Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ödehusen

Det är inte enbart här i landet som ödehus finns i mängd. I Sverige är det landsbygden som har problem med ödehus som förfaller, ofta vackra gamla hus. I Japan innebär koncentrationen av befolkningen till de största städerna att hus överges och lämnas vind för våg. Och detta sker i städer. Husen har ofta inte mer än trettio år på nacken. Myndigheterna försöker på olika sätt få bukt med fenomenet men har inte lyckats. Läs artikeln via länken:

JAPANS GLÖMDA HUS

Foto: Jojje Olsson. Ur artikel i Arkitekten om Japans glömda hus.


Lämna en kommentar

Church of the Light

Tadao Ando, Church of Light
Detta rum, denna kyrka, skulle jag gärna besöka. Rumslighet upplevas bäst på plats. Kyrkan finns i Ibaraki, Osaka, och ritades av den japanske arkitekten Tadao Ando, invigdes 1989.


Wikipedia om Church of the Light.

.


4 kommentarer

Fullt upp

Det här lilla huset, nu med tegeltak :-),  längtas det hem till emellanåt.

Vi hinner inte mycket på vardagkvällarna. Halvan bilpendlar 14 mil enkel resa tre dagar i veckan och jag tar tåget in till Stockholm ungefär två dagar i veckan en tid framöver. Ett intressant uppdrag pågår. Så bra att Svealandsbanan finns.

Kom så går vi ut
och ser på snön
tills vi står på näsan

Bashō  1644-1694.

HAIKU Japansk miniatyrdiktning tolkad av Jan Vintilescu, 1959

.


4 kommentarer

Synen på hantverk / hantverkets värde

Hur länge har jag inte hört om detta att man i Japan  ”k-märker” hantverkaren, inte hantverket som hon/han utför.  Det bygger på ett helt annat tankesätt än vårt västerländska, ett annat förhållningssätt till tingen, ja till tillvaron.  Det handlar om att föra över kunskap mellan generationer, inte bara materia. Immateriella värden talas det om i Unescos Konvention för skydd av det immateriella kulturarvet (Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage) som trädde i kraft 2006 men som långt ifrån alla länder ratificerat.

Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella delar som muntlig tradition (även språk och uttryck), performancekonst (traditionell musik, dans och teater), sociala seder (även ritualer och festseder), kunskap om naturen och universum (även seder som sammanhänger med detta) och traditionellt hantverk.

Undrar just hur vi byggnadsvårdare skulle arbeta om dagens syn på byggnadsvård gled över mer på det immateriella?

I senaste numret av Träinformation finns en liten artikel om gamla trähus i Japan av Mikael Frej. Så här står det i sista avnittet:

Living National Treasures
Hantverkare kan i Japan förklaras Living National Treasures och därigenom få något som liknar den svenska konstnärslönen. Syftet är att skydda kulturella värden som saknar fysisk substans; när det gäller snickare så är de ofta del i en flera generationer lång tradition. I och med att en snickare förklaras vara en Living National Treasure så tvingas inte denne överge gamla metoder för att effektivisera sin tillverkning. Traditionen att skydda och hålla immatriella kulturvärden vid liv har länge funnits i Japan. Genom att riva och bygga upp ett tempel så ger man uttryck för att det inte är själva byggnadsmassan som är det viktigaste – som i europeisk byggnadsvård – utan själva kunskapen hur man bygger. Genom att vartannat decennium bygga upp Isetemplet så säkrar man att kunskapen aldrig kommer att dö ut när de gamla snickarna går i pension. Man K-märker inte själva huset utan kunskapen om hur man bygger det. Det är lockande att översätta detta till svenska förhållanden; vem skulle förklaras som levande nationalskatt?

Den korta men intressanta artikeln finns  HÄR på sidorna 34-35.

En annan sak jag verkligen vill rekommendera er är att läsa Christinas reseskildring från Kina då jag nu kommit in på asiatisk mentalitet. Hennes blogg heter Stribergs station. Hon reser på ett sätt som jag verkligen förespråkar. Nära landets människor, i städer och på landsbygden, med ögonen nyfiket öppna för alla nya intryck. Dessutom tar hon så fina bilder och berättar så underbart livfullt och beskrivande.  Ack så inspirerande…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,