Ödesträdet (Clerodendrum thomsoniae) jag fick av min kompis med gröna fingrar kanske kommer att trivas hos mig, peppar, peppar…
Den är väldigt tydlig på när den vill ha vatten men dör inte om den slokar en dag eller så.
Välkommen lilla du! Hoppas vi kan kampera ihop länge, länge.
.
Det är ett elände :-) Ja alltså om man vill ha krukväxter på fönsterbrädan i äldre hus med den typ av fönsterbrädor från förra sekelskiftet som finns här. Krukorna får inte plats då huset vinterbonats och innanfönstren skruvats på plats.
Så här blev det efter att ha satt dit en ny bräda. Nu ser det ut som på bilden ovan i salen. Jag vill inte ha konsoler och inte heller förstöra den profilerade brädan som finns där sedan tidigare genom att hyvla bort profilen.
Så här var läget – helt omöjligt att placera en blomkruka på fönsterbrädan efter att innanfönstren satts på plats för vintern. Detta är en vanlig lösning från husets byggår. Fönsterbänken/fönsterbrädan har profilerad framkant. Den springer ut så pass att fönsterfodret står på fönsterbänken.
Okej, förr hade man inte krukväxter här, man hade separata blombord och piedestaler som tog upp golvyta (som också används av MrsUniversum). Men rummen här är små och vill man försöka sig på att ha krukväxter underlättar det om de kan stå på fönsterbrädan.
Här inne i salen, där vi håller lägre temperatur än för övrigt, klarar sig ”mormorsväxter” lättare, alltså gamla tiders krukväxter. Det är centralvärmen med radiatorer under fönstren och högre och jämnare temperatur än förr som gör att många växter otrivs eller dör under vinterhalvåret.
På det här sätter går den profilerade originalbrädan fri från ingrepp förutom där den skruvas fast. Inga konsoler stör utseendet.
Den nya brädan avpassades i längd och formsågades i ändarna. Den målades sedan med samma linoljefärg som fönstersnickerierna och fick torka.
I brädan borrades sedan fyra genomgående hål. I dessa placerades spikar, vi såg till att brädan kom i rätt höjd och drämde till lite med en hammare. Men bara så pass att det blev märken på originalbrädan. Därpå borrades hål vid dessa märken i den fasta brädan. Gissa om det var kärnvirke i den, jojomensan…
Den nya brädan skruvades fast med försänkta stjärnskruvar av rejäl dimension och sitter med distanser mot den väggfasta och profilerade originalbrädan. Det svåraste är att borra helt horisontellt. Då är det bra att vara två: den som borrar håller koll uppifrån, den andre från sidan. Det hela är reversibelt, dvs det går att ta bort utan att något är förstört. Det är en princip som för närvarande gäller inom restaureringskonsten.
Engwall & Claessons linoljefärg Credo med specialbruten kulör som köptes på Ringvägen i Stockholm 1997. Den 5-litersburken räcker än och går fortfarande att använda!!! Lättsammare och hållbarare färgsort får man leta efter. Inget problem med skinn bara man täcker ytan med lite linolja.
Nu återstår bara att spackla igen skruvhålen med linoljekitt och bättringsmåla med den Universumgröna färgen. Klart!
.
Vad denna krukväxt blivit populär, minns att en sådan fanns i mitt föräldrahem en gång i tiden. Det här exemplaret av elefantöra eller parasollpilea (Pilea Peperomioides) har jag fått av Ingrid, 89. Gissa om jag blev glad då hon gav mig den i somras!
.
Bara snyggast på fönsterbrädan just nu!
Jag gillar verklighetens pelargon och jag gillar fotot också. Trots att skärpedjupet inte når till ståndarna och pistillerna. Sen jag köpte ny kamera är det inte lika lätt att blogga för fotografierna blir oftast eländiga. Suddiga och mörka. Och tunga så in i vassen då det inte går att i kameran ändra till lägre upplösning. Nä, jag är inte riktigt nöjd med min nya kamera. Än. Före den digitala teknikens tid hade jag en Nikon FE med två objektiv, ett zoom 36-72 och ett svagt tele på 135 mm var det. Hade tänkt köpa en digital systemkamera. Nu blev det en hybridkamera som min kollega lovprisade. Men jag saknar en sökare hur mycket som helst. Jag vill skapa bilden i kameran för att slippa efterbehandla den. Jag ser inte på skärmen var skärpan ligger. Och att lägga ner oceaner av tid för ett fotos skull är inte min melodi. Aaarghh, så frustrerande.
.
.
.
Min novemberkaktus har fått glädjenatt. Och jag med.
Då jag härom veckan tittade lite hastigt på den såg jag på kvällen ljusa fläckar nertill. Vid närmare undersökning var det några små knoppar. De utvecklades på sidan mot fönstret. Jag vände novemberkaktusen försiktigt och en väldigt stor mängd knoppar blev synliga. Ljuset har fått den att vilja blomma mera på ena halvan. Jag kan inte påminna mej att detta hänt förr!
Den här årstiden når solen in genom västerfönstret också så trots att jag vände ampeln får den sol – om än på kvällen. Härliga tider!
.
Ganska sent i höstas köpte jag på mej blomsterlökar på rea och trodde de skulle komma i jorden innan kylan kom. Men nej, snön kom tidigt – inte mej emot. Men låta lökarna förfaras vore ju bortkastade pengar.
Här är en kruka som jag satte ner tulpanlökar i tre olika nivåer i. Den fick stå i ca 15 grader till i december då jag såg att det började spira. Då grävde jag fram lövkomposten, grävde ner krukorna (det blev fyra stycken olika men den här är störst) och täckte med löv. Snön la sig själv över alltihopa som ett värmande täcke.
Nu väntar jag på riktigt fina blommande tulpaner. Gissa om jag tycker det är roligt! Krukan är Signe Persson-Melins Gråsippa för Byarums bruk. Annars brukar jag ha mossa i den över vintern – här finns en bild på det.
.
.
Den här novemberkaktusen har några år på nacken. Jag fick några små skott av Christina, det måste ha varit 1988. Och den blommar snällt varje november. Den hängde med hit till Universumet och trivs väldigt bra med att här få komma utomhus i juni-september, placerad i ett äppelträd. Efter den sommarferien blommar den så här vackert. En ännu äldre och vackert blommande novemberkaktus hittar ni här.
Utomhusvistelserna orsakade för ett par år sen ett fall till marken i samband med stark blåst. En ”gren” gick av men tomrummet fylls ut med åren. Tacksam växt, riktigt tacksam. Egentligen har jag inte varit så förtjust i bladkaktusar men har ändrat min inställning med åren. Är det tantvarning, kanske…
Just för tillfället hänger den i sovrummet, normala platsen är annars salen. Där är det lagom svalt som gör att blomningen står sig länge, länge.
Min favoritlampett av bleckplåt från Stundars hemslöjd, Österbotten är inköpt på plats 1992. Bleckplåtslagaren heter P. Tuominen. Lampetten föll jag handlöst för under en resa med Fänrik Ståls sägner som kartbok, en resa i Runebergs fotspår, med min gamle far som guide. Historieintresserad som han var, hade han önskat sig en sådan bilresa i födelsedagspresent. Det blev en riktig höjdarvecka.
Lampetten äger minnen och ljuset bryts så väldans vackert i den diagonalt ritsade bleckplåten, jaaaa!
.
Läs även andra bloggares åsikter om novemberkaktus, lampett, bleckplåt, Stundars, hemslöjd
Mörka december fyller mitt Universum. Det är just därför så utomordentligt trevligt att tända både levande ljus och lampor för att njuta. Jag läser dock i tidningen att glödlampor ska fasas ut till lågenergilampornas fördel. Men frågan är om inte större besparing av elektricitet skulle kunna göras på annat sätt. Hela vår livsstil skulle behöva stöpas om – men det är ett känsligt ämne. Kan jag minnas rätt att jag läst att varje svenskt hushåll i genomsnitt har 81 elektriska apparater?
Själv har mitt Universums olika rum temperaturanpassats efter olika funktioner. Varför ska det vara 21-22 grader i varje rum i alla bostäder? Bostadshusen blir dessutom större och större med tiden. Det sägs vara vår välfärd som kräver dessa förändringar i standard (jag skrev inte högre standard). På vintern lever huset i mitt Universum med de stängda dörrarnas filosofi, på sommaren med de öppna dörrarnas levnadssätt. Det är så enormt skönt att känna av årstidernas växlingar. ”Hög standard, va fan är hög standard…” som Peps undrar.
Vintertid hålls farstun sval, här förvaras en korg med egna äpplen. Storförrådet finns i matkällaren efter bra äppelsäsonger. Kök, vardagsrum och toalett är varma. Sovrummet hålls ganska svalt men med duntäcken och extra plädar vid behov. ”Salen”: ca 10 grader, den värms upp vid kalas och annars då vi behöver rummet. Eftersom det är svalt där, kan gamla sorters krukväxter övervintra. Över elementen i de normalvarma rummen klarar de sig inte en hel vinter. Nerium, fjädersparris, ormbunkar trivs för att ta några exempel. Hade rummet haft söderfönster skulle kaktusar platsa där.
Hittade av en händelse för några år sedan en väldans bra bok om krukväxternas historia. Den heter Blomma kruka! Och handlar om krukväxternas kulturhistoria i Finland. Men jag lovar, den ger allt för den intresserade i Sverige också och den är skriven på svenska med många äldre foton där krukväxter och hela miljöer visas. Jag beställde den från Svenska litteratursällskapet i Finland med adress Helsingfors. Leena Arkio-Laine heter författaren och den kom ut 1991. På Libris sök kan man se på vilka bibliotek den finns att låna http://libris.kb.se/bib/7983065
