Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Var stoppar man?

Det var då vi diskuterade de här vindskivorna på magasinet som jag skrev så här på fb: ”Vi har blivit riktiga kufar… Vi diskuterar om vi ska måla om vindskivorna på magasinet… de kan ju bli FÖR vita och se NYA ut… Husen formar oss, inser att vi gillar patina ;-)

vindskiva

Det enda som egentligen krävs ur underhållssynpunkt på magasinets västra gavel är att fönsterbågarnas utsida skrapas och målas om. Det enda. Men så höll jag på med rödfärgning av långsidans fasad och frågan infann sig: varför inte även ta västgaveln också? Fönster och fasad är svåra att nå från stege då nergången till källaren också finns här. Alltså flyttades Haki-ställningen som maken är mycket förtjust i ♥  Tja, då kom vi åt att titta på vindskivorna på nära håll. Observera att nocken saknar nocktegel vilket gäller samtliga uthus på gården.

Jomen visst vore det bra med ett skyddande lager linoljefärg på den här flagade, vittrade, vindpinade och rufsigt trärena ytan. Men det blir ju så vitt, vi som lärt oss älska det nötta, begagnade, ålderdomliga…

Byta ut dem – inte en suck att någon lyckas övertala oss till det!!! Inte till nya av trä och nämn aldrig plåt när vi hör på ;-)

På uthusen finns ingen vattbräda, de enkupiga takteglen ligger direkt över vindskivan. Just de som ligger på vindskivor och uppe mot nock är spikade var och en…

… med klippspik. Ni observerar väl att kanten på vindskivan är fasad ungefär 45 grader!

För att följa tegelprofilen antar jag man gjort så, för att få så tätt det bara går. Som underlag för teglet finns brädor (både vankantade som syns inifrån sädesmagasinet och bakar med bark kvar som ligger uppåt på taket) och på dessa är endast horisontell bärläkt spikad. Betänk att detta är en konstruktion från 1920-talet första hälft som aldrig rörts, bara underhållits genom att byta ut spruckna lertegel.

Här under takpannorna bygger fåglar gärna bo, främst tornseglare, sädesärlor och pilfinkar. Det ser vi mycket gärna att de fortsätter med.

Så här ser mötet mellan tegel och vindskiva ut. Någon har gjort sig lite för att jobba med den omtänksamma detaljen en gång i tiden.

.

(Bild på linoljemålade vindskivor, fönsterbågar och fönsterfoder kommer framöver när fodren är på plats.)

.

.


4 kommentarer

Lieorv att måla

Nu när värmen återkommer ska jag måla lieorvet jag köpte i fjol. Jag köpte det då vi gick en kurs i lieslåtter i Edsele.

Det ska bli ljust blått, inte helt ovanlig i allmogesammanhang. Då jag omkring 1983 köpte olika pigment i lösvikt i Florens hade jag inte någon aning om vilket föremål pigmentet Blu di cobalto chiaro skulle användas till. Nu vet jag. Den som spar han har :-)

Så kan jag inte låta bli att berätta om ett mms med bilden ovan jag fick förra månaden, med frågan: ”Vill du ha ett gammalt lieorv? Jag finns i närheten ett par dagar.”

Jag som inte har kamera i mobilen måste gå in på operatörens hemsida för att läsa, vilket dröjde något. Då jag läst ringde jag genast och sa JAAAA! Så nu har jag även ett lieorv från Dalarna i min ägo. Lars, tusen tack! Trevligt att du kopplade ihop mej med ett lieorv :-) Det här gamla orvet ska få vara obehandlat. Halvan har tidigare köpt lieblad på loppis så det är bara att sätta ihop dem. Sen kör vi i juli.

.


8 kommentarer

Läget

I helgen har löven räfsats och dragits bort till lövkomposten. Hela tomten är inte klar, bara det som är nödvändigast att få bort innan eventuell snö faller.

I helgen har vi gjort norrgaveln klar, målat rött och vitt alltså och putsat fönster på gaveln. Den ljusröda slamfärgen är nu färdigstruken. Panelbrädorna grundades innan de spikades upp och nu ströks andra varvet. Fönsterfoder och knutbrädor är grundade med mager linoljefärg. Ställningen kommer att få stå kvar under vintern men trätrallar och stegar tar vi bort. Till våren ska det vita slutstrykas. Och samtliga fönsterbågar ska bli rödorange utvändigt.

Hur gör ni? Då ni målar fönsterfoder? Var gör ni färgbytet?

Idag, då det finns grundmålade brädor att köpa på byggmarknanden (undrar just med vilken färgtyp, ingenting för oss antar vi :-)) tenderar säkerligen knutbrädan att bli vit på kanten. Men då man målar allt på plats är det enklare att kanten får väggens kulör.

Här är fasaden med farstukvisten och den gamla enkelfassponten. Där är kanten på den nu vitmålade knutbrädan omålad. Den ska bli röd. Till våren. Dimensionen på knutbrädorna är lika som tidigare. Det visade sig att panelbrädorna var spikade med trådspik och knutarna med klippspik. Nu blev det trådspik överallt utvändigt på gavelfasaden.

Inomhus har salen fått tillbaka sina fönster- och dörrfoder och fodersocklar som grundats med mager linoljefärg i den för vårt hus typiskt jugendgröna kulören. Till snickerierna återanvändes klippspikar. De är tillverkade av järn med hög kolhalt och därför lätta att räta ut och sedan olja in med linolja. Förborrade gjorde vi innan de fina spikarna med liten skalle spikades på plats. De försänktes med dorn och därefter spacklade spikhålen. Då spacklet torkat görs slutstrykningen av snickerierna. Klippspik är så bra därför att träet spricker inte lika lätt som vid användning av trådspik. Det är också lättare att kila loss snickerierna om det behöver göras någon gång i framtiden. Dessutom var klippspik använd sedan tidigare här.

Vi jobbar mot tiden med att få salen klar till jul. Nästa helg kommer vi inte att lyfta en hand här hemma. Men nu är det mer lättsamma kvar med spikande av golvsocklar, ett litet golvfix, tapetsering, uppsättning av gardinstänger och möblering. Kul ska det bli. Precis sådant som kvinnliga inredningsbloggare skriver om. MrsUniversum har märkt att då kulörer behandlas på bloggar brukar kommentarerna bli många. Jag är likadan, tycker att det är heltrevligt att få börja arbeta med yta. Samtidigt vet jag ju att stommen och allt det bakomliggande är minst lika viktigt och att underarbetet betyder mycket för slutresultatet. Och det får ta sin tid som ni märker.

Men innan det blir till att damma av schaggsoffan ;-) ska slutstrykning med den gröna linoljefärgen göras någon kväll i veckan hoppas vi på. Den behöver lite torktid, ju…

.


6 kommentarer

Lieorvet

MrsUniversum har kommit så långt att det i augusti inköpta lieorvet är halvoljat. Orvet är norsktillverkat. Numera finns ingen industriell tillverkning av orv i det häringa landet. Ordet orv förekommer väl mest i korsord, inte i verkligheten  ;-) Se vilken skön form överarmsorvet från Hamre A S har:

Klicka på bilden så ser du det svårfotograferade orvet i sin helhet.

Under vintern ska detta orv målas med linoljefärg. Jag tror det får bli ljusblått precis som ett par av mormors räfshuvuden. Den ljusaste av de  blå tonerna på bilden nedanför blir nog bra som förebild. MrsUniversum blandar till linoljefärgen själv med torrpigment. Ska bli kul!

Igelfors bruk på gränsen mellan Södermanland och Östergötland var ett av 20 bruk som tillverkade liar av många olika modeller vid förra sekelskiftet. Tillverkningen av lieblad vid Igelfors bruk lades ner 1972.


Så här dramatisk var himmelsutsikten från mitt Universum samtidigt som jag halvoljade och därefter fotograferade lieorvet.

Så länkar jag till lie-nätverket igen: http://www.lienatverket.se/Webhandboklie.pdf

.


2 kommentarer

Snart dags igen

Det är snart tid att ta ut trädgårdmöblerna igen, bland annat den här soffan som vi gjorde  i ordning för några år sedan med skrapning, inoljning och målning med ett par lager linoljefärg.

Under den vita färgen stack en grön kulör fram. Då vi har ganska många gamla trädgårdsmöbler beslöt vi att den här soffan fick bli grön igen. En vit soffa som Halvan också sett över har vi också. Den brukar stå mot husgaveln i eftermiddags- och kvällssol. Mitt på dagen i den gassande solen är det helt klart behagligare för ögonen med den gröna kulören. Framöver ska vi ta itu med klaffstolar och flera bord. Det gäller bara att se till att allt inte ser perfekt ut samtidigt – det är så trist med det perfekta :-)

Det är lätt att längta till sommaren då man tittar på gamla sommarfoton. Men våra årstider vill jag ändå inte vara utan och jag ser gärna mer snö på vintrarna här i Mälardalen.

MrsUniversum är också nöjd med de olika sittplatserna utomhus som inte är bundna till ett trädäck eller altan. Vi eller möblerna kan flytta omkring allt efter om vind och sol önskas eller inte.  För att trädgårdssoffan på gräset inte ska suga fukt och rötskadas i onödan, står den på fyra klinkerplattor.

Snart kan vi sitta där igen :-) Blir det bra väder i påsk ställs utemöblerna fram då.

.


3 kommentarer

Ej att förringa

Inte har jag berättat att salens yttre fönsterbågar nu är renoverade. De målades med linoljefärg och hann torka innan det blev alltför kallt. Nu är de på plats, Halvan har utfört fönsterarbetet med den äran. Lagt på millimeterkilar, hyvlat, grundat, slipat, målat, målat.

Nu kan vintern komma om den vill.

Under renoveringstiden denna höst såg det ut så här. Innanfönstren satt på plats som ytterligare skydd innanför plasten.

Vi använder det oinredda nya uthuset som arbetsrum, det är  perfekt för målningsarbeten. På bilden står de nykittade bågarna med färdigmålad uppkäftigt orange utsida i höstsolen för att torka. Insidan ska strykas en gång till. Den blir grågrön. Det målas på plats då karmarna målas.

Det här med fönster är pillrigt och viktigt arbete så det ska jag inte underlåta mig att nämna  :-)

● ● ●

 Efter att ha fått en begäran om bilder på snickeriarbetet kan jag bara säga att detta är inte dokumenterat av någon av oss.  Så kan det gå. Jag försöker mig på en skriftlig beskrivning av hur det gjordes.

Eftersom huset har satt sig har karmarna  blivit rombiska medans bågarna har hörn med räta vinklar. Då bågarna satt i karmarna mättes på plats springorna mellan karm och båge. Detta noterades nogsamt på bågen. Skissen visar principen, i verkligheten var springorna små.

Efter uppmätningen togs bågarna till ”verkstan” och köpta tunna lister 8×33 mm limmades fast, bredden överenstämde med bågarnas. Bågarnas ytor var ok för limning.

 Svårigheten bestod i att klämma fast listerna under torkningen eftersom vi inte har så långa tvingar. Vi provade med spännband men listerna gled ur sina lägen. Nytt grepp krävdes: efter limning spikades listerna fast med tunn dyckert som inte slogs in helt för att lättare kunna dras ut inför hyvlingen. Limmet som användes var trälim för utomhusbruk.

Då limmet torkat drogs spikarna ut och listerna hyvlades ner med handelhyvel till uppmätt mått. Det handlade om 6-7 mm som mest och ner till 0 mm i andra änden. Listerna är inte nödvändigtvis lika långa som bågens bredd, ingen list krävdes för hela bågens höjd.

Sedan skrapades bågarna, kittet kompletterades och sen målades alltihopa med linoljefärg enligt konstens alla regler.

.


5 kommentarer

Uppfräschat

Igår kväll tog jag några minuter för att fräscha upp fönsterbågarna utvändigt. Jag strök kokt linolja med en trasa på bågarna. Den rödoranga färgen kom bättre till sin rätt då och ytan blir stryktåligare igen mot väder och vind.

Lätt som en plätt. Den vänstra bågen är inoljad, den högra väntar på samma behandling.

Och som synes genom rutan har jag köpt Coops Retro Edition 2011 med Stig Lindbergs mönster. Det blev 4 av varje – assiett, skål och mugg. Kanske åker de med norrut till 50-talsköket…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


2 kommentarer

Spänning

Spännpapp

I väntan på den stundande pappspänningen i salen, nej – vi har inte kommit till skott ännu – tänkte jag  skriva om pappspänning vi redan gjort. Och misslyckats med. Det är av misstagen man lär sig sägs det ju – men roligt är det inte då man inser att arbetet måste göras om. Till exempel en pappspänning på väggen ovanför boaseringen i köket på övervåningen.

Jag ska nog nämna att vi pappspänt och tapetserat även sovrummet på övervåningen och var ganska stolta över över att ha lyckats – noviser som vi var. Vi hade läst oss till hur man skulle göra – det här var slutet på 1990-talet- och  MrsUniversum ringde den gången en pensionerad målare och fick av honom råd angående hörnen som vi inte hittade beskrivet någonstans.

Nu började vi med att införskaffa spännpapp. Pappen vi beställde den här gången kom från Claessons trätjära i Göteborg och leveransen var snabb. Kvällen innan uppsättningen bredde vi ut en plastpresenning på golvet, la ut papp klippt i anpassade längder, vattnade, la pappen dubbelt med kanterna mitt på och täckte med presenningen. Där fick det dra till morgonen därpå.

Vi satte upp pappen, nubbade tätt men väntade med hörnen.  Men asch, då pappen torkat fanns stora bubblor utifrån nubben och även en lodrät reva hade uppstått. Pappen höll på krypa ur nubbens stora skallar.  Skulle detta buckliga gå att rädda? Vi fuktade igen, la på tidningspapper, remsade över nubben men NEJ! Bucklorna försvann inte. Det var bara att riva bort alltihopa. Nubben spikade vi med 5 cm mellanrum så det blir en hel del att dra ut och göra om! Hur kul var det på en skala…

Det hela handlade ju om att pappen var FÖR blöt. Men vi tror också att pappens kvalitet var en annan än den vi beställde första gången, att den här var ”lumpigare”. Till sovrummet som pappspändes tidigare använde vi papp från Claessons Trätjära. Ny 300 g papp från dito inköpt till övervåningens kök blev urdålig, vi köpte andra omgången från Gysinge. Om pappen var förändrad i sin sammansättning eller om vi blött för mycket låter sig inte kontrolleras nu. Numera ser det inte ut som någon av de här två leverantörerna har kvar den här typen av spännpapp. Det här gjorde vi 2003. Problemet idag ser ut att vara just detta att få tag i bra spännpapp – mycket har hänt även sen vi pappspände köket 2005. Oplastad golvskyddspapp nämns numera även i de här sammanhangen. Claessons  Trätjäras tunna vita för tak (120 grams papper, 25 löpmeter per rulle) känner jag mig skeptisk inför, deras väggpapp däremot kan vara bra (300 g/60 lm), Gysinges enda papp med en sida vit ser ut att kunna vara en liten rulle oplastad golvskyddspapp till ett högt kvadratmeterpris (okänd vikt/28 lm). Och där står vi nu… Den bortrivna takpappen i salen som fanns under ett lager takskivor var 1,5 meter bred vilken bara Classons tunna vita är.

The same procedure once again. Och nu blev det inga bubblor.

Hörnen fick papp med riven kant, pappremsa under nubben, torr smal remsa över nubben och sen en bred remsa över alltihopa. På så sätt förhindras rostgenomslag.

Målning

Taket skrapade vi före väggarnas pappspänning. Originalkulören kom fram under 70-talets rollade moderna färg. Det är mycket arbetsamt att skrapa rent tak från rollad färg. Armmusklerna stärks. Men det är en fördel med endast 2.10 i takhöjd som det är på övervåningen. Den takhöjd som även Frank Lloyd Wright använde i de fantastiska villor han ritade.

Vi köpte linoljefärg från Ottossons Färgmakeri. Bilden här ovanför stämmer på intet sätt i kulör men jag tog med den för att visa att vi valde en blankare yta som det tidigare varit.  Det gör att det känns högre i tak än med en matt yta.

Murstocken målade vi med linoljefärg lika snickerier och boasering, den ”Universumgröna” som vi tidigare skrapat  fram på sovrummets snickerier och som även kom fram på murstockens kalkputs då vi skrapade (se foto). Boaseringen och f.d. skafferiet består av dubbelfasspont här på övervåningen, inte pärlspont som på bottenvåningen.  Det är cirka 15 år mellan de olika inredningarna.

För att komma fram till takets ursprungskulör använde jag  NCS traditionella färgskalor för linoljefärg (pigment hos traditionella pigment för utvändig målning). Det närmaste jag kom den framskrapade kulören var obränd umbra (NCS 2005-Y20R) eller grön umbra med samma NCS-nummer. Jag tittade även  i linoljefärgslikaren från RAÄ och tyckte att  7A-30 baserat på grön umbra och vitt liknade 2005-Y20R mest. Då beställde jag ett par liter till taket.

Så här ser det ut en höstdag med sol. En annan dag har färgerna förändrats beroende på ljuset. Rummet är svårfotograferat men jag tror nog att jag ska visa fler bilder framöver.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


2 kommentarer

Färg som sparats

Vi har små ytor lite här och var som vi inte har målat över. Väl valda platser förstås, som oftast är ”osynliga”. Ofta klistrar jag en liten rund självhäftande lapp precis innan jag målar och sen tar jag bort den väldigt snart. Annars hinner färgen torka och kanterna blir fnasigt fula och ojämna.  Ovanför köksfönstret mot gården är en så´n plats uppe på taklisten men där satte jag en tejpbit före målning. Listen är återanvänd efter att ha varit nerplockad och skrapad men inte alltför hårt. Tas all färg bort försvinner ju kulturlagren.

Taklisten har bara varit målad totalt tre gånger. Originalkulören i grågrönt, umbra, sen 1970-talets vita kulör som inte var linoljebaserad samt den kulör vi målade som i mörkhet liknar ursprunget. Vi var inte ”byggnadsvårdstrogna” för vi sparade inte den vita färgen.

Vi tog faktiskt bort hela 1970-talets kulturlager, den vita färgen. Det kändes inte rätt att måla linoljefärg på ett lager latexfärg. Men alltihopa är dokumenterat på foton och litegrann på sparade materialprover. På bilden har snickarna fått taklisten på plats runt det nya köksskåpets hörn.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


6 kommentarer

Rejält

Titta vilket rejält virke som använts till foderlisterna runt dörrarna. Det här dörrfodret finns i hela bottenvåningen.

Profilen följer årsringarna och kärnan ligger centrerad. Profilen består, från tunnaste änden räknat, av hålkäl, halvstav,  karnis och band (eller platt) och hålkäl.  Listen är maskinhyvlad och vanlig vid förra sekelskiftet med inspiration från barock/rokoko men med ursprung i den romerska antikens listverk av huggen sten. Influenser från antikens profilgrammatik finns alltså  i mitt Universum (och inte bara här förstås) som uppfördes för bara 100 år sen. Detta intresserar mej. Av listverkens profiler kan man datera en byggnad.

Den här grågröna kulören, som var vanlig vid förra sekelskiftet,  ska vi återigen försöka få till igen.  Alla snickerier i salen och säkerligen även i kammaren  ska målas med linoljefärg i denna kulör.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Lämna en kommentar

Vinterberså

Dags att börja tillbringa mycket mer tid inomhus, att cocoona. Det börjar bli dags att sätta in innanfönstren.

Jag har ännu inte beskrivit arbetena som vi gjort i köket på övervåningen. Ska väl bli framöver. Men den tapet som jag valde var  Willow Bough  formgiven av William Morris år 1887.  Jag ville ha ombonat här uppe då träden där ute släpper sina löv, en vinterberså. För det här är ett rum som används mest under vinterhalvåret och då för mys och pyssel.

Det här köket har boasering med dubbelfasspontade smala brädor och ett brädtak med lite bredare dubbelfasspont. Boasering och tak målades med linoljefärg, men inte i samma kulör. Golvet är det som lades in på 1920-talet då övervåningen inreddes: ett fernissat brädgolv med jämnsmala bräder. Fernissan är pigmenterad..

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


4 kommentarer

Det här såg vi från verandan tidigare i veckan. Oranieträdet blommar.

Jo, det är härligt…

Vi la om papptaket på verandan för tre år sen. Längst ner en droppkant av plåt. För övrigt har vi inte målat undertill utan den gamla linoljefärgen sitter krackelerad kvar. Just denna ommålning är det inte bråttom med. Annat är det med verandans träbarriär. Den målades med någon otäck färg, troligen plastfärg, på 70-talet, och detta måste åtgärdas. Nån gång.

Som arbetsklädsel har jag  Fristads snickarbyxor som jag ärvt av svärfar. Är glad för de hängselbyxorna  med metallknäppen och utsvängda ben…