Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Sista fågeln

Berta Hansson - Sista fågeln

I kväll landade ännu en fågel
på min uppspända målarduk.
En stor och vit.
Den allra sista.
Hur vet jag att den är min sista?
Jo, sånt tar man inte miste på.
Sånt känns i hjärtat och ryggmärgen.
Jag kämpade länge med färgen,
besegrade den svarta
med den vita.
När klockan i Maria Magdalena
slog tolv dova slag
lämnade jag staffliet för gott.
Satte punkt för mitt målarliv.
Utan självömkan, tror jag.
men givetvis med bävan.
Nu återstår bara att vänta.

Så skriver Berta Hansson, 1910-1994, om sin målning ovan.
Tänk att vara så medveten om sin begränsning och rakryggat acceptera den trots viss rädsla. Det tycker jag är stort. Fågeln målade Berta vid 81 års ålder och med nedsatt syn.

Berta Hansson är känd för sina barnporträtt. Hon arbetade först som lärare, kom senare att utbilda sig inom måleriet och blev erkänd konstnär.

.

Annonser


5 kommentarer

Ur ett enda stycke papper


Tänk er in i silhuettklipparens förmåga att i förväg planera sin bild och klippa/skära ut den ur ett enda pappersark utan att fuska genom att i efterhand klistra ihop delar. Jag fascineras av silhuettklipp, tycker mycket om dem. Det här klippet med naturmotiv är daterat 1938 och hänger på övervåningen. Kolla molnen, kolla bakgrundens böljande landskap, kolla svampar och gräs, kolla trädens barr, kolla kidets prickar… Ja alltså, helheten. Den här tavlan är alltså inte målad med tusch som kanske någon kan tro, den är gjord av papper som klippts i ett enda stycke.


4 kommentarer

相州梅沢庄

36 vyer av berget Fuji,   富嶽三十六景,   Fugaku Sanjūrokkei, är träsnitt av den japanske konstnären Katsushika Hokusai (1760 – 1849). Träsnitten föreställer berget Fuji, sedd från ett varierande platser under olika årstider och klimatförhållanden.
Det är säkerligen inte bara jag som fascineras av de vackra vyerna.

Detta träsnitt heter Umegawa, Sagami (相州梅沢庄 Soshū umezawanoshō).

Jag kan meddela att även hit till min del av världen har tranorna kommit nu våren 2017.

 


Lämna en kommentar

Provocerande humor

En utställning med namnet Landsplågor pågick till den 21 augusti på Ebelingmuseet i Torshälla. Peter Johansson som dissekerar och undersöker svenskheten och kulturmöten. Det är provocerande. Det är humoristiskt.

landsplågor1
Vid ingången till utställningssalen möts man av en kulspruta riktad rakt mot en. Ammunitionen är av dock lite annorlunda slag…
landsplågor2
landsplågor3
Fladdrande fanor  på brutna flaggstänger var en av installationerna i utställningen. Full fräs är namnet. Hela salen genljuder av Björneborgarnas marsch. Peter Johansson driver med mej med än fler installationer än som visas här.
Peter Johanssons dalahästar i charkdisken
Fotot av de här styckade dalahästarna i charkdisken har jag hittat på nätet. Vet inte vem som fotat men det är konst som påverkar.


Lämna en kommentar

Verkligheten på Verket

Verket_Avesta
Tog en tur till Verket i Avesta i fredags. Vilket härligt och tankeväckande möte det blev med Avesta Art 2016. Konst som berör behövs.

Sirouz Namazi_Verket_Avesta
Det som var annorlunda var att den personal jag mötte till stor del bestod av medelålders kvinnor. När det väl stod klart för mig blev jag gladförvånad. Jamen så brukar det inte vara på konstmuseer och gallerier. Men det här var bra, välkomnande och originellt enligt mej.

Gick först en klargörande och bra guidad tur. Sirouz Namazi hade bland annat denna skira arkitektoniska konstruktion ovan utställd förutom ytterligare verk med spännande tankar om vad som krävs för att rekonstruera en gången tid, alltså tankar om minnet.

Efter den timslånga guidningen var det lunchdags och eftersom Köket i gränden hade semesterstängt rekommenderades jag att äta till golfrestaurangen. Medan jag satt och åt lunch ute under tak kom ett skyfall. Det är mäktigt att se och höra ett våldsamt regn falla men ändå klara sig från att bli genomblöt. Sen återvände jag och såg jag utställningen i egen takt. Det behövdes för där fanns många fler spännande tankar och verk än de som jag visar här i inlägget.

OLEK1_redigerad-1
Polska konstnären Olek virkar och får hjälp med detta. Oleks installation In the Blink of an Eye består av ett rött litet hus med två rum. Det ena fortfarande nästan helt intakt samt väldigt romantiskt och virkat ombonat. Borta bra men hemma bäst!

OLEK3_redigerad-0
En video visade ”bombexplosionen” då konstverket delvis avsiktligt och under ordnade former föröddes.

OLEK2
Köket i det lilla huset efter explosionen. Borta bra men hemma bäst? Vem vet vad som kan hända?

Slutligen gick jag till Verkets avdelning Bagdad, salen för barns kreativa lärande. Halva avdelningen var pyssel med papper, fingerfärg, lera mm. Där pågick skapande. Andra delen av salen ville visa matematikens mångfald med spel, historia och kluriga uppgifter. Där blev jag, som det enda stora barnet, kvar ett bra tag – läste och löste.

Dagen var fantastisk – jag var helt klart svältfödd på tankeväckande konst.

.


Lämna en kommentar

It´s Now or NÄVER

Så maffiga ”nävertextilier” Emma Dahlqvist tagit fram.
EmmaDahlqvist_4_1000
EmmaDahlqvist_3_1000
DSCF5567_1000
DSCF4290_1000
Så här skriver Emma Dahlqvist om sitt projekt på hemsidan därifrån också alla bilder kommer:

It’s Now or Näver är en serie experimentella textilier som undersöker sätt att applicera ett textilt tänkande på björknäver för att hitta nya uttryck och kvaliteter i ett gammalt slöjdmaterial med hjälp av ny teknologi.

Näver från björk har använts av människan i tusentals år. I de skogstäta områdena kring Skandinavien och Ryssland var nävret länge ett av de vanligast använda materialen till vardagsföremål tack vare sina isolerande och vattenavisande egenskaper. Nävret har använts som skor, väskor, och rep, som matförvaring, tak och tältdukar – lättillgängligt och biologiskt nedbrytbart har det fyllt mänskliga behov som att täcka och skydda kroppen och våra hem.

Idag har nävrets tidigare funktioner som matförvaring och väskor ersatts av petflaskor och plastpåsar. Men materialets unika egenskaper, tillsammans det faktum att det är en restprodukt från dagens skogsindustri, gör nävret till ett intressant material för framtida design.

Med hjälp av laserskärning har nävrets kvaliteter manipulerats från att vara hårda och stabila till att bli mjuka, strethiga eller taktila – kvaliteter som konventionellt förknippas som textila. Arbetet är en kombination av uråldriga slöjdkunskaper och ny teknologi där ambitionen är att bredda vår uppfattning om vad som kan fungera som textila material i framtiden.

EmmaDahlqvist_1_640
Visst är det väl ett spännande material!?


4 kommentarer

Anni och Josef Albers

Josef Albers, Bauhaus-vitt
Josef Albers, Bauhaus1b
Annie Albers, Bauhaus-vitt
Ibland kan jag längta ohämmat efter att leva i en modernistisk miljö, jodå… Den här typen av konst tilltalar mig mer än man kan tro när man läser den här bloggen :-) På bilderna ovan syns nonfigurativa färgkombinationer av Anni och Josef Albers.

Jag fick med mig användbara och varma souvenirer av merinoull från besöket vid Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland. Även de med fina geometriska mönster att vira runt halsen då det är kallt.


Lämna en kommentar

Höst på den sörmländska landsbygden

Höst i den sörmländska byn av Mats Ottosson
Höst i den sörmländska byn.  Akvarell av Mats Ottosson.
Gissa om jag trivs med hösten på landsbygden? Massor.

Och samtidigt kan jag njuta av skyltarnas och gatlyktornas glitter i stadens våta asfalt och stadens höga tempo och kulturutbud. Både stad och land har mycket att ge mej, men jag har nu valt att leva och bo på landsbygden sedan länge.

Konflikterna som finns mellan stad och landsbygd oroar mig. Att värna om mångfald och öppenhet och allas våra grundläggande demokratiska rättigheter känns allt viktigare. Vare sig vi är stabor eller lantisar. Jag har börjat läsa den här bloggen.

.


1 kommentar

Cyklisten

Nu är det dags att ta fram hojen. Ett säkert vårtecken tycker jag. När sparken byttes ut mot cykeln, då var det vår när jag var liten.


Så här tolkade Allan Ebeling fortskaffningsmedlet framför andra – cykeln. Under 20-40-talet var det transportmedlet framför andra för den stora allmänheten, på 50-talet började mopeden ta över den rollen och snart nog efter det blev bilen det förhärskande sättet att transportera sig. Jag lärde mig cykla på en 28 tums damcykel  och som barn var cykling den totala friheten i fysisk form, cykeln blev inkarnationen av självständighet.  Precis som cykeln beskrivs på denna eminenta blogg.

Konstverket på bilden är en del av en skiss i djuprelief för vägg. Cyklisten finns i Ebelingmuseet i den lilla staden. I Torshälla. Museet är en liten pärla med fritt inträde, beläget i Eminent Verktyg AB:s gamla lokaler. Eminent Verktyg etablerades 1933 och tillverkade bland annat tänger, körnare, skiftnycklar, borrskaft, julgransfötter och osthyvlar m m. Numera är hela verksamheten nerlagd men byggnaden finns kvar och rymmer förutom Ebelingmuseet även konditori Amarant. En lyckad kombination.

.


Lämna en kommentar

Saknar lite


Titta vilken härlig bronsskulptur av Allan Runefelt från 1951. Gubben med geten heter den.
Det här exemplaret av skulpturen står mellan länsmuseet i Örebro och Svartån.
Den visar ömsint kontakten människa och djur tycker jag. Och en viss likhet dem emellan som konstnären försökt fånga.

Nu saknar jag allt sommargetterna litegann.

.