Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


9 kommentarer

Linoljefärg

Kan inte komma ihåg att jag behövt ifrågasätta mitt användande av linoljefärg särskilt mycket under åren. Med det vill jag inte säga att jag alltid i alla sammanhang använt oljefärg. Var färgtyp har sin plats. Men att den ofta är bra, både inomhus och utomhus, har jag inte ifrågasatt då jag använt den på egna hus, möbler och tingestar.

I tonåren skulle jag en gång hjälpa till hemma att måla om fönster och fönsterfoder utvändigt. Då blandade pappa själv till linoljefärg, antagligen för att färghandeln på orten inte hade den i sitt sortiment. Kokt linolja, zinkvitt, terpentin tog han fram ur gömmorna och ett stänk av blått pigment som han hade i sitt förvar (minns inte vilket) för att få vit linoljefärg. Det pyttelilla blå minns han att målarna i hans ungdom blandade i vit färg för att få den riktigt vit.

Under en tågluff kom vi luffarkompisar till Florens och hittade den mest spännande av färgbutiker: Zecchi på Via dello Studio. Där såldes pigment i lös vikt och gissa vem som gick loss och fyllde ryggsäcken? Det var helt underbart. Jag köpte lite av många olika pigment för att prova. Hemma i Sverige gick det på den tiden inte att få tag i torrpigment på lös vikt, åtminstone inte i konsumentförpackningar i detaljhandeln. En del av de florentinska pigmenten gick åt till linoljefärg, äggoljetempera och limfärg som jag använde på möbler och inredningsdetaljer.  Ahhh, va roligt det var!

Jag har fortsatt använda linoljefärg. Det första vi målade här i Universumet var drängkammarens fönster. Den blev den egenblandad men vi tänkte fel och tog rå linolja istället för kokt, vilket gjorde torktiden väldigt lång och besvärlig. Man lär av sina misstag så då vi målade den gamla spegeldörren i då nyinrättade dusch/toaletten använde vi kokt linolja. Då snickerierna på övervåningen skulle målas skulle en grön kulör blandas till och vi vände oss till Engwall & Classon. Det var i slutet av 1990-talet. Detta fabrikat samt Wibo fanns lättillgängligt i handeln på den tiden förutom de stora färgtillverkarnas linoljefärg (som jag har varit lite skeptisk till). Då köket målades 2005 använde vi färg från Ottossons Färgmakeri. Diskussioner om standolja i E&C:s linoljefärg hade då  varit på tapeten.

Det man kan vara glad över är att linoljetillverkningen skjutit fart, oljelin odlas igen,  avhandlingar har skrivits, produkterna blir förhoppningsvis allt bättre. Men fortfarande gäller det att se upp så inget otillbörligt blandats i färgen eller att man betalar överpris. Som konsument måste man vara kunnig för att ställa rätta frågorna, det är inte alltid så lätt. Då intresset för byggnadsvård ökar och användningen av linoljefärg också ökar, borde priset gå ner. Kanske särskilt i byggnadsvårdsbutiker!

***

Sophie med bloggen Ekenäs gård har gjort en noggrann genomgång av linoljefärgens eventuella hälsorisker med hjälp av uppgifter från Internet. Särskilt med hänsyn till formaliner. Intressant! Numera används linoljefärg utan lösningsmedel. Jag använde en norsk sådan på 80-talets slut då jag målade många hyllplan i min lägenhet. Den var rätt tjock men jag strök två gånger. Penseldragen blev synliga precis som jag ville. Men den linoljefärgen var ganska så svårstruken.

Själv funderar jag inte så mycket över balsamterpentinets vara eller inte vara i den färg jag använder eftersom det inte är i någon stor omfattning jag målar. Kanske är det blåögt… Men att yrkesmålare inte vill utsätta sig för lösningsmedel är förståeligt. Att använda mask är rätt otympligt och svettigt. Detta föreskrivs om oljefärg ska användas inomhus i kulturmiljöer. Fönster får målas med färg innehållande lösningsmedel av yrkesmålare utan skyddsmask både ut- och invändigt eftersom ventilation då lätt kan ordnas.

Kanske förändras linoljefärgerna så att de kan strykas tunt utan att lösningsmedel blandats i. Det är ju annars den färgens signum: att strykas tunt i flera lager. Våra kompisars välanvända trappa som strukits med många lager väl utspädd linoljefärg har stått sig i väldigt många år.

De tixotropa färgtyperna som finns i handeln är jag skeptisk till eftersom de genom en enda strykning täcker en yta. Den torkar fort vilket gör det svårt att gå tillbaka och förbättra en liten yta. Om trägolv målas med linoljefärg som täcker med en strykning blir det intressant att se hur slitaget kommer att se ut om några år. Kanske ser det bra ut, eller gräsligt, kanske förändras vår uppfattning om vad som är vackert…


14 kommentarer

Sandkorvar

Här i mitt Universum har vi provat på fyra typer av material mellan fönstren under vintrarna. ”Halvan” var van vid fönstervadd när jag lärde känna honom och detta imponerade storligen på mej. I salen brukar vi ha fönstervadd. Vi plockar också fönsterlav som jag arrangerar mellan fönstren tillsammans med barrnålar och barkflagor från tallar. Plötsligt en vinterdag för några år sen då vi satt och åt sa Halvan ”Har du sett, det har blåst in barr in genom ytterfönstret. Är det otätt!?” Han såg riktigt orolig ut med tanke på energianvändandet. ”Snälla du, ser du inte att det är ett konstnärligt arrangemang – nature morte! Här i närheten finns väl inga tallar! Det där arrangerade jag för fyra månader sen” svarade MrsUniversum sårat.

Vad är detta för slags korvar???

Direkt efter köksombyggnaden 2005 var jag rädd att vadd eller mosskräp skulle klibba i linoljefärgen under vintern. Visserligen var färgen torr, yttorr, men vad kan inte hända under ett halvt år? Vad annat finns som är hygroskopiskt och suger upp fukt för att förhindra kondens? Tallkottar  – ja varför inte? Så kom det sig att första vintern i nya köket hamnade kottar mellan fönstren. De har mindre anliggningsyta mot underlaget än fönsterlav. Det kändes riktigt bra och därför har vi fortsatt med det i köket. Kottar håller år efter år.

Vadd byts varje år då den är svår att återanvända. Fönsterlav bleknar och därför vill jag gärna ha ny åtminstone mot söder, trots att den redan använda blir formbar och användbar igen genom att blötas. (Jag brukar lämna tillbaka brukad lav i skogen så den kan etablera sig på nytt för här i våra trakter är det inte så lätt att hitta fin fönsterlav.

Den lättsammaste lösningen av alla fann jag då jag tog fram en bok utgiven av Nordiska museet ur hyllan för att läsa om något helt annat. Där stod:

”Från Jönköping på 1840-talet berättas sålunda: »När hösten nalkades tätades samtliga dubbelfönster, inklusive de så kallade lättfönstren, samt klistrades springorna med vita bomullsband, för att intet drag skulle uppstå.« Och mellan fönstren kunde man lägga islandsmossa med berberiskvistar eller eterneller. »Mamma gjorde rullar av tidningspapper och klädde dem med färgad vadd. Jag hjälpte till med att klistra på fönsterremsorna och stod sen och tittade på den nu oåtkomliga vackra vadden mellan rutorna.« Det är Elof Stoltz som berättar om hur det gick till i hans barndom i Ravlunda prästgård. Ja, det fanns många olika metoder. Man kunde fylla en smal lärftpåse med sand och klä den med rött tyg eller kanske gömma den i ett vitt vaddlager. Det var ett effektivt sätt att täta alla springor och sandpåsen låg stilla som en god isolering.” (MrsUniversums understrykning.)

Ser att man på!

Vilken intressant lösning på problemet att täta drag och minimera rimfrost på rutorna: sandkorvar!! Lär av historien! Mitt tankespråk är inte för inte: Lev nu, blicka bakåt, tänk framåt… Jag tyckte det var en smart lösning eftersom korvarna kan användas många år utan att bytas. Sanden är hygroskopisk och tung så korvarna tätar mot drag. Jag köpte grovt bomullstyg på Ikea som påstods vara ljusbeständigt och sydde gula korvar till köket på övervåningen och röda till sovrummet. Gjorde innerpåse av tunt bomullstyg först. Denna stoppades i den färgglada strumpan, fylldes med vanlig torr sand och knöts ihop i den öppna änden. Lätt som en plätt! Ganska snyggt tyckte jag också att det blev. Men Ikeatyget var inte färgäkta utan blektes redan första vintern. Därför har jag sytt om de gula korvarna som ligger mot söder i gul vadmal istället som har klarat ljuset bättre.

Överst syns t.v. gula sandfyllda vadmalskorvar och en röd bomullskorv. Eftersom vi har ”Universumgröna” fönsterbågar på övervåningen passar det inte så bra längre med vita klisterremsor. Därför har vi satt tätningslister på innanfönstrets utsida och klämmer fast bågarna mot falsen med de gamla koppelskruvarna.

● Nertill syns tallkottar i köksfönstret. De får inte vara för fuktiga och hopdragna då de läggs på plats eftersom volymen ökar då de torkar och fläker ut sig. Att ta bort innanfönstret för att ordna till kottarna är onödigt extrajobb. Mrs Universum sparar på krafterna i möjligaste mån.

● Nere till höger traditionell toppig fönsterlav (med en barkflaga).

I år har jag varit ”vågad” och sytt nya röd-vitrandiga bomullsöverdrag till de röda korvarna som synes ovan. Men varför inte köra 70-tals retro, det går lika bra. Jag tycker minsann inte att man behöver ha kulturhistoriska aspekter på att det ska se ut som förr. Men idén från 1800-talet var suverän. Undrar om någon annan än jag använder ”korvar” fyllda med sand mellan sina gamla fönster???


22 kommentarer

Köket är klart

Om vi hade beställt ett kök från en tillverkare – t.ex. Ballingslöv, Bomankök, Canadaköket, Epoq, Hagaköket, HTH, Kvänum, Lidhults, Lijo, Marbodal, Mobalpa, Myresjökök, Puustelli, Tibrokök, Vedum, Åraslöv, Poggenpohl eller min favorit Bulthaup – skulle vi aldrig ha fått det så exakt anpassat som det nu är. Köket blev platsbyggt och färgstarkt fast vissa bilder överdriver nog en del då det gäller färgen.

Under perioden oktober till och med juni levde vi med ett provisoriskt kök. Vi hade kunnat flytta in tidigare men jag vet med mig: flyttar vi in i ett ”nästan” klart kök kommer vi inte att färdigställa det fullständigt med alla detaljer. Vi flyttade in dagen innan vi åkte på semester, hängde för fönstren för att ingen skulle tjuvkika, och hade ”vernissage” dagen efter vi kom åter från semestern.

Och ett par månader senare bjöd vi in till ”taklagsfest” för att tacka för god arbetsinsats och ge feed-back till dem som praktiskt hjälpt oss med ombyggnaden. Det blev en enkel middag i köket en vardag efter allas jobb. Det är oftast trist att jobba med projekt och inte få se slutresultatet. Och vi var nöjda och ville berätta det!

För den som vill läsa om alla momenten i köksombyggnaden – klicka på taggen KÖKET i högermarginalen.

Köksbilderna nedan har fotats vid olika tillfällen från 2005 och framåt.

Kök med viss snedhet som målats med ockra oljelasyr. Jämför gärna med det här fotot. Funkisgloben hänger på plats som då huset fick elektricitet.

Kylskåp och frys med oljelaserade skivor fastklämda på dörrarna. En bra lösning från danska Gram.

Tidsmarkör inköpt i Rom under tidigt 90-tal. En detalj är kantens rundning, skålning, på längsgående list mot fönster.

Kökshörnet med farstudörren. ”Vedlåren” är lådor där kastruller, karotter och porslin förvaras.

Fönsterbänk, elementskydd och sittbänk.

Skänken och bänken. Vintertid ligger ett fårskinn på bänksitsen. Vanliga almanackan (lingonkransalmanackan) har en egen plats.

Från farstuhållet.

Uppställningsplats för gammalt och nytt.

Spishörnan. Det är sommar, annars skulle inte en plastkanna kunna stå på vedspisen. Stången i taket finns kvar. Reda-behållarna är en favorit vilket alla som läst tidigare inlägg förstår.

Vedspis och elspis. Mortel och ljussax på vedspisen används nu och då.

”Finhörnan” med skänken sensommartid. Solrosor från kökslandet. Tankar om annan punktbelysning finns.

”Finhörnan” den 25 april 2009.

Så här såg hörnan ut under ombyggnaden. De nya tapeterna lurar ögat att INTE se eventuella ojämnheter.

Två småhyllor vid spisen på samma ställe som då Agnes levde. Agnes levde på den här bondgården till sin död 1966.

Då vi började ombyggnaden fanns bara en hylla men på fotot från 1920-talet fanns det två. Då spånskivorna togs bort kom märkena efter hyllorna fram. En nytillverkades och nu sitter två hyllor på plats igen. Den första tapeten kommer fram där hyllor och konsoler suttit.

Kaffeburken till vänster har stått här i åratal innan jag flyttade hit.
Gula burken med kaffebönor har jag fört hem från Neapel.
Kaffekvarnen från Agnes tid. Hyllremsor av plast är en gåva från kusinen som tyckte att de passar här i Universumet.

Fönster som ger utsikt…

… och infallande dagsljus på arbetsbänken.

Detta är det bästa med hela köket anser MrsUniversum. Att hon lyckades lösa skåpluckornas handtag till egen belåtenhet!  Att lådorna skulle ha den här typen av handtag var klart från början (prägling från barndomen) men hur göra med luckorna? På 40- och 50-talet målades lådfronterna och handtagen var fernissade på trären yta. Här är allt inmålat i inredningens färg och alla har snedkapad avslutning vilket inte gjordes decennierna tidigare vad jag vet. Och luckorna har alltså lodräta handtag med samma profil. Det har jag aldrig sett på en ursprunglig inredning av den här typen. Detta var faktiskt det mest innovativa jag kommit på i det här köket tycker jag – kanske för att jag vet våndan och besväret innan aha-tanken dök upp.

Så här såg det ut i köket före ombyggnaden:

Gamla matplatsen i det svarta köket. Tro nu inte att den gamla bänkspisen som stod ovanpå vedspisen är slängd. Nejdå, den är recyklad och lever ett nytt liv på magasinet. Den håller mat varm och kokar kaffe då vi har kalas där. Jättebra!

Tillfällig provmöblering för att känna efter hur det kändes att flytta matplatsen till ett annat fönster efter 100 år vid det andra.  Skänken står till vänster innanför farstudörren.

En av förlagorna till nya köket:

Erik Anders- gården i Asta, Hälsingland. Foto MrsUniversum 2006.

Åsså vill jag visa Agnes i bondköket en gång till. Inte mycket av ytskikt finns kvar från den tiden, bara ena hyllplanet är detsamma som då av bildens fasta inredning.  Ändå känner MrsUniversum en samhörighet med Agnes och har försökt låta bygga ett kök som inte förvanskar atmosfären i köket alltför mycket.


2 kommentarer

Målning – oljelasering, björkflamning och kritning

LÄRKAN hördes för första gången idag här i mitt Universum.  Och nu i skymningen KOLTRASTEN. Våren närmar sig. Men jag fortsätter enträget med beskrivningen av en köksombyggnad.

Vi målade själva tak och taklist, fönstersnickerier och underlag till oljelasering på kökssnickerier och till björkflamning på dörrar. Allt med linoljefärg från Ottossons färgmakeri. Förutom att det är trevligt att måla så syns resultatet så snabbt. Man måste förstås ha tålamod särskilt då det gäller underarbetet och det är MrsUniversums äkta hälft, just här kallad ”Halvan”, utrustad med.

Så kom Maria Målare och målade med oljelasyr på pärlsponten samt flammade dörrarna. Lasyroljan köpte vi från Gysinge byggnadsvård, pigment hade vi sedan tidigare köpt lokalt. Det är underbart att det går att köpa färgpigment på lös vikt igen!

Recept på lasyr hämtades från Gysinges handbok och björkflamning finns beskriven i Lena Nessles bok Måla som förr, folkligt och friskt, ICA-förlaget 1992. Gissa om man blir inspirerad till stordåd då man bläddrar i den boken! Gysinges recept var krångligare så till vida att det innehöll flera pigment, Nessles recept var så bra, för där krävdes endast obränd terra och slutresultatet blev minst lika bra som det krångligare receptet. Underlaget till både lasyren och flamningen består av ljusgul linoljefärg som vi strök två gånger efter grundning.

Maria Målare provlaserar på en träfiberskiva vi målat med underlagsfärg. Det gäller att inte vara för noggrann och stryka flera varv. Penseldragen ska synas och färgpigmentet inte helt jämnt utstruket. Åtminstone ville jag ha det så.

Till höger syns skillnad på grundfärgen på luckan och färdiglaserad yta på stommen. I facken under skåpet ska Reda-behållarna vara. Listen nedanför den rundade skåpstommen ska dölja belysning.

När det gällde flamningen behövdes ingen provyta. Det gick direkt. Maria Målare snurrade en bomullstrasa på ett konstfullt sätt runt fingret och rullade den mot den oljelasyrstrukna dörren med en väl inlärd teknik.

Vi kritade en del av murstocken, den del som inte kläddes med mosaik. Limfärg med krita, cellulosaklister och vatten blandade MrsUniversum till. Det är mycket enkelt. Cellulosaklister är sak samma som tapetklister. Receptet är hämtat ut Traditionella färgtyper, informationsblad från Riksantikvarieämbetet. Ett nyttigt litet häfte som har några år på nacken men fortfarande finns att köpa.

Av 10 kg krita + ca 5 liter vatten + 0,15 kg cellulosaklister (tapetklister) blir det 15 liter färdig färg som täcker ungefär 20 kvm. Kan man hitta billigare färg? Och lättare att arbeta med? Men den går inte att torka av om den målade ytan smutsats ner.

Kalkputsen behöver två strykningar. Det gick kanske åt 3 liter, jag minns inte exakt. Ger receptet för stor sats minskar man proportionerligt på ingredienserna. Om man låter överskottsfärgen torka ihop kan den förvaras hur länge som helst. Det är det bara att blanda ut den torra kakan med vatten.

Samma kritvita färgtyp har MrsUniversum tidigare använt inne på sågade ytor i ett av uthusen. Med gott resultat. Och förmodligen ska salstaket i mitt Universum strykas med egenhändigt tillblandad limfärg framöver. Jag har också provat limfärg baserad på benlim och det är inte heller svårt men färgen är inte hållbar på samma sätt.

Murstockens kalkputs ströks med kritvit limfärg. Då solen står lågt under vinterhalvåret blir det fina reflexer från mosaiken.