Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Befintligt skick


Far runt och hittar intressanta, vackra kulturmiljöer. Här en vindshybel för uthyrning.

”Här är jag hemma. Här skall jag bo. Här vill jag vara.”

Annonser


5 kommentarer

Korkmatta – linoleum

Jag är svårt förtjust i linoleummattor. Gärna den gamla sorten med tryckta mönster. Här i Universumet finns ingen sådan korkmatta kvar men de har funnits kan jag se på äldre fotografier. Linoleum är uppbyggt på juteväv av smulad kork och linolja samt pigment. I bostadshuset har jag på bottenvåningen valt marmorerade linoleummattor i tre rum samt en enfärgad i salen. Linoleum ligger även nederst i kökets bänkskåp och i farstuns skohylla. Jag är mycket nöjd – ett väldigt bra och lättsamt  material.
linoleum2
I ateljén har jag prover på de flesta av de mönster och kulörer som finns på marknaden. På bilderna syns en del av dem.
linoleum striato
Mönstret Jaspé tillverkades mellan 1910 och 2000-talets början. Ett liknande mönster är det nya Striato som syns ovan.
linoleum1
Här är häftiga färger. Skulle jag inreda ett nytt hus och vilja ha färgstarkt naturmaterial på golvet skulle jag absolut välja något/några av dessa färger. Så coolt!!!
linoleum5
Marknaden har så mycket mer att välja på utöver laminatgolv och plastmattor.
Och tro det eller ej – MrsUniversum har samlat på sig äldre begagnade korkmattor.  Planerar både det ena och andra med dem.  Jodå :-)

.


Lämna en kommentar

Underbar förebild

Årets första nummer av tidskriften Gård & torp kom igår. Och jag tog tid från arbetet mitt på blanka fredagen för jag måste bara läsa artikeln Salig på hus. Berättelsen om ett hus i Sala som tog ägarinnan i besittning, inte tvärtom! Jag har skannat av tre interiörbilder från huset som inte är iordningställt klart på långt när. Långsamhet prioriteras.  Genom att läsa husförhörslängder och församlingsböcker, titta på historiska stadakartor och letande i arkiv generellt, har ägarinnan kommit fram till mycket av huset utveckling. Så viktigt innan man går loss och ”renoverar”.

  

Så charmigt det ser ut eftersom det inte är alltför tillrättalagt.  Hoppas verkligen de gamla korkmattorna blir kvar.

Kan knappast bli finare. Förmodar att alla ytskikt inte blir nya i detta här huset. Patinan är en del av den fina upplevelsen utan att detta är ett museum.

Det provisoriska köket med modern tapet skymtar där borta. Ser gemytligt ut.

Ovh titta vilket fint golv i förbindelsegången. Golvbräderna syns igenom korkmattan, linoleummattan. Precis så försöker jag få i vår farstu genom att låta golvläggaren bara lägga lumppapp som underlag för linoleummattan. Jag gillar då man anar bräderna under. Men här har vi en nutida matta vilken i mönster på inget sätt mäter sig med en gammal. Har du bara en liten bit gammal mönstrad korkmatta, spara den för hundra gubbar!!!

Det här gav mej en riktig kick!

.


2 kommentarer

Golvet i salen

Jag bör kanske nämna något om golvet i salen också. Från begynnelsen omkring 1910 låg en mönstrad korkmatta på golvet. Den har jag aldrig sett i verkligheten men den skymtar fram på ett gammalt fotografi.

Mamma, pappa, barn i salen nån gång omkring 1910. Kolla korkmattan! Jämför det här fotot med det gamla fotografiet här som visar motsatt sida av salen.

Salen hade, då jag trädde in i Universumet första gången, en beige plastmatta. Den klarade jag inte av så för flera år sen lät vi lägga in en enfärgad linoleummatta i rödorange ton, Uni-walton från DLW. Vi la in den trots att salen på intet sätt var färdig att ta itu med för övrigt. Jag ville ha en golvmatta som gick bra mot ekmöblerna, för de kommer nog att bli kvar i rummet.

https://i1.wp.com/farm4.static.flickr.com/3244/4016761354_45f20c2d0f.jpgSalen med möblering är dåligt dokumenterad i bild eftersom det hela tiden har varit planerat att ta itu med den och en halvfärdig rumsmöblering har inte känts väsentlig att fota. Tyvärr kan jag tänka nu.

Vi förhörde oss med tre olika golvfirmor för att få linoleummattan på plats. Det var svårt att få gehör för att lägga mattan på lumppapp som vi ville. Golvfirmorna ville lägga underlag av 6 mm spontade spånskivor för man ville inte ta risken att få reklamation om golvbrädorna skulle framträda efter ett tag. Detta trots att vi ihärdigt förklarade att vi verkligen enbart ville ha lumppapp under linoleum. Så i salen las skivor, i farstun lumppapp…

Efter dessa år kan jag säga att lumppapp-läggningen blev bättre enligt mitt sätt att se. Det är bättre och genuinare att se golvbrädernas läggningsriktning än skivskarvar!!! Och ett tips till andra som ska byta golvmaterial: se till att golvläggarna inte slipar ner brädskarvarna för då går det inte att ta fram ett orört brädgolv om man skulle vilja det framöver. I salen hann de börja slipa, i farstun där lumppapp las under linoleum, hann jag förbjuda dem att göra det.

I samband med golvläggningen dokumenterade jag brädgolvet och muren där kakelugnen stått. Vi tog bort masonitskivorna och alla nubb de var spikade med. Ett rätt stort jobb! På den tiden gällde analog kamera och jag tar mig inte tid att scanna av dem för att visa här men dokumenterat har jag gjort. Bjälklaget är i sin ordning och det har vi inte behövt bryta upp.

Imorgon, lördag, ska jag på släktforskarmässa. Tror att det ska bli både kul och intressant.


Lämna en kommentar

Mer om salen

I början av tillvaron i Universumet var övervåningen ett möbellager, inte varmhållet på vintern. Då var ”salen” sovrum. Sen dess har rummet haft lite olika skepnader med försök att känna av möjligheterna genom att flytta runt möbler och så småningom hitta och titta på gamla kort. Här i Universumet fanns en uppsättning jugendtida Äppelbo eller Äpplet-möbler i ek. Historien om hur de hamnade här i Universumet tar jag sen. Stolarna på bilden är dock en annan typ av ekstolar med mönsterpressad sits. Hur och när de kom hit vet jag inte.

Jag försöker klargöra händelsernas gång här i Universumet  lika mycket för mej själv som för er som råkar läsa, det är en form av huspärmsskriverier.

Så här såg salen ut alldeles innan vi tömde den. Tapeten från 1982 med medaljongmönster i brunt syns. På bilden är det gardinerna, växterna, duk av tyget ”Mossa” från Urnatur och kelimmattan inhandlad i turkiska Konya som MrsUniversum fört in i rummet, förutom det rödtonade golvet.

Dörren mellan sal och farstu via skafferiet (till höger utanför bild) byggdes för 1982. Dörrbladet med sin jugendgröna kulör finns bevarad på logen och karmen fann vi bakom spånskivorna då de revs. (Hur huset är disponerat finns under fliken ”Om gården”.)

Schaggsoffor är få intresserade av idag. Här finns en eklektisk 1890-talssak med något blekt men inte alltför nött schagg. Förskräcklig! Tyckte jag då jag vid det första mötet, då på övervåningen. Nu har jag vant mig och inser att den hör hemma här så den har ett existensberättigande och får nog fortsättningsvis stå i salen då denna blir klar. Draperierna vid dörren blir nog också kvar men just nu är de varsamt nerpackade. Taklampan med fem kupor och prismor, som diskuteras emellanåt, syns här. MrsUniversum har kanske samma smak som tidigare, men har ändrat inställning till inredning efter flytten från Stockholm till mitt Universum. Det känns riktigt intressant att se sig själv förändra inställning som sker pga. att jag lär mig mer och mer om hur livet levdes här tidigare och där är gamla fotografier och gamla människors berättelser till stor hjälp. Den första tanken på mer sparsmakad inredning med danska reoler, ljusa enfärgade tapeter med en färgstark fondvägg och fler moderna möbler har alldeles tonat bort. 


Lämna en kommentar

Golvmaterial och byggnadsvård

Här i mitt Universum har vi inget emot linoleummattor, eller korkmattor som de hette förr i tiden. De består av naturmaterial: kork- och trämjöl, linolja, naturharts, pigment och juteväv.  Alla gamla hus har inte haft trägolv, så var det inte här i mitt Universums kök. Någon framtida risk för svampangrepp tror vi inte vi behöver vara rädda för. Det är ju annars argument för en del byggnadsvårdare  att ta bort eller låta bli att lägga in linoleummattor i gamla hus. Här är grunden frisk och torr fastän golvmattor legat här i 100 år.

Då köket på bottenvåningen aldrig haft synliga golvbräder, valde vi att lägga på en matta igen i köket även fortsättningsvis. (Annorlunda är det på övervåningen från 1924.)  På 70-talet då den gamla korkmattan togs bort las träfiberskivor, ”masonite”, på bräderna som underlag för en plastmatta. Skivorna fick ligga kvar och på dem lade golvläggaren en ny linoleummatta.

Det var inte lätt att välja linoleummatta, eftersom det inte finns några strikt mönstrade över huvud taget utan endast enfärgade eller melerade. Oj vad gärna jag skulle ha sett att den gamla korkmattan funnits kvar. Om en vackert geometriskt mönstrad linoleummatta kommer ut på marknaden är jag den första att stå på kö för att köpa! Inte ens tyska DLW:s Jaspé linoleummatta finns längre – så sent som 1999 gick den att köpa. Den började tillverkas på 1910-talet och hade kunnat passa i mitt Universum.

MrsUniversum tittade på de svenska tillverkarna Forbo Forshaga och Tarkett samt tyska DLW, Deutsche Linoleumwerke, numera Armstrong. Efter en hel del beställda och lånade provbitar föll valet på en melerad DLW-matta i en beige nyans. Beige!!! Ja, ibland förvånas man över sig själv. Men kökssnickerierna var så pass färgstarka att proverna i svart, grönt eller rött inte gick alls. Något gult var bara inte att tänka på! Golvet måste vara neutralt. Till sist kisade jag och tittade på bilden som varit förlaga till köket, från Erik-Anders gården i Hälsingland, och bestämde: beige linoleummatta med tydliga färgskillnader i meleringen.

Vi valde 3,2 mm linoleum som endast limmades i kanterna. Jag har valt att behandla ytan med vax någon gång om året. Man kan även lägga på polish – jag minns ”mjölkiga” Lustra Blond från min barndom. 

Här syns den valda linoleummattan.

Matbordet vi använder är ett ekådrat slagbord med några år på nacken. Vi fann det på tvättstugans vind och tror att familjen som byggde huset vid sekelskiftet tog med det här från sitt tidigare boende inne i den lilla staden men det är mycket tveksamt att det använts av familjen här i mitt Universum. Det finns två andra bord som vi vet har stått i köket. Bordet har hur som helst en inbyggd historia förknippad med människorna som tidigare bodde här. Bordsytan är alldeles len och skön, ekådringen är bortnött på den del som användes mest.

Tvärslåarna är nötta, kvisten var hårdare än träet i övrigt – därför ”knölen”. Det ser ut att ligga mycket sanning i att man satte upp fötterna på slån eller på stolens tvärslå för att få upp dem  från det dragiga golvet.


8 kommentarer

Ett tidigare liv

I ett tidigare liv såg köket i mitt Universum ut som på fotografiet nedan. Det är taget någon gång runt 1920 och Agnes står vid spisen med nystruket serveringsförkläde och häller upp kaffe från kopparpannan till serveringskannan av nickel.  Kanske är det ”storfrämmande” på besök. Katten sitter framför hennes fötter. Bilden andas lugn, tycker jag.

agnes

Den murade spiskåpan har jag aldrig sett, den försvann möjligen på 1940-talet då diskbänk med rinnande kallt vatten installerades till höger om järnspisen. Bakugnsluckan finns inte heller kvar och järnspisen är en annan idag. Kanske var den sönderbränd då köket moderniserades med diskbänk och därför byttes ut – åtminstone är det en slutsats jag drar. Men det är fortfarande en Skoglund & Olsson från Gefle i köket.

Hyllorna finns kvar, katten finns men en annan, tapeten har hittats under lager av andra och den går i grönt men är inte den först uppsatta tapeten, spiskroken finns…

Man ser att en heltäckande korkmatta låg på golvet, en brödstång skymtar och den finns kvar idag men är placerad i andra riktningen. Vedlåren eller diskskåpet av pärlspont syns till höger med sin utanpåliggande sockel.

Det jag slogs av och tycker mycket om på bilden, förutom hyllremsorna, det är tidningspapperet som är fäst mot muren ovan spisen. Det är ett enkelt sätt att förnya en sotig yta istället för att ta fram hartassen och krita muren. Faktiskt tycker jag det är snyggt också med enkel svart-vit text!  Handdukarna med broderat monogram hänger nymanglade på sina krokar. Kaffepaketet står på hyllan.

Agnes föddes 1889. Hon var ungefär 20 år då föräldrarnas nybyggda bostadshus stod färdigt. På fotot kanske hon är runt 30 år. Agnes var och förblev hemmadottern, äldsta barnet som aldrig gifte sig. Så småningom skulle hon ta över gården tillsammans med sin bror.

Det här är det enda äldre fotografiet från köket jag bebor, som jag har sett. Jag tycker mycket om det.