Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Lerklinat

Så var det då tydligt bevisat. Vissa väggar lerklinades en gång i tiden.
underlag-lerklining
I resvirket högg man hack för att få fäste för ”putsen”.
lerklining
gammal-lerklining
Detta är den enda väggytan där kliningen kom fram ordentligt efter att spånskivorna togs bort – innerväggen mot salen. Är förtjust över att det fanns så pass stora sjok kvar. Men sen då…

Annonser


5 kommentarer

Vindtäta med kalkbruk

Vi fann att vårt kök hade ytterväggarna tätade på insidan med kalkbruk då vi började ombyggnaden. Det var 2004. Här var alltså inte lerklinat som det var i andra rum här i huset.
vindtätning5
Så här såg det ut under tapeten. Några sprickor fanns men putsen satt bra, det var bara i ett hörn som vassmattan syntes lite. Alla ytor dokumenterades innan jobbet började för minnet är kort som alla vet.
vindtätning2
Vi pratade med muraren som i samma veva hjälpte oss med murstocken och undrade om han kunde täta sprickorna. Hörnet med vassmattan putslagade han men i övrigt sa han:  Äh, det fixar ni själva. Han lämnade en rulle kalkbruk efter att ha putsat murstocken och det använde vi. I det här hörnet med lagade putssprickor står numera diskbänken.
vindtätning3
Sprickorna är lagade. På jämna avstånd fanns reglar som använts att dra rivbrädan mot för att få putsen jämn. Reglarna användes sedan till att spika fast pappen i, spännpappen som sträcktes då den torkade och blev ett perfekt jämnt underlag för tapeten.
vindtätning6
I hörnet där två ytterväggar möts hade en del kalkputs fallit ner så vassmattan var synlig.
vindtätning1
Fönsterfodret togs bort och papp kom att spännas in mot fönsterkarmen som förr, där fanns ju fäste för spikarna/nubben.
vindtätning4
Här är ytan lagad och därefter pappspänd, pappen har ännu inte torkat och slätats ut helt.
Vi sparade tapet o papp på resten av den här väggen som syns i fonden (tapeten syns under fönstret) och pappspände ovanpå utan att ha tittat till putsytan. Bara för att den gamla tapeten ska få vara kvar till nästa generation byggnadsvårdstalibaner tar över ;-) Det var så trevligt för oss att finna gamla tapeter och orörd puts under 70-talets skivor. Kanske finns det andra i framtiden som blir lika glada åt gammal orörd byggteknik som vi.
köket1sv-v
Så blev det.
köket1
kök2sv-v
köket2
Kalkputsen gör nytta som vindtätning och som underlag för glasmosaiken. Skulle vi ha knackat ner den hade vi gjort en hel del onödigt arbete och enbart en pengaförlust. Glada är vi för vår kalkbrukstätning. Och MrsUniversum fick lära sig något nytt om äldre byggteknik :-)

Då jag skrev om tätning med lerklining på insida väggar fick jag en kommentar från Varghedens islandshästar som berättar att två cm lerklining motsvarar 10 cm mineralull vad gäller isoleringsförmåga. Di gamle visst vad de gjorde!!! Kalkbruk torde också ha bra isoleringsförmåga. Undrar varför man valde den dyrare kalken här i köket jämfört med den billigare leran i andra rum?

.


8 kommentarer

Lera + koskit på väggen

Lerklining eller lerputs heter tekniken att smeta en blandning innehållande bland annat lera över en timmervägg invändigt eller inflätat ris, halm eller grenverk eller att fylla ut facken i ett korsvirkeshus.

Den blandning som man använder för lerklining kan (i norra Europa) bestå av blålera, sand, finfördelad halm, kospillning, kohår och vatten. Om beståndsdelarna blandas väl försvinner lukten av kospillning när lerkliningen torkat.
Lerklining användes länge inomhus i svenska timrade hus för att ge ett slätare underlag för tapetsering eller stänkmålning. För att lerblandningen skulle fästa på väggen kunde man råhugga väggen med en yxa eller slå in träpluggar.

Bitar av lerklining från klinhus som brunnit förekommer på boplatser från förhistorisk tid i till exempel Irak (omkring 6500 f.Kr.) och från bondestenåldern i norra Europa – tekniken är alltså uråldrig. Soltorkat lertegel har använts i murstockar in på 1900-talet och lerbruk är än idag det enda bruk som gäller då kakelugnar sätts upp.

I mitt Universum är flera väggar lerklinade bakom andra ytskikt. Jag har förstått att det här är en byggmetod som inte är så känd bland gemene man. Visar några bilder från Universumet.

Här ser man en lerklinad yta i den ännu icke åtgärdade kammaren efter att modernare skivor, tapet och spännpapp tagits bort. Det är den grå ytan som är lerbruk… Vi förstår inte varför man slutat vid dörren men anar att det finns en förklaring.

…här är en närbild.
Vi har en förhoppning att det ska vara lerklinade väggar, åtminstone ytterväggar, här i kammaren , som kommer fram då vi tar bort 1970-talets skivor. Det vore så roligt och intressant att få lerklina här hemma. Finns lera kvar tar vi ner det som sitter dåligt eller rasar ner. De torra kokorna återanvänder vi genom att blanda upp dem i vatten. Mer lerblandning behövs troligen och då får vi mixa ingredienserna själv.
lera
Blålera tog vi då det grävdes för VA, vi har några hinkar på lut. Här är ren blålera en bit ner, gammal sjöbotten som det är här.

Här är ett av de recept som florerar:

1 del vanlig blålera
1-3 delar sand beroende på hur fast leran är
1 del boss/hackad halm
1 del spillning från ko eller häst
Kohår i lämplig mängd tillsätts för att erhålla bra armering.
Vatten

Lägg komponenterna i en tvångsblandare och låt blandningen gå något torrare till att börja med så att det hela mosas ordentligt. Tillsätt sedan mer vatten och låt gå tills dess att inga klumpar finns kvar. Bruket mår bra av att blandas under en längre tid, men passa så att den inte blandas för länge. Då får bruket en soppliknande konsistens. Blandningen ska vara porös och ganska våt vilket gör bruket lättarbetat och det fäster bra mot underlaget.

Lerputs kan användas på de flesta byggmaterial men behöver en putsbärare i form av vassmatta, reverteringsnät eller annan ojämn yta för att fästa. I liggtimmerhus förekom det förr att väggarna råhöggs med yxa eller att träpluggar slogs in i timmerväggen, för att ge lerputsen bättre fäste.

Först isättes djupare ihåligheter med lerbruket. Efter det att isättningen torkat, putsas hela ytan med ett 3-5 cm tjockt skikt med bruk. Var inte för noggrann med det första lagret, utan stryk på ordentligt med bruk och allt i ett svep. Det sista lagret ska vara ca 1 cm tjockt.

Beståndsdelarna i lerputs är lera som bindemedel, sand som magringsmedel och fibrer som armerande material för att inte putsen ska spricka när den torkar. Armeringen kan bestå av hackad eller ohackad halm, kutterspån, hampa, djurhår, torv eller kogödsel (bättre än hästgödsel) . I gammal lerklining kan man även hitta andra armeringsmaterial som småkvistar, mossa, men också material från myrstackar. Recepten kan variera beroende på att leran har olika egenskaper från plats till plats. Lerputs behöver endast läggas på i två lager, en tjockt pålagd grov­puts fungerar som utstockning, och en tunn finputs för att få en jämn och slät yta. Ytan kan sedan tapetseras eller målas med kalk-, lim- eller silikatfärg. Vid utvändig lerputs bör ytan målas för att skydda mot regn och väta. Det finns många fördelar med att använda sig av lerputs. Det är värmetrögt, vindstoppande, tätar mellan timmerstockarna, har hygroskopiska egenskaper som tillåter fuktvandring vilket ger ett bra inomhusklimat, ljudisolerande och det är ekologiskt, brandhämmande och billigt eftersom materialet traditionellt tagits lokalt från platsen där huset ligger.

Källa: Skansen, lerbyggare Johannes Riesterer

Det finns väl knappast något mer lokalt byggmaterial och miljövänligt dessutom. Det är väldigt ofta som traditionella byggmaterial och ekologiskt tänkande går hand i hand. MrsUniversum gick tidigare en kurs i tekniken att lerklina som länsmuseet höll. Kanske får jag nytta av de kunskaperna framöver. Är du intresserad av den här jordnära tekniken för vindtätning och för att få ett plant underlag på väggen så finns kurser för detta.

På nätet kan man läsa om lerklining bland annat här:

Örebro läns museum
Alternativ.nu
Byggnadsvårdsföreningen

 

(I köket här är ytterväggarna tätade med kalkbruk, en annan väl fungerande och utmärkt vindtätning. Om detta ska jag snart skriva på bloggen.)

.


6 kommentarer

Mer att göra

Det finns mer att ta tag i här i bostadshuset. Sista rummet ut är ”kammaren”, vardagsrummet. Ni ser på bilden att spånskivor togs bort i samband med att braskaminen installerades. Restimret är synligt. Vi tittar in genom dörren till köket. Det är knappt att jag vågar skriva vad mer som återstår därför att vi vill inte känna oss pressade av att det ska gå snabbt. Berättar man är risken stor att man gör det. Är ni klara? Men det var ju ett år sedan ni påbörjade det här…  osv.  Först planerade vi att köra igång direkt in på det nya året med det här rummet som vi börjat kalla ”kammaren”, men under julen har vi tänkt om.

Det här rummet är det första som över huvud taget gjordes något åt här i Universumet. De småblommiga 70-talstapeterna målades med limfärg i ockra med två strykningar. En otroligt lyckad färg som glatt mej mycket och ofta. En snabb och prisvärd ”make over” då limfärg är billig och för oss var den gratis till och med. Det här var i samband med att Byggnadsvårdsföreningen flyttade och deras kontorslokaler skulle målas om. Åtgången missbedömdes, det blev två hinkar limfärg över och jag blev tillfrågad om jag ville ha dem. Inte sa jag nej, ny fastighetsägare som jag var. Allt sedan dess har rummet varit väl avstämt ockragult med  70-talsvitt pärlsponttak, länge var detta huset vackraste rum. Långt senare plockades golvsocklar och skursocklar/fodersocklar bort och den beiga plastmattan byttes mot en linoleummatta. Socklarna har suttit löst sedan dess och skursocklarna i original förvaras i säkerhet på annan plats eftersom de inte gick att sätta tillbaka då golvet blivit ett par millimeter högre än förut.


Nå, vi lever med det här rummet ett tag till och tänker oss nu att börja färdigställa vårt nya uthus som bara är ett tomt skal. Efter  det får vi ett utrymme där böckerna från kammaren kan förvaras råttsäkert och uppvärmt under tiden arbeten pågår här.

Då kammaren väl är tömd är det bara att ta ner återstående spånskivor,  skrapa och måla tak och fönster, antagligen pappspänna väggarna och fixa ytskiktet. Linoleummattan får ligga kvar. 
Det intresserar mej är att se hur stor del av väggarna som är lerklinade bakom spånplattorna. En del klining har kommit fram på väggen mot salen se bilden ovanför. Det vore allt lite intressant att få pröva på  lerklining :-) Jag tror verkligen att ett är ett bra material att släta ut innerväggar med och som ger vindtätning. I köket var ytterväggarna tätade med kalkbruk, det här är något annat.

.


3 kommentarer

Sol, vind och vatten…

…har i 100 år format enkelfassponten på bostadshuset i mitt Universum till vad panelen är idag. I släpljus syns det tydligt att ytan har djuppräglats. När huset målades senast med Falu rödfärg är höljt i dunkel.

Här på den gamla trädgårdsbänken sitter Halvan och MrsUniversum många sommarkvällar med var sitt glas i handen och tittar på solnedgången, rosa moln eller kanske till och med räknar de första stjärnorna som tindrar på himlen ovanför. Och Bassekatten lägger sig i rabattens kattmynta och tuggar och njuter. Så härligt är det faktiskt här på gaveln mot västsydväst!

I åratal har vi funderat på hur vi ska bete oss med väggarna. De består av stående timmer, resvirke. Fasadplåten som fanns här från 70-talet skulle självklart bort och så har skett. Men ska vi riva ner panelen, byta ut vindpappen och spika på ny enkelfasspont? Tilläggsiolering tänkte vi oss först göra inifrån. Men då köket gjordes nytt bestämde vi oss för att inte tilläggsisolera alls. Befintlig invändig kalkputs i köket är bra vindskydd, i salen finns lerklining bakom plywood som vindtätning och antagligen i kammaren också.

Hur gör vi utvändigt då då??? Jo, vi har faktiskt bestämt oss för att bara måla väggen med Falu rödfärg. Beslutet satt långt inne, många års fullskaleförsök med boende i det gamla huset. Fönsterfodren ska ses över och kanske byts något, plåten över fönstret ska bort också. Fönsterbågarna har noggranne Halvan sett över så de är i gott skick. (Här fönstret till kammaren, ett rum som inte är färdigt invändigt och lite av ett möbelupplag nu när salen är utrymd.) På väggen mot norr ska vi dock byta panel och sätta ny vindpapp, precis som vi nyss gjort på tvättstugan.

Undrar just vad energikommissionen säger om vårt beslut?

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


2 kommentarer

Tapet i dagen

Nu har jag fotat ytterligare en bit tapet som kommit fram i salen just där plywoodskivorna är frilagda och ganska lapptäckes-mässigt uppsatta. Vi har också bestämt att inte ta bort den plywood som spikades med ett oändligt antal spikar över den här tapeten på 1930-talet.

Lerkliningen får sitta kvar bakom skivorna som vi kommer att pappspänna. Karmen till dörren mot skafferi och farstu skymtar –  med originalmålning. 

På det äldre fotografiet ovanför syns den tapet vi tagit fram. Här sitter Fredrik, fadern i familjen som bodde här från början. Han fyller år och har förevigats sittande vid bordet med schaggduk, blomsteruppsättningar, telegram och gåvor. Hur mycket kan han tänkas fylla? Jämna år säkerligen. Fredrik dog 1934.

Det visar sig att tapeten på födelsedagsfotot inte är den allra första. Ytterligare ett lager ska tas fram vilket jag inte visste eller tänkt på  förrän de gamla fotografierna alldeles nyligen granskades ordentligt. Det kan skönjas i verkligheten något pyttelite där tapeten fått revor. Så – vi fortsätter… På ännu äldre fotografier syns en mer stormönstrad jugendtapet. Jag vill ta reda på den tapetens färgställning!


Lämna en kommentar

På tapeten

Bostadshuset är konstruerat av stående timmer, ett resvirkeshus. Hjärtväggarna (de bärande innerväggarna) är också av resvirke. Invändigt är salen lerklinad (eller har varit) och på utsidan av timret finns vindpapp och enkelfasspontpanel.

Vi anar att i salen finns tre tapetlager.

  • Jugendtapet (som syns på det äldre fotot i tidigare inlägg) uppsatt på lerklining. Det tapetlagret har vi inte kommit ner tll ännu.
  • Limfärgstapet uppsatt strax efter 1934. I samband med detta spikades plywoodskivor upp. Jag hittade en lapp med beteckningen Ljusne plywood. Enligt wikipedia startade Ljusne plywoodfabrik 1936. På ena innerväggen spikades av någon anledning en porös träfiberskiva upp, typ treetex.
  • Brun medaljongtapet uppsatt 1982 på ännu ett lager skivor, denna gång spånskivor.

Jag trodde att det skulle finnas lerklining under spånskivorna och gick en kurs i lerklining. Men så var det inte. Där fanns tapetserade plywoodskivor och treetexskivor. Nu är det inte säkert att vi tar bort denna plywood ner till lerkliningen. Men kunskapen är bra att ha hur som helst. Gammal lerklining går att blöta upp och återanvända och behövs ny blålera behöver vi bara gå bakom knuten för att finna.

Taket hade spontade skivor från 1982 (översta bilden till vänster) och den gamla svanhalslisten återmonterad. Halvan tog försiktigt bort taklisten som ska återanvändas. Han är bra på att jobba försiktigt så snickerierna håller sig hela, jag är otåligare. Under takskivorna fanns en pappspänning som var helt perforerad. Tyvärr, tyvärr. Takpappen är nerdragen på väggen och målad vit. Därpå kommer tapetbården.

Vi har rivit bort takpappen och ovanför den fanns obehandlad pärlspont. Ena brädan hade beställaren Fredriks namn och adressen i den lilla staden där familjen bodde innan det här huset byggdes, stadsäga nr 97 ½ . Kul! Lerkliningen syns längst upp mot tak, väggens plywood till höger med lilla klistermärket högt upp som berättar att den kommer från Ljusne. ”Halvan” vill måla pärlsponten och få likadant tak som i de övriga rummen. Jag vill pappspänna igen för att salen ska utmärka sig som ”sal”, trots att den inte är större än köket då huset har fyrdelad plan, som blev vanlig vid förra sekelskiftet.  Hade planlösningen varit sexdelad eller av parstugutyp hade salen utmärkt sig som ett tydligt större rum. Bloggen Åsarps säteri har en väldigt bra arbetsbeskrivning på hur tak pappspänns på bästa sätt. Kanske kan vi också lyckas med konststycket!!? Och vi har ju pappspänt väggar i flera rum tidigare.

Väggen mot skafferiet, nuvarande wc/dusch var uppreglad. Dörren mellan sal och farstu via skafferiet byggdes för 1982. Dörrbladet med sin jugendgröna kulör finns bevarad på logen och karmen fann vi bakom spånskivorna. Den här kulören ska vi använda på snickeriernas linoljefärg precis som vi har gjort på övervåningen. (Hur huset är disponerat finns under fliken ”Om gården”.) Tegeltapeten sitter på den putsade ytan bakom vilken murstock och bakugn finns. Tapeten måste ha kommit till före 1982 då väggen reglades upp. Men när vet jag inte… Träfiberskivorna som står uppställda ska täcka golvet då vi fortsätter jobbet här inne. Tidigare täckte vi bara med plast men det är inte tillräckligt inser vi.


Lämna en kommentar

Vindtätning med kalkbruk

Beskrivningen av köksombyggnaden fortsätter. Det är på inget sätt rafflande, bilderna är inte vackra. Det är såna här bilder man inte gärna utsätter sina vänner och bekanta för.
På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort och därmed den svarta färgen. MrsUniversum gick för flera år sedan en kurs i lerklining, anordnad av länsmuseet, eftersom hon var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade invändigt (vi har sett rester av detta i salen). Det är inget ovanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom många spikhål, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), satt den bra och det var bara att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Först vattnade vi putsen, fyllde i kalkbruk och vattnade igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Bilderna ovan: Alla bilder visar läget före lagning. Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. 

Här har putsytorna lagats.
Bilderna visar överst: Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat som fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.
Nederst: Hörnet där skafferiet stått och där kylskåpet så småningom skulle placeras. Här pappspändes på kalkputs som tidigare men bara fram till fönstret. De gamla tapetlagren fick sitta kvar för övrigt. Skarven hamnar bakom fönsterfodret. Vi tog bara bort tapetlagren där nya skåpinredningen skulle byggas.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen. Bräderna har aldrig legat synliga, redan från början låg en korkmatta på golvet.