Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


2 kommentarer

Någon annanstans…

En omtyckt utetermometer.

…står ett hus och väntar på mig. Där är allt bekant, detaljer känns igen, ljuset är annorlunda än i detta Universum. Jag är försiktig med och rädd om byggnader och det landskap och de kulturminnen jag är satt att förvalta och har möjlighet att påverka. Både där och här. Byggnader och platser som tidigare generationer av släkterna brukat och använt. Man blir ödmjuk.

För mina båda bostadshus gäller att de är byggda av naturmaterial från nära håll. Huggna grundstenar, timmerstockar, vitmossa mellan stockarna, sågspånsisolering av vindbjälklag, kolstybb i bottenbjälklag, lera till lerklining samt till tak- och murtegel, kalkbruk, självdragsventilation, vedeldad uppvärmning kompletterad med el, eget brunnsvatten… Det är värden jag förstår att uppskatta.

Så här vackert kan längtan beskrivas.