Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Landsbygdens ekonomibyggnader

Jag blev glad över att så många kommenterade inlägget om jordbrukets uthus, de ligger mej väldigt varmt om hjärtat och under min levnad har jag sett åtskilliga gå ”döden” till mötes. De betraktas ofta som ett onödigt besvär och ”ofräscha”. Ordet lada tycker jag tagit över hand som benämning på landsbygdens ekonomibyggnader. Ni som läser bloggen verkar i flera fall ha samma erfarenhet. Jättetack för alla bra kommentarer ni gjorde.


Universumets lagård i januari 2012 med fähusdel närmast och logen längre bort (vägg helt träpanelad, med springor).

Hans beskrev så bra i en kommentar sina referenser som påverkar de benämningar han använder sig av.  Annika H delar kunnigt med sig av de erfarenheter hon har haft från västra Småland. Precis som Annika skriver tror jag det är viktigt att vi som varit med då ett jordbruk var levande skriver ner och berättar i bilder och skisser hur uthusen använts.  Nästa generation har annars ingen aning. Jag vill nog påstå att det är en kulturhistorisk välgärning att få ur sig detta. Tids nog blir det museitjänstemän som sitter på kunskap men utan den viktiga egna erfarenheten av hur livet levdes med och i husen, lagårdarna. Själv skriver jag om min barndoms jordbruk (fast inte här på bloggen), både med egen erfarenhet och med den information jag fått via ”intervjuer” som antecknats i små anteckningsböcker och därefter renskrivits med datorns hjälp. Att alltid ha en liten antebok i fickan var länge mitt signum.

Den lagårdsbyggnad som jag har minne av är vinkelbyggd och innehåller lagård med plats för kreatur och höns, lagårdsvind, huven  med plats för gödselstack under tak, porten med hölage och rötrummet. Därtill vedbod med ”bovind” ovanpå. De här benämningarna förekom under 1900-talets andra hälft i Ångermanlands kustland.

Det är på grund av att byggnadstraditionen skiljer sig från landsända till landsända som de byggnadsvårdsbloggar jag har med i blogglistan är sorterade landskapsvis. Kanhända är de byggnader och den byggnadsteknik de uppförts i specifika för landskapet. Ändå tenderar nog byggnadsvårdsinsatserna i normalfallet att bli genomförda på ett likartat sätt över hela landet.

Jag tycker att en blogg är en trubbig diskussionsform och är lite ledsen över att jag inte vet hur man gör mer av den diskussion som påbörjades men jag vet faktiskt inte hur det ska gå till att få den fördjupad. Hade jag oceaner av tid skulle jag vilja skriva utförligare om lantbrukets ekonomibyggnader från olika landsändar här på bloggen. En ladugårdsblogg  :-)  Läs HÄR om Mitt Egnahems värmländska ladugård. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


28 kommentarer

Lada. Men hallå! Vaddå lada?

En lada är ett hus för hö. Hö är torkat gräs som används som foder till gårdens kreatur –  kor, hästar, får, getter. Ladan är belägen på utmarken.  Utmarken är den del/de delar av fastigheten som ligger utanför gårdstomten och den närmaste jordbruksmarken. Från ladan hämtas höet hem till djuren i ladugården under vinterhalvåret då det går att köra med släde. Det hö som förvarades hemma på gården finns på höskullen.

Urbaniseringen och i och med det glömskan av jordbrukssamhället har medfört att alla typer av ekonomibyggnader på landet kallas lada. Dagens svenskar saknar ordförråd för bondgårdens, lantgårdens alla hus.

Här i Universumet i Mälardalen finns ingen lada och har aldrig funnits. Gården ligger centralt i ägorna och höet togs direkt in på skullen efter torkning i hässjor. På logen hade man halm.

Detta är ladugården, den är timrad och fick delvis en reveterad vägg efter några årtionden. Ovanför finns höskullen, den delen har träpanel med springor för luftningens skull. Höet puttades ner till korna genom en lucka ovanför foderbordet innei lagården.

Mjölkrummet, där mjölkkärlen kyldes i vattenbad i en stor djup vit porslinsho av den typ som finns i många kök idag, skymtar med sin separata ingång ihopbyggd med lagården.


Jag kan läsa att Maria med bloggen Karl-Eriks använder de benämningar som användes då gården var i bruk. Det tycker jag är fint, varsamt och hänsynsfullt mot de som en gång brukade gården och lade ner så mycket möda för att hålla den i stånd.  Ladugård med ”göningsrum”, javisst självklart! Kanske är det lättare att känna till tidigare förhållanden om man bor på en släktgård där den äldre generationen kan berätta hur gården fungerade förr.

I magasinet förvarades, torkades säd efter tröskningen i jutesäckar. I vagnslidret fanns fordonen, då hästdragna. Den modernaste byggnaden, traktorgaraget, förstår alla fortfarande vad den användes till.

Sädesmagasinet har matkällare murad av sprängd natursten och gjutet betongvalv under halva ytan.

I år har jag av Halvan fått höra två nya gammeldags benämningar som använts här: logkistan och lägret.  Hur uttalet en gång i tiden var vet jag inte, även här talades dialekt då. Logkistan var den del av logen som hade portar i varje ända, där hästskjutsen kunde köra rakt igenom utan att behöva backa. För att köra in hölass t ex. I logkistan ställdes även tröskverket upp då det var dags för tröskning. Där får man inte stapla upp något permanent som står i vägen, passagen ska vara fri. Portlider är ett annat ord för samma sak.  Halmen förvarades efter tröskningen i logen, nära och bra.

Det andra ordet som Halvan berättat först nu är att man sa ”lägret” om det gamla uthuset som stod där nya uthuset nu står. Det gamla uthuset som revs på 70-talet kallades så. Om jag förstått rätt var det ett vagnslider, de hästdragna vagnarna förvarades där i ”garaget” – ”lägret”. Det ska nog uttalas på dialekt  och vad det vill skildra fattar jag inte.  Lagret, lidret…?  Kanske kan det vara intressant att veta att Halvan träffat syskonen Agnes och David som levde här till 1966 och hört dem prata. De pratade gammaldags sörmlandsdialekt, något som man aldrig hör numera.


”Lägret” som revs på 1970-talet.

Ett bra och lättläst kompendium om äldre lantbruksbyggnader är Catharina Svalas ”Från Ladu-gård till djur-stall. Ekonomibyggnader under 250 år”, Sveriges lantbruksuniversitet 1993. Att resa genom Sveriges olika landskap och kunna avläsa det ursprungliga användningssättet för ekonomibyggnaderna är oerhört intressant. Tycker jag. Med mitt kulturhistoriska intresse och min agrara bakgrund.

MrsUniversum anser att landsbygdens ekonomibyggnader är vackra med fina proportioner, de har en tydlig arkitektur att ta varsamt hand om. En lada är oftast inte en lada, det är bara vårt ordförråd som urholkats.

.


11 kommentarer

Ladugårdar och logar

På bilden ser ni den vackraste lagård som finns här i trakten enligt mej. Mittre delen, den lägsta borde vara ganska så gammal. Den är tillbyggd med högre delar i båda ändarna.  Jag tycker om den här sortens byggnader. Dess historia har jag inte forskat i men att den funnits längre än vår lagård står klart. Kanhända är mitten en lagårdsdel med bås för korna inkluderande stallplats för en häst. Denna mitt har byggts till med loge för hö och halm samt ett vagnslider. Det är alltså min gissning.  Från mitt största fönster i arbetshuset ser jag silhuetten av lagårdens baksida då löven fallit och solen går ner på kvällarna. Jag tycker mycket om synen därför att fantasin bubblar fram så där i skymningen. Det är alltså grannarnas fina lagård.

För ett par år sen röjde och avverkade de rejält intill gaveln och byggnaden frilades. Jag njuter av byggnad och stenbumlingar.

Jojomen, här i Stensborg bodde amatörfotografen Martin Lundkvist till sin död 1970. Den var han som fotograferade i vårt Universum för länge sen, vilket vi är tacksamma för. Många av negativen finns nu hos hembygdsföreningen.  Det hände att fotografen själv lät sig porträttfotograferas:

Tillägg: Denna lagård/loge från 1920-talet är nu (2014) hotad av rivning då nya bostäder planeras på den gamla gårdstomten. Risken är att det välhållna landmärket försvinner och landskapets historia blir svårare att läsa av och förstå.

Tillägg 2: Ladugården revs 2018.

Detta är en välhållen loge som tillhör en lite större gård. Titta på stenbumligen vid hörnet – bättre påkörningsskydd får man leta efter. Gillar! Den gamla vägen ringlar fram genom landskapet och mellan husen. Gillar!

Det här är namn på gårdarna här i närheten.

Rosenberg, Gustavslund, Nytorp, Anneberg, Malinborg, Mälby, Stensborg, Fridhem, Norrgården, Lillgården…

Då kommunen tillsammans med Posten gjorde adressändringar i trakten 2003-2004, försvann de här gårdsnamnen ur adresserna och ersattes med gatuadresser. Än finns de på kartan men vem vet hur länge…

Mitt Universum fick behålla sitt namn genom en trist och omständig arbetsinsats från mej. Vi slapp den belägenhetsadress, den gatuadress som vi blev tilldelade. Idag finns gårdsnamnet kvar i adressen, helt utan gatuadress. Det är en bit kulturhistoria tycker jag. Bor man på landet kan jag också tycka att en gatuadress är malplacerad, t ex Bredavägen 173.

Kommunen lovade att gårdsnamnet skulle få var kvar i adressen men placerad efter gatuadressen vilket flera grannar nappade på. I gatuadressen ryms i vår dataålder 17 tecken (eller var det 19?). Men 17 tecken innebär då: Bredavägen 173 = 13 tecken. Kvar blir 4 tecken till gårdsnamnet, nämligen Univ. Med tiden, det förstår ju alla, kommer gårdsnamnet att falla bort helt.

Detta är Breda vägen – även hus som ligger långt ifrån vägen får fastighetsadressen kopplad till denna. Vägen anlades någon gång i skiftet mellan 1960- och 1970-tal. Innan dess ringlade den fram i landskapet.

Detta är den minsta av lagårdar. Lite för välmålad och vacker för att vara levande landsbygd och inhysa kreatur men den här lagår´n är den minsta jag sett finnas kvar här i trakten. Just därför säkerligen väldigt gammal och också mycket, mycket intressant. Ska jag knacka på någon gång och be att få se och dokumentera om något finns något intressant kvar invändigt? Tänk om kobås, hökrubbor, kalvkätte, stallplats, byggnadskonstruktion, vasstak under teglet finns kvar…  allt med störtskön patina.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,