Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


9 kommentarer

Jonna

Å nu vill jag berätta om Livet i Grundtjärn!

Jag har hittat en bloggerska med en härlig inställning till mycket här i livet. Jag kan känna igen mig i fast åldersskillnaden är betydande.  Jonna heter hon och har flyttat från storstan och ut på landsbygden i Västernorrland. Mycket vardagsexotiskt inträffar som jag så väl känner igen från förr. Upplevelse av norrsken är en av många saker. Och hon åker spark. Läs själva!

Fotona är lånade från http://jonnajinton.se/

De icke tillrättalagda fotona med ostylad inredning tilltalar mej. Den här första vintern har mycket handlat om energi, att hålla kylan stången med hjälp av vedeldning. Det är mycket härligt oglamoröst  jobb med det. Och kolla vilken lagård!!!

Den fina beskrivningen av årstiderna är träffande. Vintern har en tjusning precis som sommaren.  Jag upplever att få i min generation tänker som Jonna.

.

.


2 kommentarer

Härkebergas prästgård i år igen

Än en gång har vi besökt Härkeberga kaplansgård. Denna gång var husen öppna. Trots detta visar jag bara två bilder och detta från djurens avdelning på denna typiskt mellansvenska bondgård. Det är nog detta jag är allra mest intresserad av – uthus är de byggnader som försvinner fortast runt om i världen. Bostadshus är intressantare att ta hand om för de kan ju fortsätta att brukas som bostad.

Här finns brunnen, här finns hissanordning för upphämtning av vatten i ett ämbar, här finns den urholkade stocken som ränna för boskapen att dricka ur. Det är sällan man har möjlighet att se det här, att få se det i bruk är väl omöjligt i vårt land.

Vasstak ligger på de timrade ekonomibyggnaderna. Här syns några få av gårdens funktioner: i längan till vänster finns bodar samt portlider. Rakt fram från vänster finns lider, svinhus, dass samt en redskapsbod. Dasset är i bruk för museibesökarna än idag. Samma funktion än idag – man  kan få en uppfattning om en så vardagligt behov som avträde fungerade förr i tiden. Det är långt att gå från bostadshuset en kall vinterkväll. Jag gillar verkligen att det är i användning fortfarande!

Härkeberga kaplansgård, prästbostället invid Härkeberga medeltida kyrka med välbevarade Albertus Pictor-målningar, visar hur en präst i en liten svensk ”avkrok” bodde på 1840-talet. Det är bara bostadshuset som skiljer sig från en bondes gård. Prästboställets planlösning är sexdelad, en salsbyggnad – en bonde hade en parstuga ev. tillbyggd med framkammare.


4 kommentarer

Dassbilder

 

Ett dass är fint att ha. 

Utedasset var det enda hemlighuset här fram till 1990-talets slut!  Då installerades wc här i botadshuset. Första året här bodde MrsUniversum med utedass – sommar som vinter. Det gick bara bra. Med hjälp av dass-Isak som separerar urin och fekalier luktar det inte speciellt illa heller. Och en frigolitsits är det varmare att sitta på än wc:ns bakelitsits. Det är otroligt nyttigt att ha prövat på denna livsstil, detta levnadssätt, för att förstå hur livet levdes förr. Vi bar även in allt vatten som behövdes i köket för matlagning och disk från tvättstugan. Man kan lugnt säga att man blir lite sparsam för att minska arbetet med vattenhämtning. En skön livsstil tycker MrsUniversum.

Men trots allt blir det numera mest på sommarhalvåret som dasset används. På fotot ovan  går den vänstra dörren till utedasset, den öppna till redskapsbod och trädgårdsbod.

Vid urinseparering är det enkelt att blanda till ”guldvatten” som är mumma för växterna under sommaren: en del urin blandas med 9 delar vatten.

I helgen som gick sågs dasstaket över och åtgärdades eftersom några tegelpannor var trasiga och det började droppa in vatten vid regn. Det finns en besvärlig vinkelförändring mellan takfallen på dasset och lagården. Vi valde att lägga oljehärdad board på underlagbrädorna och sen läkta upp med låg ströläkt och bärläkt. Tegelpannorna las tillbaka igen och kompletterade med några hela. Inget av de övriga uthustaken har vi kompletterat med skivor på det här sättet. (Den övre av de 3 bilderna togs då plåtförrådet rivits under försommaren. Det är en bildvinkel som normalt inte går att ta annars.)

Nästa steg är att åtgärda litegrann inne i dasset och sätta upp de gamla dassbilderna vi fann under väggarnas masonitskivor som vi har tagit bort. Men utedasset, prevetet, är fullt funktionsdugligt redan nu.

När vi nu la träfiberboard mellan ursprungliga underlagsbrädor och teglet uppstår den restaureringsideologiska frågan – får man göra vilka tillägg som helst bara de görs osynligt eller näst intill osynligt? Är det autentiskt med ett nytt materiallager? Får man lägga platonmatta av plast under grästorven på ett torvtak? OK, självklart FÅR jag göra det på mitt eget hus – men är det kvalitativ och rätt utförd byggnadsvård?


1 kommentar

Nyckelperson

Jag läste Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset för länge sen. Den har kallats århundradets kärlekssaga, varför förstod jag inte helt då. Lite mer förstår jag väl nu. Men det jag minns mycket tydligt var när Kristin på sin gård i det medeltida Norge gick över gårdstunet till de olika husen med nyckelknippan i bältet runt midjan. Hon var härskarinna över hushållets förnödenheter som fanns i härbren och alla andra byggnader som hörde till. Jag känner mig ibland som en bondmora då jag går över gårdstunet mellan mina hus. I matkällaren finns egen potatis, egna inläggningar, sylt, saft och marmelad. Dessutom den stora plåtburken med svarta kalamata-oliver. Öl och läsk. Det är underbart att ha stort, svalt utrymme för så´nt. Det hade jag inte i den stora staden.

Till tvättstugan går jag för att tvätta. I tvättmaskin ;-) – inte vedeldad järngryta som man gjorde förr. Murstock och skorsten finns kvar, grytan likaså men den förvaras på annan plats. Jag manglar och stryker där också – eldrivet.

Till magasinet går jag för att hänga tvättade lakan på vintern. Det frystorkar väldigt bra! Sommartid torkar de på tvättlinan mellan äppelträden. De luktar så gott sen! På sommaren tar jag ut cykeln eller moppen ur magasinet för en tur eller ställer till med kalas en halv trappa upp. Till lagårn går min andra halva oftast, det är hans territorium där han ”fixar”. Men där finns också liar, grensax och verktyg som jag behöver. Tryckluftsaggregatet används för att pumpa veteranmoppen. I mjölkrummet har jag pelargonior på vintern, till ”hönshuset” går jag för att vara min egen. På logen förvaras saker som sällan behövs. Från ”traktor”garaget hämtar jag bilen för att åka en tur. Det här är också ett sätt att byggnadsvårda – att låta uthusen ha en användning, att fortsätta använda dem även om deras ursprungsfunktion inte längre behövs.

En av nycklarna på bilden använder jag dagligen. En annan så gott som dagligen och den tredje bara emellanåt. Det här är alltså inte enbart vackra tingestar som handelsvara utan kulturhistoria i bruk. Således – jag tänker mej in i hur det var att vara gårdens härskarinna. Tänker på Kristin Lavransdotter. Angenämt!


Lämna en kommentar

Gåtan är löst!

Ge aldrig upp! Släng ingenting! Den första uppmaningen kan man ju försöka leva efter men den andra? Nja, verkligheten skulle bli odräglig om inget fick slängas. Visserligen är jag en samlare, men en ordnad sådan om jag får säga det själv. Någon i min närhet skulle möjligen uttrycka sig annorlunda. Men ibland får man ihop en liten flisa av verkligheten genom att spara och komma ihåg, vilket en konstig liten grej av garn kan få illustrera.

Då jag fick min första extralön på min första arbetsplats i den stora staden (alla anställda fick ta del av vinsten i det lilla företaget – det var länge sen…) tog jag tåget till Skruv, bodde på vandrarhemmet där, hyrde cykel och cyklade runt till glasbruken Kosta, Johansfors, Boda (Skruf hade just nystartat med Ingegerd Råman som formgivare, men var stängt) tittade till Strömbergshyttan, besökte Lessebo pappersbruk och cyklade i Wilhelm Mobergs fotspår, allt under en lerig hösthelg. Idisslande kossor kantade grusvägarna.  Jag ville köpa vackert glas till mig själv som skulle stå sig länge. Oj vad jag shoppade loss, investerade i vackra vardagsvaror, nyttoföremål till hushållet. Det som inte fick plats på cykelstyret skickades från glasbruket med Postverket. På den tiden bodde jag i kollektiv på Södermalm och när jag kom åter fick jag epitetet kapitalist, möjligen materialist. Så olika kan man se på bruksvaror som man samlar på sig… Jag stod på mej och än idag har jag glädje och nytta av t. ex. Bertil Walliens vinglas Chateau, selterglasen och skålarna Oktav och ett antal glasvaser. Självklart köper jag nytt vid behov eller om något är oemotståndligt vackert, fabriksnytt eller recyklat från loppisar spelar ingen roll. Denna utvikning som förklaring till min inställning till tingen och sparandet.kaffehatt

Nå, slit- och-släng är inte min melodi i så många sammanhang. Och tack vare att jag inte slängde den lilla löjliga tingesten av färgat garn, som kom fram vid köksombyggnaden 2005, har jag under denna julhelg, tre år senare, förstått vad det är. Det är inget som löser världsproblemen, jag hade levt lika lycklig utan denna kunskap, men man förstår dåtiden lite bättre ju fler sådana här ”knäppar” man får. Och vad snackar jag då egentligen om? Jo, grejen som syns på bilden ovan. Troligen virkad av restgarner på 1950-talet. Ganska säkert av Agnes som då levde här på gården som är mitt Universum. Och???!!? So what??!

Tja, den tanten har jag aldrig träffat. Endast sett på fotografier. Hon var lika okänd för mej innan jag flyttade hit till mitt Universum som hon är för dej som råkar läsa denna blogg. Men nu ger hennes tidigare göranden och låtanden en viss ”själ” åt dagens liv på gården, en länk bakåt som man brukar säga. Och hon genomförde det min mamma ytterst osäkert hade tänkt tillverka…  Jag hittade nämligen under julhelgen, då jag tittade i samlade tidningar och urklipp från 50-talet efter min mor, virkbeskrivning till en KAFFEHATT!!! Pling!!! Således är gåtan löst – gåtan som jag sökt svaret på i det undermedvetna sen den stund jag första gången såg garntingesten och fram till denna jul. Jag har aldrig någonsin hört talas om kaffehattar men inser att de kunde behövas för att inte bränna sig på kaffelocksknoppen om den inte var av isolerande material, kanske var de även till för att försköna kaffepannan för de som tycker att dylika kaffehattar är snygga. Det tycker inte jag. Men den jag äger är riktigt rolig. Den förblir kvar kvar i samlingen prylar från förr.  Att jag inte sett någon tidigare beror säkert på att min mamma trots allt inte var den sorten som uppskattade kaffehattar och ingen annan jag kom i kontakt med heller, tydligen… Men en röd emaljerad kaffepanna med svart knopp, liknande den i tidningsurklippet, den minns jag!

Varsågod – här kommer virkbeskrivningen:virkbeskrivning1


2 kommentarer

Hög standard

 
 

 

candlelight

Mörka december fyller mitt Universum. Det är just därför så utomordentligt trevligt att tända både levande ljus och lampor för att njuta. Jag läser dock i tidningen att glödlampor ska fasas ut till lågenergilampornas fördel. Men frågan är om inte större besparing av elektricitet skulle kunna göras på annat sätt. Hela vår livsstil skulle behöva stöpas om – men det är ett känsligt ämne. Kan jag minnas rätt att jag läst att varje svenskt hushåll i genomsnitt har 81 elektriska apparater?

 

Själv har mitt Universums olika rum temperaturanpassats efter olika funktioner. Varför ska det vara 21-22 grader i varje rum i alla bostäder? Bostadshusen blir dessutom större och större med tiden. Det sägs vara vår välfärd som kräver dessa förändringar i standard (jag skrev inte högre standard). På vintern lever huset i mitt Universum med de stängda dörrarnas filosofi, på sommaren med de öppna dörrarnas levnadssätt. Det är så enormt skönt att känna av årstidernas växlingar. ”Hög standard, va fan är hög standard…” som Peps undrar.

katta

Vintertid hålls farstun sval, här förvaras en korg med egna äpplen. Storförrådet finns i matkällaren efter bra äppelsäsonger. Kök, vardagsrum och toalett är varma. Sovrummet hålls ganska svalt men med duntäcken och extra plädar vid behov. ”Salen”: ca 10 grader, den värms upp vid kalas och annars då vi behöver rummet. Eftersom det är svalt där, kan gamla sorters krukväxter övervintra. Över elementen i de normalvarma rummen klarar de sig inte en hel vinter. Nerium, fjädersparris, ormbunkar trivs för att ta några exempel. Hade rummet haft söderfönster skulle kaktusar platsa där.

Hittade av en händelse för några år sedan en väldans bra bok om krukväxternas historia. Den heter Blomma kruka! Och handlar om krukväxternas kulturhistoria i Finland. Men jag lovar, den ger allt för den intresserade i Sverige också och den är skriven på svenska med många äldre foton där krukväxter och hela miljöer visas. Jag beställde den från Svenska litteratursällskapet i Finland med adress Helsingfors. Leena Arkio-Laine heter författaren och den kom ut 1991. På Libris sök kan man se på vilka bibliotek den finns att låna http://libris.kb.se/bib/7983065


Lämna en kommentar

Mossornas tid

Snön försvann…  Nu kan man njuta mossor i skogen under den korta tid ljuset varar. Förutom att mossor och lavar är vackra att titta på, både på avstånd och nära inpå, har/gör de nytta i fler sammanhang. Är man lycklig nog att ha ett bostadshus med fönster av modell ä kvar, är det funktionellt och vackert att mellan ytterruta och innanfönster lägga toppig fönsterlav. Den är hygroskopisk och drar till sig fukt som kan komma in mellan rutorna, så att isrosor inte uppstår på samtliga rutor. Och vitmossa, som är ljusgrön innan den torkar, har använts som drevning (tätning) mellan stockarna i en liggtimrad byggnad.

I adventstider har topplav använts i adventsstakar sen lång tid tillbaka men när och hur traditionen  uppstod, har jag inte tagit reda på. Den köpelav man kan köpa numera i plastpåsar ser verkligen inte vacker ut.

mossa-light4

Mossor och lavar är lätta att förstöra genom att plocka stora ytor kala. Det tar åratal för dem att etablera sig igen. Här i mitt Universum försöker jag hjälpa mossor på traven genom att hälla filmjölk uppblandad med mycket vatten på stenar jag vill ha mossiga. Mossor vill ha sur miljö. Och faktiskt tror jag det hjälper. Men så finns det moss-marodörer! En flock kajor på sensommar/höst kan sprätta iväg all mossa från stenarna på jakt efter godsaker antar jag. Förbenade fågelskrällen! Det blir till att lappa och laga då det är fuktigt ute eller vattna innan tillbakaläggningen, eftersom John Bauer-stämning prioriteras i mitt Universum.
Mitt Universum – händelsernas centrum. Saker som jag inte anade förekom då jag levde storstadsliv… sker här. För den mossintresserade finns hemsidan Mossornas Vänner .