Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Lärkträdet

En kulen marsdag 2008 fällde vi ett av lärkträden bakom huset som börjat dö så sakta. Vi tror att vattensork gnagt på rötterna, hål i marken tydde på detta.

lärkträd1 (1)

Före

lärkträd1 (2)

Efter

Virket var friskt och vi fick hjälp att få stockarna körda till sågverket i den lilla staden för att få vår lärk uppsågad till brädor.

frd

Lärkbrädorna hämtades hem på släpkärran och har sedan dess förvarats i virkesförrådet på logen. Vad lärkbrädorna skull användas till visste vi inte då, bara att lärkträ är bra att ha!

lärkbrädor1

Det blev härliga brädor, några med vankant,  ett par bakar samt kantsågade brädor.

lärkbrädor2

Här ligger de nu sedan mitten av veckan som gick. I väntan på vad?

Jo, att bli ena sidan av ett hägn till perennträdgården. Förebilden är grisarnas hägn som låg på samma plats. Här Agnes med sina julgrisar.

Från det nu rivna grannhuset syns både svinstia/hönshus och lagård-loge med djurhägnet samt den stora vedkasten. Med större upplösning syns det väldigt tydligt men här har jag minskat bildstorleken. Logen hade vasstak på den tiden kan man också se.

.

.


4 kommentarer

Gardin

Inför veckans besök klippte jag nya tidningspappersgardiner till två av magasinets fönster.

Av sparade gammelstora DN gjordes dom. Tyvärr är det svårt att få tag i svenska dagstidningar med enbart svartvitt tryck. Sådana gör sig bäst som gardiner tycker jag.

 

På magasinet, där säd torkades, förvarades i jutesäckar och maldes, tycker jag inte att det får bli för ”fint” med sydda tyggardiner. Men samtidigt vill jag gärna ha lite ombonat. Därför dessa pappersgardinkappor.

Detta är en av inspirationskällorna: Tomtangården i Klövsjö, Jämtland.

Tomtangården är en kringbyggd gård, etablerad 1771 och permanent bebodd till 1967.

 

Ett besök där kan jag varmt rekommendera. Åk dit och låt dig inspireras av äldre tider. På fotot ovan skymtar man en gardinkappa av tidningspapper och här har slipstenen sin givna och betydelsefulla plats. Förr användes ju lien till att korta av gräs och lien måste ha vass egg. Likadant gällde för knivarna för slakt och hushållsbestyr.

 Grått är flott.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Move on

Det här är något enkelt och urtjusigt som jag vill visa. Hade jag någon plats och behov av en sådan skjutdörr skulle jag inte tveka en sekund att använda mina vänners idé.

De här bilderna tog jag förra juni då jag fick veta att en flytt förestod. Här har P&M bott sen 80-talets mitt. Huset mitt i den lilla stadens äldsta delar köpte de av kommunen för 1 kr med papper på att de skulle renovera det varsamt, vilket de gjort. Här på innergården finns bostadshusets entré (bakom fotografens dvs. min rygg), ett nytt garage (till vänster) samt förråd med den vackra skjutdörren av faluröda spjälor.  Till höger den grönskande gården med hängask och uteplats.

 Att ”skjutdörrens” spjälor är grupperade två och två gör det hela extra intressant. En avgränsning behöver inte vara tät – här stannar ögat vid spjälorna och prylarna bakom sticker inte i ögonen. Normalt går det att dra för hela öppningen eftersom en Bentley i vanliga fall inte ska stå här. Den är ju för lång.

Kolla även taket av plåtar som spikats på rafter. En härligt djup vågning bildas. Specialgjort skyddstak för det här utrymmet som ansluter till grannens höga uthus. Och tidigare har jag skrivit om husets speciella innanfönster.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


1 kommentar

Opp amaryllisar!

Nu blommar tre amaryllisstänglar. Lökarna köptes billigt i december. Undvek att köpa helröda för att inte få julstämning på våren. Tidigare har den vita blommat med två stänglar och många klockor. Bäst tycker jag om att skära av stänglarna och placera dem i vaser.

Kolla den röda linjen kring bladens kanter. Och nedre delen av blomman är prickig men det syns inte så bra på den här förminskade bilden. De understa blomklockorna står på skänken i kökets ”finhörna”, i bakgrunden kökstapetens svajiga linjer.

För övrigt har det hänt en hel del idag. Hinner inte blogga allt på en och samma gång. Tätning av skorstenskanal påbörjas antagligen i veckan, idag började det hända saker i uthuset helt plötsligt då byggarna bara dök upp, jag besökte snickeriet som tillverkar fönstren till uthuset för att kontrollera att de beslag jag bestämt passar. Det gjorde det. Fönstervirket av kärnfuru såg härligt kådrikt ut, bilder kommer väl framöver.

Det är så lustigt om våren:
man bara gråter,
man bara skrattar,
man bara –
är.

Elmer Diktonius, ur dikten ”Den lustiga våren”

Läs även andra bloggares åsikter om ,


1 kommentar

Vetekornen i jorden

Det märks att ljuset har ändrats och att det är vårvinter nu. Igår var det Mattiasdagen, en gammal milstolpe i vårens framfart. Visserligen är det kallt och härligt snörikt men…  Här i arbetshuset/hönshuset räcker det inte längre med en linnegardin som solskydd vid datorskärmen. Då solstrålarna står lågt på vår och höst och inga blad finns på eken här utanför, brukar jag sätta upp en träjalusi och det gjorde jag nu i helgen. Ett säkert vårvinter-tecken!

Här har dessutom såtts vetekorn i mängd i ett lågt zinkfat. Först jord, sen vete, så toppas det hela med ett tunt jordlager. Dessutom krävs förstås vatten i mängd eftersom fatet står över radiatorn. Om allt går som det brukar visar sig snart gröna groddar…

        

F E B R U A R I
 
Koltrastarnas nottecken
rör sig mellan grenarna
 
Ljuset är blankt som lim
 
                 Leif Nylén


12 kommentarer

Sandkorvar

Här i mitt Universum har vi provat på fyra typer av material mellan fönstren under vintrarna. ”Halvan” var van vid fönstervadd när jag lärde känna honom och detta imponerade storligen på mej. I salen brukar vi ha fönstervadd. Vi plockar också fönsterlav som jag arrangerar mellan fönstren tillsammans med barrnålar och barkflagor från tallar. Plötsligt en vinterdag för några år sen då vi satt och åt sa Halvan ”Har du sett, det har blåst in barr in genom ytterfönstret. Är det otätt!?” Han såg riktigt orolig ut med tanke på energianvändandet. ”Snälla du, ser du inte att det är ett konstnärligt arrangemang – nature morte! Här i närheten finns väl inga tallar! Det där arrangerade jag för fyra månader sen” svarade MrsUniversum sårat.

Vad är detta för slags korvar???

Direkt efter köksombyggnaden 2005 var jag rädd att vadd eller mosskräp skulle klibba i linoljefärgen under vintern. Visserligen var färgen torr, yttorr, men vad kan inte hända under ett halvt år? Vad annat finns som är hygroskopiskt och suger upp fukt för att förhindra kondens? Tallkottar  – ja varför inte? Så kom det sig att första vintern i nya köket hamnade kottar mellan fönstren. De har mindre anliggningsyta mot underlaget än fönsterlav. Det kändes riktigt bra och därför har vi fortsatt med det i köket. Kottar håller år efter år.

Vadd byts varje år då den är svår att återanvända. Fönsterlav bleknar och därför vill jag gärna ha ny åtminstone mot söder, trots att den redan använda blir formbar och användbar igen genom att blötas. (Jag brukar lämna tillbaka brukad lav i skogen så den kan etablera sig på nytt för här i våra trakter är det inte så lätt att hitta fin fönsterlav.

Den lättsammaste lösningen av alla fann jag då jag tog fram en bok utgiven av Nordiska museet ur hyllan för att läsa om något helt annat. Där stod:

”Från Jönköping på 1840-talet berättas sålunda: »När hösten nalkades tätades samtliga dubbelfönster, inklusive de så kallade lättfönstren, samt klistrades springorna med vita bomullsband, för att intet drag skulle uppstå.« Och mellan fönstren kunde man lägga islandsmossa med berberiskvistar eller eterneller. »Mamma gjorde rullar av tidningspapper och klädde dem med färgad vadd. Jag hjälpte till med att klistra på fönsterremsorna och stod sen och tittade på den nu oåtkomliga vackra vadden mellan rutorna.« Det är Elof Stoltz som berättar om hur det gick till i hans barndom i Ravlunda prästgård. Ja, det fanns många olika metoder. Man kunde fylla en smal lärftpåse med sand och klä den med rött tyg eller kanske gömma den i ett vitt vaddlager. Det var ett effektivt sätt att täta alla springor och sandpåsen låg stilla som en god isolering.” (MrsUniversums understrykning.)

Ser att man på!

Vilken intressant lösning på problemet att täta drag och minimera rimfrost på rutorna: sandkorvar!! Lär av historien! Mitt tankespråk är inte för inte: Lev nu, blicka bakåt, tänk framåt… Jag tyckte det var en smart lösning eftersom korvarna kan användas många år utan att bytas. Sanden är hygroskopisk och tung så korvarna tätar mot drag. Jag köpte grovt bomullstyg på Ikea som påstods vara ljusbeständigt och sydde gula korvar till köket på övervåningen och röda till sovrummet. Gjorde innerpåse av tunt bomullstyg först. Denna stoppades i den färgglada strumpan, fylldes med vanlig torr sand och knöts ihop i den öppna änden. Lätt som en plätt! Ganska snyggt tyckte jag också att det blev. Men Ikeatyget var inte färgäkta utan blektes redan första vintern. Därför har jag sytt om de gula korvarna som ligger mot söder i gul vadmal istället som har klarat ljuset bättre.

Överst syns t.v. gula sandfyllda vadmalskorvar och en röd bomullskorv. Eftersom vi har ”Universumgröna” fönsterbågar på övervåningen passar det inte så bra längre med vita klisterremsor. Därför har vi satt tätningslister på innanfönstrets utsida och klämmer fast bågarna mot falsen med de gamla koppelskruvarna.

● Nertill syns tallkottar i köksfönstret. De får inte vara för fuktiga och hopdragna då de läggs på plats eftersom volymen ökar då de torkar och fläker ut sig. Att ta bort innanfönstret för att ordna till kottarna är onödigt extrajobb. Mrs Universum sparar på krafterna i möjligaste mån.

● Nere till höger traditionell toppig fönsterlav (med en barkflaga).

I år har jag varit ”vågad” och sytt nya röd-vitrandiga bomullsöverdrag till de röda korvarna som synes ovan. Men varför inte köra 70-tals retro, det går lika bra. Jag tycker minsann inte att man behöver ha kulturhistoriska aspekter på att det ska se ut som förr. Men idén från 1800-talet var suverän. Undrar om någon annan än jag använder ”korvar” fyllda med sand mellan sina gamla fönster???


Lämna en kommentar

Häggblommor tycker jag speciellt mycket om

 

Jag har ett speciellt förhållande till häggblommor. Det kommer sig av en stor hägg som stod på hemma på barndomens tomt. Ett härligt lent klätterträd som blommade och doftade underbart i maj/juni. I mina hemtrakter var det sällan som häggen blommade på morsdag. Då jag var i 10-årsåldern hade blomningen detta år börjat sista sönda´n i maj. Jag plockade en bukett som morsdagspresent och det uppskattdes mycket.

Jag gillar häggblommor. Brukade plocka med en kvist in på tentorna i maj. Allt för att inte missa den underbara doften. Min syster är likadan. En gång för länge, länge sen fick jag den här postgirolappen från henne med den här häggdikten:

En annan häggdikt är den enda dikt jag kan utantill. Dikten visar på det snabbt övergångna ljuvliga tillståndet, förgängligheten. Den skrevs av Alf  Henriksson:

Jag såg att häggen blommade
det kom en doft från den.
Då sa jag till min älskade:
Se, och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut,
och när hon lyfte ögat,
hade häggen blommat ut!

Njut av stunden!

Carpe diem!

MrsUniversum tar nu bloggpaus tills syrénerna nästan blommat över –  för att ta vara på försommaren!

 


Lämna en kommentar

Sveriges mest kända kök?

Så var då köket klart – sommaren 2005.

Under resans gång insåg jag att även den här bilden funnits i bakhuvudet, den här har vi väl alla präglats av om vi föddes in i den svenska kulturen under 1900-talet.  Jag tänker på alla vykort och planscher som tryckts och översvämmat landet. (Det är ett kort jag scannat av nedan.) Självklart är jag präglad av Carl Larssons Sundborn. När jag för tredje gången besökte Sundborn, sommaren 2006 och då för första gången tillsammans med äkta hälften ”Halvan”, såg jag det direkt! Här är ett av ursprungen till Universumets färgsättning.  Men i medvetandet var det köket i Erik-Anders gården i Asta, Hälsingland och mormor och morfars björkflammade köksinredning som var förebild.

För den som inte läst Carl Larssons ”Ett hem”, och är lagda åt det kulturhistoriska hållet, kan jag rekommendera den. De flesta akvarellerna har man sett – och de är ju fina – men texten, texten… Så härligt kategoriserande och tillrättavisande karl´n är. Han vågar tycka till!

En annan läsvärd författare är förstås Ellen Key – hon och Larssons  hör ihop som ler och långhalm. Samma idéursprung från engelska Arts & Crafts-rörelsen. Även hon går hårt fram mot det sena 1800-talets mörka inredningsideal. Unga och radikala var de då…  Keys ”Skönhet för alla” kom ut 1897. Även den läser jag med nöje. Det är intressant att känna till hur tankar och kulturströmningar gick för si så där 100 år sen. Det är lättare att förstå sin egen samtid om man kan sin historia. Sägs det. Och tycker jag.

>>>>><<<<<

Arghh – det har varit en jobbig resa att gå igenom köksombyggnaden några år i efterhand. Men också mycket nyttigt för nu har jag broderat ut huspärmens anteckningar med lite mer substans. Ju längre tiden går desto lättare är det att glömma avvägningar och varför beslut blev som de blev. Men faktiskt har det varit jobbigare att skriva om det med vetskap om att andra kan läsa, än vad själva ombyggnaden var. Och det svåraste återstår – att visa bilder på det kök vi trivs så bra med. Att fota interiörer är svårt. Att fånga ett litet rum på bild är mycket svårt. Carl Larsson kunde…


1 kommentar

Jag vet ett litet lärkbo

Det här är en sång som jag föll totalt för då jag hörde den i radio omkring 1985  i den här versionen. En enda gång hörde jag den – tills jag letade upp den på Youtube nyligen och har nu lyssnat grymt många gånger.  Vill också minnas att vi sjöng den i grundskolan.

Nu för tiden bor jag så till att jag har lärkbon nära inpå under försommaren. Längs dikesrenarna, som fortfarande finns kvar efter alla täckdikningar som gjorts, bygger de sina reden men de minskar stadigt i antal pga. jordbrukets rationalisering. Här hördes första lärkan i söndags. Sånglärkor, skönsjungande tättingar med oansenligt utseende – ni är hjärtligt välkomna tillbaka hit!  Sången är en traditionell visa i Kim Larsens tolkning:

Samtidigt som jag gläds finns oron där – den som ger djup åt tillvaron. Våran katt är en otroligt skicklig jägare. Och hon jagar inte enbart möss… Från våren då alla fåglar lever som intensivast, då nya oerfarna ungar kläcks, och fram mot hösten, får hon en pingla runt halsen. ”Halvan” tycker det är lite djurplågeri – men jag värnar småfåglar och deras ungar i möjligaste mån. Försöker att hålla henne inne i gryning och tidig morgon också, fåglarnas mest hektiska tid på dygnet.

JAG VET ETT LITET LÄRKBO

Jag vet ett litet lärkbo, säger inte mer
Det ligger ut´ på heden, så gömt att ingen ser.

I boet finns det ungar, och ungarna har dun.
De piper, de har tungor, och boet är så mjukt.

Och de två gamla lärkor, som flyger tätt omkring.
Jag tror nog att de märker, jag gör dem ingenting.

Jag lurar bak´ en slånbusk. Där står jag tätt inpå.
Jag håller länge andan och sträcker mig på tå.

För räven han vill bita, och pojken plocka bär.
Men ingen ska få veta, var lilla lärkbo´t är.

Melodi: Carl Nielsen 1924. Text: Harald Bergstedt 1921 /översättning: Eva Sommestad. Här på danska.


2 kommentarer

Inspiration från förr

Färgsättningen i det här gamla köket från 1920-talet har varit inspiration till det nya köket i mitt Universum som stod klart för tre år sen. Köket nedan finns med i boken Kök i Sverige av Uuve Snidare. Förra sommaren, då vi var på resa  norrut i Sverige och hunnit till Hälsingland, svängde vi av en tillfällighet av mot skylten  ”Erik-Anders gården” och hamnade i byn Asta. Utan att veta att det var i detta hus köksförlagan fanns, blev det en härlig överraskningseffekt. Erik-Anders-gården hör till en av de 13 (tror jag) hälsingegårdar som står på tur för att kanske utses till världsarv.

kitchen-1920

Det här köket är målat med oljelasyr på pärlsponten i fast inredning, boasering och på dörrar och dörrfoder. Spiskåpan är målad järnplåt. Pärlsponttaket är troligen målat med linoljefärg. Jag tycker mycket om det slitna vid luckornas knoppar och socklar. Kanhända har här bott och verkat människor som trivts med köket och varandra, eftersom det inte är ommålat eller bortrivet. Undrar just hur många av de kök som byggs idag som slits vackert? För det är ju kvalitén på materialen som avgör hur en inredning åldras och vad den tål av vardagshändelser.

Förutom detta kök så var minnesbilden av färgsättningen med björkådring i mormors och morfars kök en utgångspunkt för köket i mitt Universum.  Köket är alltså lite färgstarkare än vad som kanske är normalfallet för kök idag. (Bilder kommer framöver.)

På samma resa i norr stannade vi till i Wij trädgårdar i Ockelbo. Förutom Skogens trädgård mitt i en kornåker, såg jag där för första gången kastanjestaketet som tidigare nämnts här i bloggen. Norrland ger inspiration!!! Norra Sverige äger!!!