Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Lieslåtter

 


När lieslåttern påbörjades idag upptäcktes tre små harpaltar som tryckte i gräset i sitt bo. Kan ni urskilja dem? Det var bara tur att lien inte dödade dem.

Sen lät vi det tjocka gräset stå och slog där det är glesare och synligare vad som kan finnas där. Och i år är gräset glesväxt på de flesta ställen på gården.


Lämna en kommentar

Orsasandsten

orsa-brynsten
Min present till Halvan på hans födelsedag var ett bryne, en riktigt somrig present så där i novemberslutet. Det köptes med omtanke ska ni veta. Röd Orsasandsten. Brynet är bra att ha när lien ska skärpas. När det gamla slitna brynet har tagit slut. Eller går i två delar. Vi är väldigt rädda om detta också, brynen ska man handskas varsamt med, de är sköra som ägg.

.


6 kommentarer

Slåttertider

Så har då slåttannan begynt här så smått.
lieslåtter_2016
Vi tar det i omgångar detta med att slå gräs med liar. Nu faller de flesta av ängsblommorna. De får ligga och torka och för att göra det måste höet vändas ett par gånger. Regnar det inte utan är varmt och soligt torkar det på ett par dagar. Under tiden höet rörs om faller frön till marken och ängen blir än intensivare år efter år.

Här finns lite mer att läsa om lieorv. Det på bilden är ett relativt nytt överarmsorv som är mycket behagligt att använda. Man kan gå med rak rygg vilket är viktigt för att orka slå större ytor.
Och är ni intresserade av hur slåttannan kunde gå till i Västerfanbyn i Anundsjö socken, Västernorrland, innan byn skiftades går det att läsa här.  Älskar den beskrivningen.

Tillägg: Och så länkar jag till den läsvärda Liehandboken som kom ut förra året.

 


Lämna en kommentar

Högsommar

slaget hö
Det är högsommar under den sommar som inte velat infinna sig fullt ut. Nu är ändå höet slaget även på triangeln under de små äppelträden.

När gräset slås förändrar sig hela tomten. Man kan se längre. Trädgårdsbänken på kullen framför syrénerna syns plötsligt. Det är ett underbart sätt att förändra sin omgivning genom att låta ängens gräs och blommor växa för att njuta av och sedan slå av det hela och få en helt annan känsla på gården. Även grässvålens färg är annorlunda, ljusare gröngul tills klorofyll fyllt grässtråna igen. Jag gillar det skarpt!

Laddar du den här pdf:n kan du fylla en regnig dag med att läsa in kunskap om ett gammalt hantverk. Mycket nöje!

.


4 kommentarer

Slåtter

slåtter1
slåtter2
Igår påbörjades lieslåttern upp mot ekkullen. Nu hoppas vi på godväder så det torkar. Det går på ett par dagar vid gynnsam väderlek om man rör upp det en gång om dagen.
Förr, innan man började torka hö genom att hässja det, räfsades höet ihop till en hög på kvällen innan rånnen som man säger här, daggen, fallit för att bredas ut igen morgonen därpå. Så höll man på tills höet var torrt nog att lassas in i en hölada eller köras med höskrinda upp på höskullen.
gräset
I år har gräs och örter fått växa fritt även på den långsmala triangeln med äppelträd. Det är oerhört mjukt och inbjudande fortfarande så det får anstå något innan vi slår det.


Sång efter skördeanden

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldig skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar – lik vallmon på slokande skaft –
så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.

Erik Axel Karlfeldt

ur Fridolins visor och andra dikter, 1898.

Här läses dikten upp i svt:s Öppet arkiv

.


12 kommentarer

Slåttern påbörjad

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.