Efter att ha provat fram olika varianter av dukning till nyår så blev det Wexiö mattallrikar från Gustavsbergs porslinsfabrik som användes, vinglas från Åfors glasbruk, äldre etsade selterglas som ärvts med huset, silverbestick förutom dessertsked i rostfritt. Det gick lite fort med dukningen detta år. Den lilla blombuketten som inte syns gick i skirt rött. Förra nyåret såg det ut så här.
Vardagsglasen som används här är KFs jubileumsglas från 1999. Kooperativa Förbundet firade 100 år just detta år. De är formgivna av Ingegerd Råman och mycket hållbara. Glasen klarar både kalla och varma drycker. Faten kan användas på olika sätt – som lock för att behålla värmen på drycken, som fat för att slippa bränna sig då man bär glaset med hett innehåll (caffe latte, cappuccino), att lägga olivkärnor på eller annat smått och gott på.
Glasets botten – en stjärna, ett kalejdoskop.
Dricksglasen är enkla och om inte okrossbara så väldigt hållbara.
Informationen från 1999 har jag sparat som bra-att-ha.
De här produkterna kom i rätt skede av livet och vi köpte väldigt många glas och ett halvt dussin förningsdukar formgivna av Susanne Grundell. Det är jag oerhört glad över, de där glasen är var dags glas här i Universumet. Tillsammans med PS-porslinet riktigt vackra vardagsvaror enligt mig!
Rödbetssaft. Råsaft som är köpt. Och god. Och vacker. I ett dricksglas där ljuset bryts. Ett alla tiders glas. Detta är det vackra lilla i vardagen. Att njuta av.
Halvan har influensa. Snuvan rinner. Han behöver näsdukar och något mot förkylningen förutom honungste. Jag tror nog det ska serveras ur det sprödaste av glas.