mej angående lövtäkt och lövtäktslador som jag skrivit om tidigare. De ger ut tidskriften Nävertrumpeten som innehåller information om fäbodkultur och utmarksbruk för fäbodbrukare, fäbodägare och alla andra…   I senaste numret där lövtäkt tas upp finns mina tankar och foto med och jag förärades  det numret med post. Äldre nummer av medlemsbladet Nävertrumpeten finns som pdf:er på föreningens hemsida. Det här är något som ligger mej varmt om hjärtat så jag gläder mig åt en förening med den här inriktningen! Tack fäbodföreningen!!!

Det kom ett mejl från föreningen Danske Torpare i somras, en förening jag aldrig varit i kontakt med tidigare så jag undrade vad som stod på och hur jag skulle förhålla mej då redaktören frågade efter ett pressfoto. Va, jag har väl inget…  Snacka om att vara oförberedd på att ”sälja” sig, jag som inte ens använder min blogg till att marknadsföra mitt företag, haha…

Hur det nu var skickade jag några bilder att välja bland och så kom oktobernumret i postlådan där min blogg omnämns. Va? Trevligt!

Tidskriften tar upp sådana saker som danskar som köper fritidshus i Sverige bör känna till som t ex sjukvård, historia, byggnadsvård, natur och kultur, planerade storskaliga exploateringsprojekt som kan komma att störa de fridtidshus som man köper för att få frid och ro.  Hemsidan finns HÄR.   Jodå, nu kommer dom. Fredligt invaderar de danska torparna delar av vårt land ;-)

Undrar vad det beror på att jag har fått så mycket kontakt med vårt södra grannland nu? En lucka i mitt kontaktnät fylls med trevliga danska kontakter. Annars har jag oftare varit i kontakt med norrmän som jag även arbetat med och studerat restaureringskonst tillsammans med.  Norge och Sverige har ett likartat  synsätt då det gäller restaureringsideologier så den kontakten är förstås inte så svår att förstå. Med mina finska arkitektvänner har jag gjort studieresor, både fantastiska sådana som de anordnat och resor här i Sverige som jag lagt upp.

Det är trevligt att få nya impulser! Tack för det mina läsare!

.


2 kommentarer

Lövtäkt

Jag fick en ingivelse att leta efter foton på en speciell lada efter att ha fått en poetisk kommentar då jag skrev om vår hamlade alm.

Den här timrade ladan fotade MrsUniversum den 4 april 2012 i Växbo, Hälsingland. Den stod så tydlig och grann bredvid grusvägen vi körde för att lära känna vårt land på väg hemåt. En ståtlig björk har fått tillåtelse att växa upp intill. Trots att det vackra spåntaket/pärttaket inte mår så bra om frön och löv samlas och magasinerar fukt :-)

Detta är en lada för lövtäkt. Ni ser hålen som finns horisontellt på var sida om ladudörren? Likadana hål finns på baksidan.  Mellan dessa öppningar placerades störar och på dem hängdes kvistar/grenar av lövträd in för torkning. Björk till exempel. Exakt hur de placerades vet inte jag – om lövkvastarna hängdes grensle över störarna eller lades ovanpå dem för torkning. (Var hittar man litteratur om om jordbrukslivet förr där sådant tas upp? Eller en blogg :-) Eftersom jag inte är etnolog har jag inte någon helhetssyn över den litteratur eller forskning som gjorts och görs. )

Ni ser det norrländska draget på ladan – att den smalnar av nertill. Perfekt för att hålla snöfritt runt ladan, vindens virvlar  gör att snön lägger sig en bit ifrån timret. Det är en förklaring jag hört på denna byggnadskonst. Att den stämmer har jag sett. Den här byggtekniken är väldigt utbrett ännu längre norrut, i Västerbotten och Norrbotten.

Det var kommentaren om hamlade träd, av den för mej okände signaturen Tokyobling, som fick mej att tänka på den här hälsingeladan.

Tokyobling skriver så fint den 22/06/2012:

För mig är hamlade träd det vackraste som finns på den svenska landsbygden. Hamlade träd är som en levande dikt, en dikt som visar på bygdens människors…
kärlek till sin omgivning, arbetskraft (vi står hellre på stege och hamlar än slötittar på dumburken), djurhållning (för djuren älskar de ekonomiska och ekologiska resterna av en lyckad hamling), kontinuitet och tradition (hamling måste göras regelbundet, och resultatet blir bara bättre och bättre, träd som hamlats i flera hundra är landsbygdens absoluta pärlor), självhushållning (man tager vad man haver och inget mer), visdom (man skattar inte sin jord och sina träd mer än vad de tål att beskattas)…

Kort sagt, om jag inte vore så urusel att uttrycka mig på svenska (eller vilket språk som helst för den delen) skulle jag skriva en lång lyrisk dikt om hamlingens skönhet!

Det är så att till och med jag kan bli tagen av hemlängtan ibland… men få saker triggar så väl som hamling!

O, vad jag undrar vem den där vise Tokyobling kan vara. Som bloggar från en verklig storstad, långt från svensk landsbygd.

Här syns lövtäktsladan från andra hållet. Ni ser hålen!  En slätt öppnar sig, stor för att vara norrut i landet. De andra två ladorna som syns här är hölador av ”modernt” snitt, regelkonstruktioner med brädväggar.

Jag minns ett besök hos min väninna Margareta som nyss flyttat ut på landsbygden. Vi var tre kamrater som besökte henne en helg. Vi tog en promenad, hon ville visa omgivningarna och ledde oss på kringelkrokar fram till en gammal kandelaber-björk. Jag förstod inte vad jag såg just då.  Att det var en kulturhistorisk rest från förr, från jordbrukstiden. Det var länge sedan björken hade slutat hamlas men strukturen var väl synlig trots det. Faktiskt så var det en mäktig upplevelse som jag minns trots att det var ett par decennier sedan. Det här var i Falbygden, öster om Gudhem.

.


Lämna en kommentar

Skära bort en trädkrona

Nu i helgen hamlade vi almen på gården igen. Det är inte första gången men det var tre år sedan sist. Den måste ha börjat hamlas för flera decennier sen.  För två år sedan grävdes grunden för nya uthuset och jag var rädd att rötterna skulle ta stryk och påverka almen negativt.  Förra året fick det växa ostört för att inte oroa i onödan. Men trädet ser ut att må bra men kronan blir så stor att den skuggar kryddland och sittbänk lite väl mycket.

Grenarna har växt sig stora, de största är av handledstjocklek. De klenare nedersta grenarna kapade jag med grensax för några dagar sedan.

En såg behövdes. Halvan började med motorsåg men tyckte att skärytan blev sårig och ojämn och alltså har lätt att få skador och därmed röta. Vi är väldigt måna om att almen ska finnas kvar. Den betyder så mycket för gårdstunet. Den skapar rum, avskärmning och grönska.

Bågsågen tog över och snittytan blir så mycket finare. Det är stadigt att stå däruppe. Tänk om vi skulle bygga en trädkoja!

Lövmassan som jag släpade till eldningsplatsen blev rätt stor. Det är lätt att förstå att man under bondesamhällets tid tog till lövtäkt för att utöka djurens foder för vintern. Det fick torka hängande på stänger i lador. Hamlingsintervall på 3-8 år var vanligt.

”Den traditionella tiden för lövtäkt var under sensommaren (augusti – september) mellan ängsslåttern och skördearbetet på åkrarna. Träd som savar ymnigt t ex björk och lönn är känsliga för beskärning under andra tider medan ask, alm och lind tål beskärning i stort sett hela året runt.”

Så här blev resultatet: uppkäftigt, rumphugget. Det sägs att man ska spara några livgrenar för att trädet ska orka skjuta fart igen. Det är de grenarna med löv på som spretar ut. Dessa klipper vi bort då almen visar tecken på att vilja komma med nya skott. De var de treåriga skotten vi tog bort nu.

Uppkäftigt, rumphugget.  Om detta lyckas får ni framöver se en busigt lurvig krona.

Att hamla träd tycker jag kan vara ett bra sätt att hålla det lagom stort. Ibland kan jag tycka att träd kapas ner för lättvindigt, särskilt då ett nytt hus ska byggas på en obebyggd trädrik tomt. Ofta kapas allt och det är för sent att ångra sig efteråt. Vore det jag skulle jag spara många träd och istället börja hamla vissa av dem, vänta och bo in mej och se om de överlever och om jag vill ha dem kvar efter några år. Kommer jag fram att ett eller annat träd ändå ska bort får det bli så. Kanske skulle jag bygga en trädkoja. Nya träd tar ju tid på sig att växa upp och tomten upplevs väldigt tom och kal under ganska många år.

Har man unga träd börjar man hamla som beskrivningen nedan:

Illustrationen av Nils Forshed är hämtad från ett litet utmärkt bra häfte utgivent av Jordbruksverket med namnet Träd i odlingslandskapet och underrubriken Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Året var 1994. Det var innan MrsUniversum ens visste att detta Universum existerade, men intresset för de här frågorna fanns.

I broschyren finns mängder med tips, förklaringar, foton och bra illustrationer. Har ni sett någon kandelaberbjörk någon gång? Det har jag. På riktigt. En björk som hamlats så att grenarna bildar en form som för fem ljusbärare. Den björk jag såg i Västergötland hamlades inte längre i hagen där den stod och skulle den börja hamlas igen kommer den att dö. Björkar klarar inte återhamling. Det gäller inte ask och lind, inte heller alm om man är försiktig.

Om allt detta och om hur skötsel av träd påverkar växt- och djurliv handlar detta naggande goda häfte. En utmärkt toalettlektyr att tittas i nu och då, häftet ska inte bli hyllvärmare här i Universumet. Då jag letar på Jordbruksverket hemsida hittar jag häftet för 18 kr + moms samt en hel del annat spännande och intressant.

Apropå trädkojor som är så vanliga nu, oftast roligt och spektakulärt utformade, skulle jag vilja besöka Lina Sandell-Bergs barndomshem Fröderyds prästgård i Vetlanda, där det ska finnas ett litet museum över Lina. Och i trädgården står en trehundraåriga ask där det sägs att hon satt i en trädkoja när hon skrev flera av sina sånger. En plattform med sittgrupp upp i ett träd, var ganska populärt under 1800-talet. Lina Sandell- Berg (1832-1903) skrev bland annat sången Tryggare kan ingen vara och 1700 dikter till. Till Fröderyd vill jag…

Tillägg: Så HÄR ser almen ut året efter.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,