Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

En favorit-ljusstake

Mitt förhållande till ting är oftast stark. Så är det med denna sjuarmade ljusstake. Här kommer bilder från tidigare år:

Just den här ljusstaken hittade jag i en hemslöjdsbutik och slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Ljusstaken är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. Ibland blir det nio små röda julgranskulor…

Var den än står under advent gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den alltid in i köket om den inte redan står där. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

Ett annat år hänger det t ex halmprydnader, glasstjärnor, näverhjärtan och flätade korgar av papper i rutorna.

Den klarar sig som sagt även väldigt bra utan utsmyckning. Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället. Den har blivit en advents- och jultradition här i Universumet.


2 kommentarer

Enkelt med granris

Granris – hur många sätt går det inte att använda på? I år är det ingen krans på dörren utan korta grankvistar sammanbundna med ett rött band. Enklare går det inte att göra. Tog upp en mycket gammal idé från föräldrahemmet varifrån också granriset är hämtat.


8 kommentarer

Barrträd

jul0
Vi köpte en gran och klädde den. Den barrar. På bilden är halmstjärnan ur led. Men jag trivs med vår gran. Den står i kammaren som kommer att bli nästa rum att ta tag i. Kanske under året som kommer…
jul2
Glaskulor, flaggspel, blänkande girlanger, lite halmslöjd och elektriska ljus pryder granen.
jul5
Hyacinterna samsas med katten om platsen på fönsterbrädan. Det är rätt trivsamt. Lite snö har fallit, mycket sol har lyst och kylan har varit stark. Rimfrosten har tidvis förskönat vissa fönsterrutor med vackra frostrosor.
Bohuslän
Så här trivsamt kunde julförberedelserna gå till i början av 1900-talet. En man och en kvinna klär en liten julgran i ett vardagsrum. Troligen är det Hjalmar Flodstrand, Munkedal, med fru som blev förevigade någon gång mellan 1904 – 1914 i Munkedal, Foss. Källa: Bohusläns museum. Jag hittade bilden här. Ibland kan jag sakna den här typen av dokumentärfotografier från mitt eget hem.

.

.


4 kommentarer

Det lackar mot jul

lackstång4
Tre lackstänger i en ask.
lackstång3
I en gammal ask som funnits här längre än jag.
lackstång1
I mitten ligger stång sigilllack som tillhör förpackningen ”Extra Fine Wax. Made in England”. Längst bort en lackstång märkt ”Pelikan”. Den hitre är använd och har gått i flera bitar.
Nu är frågan – var har jag lagt stämpeln med mina initialer som min far tillverkade för väldigt länge sen? Den stämpel som används för att trycka till lacket och ange avsändare. Lackat klappar det har jag gjort många gånger. Det luktar alldeles speciellt och är häftigt när lacken brinner och droppar.

Pepparkakorna är bakade, skinkan kokad, kalvköttet lagt i saltake. Nu återstår allt annat. Juljäkt hör till och kan vara ganska behaglig så länge det inte handlar om att shoppa.

.


3 kommentarer

Reseminne


Från soffan i kammaren tittar man direkt på omslagspapperet vi en gång köpte i Neapel och ramade in. Blänkande vacker är tavlan ett minne från goda dagar ett år mellan nyår och Trettonhelgen.


Till det färgstarka livet i Neapel återvänder vi gärna. Rom har väldigt storslagna och traditionsrika julkrubbor, Neapel har ett julkrubbsmuseum som inte går för småhackor och en hel gata där julkrubbsfigurer och julkrubbssaker säljs. De napoletanska julkrubborna speglar det brokiga och brusiga livet i stan, Jesusbarnet finns med men inte alltid i centrum. Och först till Trettondagen kommer de tre vise männen knallande till krubban. Nästa år, med bättre tid för julförberedelser, ska jag nog bygga upp en napoletansk julkrubba med de delar jag inhandlat. Det ser jag fram emot!

Och än är inte julen officiellt slut för denna gång – den här tavlan får sitta uppe till tjugondedag Knut. Då kommer det att bli det vardagsvinter här igen. Det ska också bli skönt!!!

.


5 kommentarer

Kökshörna


Finhörnan, som Halvan plägar kalla platsen med skänken i ena kökshörnet, fick härbärgera den sjuarmade ljusstaken även denna jul. Den blev snabbt behängd med röda glaskulor inför besök på lilla julafton och invigning av salen med julgröt och tillbehör. I år har ingen hunnit dekorera apelsinerna med nejlikor, så pass bråttom hade vi att få sal och kammare klara att använda.

Men som sagt, ljusstaken kom upp liksom den fina broderade jultavlan som låg och väntade på mej på loppis för något år sedan. Broderad 1958.

Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Judaland,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

Så står broderat i korsstygn bland fåglar, ängel och hjärtan. Sången är från 1500-talets slut. Den svenska översättningen utfördes 1867 och publicerades i den svenska psalmboken så sent som 1921. Jättefin är den, både sången och tavlan.


Lämna en kommentar

Beställningsvara

 

Minns – alkohol dödar!

De senaste åren har vi köpt årets julsnaps på Systembolaget. Reimersholms har tillverkat. I år var julsnapsen för första gången en beställningsvara och tillverkaren heter Altia Sweden AB som är ett finskt! aktiebolag som numera även tillverkar bland annat olika klassiska Akvavit och den svenskaste av svenska spritdrycker: O.P. Anderson. Förändringens vindar blåser. Nu är snaps ingen gammal tradition för mej som hellre dricker julmust eller mjölk till jul!  De vackra tomflaskorna samlar jag på, haha…

Lite väl mycket protektionistiskt svensk blir jag då landet säljer ifrån sig myntverk, spritbolag  mm mm eller att företagen flyttar sin produktion av de flesta varor utomlands. So what… Vill vi inte betala för svensktillverkat så vill vi inte.  Money rules. Trots att vår levnadsstandard sägs ha ökat åtminstone då det gäller reallöner, ska vi alltid och ständigt köpa billigt, billigare, billigast och kanske alldeles speciellt då det gäller vår mat. Läs Toves utmärkta krönika om detta.

Tänk att jag gick igång så på en oöppnad flaska  julsnaps!!!

.


6 kommentarer

Befriande

Här i Universumet har vi en kartong med julpynt. Härligt igenkommande varje år, ibland med något nytt inslag.

I år har jag införskaffat några tjusiga saker som inte är alltför jullika.

Jag har beställt girlanger och papperskulor av ett annat slag.  JAG BLOMMAR-Maria  har av boksidor och kartboksblad tillverkat dem. De är i min smak och inte helt nödvändiga att bara ha uppe till jul. ”Kulorna” är för mej små minijordklot som svävar från sin kvist eller från gardinstången. Gillar dem skarpt.

En två meter lång dubbelsidig girlang med tvåfärgat snöre ligger ännu och väntar i sin förpackning förutom den med kartblad som jag hängt upp redan. 

Så tillsammans med det röda och guldiga är det här ett välkommet avbrott.

En blick mot stora världen  ;-)

.


4 kommentarer

Nature morte

Visst är väl naturen fascinerande.  Jag hör till dem som ganska ofta brukar vakna till Naturmorgon på lördagar. Alltid finns det något nytt att lära, i stort eller smått. 

Jag tycker det är otroligt roligt att ordna en julgrupp i en låg och vid kopparskål med olika mossor, lavar, kottar, ormbunkar, barr, blåbärsris…  och lägga till små flugsvampar av papier-maché målade i en illans röd färg.  Jag är tacksam så länge de går att köpa i detta härligt gammeldags material.

Det här är också mitt Universum, ett mikrolandskap att djupstudera. Spännande och vackert! Är det inte en liten tomtenisse som kikar fram där nånstans nära mitten?

Ju äldre jag blir desto mer vackert tycker jag tanken med allemansrätten är. Det är bara alldeles för lätt att ta den för självklar och det är alldeles för lätt att bruka våld på naturen.

Det här kanske man kan kalla för stilleben, nature morte (död natur) men den är i allra högsta grad levande förutom de röda svamppluttarna då.  Jag är en så´n som  försöker lämna tillbaka mossan och lavarna i naturen då den gjort sitt här hemma. För de är torrtorra då men äger fortfarande ett liv om de får de rätta betingelserna igen. Fantastiskt!

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


8 kommentarer

Den 7-armade

Mitt förhållande till ting är oftast starkt. Det hände att jag i unga år, på det kollektiva 70-talet, blev lite förklemande kallad materialist. Det var det fult att vara. I det kollektivboende jag delade med några andra, var jag den som köpte designade bruksföremål. De flesta av dem har jag kvar, många står sig än tycker jag.

Den här ljusstaken köpte jag för mycket länge sen. Min gamla kompis Svea, då pensionär, hade en sådan här sjuarmad ljusstake som jag blev oerhört förtjust i. Hennes hade några år på nacken och inte trodde jag väl att den fortfarande producerades då jag klev in på hemslöjdsbutiken på Köpmangatan i Örnsköldsvik (borta sedan länge) och fann den stående där. Jag slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Den är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. I år blev det nio små röda julgranskulor, ett annat år halmprydnader och glaskulor eller näverhjäran och korgar.  Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället.

Nu står den i ateljén och gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den in i bostadshuset. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,