Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Äppelmöblemanget i salen

Strax efter att föräldrarna dog (1934) gifte sig sonen David med Lisa. Som morgongåva fick Lisa linneskåpet Äpplet med oval spegel.  Här i Universumet  finns också i Äpplet-serien ett matbord och fyra stolar, två småbord – blombord – samt ett vitrinskåp. Jag antar att dessa andra ekmöbler också inköptes gemensamt i samband med giftermålet. Stolarna har vi magasinerade då andra ekstolar som det finns 6 av använts.  Frågan är hur vi ska möblera då salen är klar. Det lutar mot jugendmöblemanget. Sen ska kammaren ses över och möbleras.

Vi förmodar att systern Agnes bosatte sig på övervåningen men vi kan tänka oss att mathållningen var gemensam. Samtidigt flyttade sonen till den döda systern Berta, som då var 13 år och hade gått ut skolan, hit till gården. Systersonen trivdes hos moster och morbror som värnade om honom. Han var ju den enda länken in i framtiden av den här släktgrenen.

Lisa blev inte gammal här i Universumet. Hon dog på  julafton 1940 i kräfta, eller cancer som det heter idag. Sorgligt är även detta. Då det gäller de här uppgifterna har vi haft så stor hjälp och glädje av att av en tillfällighet lära känna Vera, vars mamma Hulda var bästa kompis med Lisa. Av Vera fick vi veta just detta om morgongåvan bland mycket annat. Vera dog i år, 90 år gammal. Levande berättad kunskap ska man aldrig, aldrig, ALDRIG  tacka nej till! Då vi lärt känna Vera bjöd vi hem henne till Universumet några gånger. I samband med det tittade vi på fotografier och porträtt och hon identifierade flera av personerna som vi inte kände till. På det här sättet har jag även fått mer känsla för hur de här människorna var som personligheter. Vera hade ju träffat flera av dem. MrsUniversum tycker det är guld värt…   Alla som släktforskat vet att det är svårt att få fram fakta som är yngre än 70 år på grund av arkivsekretessen.

De draperier som hänger vid dörren i salen (likadana har hängt vid den igensatta dörren) berättade Vera att Lisa införskaffade – 30-tals bruna med konstfullt knuten frans. De skymtar i förra inlägget. De är är inte riktigt min stil men de ska vara kvar.


1 kommentar

Nyckelperson

Jag läste Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset för länge sen. Den har kallats århundradets kärlekssaga, varför förstod jag inte helt då. Lite mer förstår jag väl nu. Men det jag minns mycket tydligt var när Kristin på sin gård i det medeltida Norge gick över gårdstunet till de olika husen med nyckelknippan i bältet runt midjan. Hon var härskarinna över hushållets förnödenheter som fanns i härbren och alla andra byggnader som hörde till. Jag känner mig ibland som en bondmora då jag går över gårdstunet mellan mina hus. I matkällaren finns egen potatis, egna inläggningar, sylt, saft och marmelad. Dessutom den stora plåtburken med svarta kalamata-oliver. Öl och läsk. Det är underbart att ha stort, svalt utrymme för så´nt. Det hade jag inte i den stora staden.

Till tvättstugan går jag för att tvätta. I tvättmaskin ;-) – inte vedeldad järngryta som man gjorde förr. Murstock och skorsten finns kvar, grytan likaså men den förvaras på annan plats. Jag manglar och stryker där också – eldrivet.

Till magasinet går jag för att hänga tvättade lakan på vintern. Det frystorkar väldigt bra! Sommartid torkar de på tvättlinan mellan äppelträden. De luktar så gott sen! På sommaren tar jag ut cykeln eller moppen ur magasinet för en tur eller ställer till med kalas en halv trappa upp. Till lagårn går min andra halva oftast, det är hans territorium där han ”fixar”. Men där finns också liar, grensax och verktyg som jag behöver. Tryckluftsaggregatet används för att pumpa veteranmoppen. I mjölkrummet har jag pelargonior på vintern, till ”hönshuset” går jag för att vara min egen. På logen förvaras saker som sällan behövs. Från ”traktor”garaget hämtar jag bilen för att åka en tur. Det här är också ett sätt att byggnadsvårda – att låta uthusen ha en användning, att fortsätta använda dem även om deras ursprungsfunktion inte längre behövs.

En av nycklarna på bilden använder jag dagligen. En annan så gott som dagligen och den tredje bara emellanåt. Det här är alltså inte enbart vackra tingestar som handelsvara utan kulturhistoria i bruk. Således – jag tänker mej in i hur det var att vara gårdens härskarinna. Tänker på Kristin Lavransdotter. Angenämt!


7 kommentarer

Att leva på husets villkor

Bostadshuset i mitt Universum lutar! Ja, det lutar rejält! Snett är det! Men det roterar inte kring sin egen axel som tur är…ha,ha.  I ett tidigt skede mätte vi upp 11 cm nivåskillnad mellan köksfönstret och tvärs över till dörren till kammaren/vardagsrummet. 11 cm på 392 cm gör en lutning på 2,8 % vilket är nästan 2 grader. Vi vet vart kulorna rullar så att säga! Men vi tar numera inte snedsteg så ofta för man vänjer sig…

Huset står på en stenfot av huggen granit som i sin tur är grundlagd på lera, en tidigare sjöbotten. På grunden ligger en syllstock och på denna står resvirke, stående timmer. Någonstans där nere under stenfoten nära sydöstra hörnet finns en stor sten. Huset har ”gått” på ett grund. Snedheten beror inte på att murstocken har satt sig som är det klassiska orsaken för en sättning. De andra rummen här har relativt plana golv. Och ett viktig faktum är att sättningarna inte fortgår.

Det måste ha känts lite olustigt för nybyggarna när sättningen började märkas. Vi kan se hur fönsterbågar och dörrar har fått kilas på ena sidan och hyvlas av på den andra.

Under åren har råden till oss varit många. Alla har handlat om att räta upp, plana ut, jämna av. Här i landet ska allt vara så jämnt och maskingjort att det ibland blir opersonligt! Det skulle få stora konsekvenser att plana ut golvet: ett steg ner till kammaren, kapade spegeldörrar, kanske fönsterbyten. Då hade det ju snart varit ett nytt hus och i så fall skulle det vara mycket enklare att riva och verkligen bygga nytt, vilket vi var rörande eniga om att vi absolut inte ville. SÅ – vi bestämde oss snart att leva här på HUSETS VILLKOR, inte tvärtom.  Alltså ingen motorsågsmassaker i detta hus.

Bilden överst: ena köksdörren inför målningsbehandling. En träkil är påsatt till höger upptill på dörrbladet.  Nedan: efter att ytterväggen där köksinredningen skulle byggas har strippats. Fönstret är snett och vint, sidorna är lodräta. Titta på spröjsarna – de möts inte i mitten. Ganska precis under högra fodret är kökets högsta punkt. En intressant sak som kom fram var att timmerväggarna inte var lerklinade under tapetlagren utan kalkputsade.

Vi började med att ta oss an andra rum och uthus som var lättare att fatta beslut om. Under tiden vred och vände vi på alla tänkbara lösningar för köket. Tja, kanske var det MrsUniversum som funderade mest, andra hälften säger väldigt ofta ”Det är väl bra som det är”! Till sist var det dock färdigfunderat och tillräckligt många studiebesök var gjorda.

Givet för köket var:

  • att järnspisen skulle vara kvar
  • att dörrarna och fönstren skulle vara kvar.
  • att vi skulle undersöka om det gick att ta fram bakugnen, luckan fanns på det gamla köksfotot.
  • att pärlspont skulle användas i köksinredningen som skulle vara platsbyggd, eftersom skafferiet måste offras och det var byggt av pärlspont
  • att en spiskåpa av plåt skulle in i köket, inte en fläkt

Detta skulle väl ändå inte vara så svårt att få igenom. Men först ska här berättas om hur det gamla köket såg ut.