Det jag saknar mest denna pandemihöst är att äta vardagslunch på restaurang, de fysiska bokträffarna vissa söndagar och nu inför julen de öppna hembygdsgårdarna/äldre miljöer med kulturhistoriskt riktigt uppdukade inför jul och hög julstämning. Olika dukningar för de olika landsändarna och samhällsklasserna. Detta är det jag saknar mest.
Julbordet dukat i bondgården där generationsboende hörde till det normala.
I Universumet gör vi kakhögar av det kaffebröd som bakats. Så gjorde jag som barn också, först grovdoppat i form av bullar sen kakor med den absolut godaste skulle ätas sist och låg därför underst i kakhögen :-) Barnsligt – men o så underbart! När jag var barn var det där med sju sorters kakor inte ovanligt på kalas. Det är kulturhistoria nu.
