Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Måla murstock

När vi började med byggnadsvårdandet på övervåningen hade köket, som inreddes för de åldrade föräldraparet en gång i tiden, fått tak och väggar ommålade på 70-talet. Golvet, som var struket med brunpigmenterad fernissa, var intakt. Det fernissades en gång med opigmenterad fernissa.

Här är köket på övervåningen färdigställt, bara ytskikten på tak och väggar behövde göras vid. Murstocken målades med grön linoljefärg, samma som användes på snickerierna.

Murstocken var ommålad i en vit matt färgtyp från efterkrigstiden. När den skrapades bort syntes att den ursprungligen varit grönmålad precis som zinkbänken och stänkskyddet på väggen. Bröstningen med dubbelfasspont var brunmålad, likaså skafferiet i ett hörn.

Vi skrapade bort färgen på murstocken och beställde omputsning av en murare som vi visste kunde det där med hur kalkputs blandas och används. Han kom en kall och snöig februaridag, perfekt för inomhusjobb :-) Golv och väggar täcktes in för det stänker rejält när kalkbruk kastas på med murslev. Några bilder från detta moment har jag inte men året var 2003.

Vi hade funderat en hel del över vilken färgtyp som skulle användas på putsen. Det är vanligt med vit lim- eller kalkfärg på murstockar. När den ursprungliga färgen skrapats fram insåg vi att linoljefärg använts och att den haft samma kulör som snickerierna i rummet (ja, i princip i hela huset). Så fick det bli, det behövdes inte mer diskussion om detta.

Annonser


Lämna en kommentar

I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.

 


Lämna en kommentar

Spissvärta

svarta-jarnspis1
Här i köket på bottenvåningen finns en enkel järnspis No 527 från Skoglund & Olson Gjuteri & Mekaniska Verkstad i Gävle. På övervåningen finns en Nr 4 från Näfveqvarn. En av julförberedelserna är att svärta järnspisarna. Det är inte alls krångligt, att köpa färdig spissvärta på tub eller burk är inget hemmansköp. Har man svärta hemma är det bara att rengöra och smörja in spisens yta och spisringarna.
svartad-jarnspis2
Svart som natten med en skyddande yta :-)

Jag hittade en anteckning med ett tips jag skrev ner då jag gick igenom äldre priskuranter för järnspisar i samband med ett uppdrag i ett slottskök där jag ville datera en riktigt stor gjutjärnsspis av märket Bolinder. På Kungliga biblioteket hittade jag då också ett tips i en katalog för J & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Det kanske inte heller var så svårt att åstadkomma om ingredienserna fanns hemma.

För att spisen ska behålla ett vackert utseende öfverstrykes densamma med slammad blyharts fuktad med öl; innan detta börjat torka, gnides ytan med en hård borste tills den bliver fullkomligt svart och blank.

800px-Industriutställningen_1866c
Så här såg Bolinders avdelning ut i industrihallen på Stockholmsutställningen 1866. Det var många varianter av då otroligt moderna järnpisar företaget visade upp!
jarnspis-o-ljusbarare
Det här spishörnet är kökets mörkaste hörn under vintern. I år har jag placerat en värmeljushållare av smidesjärn med glaskopp över spisen. Eldas det inte i spisen, eldas ljuset och tvärtom.


Lämna en kommentar

Höjdpunkt

trevligt-stalle
Ett privat ärende förde mig hit en oktoberhelgdag. Här bor ett äldre par som flyttade ut hit på 70-talet. Här eldas i vedspis och utsikten från ena köksfönstret är hänförande ut över den långa sjön. På andra sidan sjön ligger ett slott. Kunskapen om den egna hembygden var gedigen, stolthet anades av att vara den åttonde generationen på platsen. Det var genuint och trivsamt att besöka det här paret, kanske förstärktes känslan av att elströmmen tillfälligt gått. Jag inspirerades och tänkte på hur jag skulle vilja ha min egen ålderdom…


6 kommentarer

Så där litegrann från ovan

köket hösten 2014
En ny vinkel på köket så där lite från ovan. En vy som man normalt bara har då man byter gardiner.
köket från ovan dec 2014
Det har inte hänt så mycket från i höstas (övre bilden) annat än att mattan vänts till advent och blivit rödare. That´s it so far.
Så är dagsljuset annorlunda förstås. Och farstudörren hålls stängd för att bevara värmen i kök och kammare.
Borde kanske bli trött på detta kök. Men nej, inte än – om någonsin. Om ett halvår är det 10 år sedan det stod klart. Det borde kanske vara dags att bygga om!
Det påstås att nöjda människor är farliga människor. Farliga för att ”utvecklingen” och ekonomin/kommersen kan stagnera. Är jag en farlig människa som är förnöjsam?

.
.


6 kommentarer

Vedspisens vattentank

Jag tycker det är härligt att elda i vedspisarna våra. Det ger en skön värme och ett fint sprakande. Att koka kaffe där är inte heller dumt. Ja, även laga mat ibland.
tank2
Till vardera av vedspisarna här hör en vattentank av koppar. Den är ett minen från den tid då varmvatten inte kom ur kranen vid diskbänken. En bra anordning då (tanken är förtent invändigt) men inte behövlig idag.
Tank1
Då vi inte använder varmvattnet ur koppartanken numera är det risk att vattentanken spricker av värmen från elden om den är tom. Förut fyllde vi på vatten då och då eftersom det dunstar.
tank3
Numera har vi fyllt den med sand som utjämnare av värmen. Det är enklare så. Ett tips till den som inte kommer ihåg att fylla på vatten och inte löst det hela redan.


9 kommentarer

Vedspisens centrala roll

Ingen har väl så bra som Elsie Johansson f. 1931, beskrivit vedspisens centrala roll i ett enkelt hushåll, beskrivit dofter, ljud, vanor och seder förknippade med köket och dess centralpunkt värmekällan. När jag läste de första två delarna av trilogin om Nancy – Glasfåglarna (1996) och Mosippan (1998) förflyttades jag till 30- och 40-talets Sverige och landsbygds-Uppland, i en familj som beskrivs mycket kärleksfullt.
(I sista delen av trilogin om Nancy flyttar man till stan och livet blir annorlunda och i mina ögon inte lika intressant för min förståelse av livet förr.)

järnspis
Jag såg in i ett liv som mina föregångare levt, fick tydliga bilder och sinnesförnimmelser av det. Det var stort!
Människor som upplevt vedspisar som något annat än jag själv har gjort, som en nödvändighet för att få värme vintertid, inte som en ”mysig” och romantisk sak från det förgångna som idag nästan är en statuspryl i kretsar där man vill lefva lantligt :-)
För mej innebär vedspisen trygghet.

Inget vet man.
vad som helst kan
hända. Om ett ögonblick kan allt
vara annorlunda.
Nu sätter jag
på lite kaffe.

 


1 kommentar

Levande eld

Järnspisen är en uppfinning som började komma i bruk på 1840-talet och som sakta spreds så att den så småningom helt kom att ersätta den tidigare öppna elden på härden. I regel är den infälld i den gamla härdmuren, men den kan också vara uppställd på en murad klack, ofta med ett utsparat utrymme för ved inunder. Spisen ger snabbt värme i köket. Tidigare var det ofta järnspisen ensam som levererade värme, medan övriga rum – med undantag för eventuella sovrum – mestadels stod oeldade.

Underlägget av luffarslöjd, ljussaxen och järnmorteln är gamla i gården. De är inte enbart till prydnad.

Spisen är tillverkad av gjutjärn och består av en långsmal eldstad med ett utrymme för aska under samt en ugn. Kokhällen har tre-fyra kokplatser, täckta med lock i form av lösa järnringar som ligger i varandra. Vid kokning tar man bort så många ringar som behövs för att få en öppning lagom stor för kastrullen, som är försedd med en fläns eller ring nertill och som delvis sänktes ned i eldstaden. Järnspisen är mest effektiv om man använder den gamla sortens nedsänkta kokkärl.

Varför har jag aldrig tänkt på att pröva att använda de gamla kastrullerna med fläns, flera finns ju kvar. Jamen, det är väl dags snart.

Har hört berättelser om äldre kvinnor som vägrade att installera järnspis i köket eftersom de vara vana med den öppna härden med trebenta kittlar. De ansåg att det blev så mörkt i köket då elden som gav ljus, stängdes in bakom en lucka. Tänk! Det är svårt att förstå i vår elektrifierade tillvaro.

Ikväll mellan 20.30 – 21.30 släcker många alla elektriska lampor. Här gör vi det för skönhetens skull.

.


4 kommentarer

Alexanders spånkorgar

Den här regniga fredagkvällen eldar vi i järnspisen på övervåningen och äter nygjord äppelpaj. Otroligt att vissa äpplen fortfarande går att använda. Köpte ympvax i eftermiddag inför inympning av Gul Richard-ympar. Spännande att se om det är liv i kvistarna och om vi lyckas få det att fungera!

Vi har en spånkorg för småplock, klena pinnar, som används för att snabbt få eld i spisen. Korgen är samtidigt ett minne av en resa till ryska Karelen. Även sopborsten är köpt i Ryssland.

Det här är Alexander. Han är korgmakare. Honom träffade vi i en liten by utanför Petrozavodsk. Det visade sig att Alexander var en mästare på att göra spånkorgar av furuspån med handtag av björk.

Några korgar hämtade han och ställde ut på bron då vi i den lilla gruppen bad om det.

Fantastiskt fina och välgjorda spånkorgar! Hantverk av god kvalité. För oss hemslöjd, för honom vardagsföremål.

Jag bad honom visa hur han gjorde spånorna till korgarna.  Jag vet ju att det krävs stor färdighet och  lång övning för att få till det bra. Jodå, han var inte nödbedd. Han tog fram ett ämne, måttade tjockleken med kniven…

… och bangade på med en väl använd enkel träklubba. Det gäller att trädet är rätvuxet och utan kvistar.

Därefter satte han sig ner och skalade försiktigt loss långa och tunna spånslanor ur ämnet. Han fick ut minst fem stycken ur ett ämne.

Det här låter så lätt. Javisst, principen är enkel men i verkligheten är det inte lätt alls.  Jag köpte tre av korgarna han hade gjort.  Han ville inte ha många rubel per styck. Varför köpte jag inte med mej fler korgar? Till den här byn kommer jag nog aldrig mer i mitt liv. Det här var en minnesrik dag på väldigt många sätt! De grå trähusen, inhägnaderna, hantverket, maten, gästvänligheten  – det är så lätt att föreställa sig livet i Sverige på 1900-talets början och längre bakåt. Det jag sett av Ryssland är Karelen och den landsbygden har gett mersmak…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


1 kommentar

Första lamporna i huset

I mitt Universum sitter 6 stycken originallampor på samma ställe som då huset elektrifierades vilket nog skedde på 1930-talet. Visserligen har armaturerna varit nermonterade i samband ommålning av taken på 70-talet och vår egen målning, men de kom upp på samma ställe igen. Det kan vi se på skruvhålen.

Tre sådana här lampor finns: i farstun och köket på övervåningen samt i drängkammaren. Glaskupan skruvas fast med tre skruvar i metallfästet som är skruvat i taket.

Armaturerna är avsedda för 60 W glödlampor med E27 sockel (Edison-sockel). Bara det är kulturhistoria snart efter EU-bestämmelserna som kom i fjol som innebär att glödlampor förbjuds och ska fasas ut.  Tre av lamporna är klotlampor som sitter monterade dikt tak alldeles intill ett fönster, avståndet är 55 – 60 cm. Tänk, så gjorde man i elektricitetens barndom! Dagsljuset skulle förstärkas, ljuset skulle komma från samma håll som dagsljuset. Idag modulerar man på annat sätt med hjälp av ljus och mörka hörn lyses upp.

Den här glaskupan sitter i nedre farstun.

Då vi målade lämnade vi en yta under tak-koppen med originalfärg  kvar. Vi skrapade fram originalfärgen under 1970-talets vita latexfärg och målade alltså inte över med ”vår” linoljefärg. Nu räcker det att skruva loss lampan för att hitta ursprungskulören. Dessutom antecknade jag detta i huspärmen som ska följa huset.

I köket sitter en ”funkisglob” mitt i taket sen 80 år ungefär. Idag är ljuset från den förstärkt med flera ljuskällor. Punktbelysning ger trevlig inomhusmiljö  men vi vill inte ta bort ursprungliga lamporna.

Mitt i salen finns en takkrona med fem armar, prismor och snörmakeri i upphängningen. Den förvaras i förrådet just nu på grund av pågående (långsamma) arbeten i salen. Vacker eller inte kan diskuteras… men ett kulturhistoriskt värde (och ett affektionsvärde) har kronan absolut! Jag kan skatta mej lycklig som flyttat in i ett hus med så pass många intakta inventarier (armaturer, textilier, porslin, möbler).  Att det är en liten bondgård och inte en herrgård eller en stor mangårdsbyggnad bekymrar mig inte.

Egentligen borde bilderna i inlägget vara tagna då lamporna är tända – men det får bli en annan gång!

Anden i lampan av Jan Garnert behandlar belysning (dagsljus,  eld och elektrisk) och är verkligen en jättebra bok!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


8 kommentarer

Spiskåpan lite noggrannare beskriven

Nu har jag nytagna bilder på Universumets spiskåpa av målad järnplåt från soliga lördagen, både helhet och detaljer. Plus ritningen som plåtslagaren fick men omritad för hand och med lite mer text.

Innan kåpan beställdes hade vi gjort en hel del research.

Vi tittade på befintliga gamla kåpor, murade kåpor, kåpa med en vanlig fläkt inbyggd i hos bekanta och fläktkåpor i böcker och på nätet. Hembygdsgårdar är inte dumma att besöka. En massa avvägningar krävdes. Skulle kåpan i form exakt likna den som fanns här förr? Hur gör vi då med elspisen som hamnar utanför? Ska vi i så fall ha en separat fläkt under överskåpet för den, bredvid kåpan över vedspisen? Vi tog gott om tid på oss som vanligt. Resultatet blev en längre spiskåpa av plåt  utan elektrisk fläkt monterad i sig. Det behövs inte tycker vi här i Universumet. Förr hade man inte det heller ju…

Här nyttjas rännan i nederdelen till vykort vi får, att hänga espressobryggaren på och magnetburkar från ikea att förvara i. Där kan även en kokbok stå uppslagen då mat lagas. I ögonhöjd och utan att kladdas ner.

Klicka för större ritning.   I Gård & Torp nr 2-2014 beskriver Jacob Hidemark en likadan spiskåpa.

Kåpan är 1, 42 meter lång och djupet i underkant är 62 cm. Både i underkant och överkant har den samma djup som den tidigare murade kåpan som vi aldrig sett annat än på foto. Men spår efter den fanns kvar i tak och sidomur. Kåpan börjar 1,64 meter över golvet – som den tidigare.

Rännan i nederkant är tillverkad för sig och därefter näst fast med små punktsvetsar. Jag önskade svetslöst men plåtslagaren svetsade ändå, tur nog blev det rätt lite synligt. Äldre spiskåpor är inte svetsade.

Klicka för större bild

Lite förklaringar:

1. Taklisterna av trä ansluter mot kåpan på båda sidorna. Det fria hörnet är rundat för att ingen ska göra sig illa.

2. Ingen fläkt, bara befintlig imkanal, används som ventilation för matos. På sommaren står luckan öppen för att ventilera bort värmen från köket, ja från hela nedervåningen.

3. Taklist ansluter mot plåt. Kåpan målades i samma färg som taket – en specialbruten linoljefärg från Ottossons Färgmakeri med beteckningen 3005-Y20R. MrsUniversum hade med hjälp av NCS-systemet försökt hitta ursprungsfärgen som kom fram då takets vita 70-talsfärg skrapades bort. Muren målades med egenblandad kritvit limfärg.

4. Plåtkåpan levererades obehandlad från plåtslageriet. På insidan har vi målat den en gång med pensel. Kåpan är fäst i väggskåpet på ena sidan och på andra sidan har plåten bockats och en ca 15 mm bred kant finns på sidorna mot mur och tak (syns på ritningen) där den har skruvats fast. Upp mot tak sitter en separat plåt som täcker takytan (syns litegrann på foto 2). Plåten är lättare att torka rent från fett och os än andra material.

Under kåpan finns en vanlig stor vägg-glob där lågenergilampa ryms. Den är lätt att hålla ren. Där finns också ett dubbelt vägguttag. Kan vara bra för elvisp kanske eller våffeljärnet… Elledningen är dragen i väggskåpet.

5. Vi målade spiskåpan för hand med pensel för vi ville ha synliga penseldrag  som syns på sista bilden. Utvändigt penselströks den två gånger med linoljefärg. Sprutmålad yta ville vi inte ha men går självklart att få om man vill det.

Hemlevererad till Universumet kostade spiskåpan 3 500 kronor plus moms = 4 375 kr (2005). Målning och montering gjorde vi själva. HÄR finns tidigare skriverier om denna spiskåpa.

Kökshyllan vid spisen. En lavendelbukett som hänger på brödstången syns i förgrunden. Hyllremsan av plast fick vi av Halvans kusinfru som tyckte att den borde passa. Och det gör den ju! Fastsatt med häftstift…

Till sist – och än en gång – fotot med den murade spiskåpan som fanns här i Universumet fram till 1940-talet då vatten och diskbänk drogs in i köket. Här står min föregångare Agnes med kokkaffet serveringsfärdigt!


20 kommentarer

Köket är klart

Om vi hade beställt ett kök från en tillverkare – t.ex. Ballingslöv, Bomankök, Canadaköket, Epoq, Hagaköket, HTH, Kvänum, Lidhults, Lijo, Marbodal, Mobalpa, Myresjökök, Puustelli, Tibrokök, Vedum, Åraslöv, Poggenpohl eller min favorit Bulthaup – skulle vi aldrig ha fått det så exakt anpassat som det nu är. Köket blev platsbyggt och färgstarkt fast vissa bilder överdriver nog en del då det gäller färgen.

Under perioden oktober till och med juni levde vi med ett provisoriskt kök. Vi hade kunnat flytta in tidigare men jag vet med mig: flyttar vi in i ett ”nästan” klart kök kommer vi inte att färdigställa det fullständigt med alla detaljer. Vi flyttade in dagen innan vi åkte på semester, hängde för fönstren för att ingen skulle tjuvkika, och hade ”vernissage” dagen efter vi kom åter från semestern.

Och ett par månader senare bjöd vi in till ”taklagsfest” för att tacka för god arbetsinsats och ge feed-back till dem som praktiskt hjälpt oss med ombyggnaden. Det blev en enkel middag i köket en vardag efter allas jobb. Det är oftast trist att jobba med projekt och inte få se slutresultatet. Och vi var nöjda och ville berätta det!

För den som vill läsa om alla momenten i köksombyggnaden – klicka på taggen KÖKET i högermarginalen.

Köksbilderna nedan har fotats vid olika tillfällen från 2005 och framåt.

Kök med viss snedhet som målats med ockra oljelasyr. Jämför gärna med det här fotot. Funkisgloben hänger på plats som då huset fick elektricitet.

Kylskåp och frys med oljelaserade skivor fastklämda på dörrarna. En bra lösning från danska Gram.

Tidsmarkör inköpt i Rom under tidigt 90-tal. En detalj är kantens rundning, skålning, på längsgående list mot fönster.

Kökshörnet med farstudörren. ”Vedlåren” är lådor där kastruller, karotter och porslin förvaras.

Fönsterbänk, elementskydd och sittbänk.

Skänken och bänken. Vintertid ligger ett fårskinn på bänksitsen. Vanliga almanackan (lingonkransalmanackan) har en egen plats.

Från farstuhållet.

Uppställningsplats för gammalt och nytt.

Spishörnan. Det är sommar, annars skulle inte en plastkanna kunna stå på vedspisen. Stången i taket finns kvar. Reda-behållarna är en favorit vilket alla som läst tidigare inlägg förstår.

Vedspis och elspis. Mortel och ljussax på vedspisen används nu och då.

”Finhörnan” med skänken sensommartid. Solrosor från kökslandet. Tankar om annan punktbelysning finns.

”Finhörnan” den 25 april 2009.

Så här såg hörnan ut under ombyggnaden. De nya tapeterna lurar ögat att INTE se eventuella ojämnheter.

Två småhyllor vid spisen på samma ställe som då Agnes levde. Agnes levde på den här bondgården till sin död 1966.

Då vi började ombyggnaden fanns bara en hylla men på fotot från 1920-talet fanns det två. Då spånskivorna togs bort kom märkena efter hyllorna fram. En nytillverkades och nu sitter två hyllor på plats igen. Den första tapeten kommer fram där hyllor och konsoler suttit.

Kaffeburken till vänster har stått här i åratal innan jag flyttade hit.
Gula burken med kaffebönor har jag fört hem från Neapel.
Kaffekvarnen från Agnes tid. Hyllremsor av plast är en gåva från kusinen som tyckte att de passar här i Universumet.

Fönster som ger utsikt…

… och infallande dagsljus på arbetsbänken.

Detta är det bästa med hela köket anser MrsUniversum. Att hon lyckades lösa skåpluckornas handtag till egen belåtenhet!  Att lådorna skulle ha den här typen av handtag var klart från början (prägling från barndomen) men hur göra med luckorna? På 40- och 50-talet målades lådfronterna och handtagen var fernissade på trären yta. Här är allt inmålat i inredningens färg och alla har snedkapad avslutning vilket inte gjordes decennierna tidigare vad jag vet. Och luckorna har alltså lodräta handtag med samma profil. Det har jag aldrig sett på en ursprunglig inredning av den här typen. Detta var faktiskt det mest innovativa jag kommit på i det här köket tycker jag – kanske för att jag vet våndan och besväret innan aha-tanken dök upp.

Så här såg det ut i köket före ombyggnaden:

Gamla matplatsen i det svarta köket. Tro nu inte att den gamla bänkspisen som stod ovanpå vedspisen är slängd. Nejdå, den är recyklad och lever ett nytt liv på magasinet. Den håller mat varm och kokar kaffe då vi har kalas där. Jättebra!

Tillfällig provmöblering för att känna efter hur det kändes att flytta matplatsen till ett annat fönster efter 100 år vid det andra.  Skänken står till vänster innanför farstudörren.

En av förlagorna till nya köket:

Erik Anders- gården i Asta, Hälsingland. Foto MrsUniversum 2006.

Åsså vill jag visa Agnes i bondköket en gång till. Inte mycket av ytskikt finns kvar från den tiden, bara ena hyllplanet är detsamma som då av bildens fasta inredning.  Ändå känner MrsUniversum en samhörighet med Agnes och har försökt låta bygga ett kök som inte förvanskar atmosfären i köket alltför mycket.