Den här novemberkaktusen har några år på nacken. Jag fick några små skott av Christina, det måste ha varit 1988. Och den blommar snällt varje november. Den hängde med hit till Universumet och trivs väldigt bra med att här få komma utomhus i juni-september, placerad i ett äppelträd. Efter den sommarferien blommar den så här vackert. En ännu äldre och vackert blommande novemberkaktus hittar ni här.

Utomhusvistelserna orsakade för ett par år sen ett fall till marken i samband med stark blåst. En ”gren” gick av men tomrummet fylls ut med åren. Tacksam växt, riktigt tacksam. Egentligen har jag inte varit så förtjust i bladkaktusar men har ändrat min inställning med åren. Är det tantvarning, kanske…

Just för tillfället hänger den i sovrummet, normala platsen är annars salen. Där är det lagom svalt som gör att blomningen står sig länge, länge.


Min favoritlampett av bleckplåt från Stundars hemslöjd, Österbotten är inköpt på plats 1992. Bleckplåtslagaren heter P. Tuominen. Lampetten föll jag handlöst för under en resa med Fänrik Ståls sägner som kartbok, en resa i Runebergs fotspår, med min gamle far som guide. Historieintresserad som han var, hade han önskat sig en sådan bilresa i födelsedagspresent. Det blev en riktig höjdarvecka.
Lampetten äger minnen och ljuset bryts så väldans vackert i den diagonalt ritsade bleckplåten, jaaaa!
.
Läs även andra bloggares åsikter om novemberkaktus, lampett, bleckplåt, Stundars, hemslöjd