Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Lieslåtter

 


När lieslåttern påbörjades idag upptäcktes tre små harpaltar som tryckte i gräset i sitt bo. Kan ni urskilja dem? Det var bara tur att lien inte dödade dem.

Sen lät vi det tjocka gräset stå och slog där det är glesare och synligare vad som kan finnas där. Och i år är gräset glesväxt på de flesta ställen på gården.

Annonser


Lämna en kommentar

Orsasandsten

orsa-brynsten
Min present till Halvan på hans födelsedag var ett bryne, en riktigt somrig present så där i novemberslutet. Det köptes med omtanke ska ni veta. Röd Orsasandsten. Brynet är bra att ha när lien ska skärpas. När det gamla slitna brynet har tagit slut. Eller går i två delar. Vi är väldigt rädda om detta också, brynen ska man handskas varsamt med, de är sköra som ägg.

.


6 kommentarer

Slåttertider

Så har då slåttannan begynt här så smått.
lieslåtter_2016
Vi tar det i omgångar detta med att slå gräs med liar. Nu faller de flesta av ängsblommorna. De får ligga och torka och för att göra det måste höet vändas ett par gånger. Regnar det inte utan är varmt och soligt torkar det på ett par dagar. Under tiden höet rörs om faller frön till marken och ängen blir än intensivare år efter år.

Här finns lite mer att läsa om lieorv. Det på bilden är ett relativt nytt överarmsorv som är mycket behagligt att använda. Man kan gå med rak rygg vilket är viktigt för att orka slå större ytor.
Och är ni intresserade av hur slåttannan kunde gå till i Västerfanbyn i Anundsjö socken, Västernorrland, innan byn skiftades går det att läsa här.  Älskar den beskrivningen.

Tillägg: Och så länkar jag till den läsvärda Liehandboken som kom ut förra året.

 


Lämna en kommentar

Högsommar

slaget hö
Det är högsommar under den sommar som inte velat infinna sig fullt ut. Nu är ändå höet slaget även på triangeln under de små äppelträden.

När gräset slås förändrar sig hela tomten. Man kan se längre. Trädgårdsbänken på kullen framför syrénerna syns plötsligt. Det är ett underbart sätt att förändra sin omgivning genom att låta ängens gräs och blommor växa för att njuta av och sedan slå av det hela och få en helt annan känsla på gården. Även grässvålens färg är annorlunda, ljusare gröngul tills klorofyll fyllt grässtråna igen. Jag gillar det skarpt!

Laddar du den här pdf:n kan du fylla en regnig dag med att läsa in kunskap om ett gammalt hantverk. Mycket nöje!

.


4 kommentarer

Slåtter

slåtter1
slåtter2
Igår påbörjades lieslåttern upp mot ekkullen. Nu hoppas vi på godväder så det torkar. Det går på ett par dagar vid gynnsam väderlek om man rör upp det en gång om dagen.
Förr, innan man började torka hö genom att hässja det, räfsades höet ihop till en hög på kvällen innan rånnen som man säger här, daggen, fallit för att bredas ut igen morgonen därpå. Så höll man på tills höet var torrt nog att lassas in i en hölada eller köras med höskrinda upp på höskullen.
gräset
I år har gräs och örter fått växa fritt även på den långsmala triangeln med äppelträd. Det är oerhört mjukt och inbjudande fortfarande så det får anstå något innan vi slår det.


Sång efter skördeanden

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldig skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar – lik vallmon på slokande skaft –
så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.

Erik Axel Karlfeldt

ur Fridolins visor och andra dikter, 1898.

Här läses dikten upp i svt:s Öppet arkiv

.


12 kommentarer

Slåttern påbörjad

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.


2 kommentarer

Lieslåtter – mycket att lära

Jajamen, de första augusti var MrsUniversum och Halvan på kurs i lieslåtter. Så blev det och det är vi glada för. Jag blev en lie rikare dessutom, en lie som är anpassad för mej. Min alldeles egen lie vars norska orv jag ska måla. Orvet, ett långorv,  är industriellt tillverkat i Geilo och liebladet jag köpte är från finska ”Härmen Taonta Alahärmä”. I Sverige finns inte längre någon industriell tillverkning av orv eller lieblad. Kommer jag ihåg ska jag stolt visa upp det som färdigmålat.

Här är hälften av de orv som noggrant förevisades på kursen.

Lieblad av olika längd för olika ändamål – för myrslåtter, för åker eller säd, för ängsslåtter och det kortaste för slyröjning. Vi fick lära oss känna igen klangen i ett perfekt lieblad :-)

Jordläggning av lien är viktig dvs. liebladets vinkel mot marken då man slår. Detta är viktigt för att eggen ska skära lätt och inte glida över gräset. Här böjs liebladet för att ligga an mot marken då liens ägare slår. Gissa om det är svårförklarat – gå kursen så förstår ni :-)

Så är det viktigt att liebladets spets förhåller sig på ett visst sätt till fästet så att inte spetsen kör ner i marken.

Att slipa med slipsten var nästa moment då liarna var anpassade till var och en av oss. För den som inte hade egen lie med sig gick det bra att låna en. Även detta är en konst som jag inte förklarar närmare här.

Principen för slipning är dock enkel, genomförandet möjligen något besvärligare. Var och en fick slipa sitt lieblad och det var mycket nyttigt. Slår man mycket, som förr i tiden, krävs att man slipare ungefär en gång per dag för att arbetet med slåttern ska gå lätt.

Magister Kjell visar hur svingen ska gå. Lien ska skära av gräset. Glöm hugg och hockeypassningar!

Tja, så körde vi igång och fick goda råd under hand.

Efter ett tag var det dags att ”vispa” eggen. Gräset gör den tunna, sylvassa eggen osynligt lite fnasig. En trästicka av hårt träslag används för att ”bryta” till den. Det går på ett litet kick. Vispstickan bär man med sig på ängen.

Vi fortsatt att slå gräset tills det var dags att…

… bryna bladet. Brynsten och vatten alternativt saliv krävs. Då skärps lien ytterligare mer än med vispstickan.

Så här gick vi på med liarna i någon timme eller så med korta avbrott för lärdomsinhämtande. Hela kursen pågick 9-16. Även forna tiders sätt att torka hö beskrevs samt hur man räfsar. Jag hade gärna hört mer om detta.

Avslutningsvis gicks ”hemliga lådan” igenom. En låda med lite skräpprylar.  Inget värdefullt, bara krafs –  om man inte förstår vad man ser. Sån´t som slängs av många som köper en gammal gård eller rensar upp på sin egen. Den här halländska lådan med innehåll påstår Kjell att han för några år sedan fick ge 600 kronor för. Säljaren förstod vad han hade i sin hand.

Nedan fotografier på andra tingestar som är svårbestämda för den oinsatte. Ett sandhorn (kohorn för slipsand – här med bomärke på förslutningspluggen), ett riktigt urgammalt bryne och ett kohorn som om jag minns rätt hade använts till förvaring av fett för att bre ut på brynstickan för att sanden skulle fästa. Hornet fästes i svångremmen och bars med ut på ängen.

Under dagen lärde jag mej skillnaden på ett sandhorn och ett kruthorn – bara det mycket värt!



Det här var en riktig toppendag! En historiegenomgång av slåtterredskapen med självklar tyngdpunkt på lien. Orvens utformning i olika landsändar och även i andra europeiska länder. Gissa om det intresserar mej!!? En praktisk del där vi fick lära oss hur ett lieblad ska vara beskaffat, hur det fästs på orvet, hur de personliga inställningarna av lien görs för att fungera med den egna kroppslängden, mitt eget gorillaindex, skärpning av eggen med slipsten, vispsticka och bryne och självklart hur man står, går, slår.

Slutligen en genomgång av bondens redskap för bryning innan brynstenar fanns. En intensiv påminnelse av att inte slänga ”skräp” som ligger på ladugårdsvinden. Det är mer värt än du någonsin kan tro! Heder åt de gamla, åt allmogens människor som var våra föregångare.

Kursledare var Kjell Gustafsson, Ängagärdet Natur och kultur från Växjö.

Kurserna som länsstyrelserna ordnar är gratis. Den kurs vi gick var en av två som genomfördes via länsstyrelsen i Västernorrland men jag läste i lokaltidningen här nere att samma kurs genomfördes i Sörmland.  Även där var Kjell Gustafsson magister. Kolla med din länsstyrelse och gå en dagskurs vetja!

.


5 kommentarer

Slåttanna

Mellan skurarna tar vi tillfällena i akt och slår det höga gräset.

Halvan går som en märla med den gamla lien, som svingas så här :-). Vi planerar att köpa en ny snart. Då bloggar jag om den så klart. Trä i orvet och ett finskt lieblad tänkte vi.

På tio minuter max var den här ytan slagen av oss två.  Vi hittade ett humlebo som jag har markerat med en pinne  för att inte gå i det. Att det ska vara kvar är ingen diskussion.

Torkvädret är dåligt så det är tur att vi inte behöver hö till några djur i vinter. Det skulle inte bli maxat näringsrikt ifall det ligger ute i regn. MrsUniversum imponeras mer och mer av jordbrukare och bönder förr i tiden. Vilken kunskap de hade lagrade i sig utan tillgång till SMHI, utan forskningsrön, bara generationers traderad kunskap. Och tänk om allt slog fel som storsvagåret 1867!!! Vilken tragedi.

.


3 kommentarer

Swing it…

Hah, nu har jag lärt mej hur man gör en animering. Det tog ett antal kvällstimmar med trial and error men trägen vinner. Halvan tycker jag skulle nyttja tiden till viktigare saker. Han har nog rätt – men roligt är det att leka med bilder.

Som t. ex. skapa ett lite knyckigt liesving med en man som går böjd som en märla, enligt egen utsago. Lieorvet skulle ha fått vara lite längre. Att slå med lie är faktiskt en kunskap som man inte lär sig över en natt. Hugga med lie gäller inte, man ska skära av gräset som gör att strået inte slits av och lättare överlever sägs det. Stjälkarna på ängens blommor mosas inte sönder. Jag får allt som oftast höra att jag ska ”hålla nere tjuven”. Både från Halvan och min pappa, som försökte lära mej slå med lie. Det innebär att den del av liebladet som är fäst i orvet ska ligga nästan ner mot marken. Liebladet ska alltså svingas horisontellt jäms med marken. Det är självklart i teorin men inte lika lätt i praktiken. För att inte tala om liens jordläggning. Det blir för komplicerat att skriva om – men jordläggningen är viktig! Och att ha den väl slipad samt bryna den nu och då under arbetets gång.

Idag räfsade jag ihop en stor del av höet som bara legat och torkat i två dagar och lassade in det i logen. Regnmolnen hopade sig men det blev ingen nederbörd. Jag har rört om det tidigare för att få det torrt fortare. Ikväll var jag väldigt duktig för jag målade husets ingångssida med Falu ljus. Det här verkar nästan bli en prestationsblogg men det är dock icke meningen. Semester på hemmaplan är inte alltid så vilsam! Men trevlig!

För övrigt tycker jag den här animeringen är hemsk och rolig. Än känner jag mig alls inte som ovan i samband med bloggandet. Än är inte skrivandet ett tvång. Det som tar tid är bilderna…


Lämna en kommentar

Gräsänka på riktigt

Så nu är jag gräsänka. Härligt att vara ensam med sina tankar och funderingar ett tag. Att sköta getter, läsa i solstolen, dricka iste eller rosévin, dona i det eftersatta kökslandet – ja listan är lång på vad jag vill göra…

”Halvan”, som nu befinner sig på sitt rätta element, njuter nog precis lika mycket. Vår båt ligger på land och han har nu trots detta möjlighet att vara på sjön tillsammans med seglarkompanjonen i dennes båt. Först Mälaren och sen lär det bli slussning ut i Östersjön.

Det blåste inte speciellt mycket då de gav sig av…

MrsUniversum plockade smultron på gården till sitt välbefinnande. Aldrig trodde hon under sin barndom i norr, att det skulle bli till att plocka dessa goda bär på hemmaplan en gång framöver.

Jag tycker smultrion är bra marktäckare och låter dem frodas vid magasinet mot gårdsplanen och i trappan till matkällaren. De fanns här före mej men jag hjälper dem att utöka reviret. Även kring rabatter får de bre ut sig, men helst inte i grusgången.

Även lite slåttanna blev gjord. Före semestern slog vi de största gräsytorna med lie. Men först för ett par dagar sen slog vi överblommade prästkrageytan. Jag har vänt på höet ett par gånger genom att räfsa ihop det i strängar. Nu räfsade jag ihop höet i högar och bar in det i logen där det tidigare slagna redan låg. Höet ska vi ha till hands till getterna senare i höst.

Höet, som inte är någon stor mängd, luktar gudomligt. Jag minns barndomens somrar med hopp i höet och ibland övernattning där. För mej är hö sommar i koncentrat!!! (Gräsänka är ju otroligt passande benämning kom jag just på :) Så i min lyckliga ensamhet bestämde jag mig för att då mörkret fallit på och månen sken (fullmåne för ett par dagar sen), slå upp portarna från logen, lägga mig i höet för att lukta, tänka och fundera, titta på månen. Det var en underbar och rofylld timme! Bara ficklampan lyste vägen, sen var det naturmörkt.

”Man borde inte sova när natten faller på” skrev Jeremias i Tröstlösa. Men slutstrofen i sångtexten stämde inte igår. Jag ville vara ensam…

 

Man borde inte sova
 
Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.

Finns på Youtube med Helen Sjöholm. Slutet förstör dock stämningen.


Lämna en kommentar

Lieslåtter

I lördags morse och igår morse var jag uppe tidigt för att vara en helgdag – klockan 7 – för att slå lite hö med lie. Det går lättast då daggen finns kvar i gräset, därav denna arla morgonaktivitet. Det är soligt, vackert, varmt, fåglarna kvittrar, fågelungarna tjattrar, getterna bräker. Ja, faktiskt som en Taube-idyll. Fast än är ändå inte allt hö slaget. Mängderna med prästkragar får stå rätt länge än.

Att slå med lie har min pappa försökt lära mig så gott han kunde. För det är inte lätt att lära sig SKÄRA av grässtråna, inte SLÅ eller HUGGA av dem. Det går väl sådär idag… Man ska ”hålla ner tjuven”, slå en smal sträng åt gången, alltså inte ta för breda slag för det lönar sig inte i längden. Slåtterkarlen/liekvinnan ska liksom glida fram. Lien ska dessutom självklart vara väl slipad och bör brynas då och då under jobbets gång. Här i Universumet finns en elektrifierad slipsten som står inomhus.  Pappa hann lära mig grunderna för hur man slipar en lie på slipsten. Att bryna en lie lärde han mig för mycket länge sen och det är inte alls svårt.

De liar och räfsor jag/vi har tillgång här är de som användes då gården var i bruk. Räfsan på bilden är olik andra räfsor jag mött. Tung och stabbig. Två räfspinnar är borta men det är väl inte så ovanligt i och för sig. Här finns räfspinnar av rönn att komplettera med vad det lider. Brynet av kalksten är välanvänt och tunt i ena änden. Det redskap vi har köpt nytt är en lite tråkig röjlie från Fiskars med kort, stansat blad och stålskaft.


Nu får höet ligga och torka, det ska röras om med räfsa nån gång så där och så räfsas ihop till strängar. Fröna ska torka och ramla ur sina baljor och fröställningar för att samma äng ska uppstå nästa år igen. Torkningen går på ett par dar med det högtryck vi har nu. Sen räfsas höet  ihop i högar och körs in under tak. Och de slagna ytorna ska inte gödslas – ska ängsblommor trivas ska marken inte ha tillskott av näring.

Visst, det är lite jobb med det här. Men MrsUniversum ställer ändå frågan: hur många timmar det skulle ta att klippa gräset med gräsklippare flera gånger per sommar gentemot att slå med lie en gång per säsong????

Sista liebladsfabriken i Sverige upphörde på 1990-talet. Jag klippte ur tidningsnotisen. Nu importeras maskingjorda lieblad till Sverige. ”Halvan” och jag tittar efter lieblad och lieorv på loppmarknader för att ha i reserv.  Det var underbart annorlunda att komma till ryska Karelen, titta in på ett museum med jordbruksredskap och fråga efter liar och lieorv varvid svaret blev: ”Liar är inga museiföremål här. De är i fullt bruk.”  Inne i staden Petrozavodsk såg vi refuger slås med lie för några få år sen.

Efterrätten efter en strävsam dag med allehanda arbete på gården syns här. Det blev med italiensk touch. Efter boende i Italien föredrar MrsUniversum jordgubbar som skurits i bitar med lite strösocker och pressad citronsaft över. Yoghurt med äkta vanilj iblandad är extra tillbehör, citronraspet mest för ögat. Åsså Universumets cappuccino med handvispad mjölk.


Här finns intressant om liebladstillverkning. Och en av Svenska Naturskyddsföreningen lokalavdelningar har en väldigt bra hemsida om slåttanna.