Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Sveriges mest kända kök?

Så var då köket klart – sommaren 2005.

Under resans gång insåg jag att även den här bilden funnits i bakhuvudet, den här har vi väl alla präglats av om vi föddes in i den svenska kulturen under 1900-talet.  Jag tänker på alla vykort och planscher som tryckts och översvämmat landet. (Det är ett kort jag scannat av nedan.) Självklart är jag präglad av Carl Larssons Sundborn. När jag för tredje gången besökte Sundborn, sommaren 2006 och då för första gången tillsammans med äkta hälften ”Halvan”, såg jag det direkt! Här är ett av ursprungen till Universumets färgsättning.  Men i medvetandet var det köket i Erik-Anders gården i Asta, Hälsingland och mormor och morfars björkflammade köksinredning som var förebild.

För den som inte läst Carl Larssons ”Ett hem”, och är lagda åt det kulturhistoriska hållet, kan jag rekommendera den. De flesta akvarellerna har man sett – och de är ju fina – men texten, texten… Så härligt kategoriserande och tillrättavisande karl´n är. Han vågar tycka till!

En annan läsvärd författare är förstås Ellen Key – hon och Larssons  hör ihop som ler och långhalm. Samma idéursprung från engelska Arts & Crafts-rörelsen. Även hon går hårt fram mot det sena 1800-talets mörka inredningsideal. Unga och radikala var de då…  Keys ”Skönhet för alla” kom ut 1897. Även den läser jag med nöje. Det är intressant att känna till hur tankar och kulturströmningar gick för si så där 100 år sen. Det är lättare att förstå sin egen samtid om man kan sin historia. Sägs det. Och tycker jag.

>>>>><<<<<

Arghh – det har varit en jobbig resa att gå igenom köksombyggnaden några år i efterhand. Men också mycket nyttigt för nu har jag broderat ut huspärmens anteckningar med lite mer substans. Ju längre tiden går desto lättare är det att glömma avvägningar och varför beslut blev som de blev. Men faktiskt har det varit jobbigare att skriva om det med vetskap om att andra kan läsa, än vad själva ombyggnaden var. Och det svåraste återstår – att visa bilder på det kök vi trivs så bra med. Att fota interiörer är svårt. Att fånga ett litet rum på bild är mycket svårt. Carl Larsson kunde…


9 kommentarer

Spiskåpa av målad plåt

Ursprungligen fanns här en murad spiskåpa. Den försvann långt innan jag flyttade hit till Universumet. Vi hittade spår som visade på vilken höjd över golvet den satt samt storleken på anslutningen mot taket. Den kåpan hade gått att bygga upp igen.

Här i Universumet bestämdes att inte återskapa den. Dels för att det är besvärligare att mura än att låta tillverka en i plåt, men framför allt för att om den rekonstruerats lika tidigare hade den inte täckt både vedspis och elspis som står bredvid varandra. Då hade vi varit tvungna att bredvid spiskåpan ha en elektrisk fläkt och det ville jag inte. Kontrasten mellan gammal teknik och ny hade blivit för slående och ful. Vi hade kunnat låta mura en större kåpa med viss svårighet (timmer bakom elspis) men då hade den inte blivit lika den ursprungliga och motivet till att ha murad kåpa föll bort då. Alltså – en ny spiskåpa av plåt skulle in. Jag ringde runt och till slut fanns ett par plåtslagerier som visade ett visst intresse. Det inte var ett lätt jobb att hitta ett plåtslageri som förstod vad vi var ute efter. Med en mycket enkel arkitektritning på kåpan och efter att plåtslagarna tittat och kontrollmätt på plats lämnade en av dem offert. Varför det var ett så stort ointresse begriper vi fortfarande inte.

Kåpan tillverkades i järnplåt, vill minnas att det var 1 millimeters tjocklek. Ingen svets skulle användas men falsen nästades med små punktsvetsar ändå, trots tydliga anvisningar om motsatsen. MrsUniversum blev trots allt rätt nöjd. Hörnet är rundat för att man inte ska göra sig illa och kanten är uppvikt.

Kåpan målade vi med linoljefärg från Ottossons Färgmakeri i samma kulör som taket innan den monterades på plats med glada vänners hjälp.  ”Det ser ut som på Saltkråkan” sa 14-åringen.

Det känns viktigt att påpeka att kåpan inte döljer någon elektrisk fläkt. Eftersom vi eldar ofta under den kalla årstiden, är murstocken uppvärmd (man behöver inte elda varje dag för att hålla den varm) och då räcker det att reglera med ventilationsluckan som sitter uppe mot kökstaket. Det görs med kedjan som hänger i hörnet. Den höga kåpan samlar in oset och det förs vidare ut genom ventilationskanalen med hjälp av skorstensverkan utan åtgång av elektricitet. Här i Universumet är vi mycket nöjda med lösningen. Vi har sett flera kök där man installerat en fläkt under kåpan och där kåpan bara är en slags kuliss, här har den en viktig funktion. Här fungerar den gamla självdragstekniken utmärkt.

Mer om spiskåpan HÄR.


Skorstenstätning

På 1990-talets slut provtrycktes murstocken i mitt Universum utan anmärkning. Då använde sotaren en rökampull som stoppades in i varje eldstad och han såg efter om rök trängde ut någonstans. Allt godkändes den gången. Då vi körde ingång köksombyggnaden och då omputsningen av murstocken var klar ville vi få järnspisens rökkanal provtryckt igen. Den 8 november kom två skorstensfejare som numera har hand om enbart provtryckning i kommunen. De hade en rökmaskin till sin hjälp som tryckte ut rök under ganska högt tryck. Det visade sig att kanalen läckte som ett såll. Vi förstod snart att tätning med insatsrör inte passade eftersom i Universumet eldas med ved, och kanalens area blir betydligt mindre om ett rör sticks ner än om kanalväggarna tätas med keramisk massa. Vedeldning kräver större tvärsnitt i kanalen än t.ex. oljeeldning. Vi tog kontakt med tre firmor som tätar skorstenar och begärde in offert. De utför tätning med två olika typgodkända material, dels glidgjutning av kanalen enligt något som kallas Totaltät-metoden och dels med Beza ceramic tätningsmassa.

Figur hämtad från internet.

Den ena firman ville utföra jobbet utan kvitto och föll bort. Det visade sig då vi fått de andra offerterna att för en av metoderna lämnades inte 10-års garanti på tätningen om kanalen inte är helt orörd. Vi skulle låta mura om skorsten ovan nock inom kort eftersom den var i dåligt skick, det innebar att garantin inte skulle räcka i tio år. Den firma som återstod kunde lämna garanti trots ny skorsten. Offerterna hade obetydlig prisskillnad, de låg på lite drygt 10 000 kronor. Firman som utförde arbetet beslöt att täta från vedspisens spjäll och uppåt, arbetet var klart i december. Vi kontaktade skorstensfejarna igen för provtryckning. De hade fullt upp och kom den 7 februari. Provtryckningen visade att det fortfarande läckte! MrsUniversum bad skorstensfejarna köra ner en kamera i kanalen för att om möjligt lokalisera läckagen. Filmningen kostade en extra slant och gav en hint som visade sig vara nyttig att känna till. Ny tätning skedde från spjället och neråt, järnspisen monterades bort helt. Man ville även knacka hål i den murstocken på övervåningen där ett läckage fanns kvar enligt protokollet från sotarna. MrsUniversum hann i sista minut förhindra att det tidigare renoverade köket på övervåningen förvandlades till en dammhög med raserat murbruk. Skorstenstätarna ville bila hål för att inspektera, täta läckaget och därefter laga hålet man tänkte ta upp. Filmningen av kanalen hade visat att det troligen skulle räcka med att glidgjuta kanalen just vid läckaget ännu en gång. Så skedde också. Den 26 februari var kanalen från järnspisen åter igen tätad och den tredje provtryckningen visade på fullständigt tät kanal.
 

Fotot visar den andra tätningen då Näfveqvarnspisen togs bort från sin plats. Vid den tidpunkten var kökssnickerierna klara och fick täckas över.
Efteråt kan man konstatera att det är bra att vara på plats om frågor uppstår och man ska vara tydlig och säker på sin sak (filmningen av kanalen var väl investerade pengar). MrsUniversum var innerligt glad att det fanns ett undertecknat kontrakt med tätningsfirman, annars hade vi fått betala drygt 10 000 kronor ytterligare för den andra tätningen. Men kontraktet var tydligt i den frågan.

Nu eldar vi utan problem och får härlig värme och hemtrevligt sprakande från vedspisen.


Mur och puts

”Imorgon kommer jag” fick vi veta av muraren den 28 september 2004. ”Va bra, då tar vi bort diskbänken” sa vi. Från den stunden var drängkammaren vårt kök i nio månader. Bänkspis och kylskåp flyttades ut dit. Diskade gjorde vi i tvättstugan alldeles intill. Vi tidspressade varken oss själva eller hantverkarna vi anlitade.
När putsen var nerknackad från murstocken och öppning tagen in i ugnen insåg vi att det skulle bli problem att använda bakugnen. Den såg rätt bra ut invändigt – att få det inre att fungera skulle kanske inte ha varit svårt. MEN – kökets allra första vedspis hade varit placerad längre till höger än den nuvarande. Man kan se på bilden i ett tidigare inlägg, att spisen då inte stod ända in i hörnet. Då diskbänk installerades och man bytte spis, flyttades den ända in i hörnet. Röranslutningen bak följde då med till vänster och en ny rökkanal hade murats tvärs igenom bakugnsöppningen och anslöt till skorstenspipan lite högre upp. Vilken besvikelse!

Här har putsen knackats ner. ”Skalet” av tegel som murats framför ursprungsmuren ser skraltigt ut. Överst syns ventilationsöppningen, i mitten öppningen för spjället och nertill bakugnsöppningen med skorstenspipa rakt igenom. Tunnbrödsbilden är lånad från en gård där man kan prova på att baka tunnbröd.
Det skulle inte bli någon fungerande bakugn – det var ett rejält bakslag för MrsUniversum som gärna hade försökt sig på att baka eget tunnbröd hemma. Så här i efterhand kan man fundera hur mycket extra tid det skulle ha tagit att mura om rökkanalen och om det över huvud taget hade gått – men när man står där och ser fakta är det lätt att falla till föga för den verklighet man står inför.

Till vänster en svårtydd bild: man ser del av bakugnens valv innanför yttre ”tegelskalet” samt rökkanalen till höger som är murad tvärs genom bakugnsöppningen. Den högra bilden är tagen inne i ugnen, på måfå genom att kameran stacks in genom öppningen.

Då anslutning till vedspisen frilagts insåg vi att det behövdes en nytt anslutningsrör, en stos, för koppling mellan vedspisen och den murade rökkanalen. Brandmyndigheten har krav på detta. Fram till nu hade anslutningen varit murad. Jag ritade av formen på spisens anslutning, ringde några samtal och åkte iväg till en firma som  på kort varsel tillverkade en stos av tjockt helsvetsat rostfritt rör.

Vänstra bilden visar det nya anslutningsröret strax innan det muras in. Järnspis till vänster i bild.  Högra fotot visar spjället innan hålet murades igen.
Murning och omputsning gjordes med platsblandat torrsläckt kalkbruk. Cementinblandning ville vi inte ha. Torrsläckt kalk, murkalk E, blandades med ballast i förhållandet 1:3 samt vatten förstås. Sand med två graderingar användes: upp till 1 mm kornstorlek och upp till 3 mm. Mina anteckningar om grovbruk kontra finbruk är fragmentariska och jag minns inte fördelning av ballast i de olika bruken. Grovbruket borde ju ha haft 3 mm grovlek, finbruket 1 mm. De kan även mycket väl ha blandats sinsemellan.
Kalkbruket blandas till. Murstocken putsas, det första påslaget görs med grovputs. Någon dag efteråt jämnades ytan med finputs. Vi hade hjälp av en duktig murare.
(Det gamla diskbänksbeslaget har vi kvar men det var för långt för den nya platsen. Dagens kvalitet på den rostfria plåten är lägre, plåten är tunnare och får lättare skador. Hittar man äldre diskbänksbeslag av de mått man behöver på second-handmarknaden ska man inte dra sig för att köpa. Kvalitén är överlägsen.)


5 kommentarer

Ritningar på nya köket

Fortsättning på anteckningarna om kökets ombyggnad.

Så hade vi då tänkt klart!
Med lång erfarenhet av att leva i det gamla köket och med en rejäl arkitektinsats kom vi till det läge då en ombyggnad kändes rätt. Vi visste i det stora hela vad vi ville. Vi ville ha ett platsbyggt kök. Vi hade ordentligt underlag för att begära in offerter. Vi hade detaljritningar förutom planritning och tre vägguppställningar och vi hade en materialbeskrivning. Vi visste vilka vitvaror, diskbänksbeslag, blandare och bänkbelysning vi skulle ha. Vi skulle hålla i samordningen själva.

Tre snickerier fick anbudsförfrågan. Ett av dem annonserade i inredningstidskrifter och två fick vi rekommenderade av bekanta. En snickare från det första snickeriet kom och tittade. Han sa att de ville tillverka allt på snickeriet i Värmland och därefter montera på plats. Vi trodde inte de skulle lyckas få skåp som passade exakt i vårt sneda kök och vi ville inte ha mängder med passbitar som tog bort skåputrymme. Ett annat snickeri som vi blivit rekommenderade, meddelade per telefon att man inte åtog sig att tillverka inredning av 1 tums (25 mm) pärlspont, man ville använda spårad mdf-board istället. De föll därför bort.

Den lilla snickerifirman som vi också rekommenderats, kom och tittade, drack kaffe och vi diskuterade. Snickaren kom med egna tankar som visade att vi såg likadant på det blivande köket. Han hade sin ”verkstad” i sin skåpbil fylld med Festool-verktyg men ville även etablera sig i huset förstås. 1 tums (25 mm) pärlspont utan rillor på baksidan och snickeritorrt kunde han få fram. Kökets snedhet såg han inte som något problem så länge vi accepterade den. Narade luckor och laxade lådor enligt våra önskemål skulle han tillverka. När vi senare fick offerten var det bara att slå till. Gudomligt skönt! I augusti 2004 var kontraktet undertecknat och i november etablerades en snickarverkstad i bottenvåningen. Under mellantiden skulle andra arbeten göras i köket. Förste man på plats skulle bli muraren.

Ovanför: plan och vägguppställningar, ursprunglig skala 1:20.

Golvlutningen syns på ritningen. Men lutningen jobbade för oss, vilket beskrivs senare om jag kommer ihåg det.
MrsUniversum ville ha ett kök med känslan från tidigt 1900-tal men inte ett museikök. Allt detaljer behövde inte vara stilenligt sekelskifte. Därför finns t.ex. Reda-behållare med på köksritningen. Gamla glasbehållare hade MrsUniversum samlat på sig under sin tid i funkislägenhet i den stora staden. Det kom även in någon detalj från ett 50-talskök. En ny platsbyggd sittbänk med förvaring ritades och ingick i offerten. Beslagen på skåpluckorna skulle bli den svåraste nöten att knäcka – trots allt tänk var det inte helt löst på ritningen och det oroade litegrann.

Köksinredningen skulle inte vara vit. Kylskåpet skulle inte vara  vitt eller rostfritt. Inte heller med integrerade luckor. Och spisen skulle vara svart, inte rostfri eller vit. Köket skulle inte vara av typen ”lanthandlardisk” med skålhandtag som beslag, ja över huvud taget inte metallhandtag på luckor och lådor. Den typen av kök verkar nu under tidigt 2000-tal symbolisera ”lantligt äldre kök”. I senaste Gård & Torp, nr 1/2009, har alla nya kök som visas dessa delar. Men vi hade bestämt oss för pärlspont som kompensation för pärlspontskafferiet som revs. Skålhandtag och pärlspont passar inte ihop enligt MrsUniversums uppfattning.
Skålhandtag – så här kan de se ut (Byggfabriken). Det blir lite förenklat att enbart välja lanthandelsdisk och skålhandtag i kök som ska ge intryck av att ta kulturhistorisk hänsyn. Men jag gillar Gård & Torp. Där finns många bra artiklar om byggnadsvård och tidskriften är så väldigt mycket lättare att komma åt att köpa än Byggnadskultur, Svenska byggnadsvårdsföreningens tidskrift, som har mer vetenskapligt underbyggda artiklar. Det är de två tidskrifterna man har tillgång till då det gäller svensk byggnadsvård – eller? All heder åt tidskrifter som vill få oss svenskar stolta över våra gamla byggnader som vi bebor. Pernilla, som jag inte känner, har bloggen Lyckohem. Hon beskriver hur hon och maken går till väga då de restaurerar ett äldre hus de köpt för fritidsboende. Koncentrerat presenteras ”Båtbyggarnas hus” även på Hålla hus med mycket tydliggörande bilder. Det köket har fernissad inredning och bröstning av träfiberskivor, som får vara kvar. Läckert! I senaste Gård & Torp berättar hon också om sitt hus.


7 kommentarer

Att leva på husets villkor

Bostadshuset i mitt Universum lutar! Ja, det lutar rejält! Snett är det! Men det roterar inte kring sin egen axel som tur är…ha,ha.  I ett tidigt skede mätte vi upp 11 cm nivåskillnad mellan köksfönstret och tvärs över till dörren till kammaren/vardagsrummet. 11 cm på 392 cm gör en lutning på 2,8 % vilket är nästan 2 grader. Vi vet vart kulorna rullar så att säga! Men vi tar numera inte snedsteg så ofta för man vänjer sig…

Huset står på en stenfot av huggen granit som i sin tur är grundlagd på lera, en tidigare sjöbotten. På grunden ligger en syllstock och på denna står resvirke, stående timmer. Någonstans där nere under stenfoten nära sydöstra hörnet finns en stor sten. Huset har ”gått” på ett grund. Snedheten beror inte på att murstocken har satt sig som är det klassiska orsaken för en sättning. De andra rummen här har relativt plana golv. Och ett viktig faktum är att sättningarna inte fortgår.

Det måste ha känts lite olustigt för nybyggarna när sättningen började märkas. Vi kan se hur fönsterbågar och dörrar har fått kilas på ena sidan och hyvlas av på den andra.

Under åren har råden till oss varit många. Alla har handlat om att räta upp, plana ut, jämna av. Här i landet ska allt vara så jämnt och maskingjort att det ibland blir opersonligt! Det skulle få stora konsekvenser att plana ut golvet: ett steg ner till kammaren, kapade spegeldörrar, kanske fönsterbyten. Då hade det ju snart varit ett nytt hus och i så fall skulle det vara mycket enklare att riva och verkligen bygga nytt, vilket vi var rörande eniga om att vi absolut inte ville. SÅ – vi bestämde oss snart att leva här på HUSETS VILLKOR, inte tvärtom.  Alltså ingen motorsågsmassaker i detta hus.

Bilden överst: ena köksdörren inför målningsbehandling. En träkil är påsatt till höger upptill på dörrbladet.  Nedan: efter att ytterväggen där köksinredningen skulle byggas har strippats. Fönstret är snett och vint, sidorna är lodräta. Titta på spröjsarna – de möts inte i mitten. Ganska precis under högra fodret är kökets högsta punkt. En intressant sak som kom fram var att timmerväggarna inte var lerklinade under tapetlagren utan kalkputsade.

Vi började med att ta oss an andra rum och uthus som var lättare att fatta beslut om. Under tiden vred och vände vi på alla tänkbara lösningar för köket. Tja, kanske var det MrsUniversum som funderade mest, andra hälften säger väldigt ofta ”Det är väl bra som det är”! Till sist var det dock färdigfunderat och tillräckligt många studiebesök var gjorda.

Givet för köket var:

  • att järnspisen skulle vara kvar
  • att dörrarna och fönstren skulle vara kvar.
  • att vi skulle undersöka om det gick att ta fram bakugnen, luckan fanns på det gamla köksfotot.
  • att pärlspont skulle användas i köksinredningen som skulle vara platsbyggd, eftersom skafferiet måste offras och det var byggt av pärlspont
  • att en spiskåpa av plåt skulle in i köket, inte en fläkt

Detta skulle väl ändå inte vara så svårt att få igenom. Men först ska här berättas om hur det gamla köket såg ut.


8 kommentarer

Ett tidigare liv

I ett tidigare liv såg köket i mitt Universum ut som på fotografiet nedan. Det är taget någon gång runt 1920 och Agnes står vid spisen med nystruket serveringsförkläde och häller upp kaffe från kopparpannan till serveringskannan av nickel.  Kanske är det ”storfrämmande” på besök. Katten sitter framför hennes fötter. Bilden andas lugn, tycker jag.

agnes

Den murade spiskåpan har jag aldrig sett, den försvann möjligen på 1940-talet då diskbänk med rinnande kallt vatten installerades till höger om järnspisen. Bakugnsluckan finns inte heller kvar och järnspisen är en annan idag. Kanske var den sönderbränd då köket moderniserades med diskbänk och därför byttes ut – åtminstone är det en slutsats jag drar. Men det är fortfarande en Skoglund & Olsson från Gefle i köket.

Hyllorna finns kvar, katten finns men en annan, tapeten har hittats under lager av andra och den går i grönt men är inte den först uppsatta tapeten, spiskroken finns…

Man ser att en heltäckande korkmatta låg på golvet, en brödstång skymtar och den finns kvar idag men är placerad i andra riktningen. Vedlåren eller diskskåpet av pärlspont syns till höger med sin utanpåliggande sockel.

Det jag slogs av och tycker mycket om på bilden, förutom hyllremsorna, det är tidningspapperet som är fäst mot muren ovan spisen. Det är ett enkelt sätt att förnya en sotig yta istället för att ta fram hartassen och krita muren. Faktiskt tycker jag det är snyggt också med enkel svart-vit text!  Handdukarna med broderat monogram hänger nymanglade på sina krokar. Kaffepaketet står på hyllan.

Agnes föddes 1889. Hon var ungefär 20 år då föräldrarnas nybyggda bostadshus stod färdigt. På fotot kanske hon är runt 30 år. Agnes var och förblev hemmadottern, äldsta barnet som aldrig gifte sig. Så småningom skulle hon ta över gården tillsammans med sin bror.

Det här är det enda äldre fotografiet från köket jag bebor, som jag har sett. Jag tycker mycket om det.


2 kommentarer

Inspiration från förr

Färgsättningen i det här gamla köket från 1920-talet har varit inspiration till det nya köket i mitt Universum som stod klart för tre år sen. Köket nedan finns med i boken Kök i Sverige av Uuve Snidare. Förra sommaren, då vi var på resa  norrut i Sverige och hunnit till Hälsingland, svängde vi av en tillfällighet av mot skylten  ”Erik-Anders gården” och hamnade i byn Asta. Utan att veta att det var i detta hus köksförlagan fanns, blev det en härlig överraskningseffekt. Erik-Anders-gården hör till en av de 13 (tror jag) hälsingegårdar som står på tur för att kanske utses till världsarv.

kitchen-1920

Det här köket är målat med oljelasyr på pärlsponten i fast inredning, boasering och på dörrar och dörrfoder. Spiskåpan är målad järnplåt. Pärlsponttaket är troligen målat med linoljefärg. Jag tycker mycket om det slitna vid luckornas knoppar och socklar. Kanhända har här bott och verkat människor som trivts med köket och varandra, eftersom det inte är ommålat eller bortrivet. Undrar just hur många av de kök som byggs idag som slits vackert? För det är ju kvalitén på materialen som avgör hur en inredning åldras och vad den tål av vardagshändelser.

Förutom detta kök så var minnesbilden av färgsättningen med björkådring i mormors och morfars kök en utgångspunkt för köket i mitt Universum.  Köket är alltså lite färgstarkare än vad som kanske är normalfallet för kök idag. (Bilder kommer framöver.)

På samma resa i norr stannade vi till i Wij trädgårdar i Ockelbo. Förutom Skogens trädgård mitt i en kornåker, såg jag där för första gången kastanjestaketet som tidigare nämnts här i bloggen. Norrland ger inspiration!!! Norra Sverige äger!!!


Rikedom

Jag känner mej rik.

Här i mitt Universum har vi ved som kommer att räcka hela vintern. Till den här gården hör ingen skog och ved får vi från röjning  i hagen och längs åkerkanter. Bonden som numera äger åkermarken ser med tillfredsställelse att träd och sly i skogsbrynet rensas bort så skördetröskan kommer obehindrat fram. Till järnspisarna får klabbarna inte vara för stora – därför är småträd och sly bra att elda dessa med.

ved1

Ja, här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527  från Skoglund & Olson i Gävle –  i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns kamin och kakelugn. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotarn berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934. I sådana där överlåtelser brukade nog de äldre oftast bo på bottenvåningen för att slippa trappan, men så var det inte här.

I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat och andra nödvändigheter.

I mitt Universum finns vedboden, som mest liknar ett skjul i en kåkstad, vid traktorgaraget. Det innebär att den ligger så långt bort från bostadshuset det bara går. Om detta är vist och klokt eller inte tvistar vi om i  Universumet. Han, som oftast ser till att hämta vedkorgarna (det är lite pinsamt att erkänna den typiska könsuppdelningen) ser inget problem i lite extra besvär med detta.  Jag tycker att den travade veden ska finnas närmare bostadshuset, vilket vedboden också gjorde förr som vi sett på gamla foton. Det skulle ju vara lätt att på väg in från dasset ta med en famn ved och utedasset ligger mitt på hållet. Eftersom vedtraven är vacker att se på, vore det dessutom trevligt att kunna njuta den från köksfönstret!  Hur som helst – rik känner sig Mrs Universum…
Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende och att hushålla med resurser.