Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Soliga köket ☼•*♫¨`*•☼•*´♫¨

Köket som vi trivs med och i. Där görs förändringar men i stort sett är det sig likt från 2005. Just nu har vi bytt till ett annat köksbord men det är förmodligen tillfälligt.

Det är solgult även när mörkret trycker mot fönsterrutorna.

Elspisen med ”överkokningssarg” är till stor belåtenhet.

Spiskåpan som tillverkats just för denna plats fungerar utmärkt. Utan elfläkt dold inuti men med spjällkedja till imkanalens lucka.

Sambandscentralen är lite dold på sidan av ett platsbyggt överskåp. Där är den inte så iögonfallande men passeras alltid på väg ut eller in i köket.

Annonser


8 kommentarer

Köks-komplimang





Hyllor som alltid suttit just här.

I mitten av maj i år fick jag ett mejl från en byggnadsantikarie:

Hej!

Till Dalarnas hembygds- och fornminnesförbunds tidskrift Dagsverket har jag skrivit en text om trenden med allmoge- och lantkök, där jag spekulerar helt fritt i hur den kan ha uppstått. Nu behöver vi några bilder att illustrera texten, och jag har fastnat lite för ditt kök som jag tycker är både vackert, innovativt och ändå följer viss tradition i sitt förhållningssätt. Det är alltså ett fint och bra alternativ till slentrianlantköken som finns i var och varannan bostadsannons, och jag vill gärna visa ett exempel på hur lyckat det kan bli med lite eftertanke och anpassning till platsen.

Skulle det gå bra att använda någon av dina bilder till texten? Och skulle du i så fall kunna tillhandahålla en bild som visar mycket av köket, utan vattenstämpel? Naturligtvis anger vi fotorättighet enligt ditt önskemål.

Du får gärna svara utan alltför mycket dröjsmål, för tidskriften behöver snart gå i tryck. (…)

 

Nu blev det inte så då jag befann mig på resande fot en vecka utan tillgång till originalfilerna. Det hela blev inte av. Det var dock väldigt intressant att få höra synen på mitt kök av en byggnadsantikvarie som förmodligen även granskat detaljer jag skrivit om och som inte var rädd att redogöra för sin åsikt. Tack Adam Moll!




”Finhörnan” på den gamla skänken som alltid har stått i detta kök är nu också pappersupplag i väntan på inflytt i kammaren. Här i huset är köksbordet och en stol nästan alltid belamrad av något intressant som ska läsas eller sparas. Sparas någon annanstans.


Ständigt förändrad konstutställning på spiskåpan beroende på vilka vykort som dimper ner i postlådan. Mera papperspost åt folket ;-)
”Brödstången” sitter på sin samma plats som alltid.

”Sambandscentralen” vid köksdörren. Vi använder inte kylskåpet som många andra, eftersom det har målade ytor och lappar fäster inte. Här på skåpsidan är alla notiser dessutom rätt dolda från köket i övrigt. Det är först vid ut- och in-passage som man ser lapparna. Jag har spikat upp pyttenubb och dragit tunna elastiska band mellan dem. Med hjälp av dem kläms papperslapparna fast. I vissa fall är klädnypor fästa i tråden och håller lappar. Här finns program, lappar med kom-ihåg-tider, inköpslista att fylla på osv.

Årets raraste pelargon, en tulpanblommande pelargon, fick vi vid midsommarfesten på magasinet. Den blommar vackert fortfarande.

Jag har under årens lopp visat på olika finesser och en del speciallösningar som finns bakom köksluckorna. Köket är platsbyggt, det är arkitektritat och snickarna, muraren, målaren och golvläggaren var yrkesskickliga – allt samverkade till det bästa. Oftast anses vi arkitekter vara alltför oförsiktiga vid restaureringar av en del andra yrkesgrupper och av ”allmänheten”. Men det är verkligen en sanning med modifikation så därför gladde mig det där mejlet. Bilderna ovan är nytagna.



3 kommentarer

Skänken

skank1
Håll med om att gamla förvaringsmöbler är genomtänkta! Skänken som stått i köket sedan 1910 men som säkerligen är äldre, fyller sin funktion lika bra idag. Jag gillar det där urtagna översta hyllplanet som gör att man får bättre överblick över det som finns i skänken trots att hyllorna är djupa.

Urtaget gör att man på andra hyllan uppifrån kan ställa höga saker i framkant, som t ex en karaff. En så´n står bakom den stängda vänstra dörrhalvan. Ovanför översta hyllan finns, utan att synas på bilden, ett 12 cm djupt hyllplan för smågrejer. Så effektivt. Det var bland annat den här skänken som inspirerade mig till att rita likartad hyllinredning i de platsbyggda köksskåpen när köket byggdes om.
skank


6 kommentarer

Så där litegrann från ovan

köket hösten 2014
En ny vinkel på köket så där lite från ovan. En vy som man normalt bara har då man byter gardiner.
köket från ovan dec 2014
Det har inte hänt så mycket från i höstas (övre bilden) annat än att mattan vänts till advent och blivit rödare. That´s it so far.
Så är dagsljuset annorlunda förstås. Och farstudörren hålls stängd för att bevara värmen i kök och kammare.
Borde kanske bli trött på detta kök. Men nej, inte än – om någonsin. Om ett halvår är det 10 år sedan det stod klart. Det borde kanske vara dags att bygga om!
Det påstås att nöjda människor är farliga människor. Farliga för att ”utvecklingen” och ekonomin/kommersen kan stagnera. Är jag en farlig människa som är förnöjsam?

.
.


9 kommentarer

Vedspisens centrala roll

Ingen har väl så bra som Elsie Johansson f. 1931, beskrivit vedspisens centrala roll i ett enkelt hushåll, beskrivit dofter, ljud, vanor och seder förknippade med köket och dess centralpunkt värmekällan. När jag läste de första två delarna av trilogin om Nancy – Glasfåglarna (1996) och Mosippan (1998) förflyttades jag till 30- och 40-talets Sverige och landsbygds-Uppland, i en familj som beskrivs mycket kärleksfullt.
(I sista delen av trilogin om Nancy flyttar man till stan och livet blir annorlunda och i mina ögon inte lika intressant för min förståelse av livet förr.)

järnspis
Jag såg in i ett liv som mina föregångare levt, fick tydliga bilder och sinnesförnimmelser av det. Det var stort!
Människor som upplevt vedspisar som något annat än jag själv har gjort, som en nödvändighet för att få värme vintertid, inte som en ”mysig” och romantisk sak från det förgångna som idag nästan är en statuspryl i kretsar där man vill lefva lantligt :-)
För mej innebär vedspisen trygghet.

Inget vet man.
vad som helst kan
hända. Om ett ögonblick kan allt
vara annorlunda.
Nu sätter jag
på lite kaffe.

 


9 kommentarer

Reda-behållare av glas

Har man lösa glasbehållare eller för den delen lite senare tiders plastbehållare och vill använda dem i sitt kök så kan man snickra ihop förvaringsfack för dem.

Reda-behållarna är jättebra att ha intill spisen för att kunna ta någon matsked mjöl till såsen, salt, socker, nötter eller vad som passar. Ursprungligen tänkt för det lilla funktionalistiska köket. Så skönt att slippa ta fram hela mjöl- eller sockerpåsen. Snygga är de också. Bakom det röda locket har jag torkade äppelringar. Godis!

Här har vi turen att vara försedda med en hel pappkartong med reservbehållare.  Vem vet, kanske kommer de till nytta i ett annat kök som vi ska arbeta med framöver…

Jag tog överskåpets bredd och ritade upp hur jag ville ha behållarna ordnade. Mellanväggarnas tjocklek gav sig genom att dra bort behållarnas bredd och dela in resterande mått i antalet mellanväggar. Så´nt föredrar jag att göra med blyertspenna och linjal.

.


9 kommentarer

Gömsle

Paradhanddukar är inget jag levt med tidigare. Aldrig någonsin. Minns inte heller att mina mor- eller farföräldrar hade sådana. Egentligen kan det tyckas lite överflödigt med ett gömsle för andra handdukar. Men något i utseende och även funktion får mig att trivas med de paradhanddukar jag köpt in. De är snygga om än inte helt praktiska eftersom det är svårare att komma åt de handdukar och torktrasor som hänger där bakom.


Men funktionen att ge ett renare intryck intalar mig också – trots att feng shui inte är min grej. Som arkitekt tycker jag att det ligger i hela tankesättet att rensa upp i röran, ordna, ställa, lägga, hänga, förvara på ett tilltalande sätt. Att rita funktionella interiörer är fantastiskt kul, gärna med dold förvaring.


Till julen fick den här komma upp men det är inte alltid handdukarna döljs. Många av dem är ju vackra i sig.

Agnes-i-köket
Det fanns ingen paradhandduk här i köket då Agnes fångades på detta fotografi. Fint ändå med nymanglade och säkerligen hemvävda handdukar. Jag har kvar några.

. Fotograf Martin Lundkvist Torshälla


Lämna en kommentar

Gult som solen

gullris3

Nu äntligen blommar gullriset. Jag har sett det solgula blurret hos grannar och runt i trakten för rätt länge sedan. Men eftersom mitt står skuggigt håller det på sig ända till nu. Men när det väl slår ut passar jag på att ta in det i ett lerkrus för att njuta än intensivare.


Fortfarande gör även det gula köket mig glad, trots att det nu har åtta år på nacken.

.


1 kommentar

Levande eld

Järnspisen är en uppfinning som började komma i bruk på 1840-talet och som sakta spreds så att den så småningom helt kom att ersätta den tidigare öppna elden på härden. I regel är den infälld i den gamla härdmuren, men den kan också vara uppställd på en murad klack, ofta med ett utsparat utrymme för ved inunder. Spisen ger snabbt värme i köket. Tidigare var det ofta järnspisen ensam som levererade värme, medan övriga rum – med undantag för eventuella sovrum – mestadels stod oeldade.

Underlägget av luffarslöjd, ljussaxen och järnmorteln är gamla i gården. De är inte enbart till prydnad.

Spisen är tillverkad av gjutjärn och består av en långsmal eldstad med ett utrymme för aska under samt en ugn. Kokhällen har tre-fyra kokplatser, täckta med lock i form av lösa järnringar som ligger i varandra. Vid kokning tar man bort så många ringar som behövs för att få en öppning lagom stor för kastrullen, som är försedd med en fläns eller ring nertill och som delvis sänktes ned i eldstaden. Järnspisen är mest effektiv om man använder den gamla sortens nedsänkta kokkärl.

Varför har jag aldrig tänkt på att pröva att använda de gamla kastrullerna med fläns, flera finns ju kvar. Jamen, det är väl dags snart.

Har hört berättelser om äldre kvinnor som vägrade att installera järnspis i köket eftersom de vara vana med den öppna härden med trebenta kittlar. De ansåg att det blev så mörkt i köket då elden som gav ljus, stängdes in bakom en lucka. Tänk! Det är svårt att förstå i vår elektrifierade tillvaro.

Ikväll mellan 20.30 – 21.30 släcker många alla elektriska lampor. Här gör vi det för skönhetens skull.

.