Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Slåttertider

Så har då slåttannan begynt här så smått.
lieslåtter_2016
Vi tar det i omgångar detta med att slå gräs med liar. Nu faller de flesta av ängsblommorna. De får ligga och torka och för att göra det måste höet vändas ett par gånger. Regnar det inte utan är varmt och soligt torkar det på ett par dagar. Under tiden höet rörs om faller frön till marken och ängen blir än intensivare år efter år.

Här finns lite mer att läsa om lieorv. Det på bilden är ett relativt nytt överarmsorv som är mycket behagligt att använda. Man kan gå med rak rygg vilket är viktigt för att orka slå större ytor.
Och är ni intresserade av hur slåttannan kunde gå till i Västerfanbyn i Anundsjö socken, Västernorrland, innan byn skiftades går det att läsa här.  Älskar den beskrivningen.

Tillägg: Och så länkar jag till den läsvärda Liehandboken som kom ut förra året.

 

Annonser


2 kommentarer

Slut för i år, tack för i år

liar
Min favoritlie är den blåaste med längsta orvet och kortaste liebladet. Den är toppen eftersom jag slipper gå krokig och lätt manövrerar mellan stenarna på kullen.

Men nu kära liar, ska ni flyttas inomhus och där får vila upp er inför nästa säsong.

.


4 kommentarer

Lieorv att måla

Nu när värmen återkommer ska jag måla lieorvet jag köpte i fjol. Jag köpte det då vi gick en kurs i lieslåtter i Edsele.

Det ska bli ljust blått, inte helt ovanlig i allmogesammanhang. Då jag omkring 1983 köpte olika pigment i lösvikt i Florens hade jag inte någon aning om vilket föremål pigmentet Blu di cobalto chiaro skulle användas till. Nu vet jag. Den som spar han har :-)

Så kan jag inte låta bli att berätta om ett mms med bilden ovan jag fick förra månaden, med frågan: ”Vill du ha ett gammalt lieorv? Jag finns i närheten ett par dagar.”

Jag som inte har kamera i mobilen måste gå in på operatörens hemsida för att läsa, vilket dröjde något. Då jag läst ringde jag genast och sa JAAAA! Så nu har jag även ett lieorv från Dalarna i min ägo. Lars, tusen tack! Trevligt att du kopplade ihop mej med ett lieorv :-) Det här gamla orvet ska få vara obehandlat. Halvan har tidigare köpt lieblad på loppis så det är bara att sätta ihop dem. Sen kör vi i juli.

.


6 kommentarer

Lieorvet

MrsUniversum har kommit så långt att det i augusti inköpta lieorvet är halvoljat. Orvet är norsktillverkat. Numera finns ingen industriell tillverkning av orv i det häringa landet. Ordet orv förekommer väl mest i korsord, inte i verkligheten  ;-) Se vilken skön form överarmsorvet från Hamre A S har:

Klicka på bilden så ser du det svårfotograferade orvet i sin helhet.

Under vintern ska detta orv målas med linoljefärg. Jag tror det får bli ljusblått precis som ett par av mormors räfshuvuden. Den ljusaste av de  blå tonerna på bilden nedanför blir nog bra som förebild. MrsUniversum blandar till linoljefärgen själv med torrpigment. Ska bli kul!

Igelfors bruk på gränsen mellan Södermanland och Östergötland var ett av 20 bruk som tillverkade liar av många olika modeller vid förra sekelskiftet. Tillverkningen av lieblad vid Igelfors bruk lades ner 1972.


Så här dramatisk var himmelsutsikten från mitt Universum samtidigt som jag halvoljade och därefter fotograferade lieorvet.

Så länkar jag till lie-nätverket igen: http://www.lienatverket.se/Webhandboklie.pdf

.


2 kommentarer

Lieslåtter – mycket att lära

Jajamen, de första augusti var MrsUniversum och Halvan på kurs i lieslåtter. Så blev det och det är vi glada för. Jag blev en lie rikare dessutom, en lie som är anpassad för mej. Min alldeles egen lie vars norska orv jag ska måla. Orvet, ett långorv,  är industriellt tillverkat i Geilo och liebladet jag köpte är från finska ”Härmen Taonta Alahärmä”. I Sverige finns inte längre någon industriell tillverkning av orv eller lieblad. Kommer jag ihåg ska jag stolt visa upp det som färdigmålat.

Här är hälften av de orv som noggrant förevisades på kursen.

Lieblad av olika längd för olika ändamål – för myrslåtter, för åker eller säd, för ängsslåtter och det kortaste för slyröjning. Vi fick lära oss känna igen klangen i ett perfekt lieblad :-)

Jordläggning av lien är viktig dvs. liebladets vinkel mot marken då man slår. Detta är viktigt för att eggen ska skära lätt och inte glida över gräset. Här böjs liebladet för att ligga an mot marken då liens ägare slår. Gissa om det är svårförklarat – gå kursen så förstår ni :-)

Så är det viktigt att liebladets spets förhåller sig på ett visst sätt till fästet så att inte spetsen kör ner i marken.

Att slipa med slipsten var nästa moment då liarna var anpassade till var och en av oss. För den som inte hade egen lie med sig gick det bra att låna en. Även detta är en konst som jag inte förklarar närmare här.

Principen för slipning är dock enkel, genomförandet möjligen något besvärligare. Var och en fick slipa sitt lieblad och det var mycket nyttigt. Slår man mycket, som förr i tiden, krävs att man slipare ungefär en gång per dag för att arbetet med slåttern ska gå lätt.

Magister Kjell visar hur svingen ska gå. Lien ska skära av gräset. Glöm hugg och hockeypassningar!

Tja, så körde vi igång och fick goda råd under hand.

Efter ett tag var det dags att ”vispa” eggen. Gräset gör den tunna, sylvassa eggen osynligt lite fnasig. En trästicka av hårt träslag används för att ”bryta” till den. Det går på ett litet kick. Vispstickan bär man med sig på ängen.

Vi fortsatt att slå gräset tills det var dags att…

… bryna bladet. Brynsten och vatten alternativt saliv krävs. Då skärps lien ytterligare mer än med vispstickan.

Så här gick vi på med liarna i någon timme eller så med korta avbrott för lärdomsinhämtande. Hela kursen pågick 9-16. Även forna tiders sätt att torka hö beskrevs samt hur man räfsar. Jag hade gärna hört mer om detta.

Avslutningsvis gicks ”hemliga lådan” igenom. En låda med lite skräpprylar.  Inget värdefullt, bara krafs –  om man inte förstår vad man ser. Sån´t som slängs av många som köper en gammal gård eller rensar upp på sin egen. Den här halländska lådan med innehåll påstår Kjell att han för några år sedan fick ge 600 kronor för. Säljaren förstod vad han hade i sin hand.

Nedan fotografier på andra tingestar som är svårbestämda för den oinsatte. Ett sandhorn (kohorn för slipsand – här med bomärke på förslutningspluggen), ett riktigt urgammalt bryne och ett kohorn som om jag minns rätt hade använts till förvaring av fett för att bre ut på brynstickan för att sanden skulle fästa. Hornet fästes i svångremmen och bars med ut på ängen.

Under dagen lärde jag mej skillnaden på ett sandhorn och ett kruthorn – bara det mycket värt!



Det här var en riktig toppendag! En historiegenomgång av slåtterredskapen med självklar tyngdpunkt på lien. Orvens utformning i olika landsändar och även i andra europeiska länder. Gissa om det intresserar mej!!? En praktisk del där vi fick lära oss hur ett lieblad ska vara beskaffat, hur det fästs på orvet, hur de personliga inställningarna av lien görs för att fungera med den egna kroppslängden, mitt eget gorillaindex, skärpning av eggen med slipsten, vispsticka och bryne och självklart hur man står, går, slår.

Slutligen en genomgång av bondens redskap för bryning innan brynstenar fanns. En intensiv påminnelse av att inte slänga ”skräp” som ligger på ladugårdsvinden. Det är mer värt än du någonsin kan tro! Heder åt de gamla, åt allmogens människor som var våra föregångare.

Kursledare var Kjell Gustafsson, Ängagärdet Natur och kultur från Växjö.

Kurserna som länsstyrelserna ordnar är gratis. Den kurs vi gick var en av två som genomfördes via länsstyrelsen i Västernorrland men jag läste i lokaltidningen här nere att samma kurs genomfördes i Sörmland.  Även där var Kjell Gustafsson magister. Kolla med din länsstyrelse och gå en dagskurs vetja!

.