Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Försök till förändring

Att möblera om på bloggen misslyckades. Jag blev inte nöjd med det tema jag bytte till igår. Så nu är ordningen återställd och de flesta av er läsare märkte absolut ingenting. Det blev som i kortnovellen Revolutionen av Sławomir Mrożek, haha:

 

”Revolutionen

I mitt rum stod sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.
Ända tills jag tröttnade på det. Sängen ställde jag där,
och skåpet här.
Ett tag framåt kände jag nyhetens livgivande ström.
Men efter en tid blev det tråkigt igen.
Jag kom fram till att källan till tråkigheten var bordet,
eller rättare sagt dess oföränderliga, centrala position.
Bordet flyttade jag dit, och sängen till mitten.
Nonkonformistiskt.
Den förnyade nyheten livade upp mig på nytt,
och så länge den varade fann jag mig i den nonkonformistiska olägenhet som den orsakade.
Nu kunde jag nämligen inte sova med ansiktet mot väggen, vilket alltid har varit min favoritställning.
Men efter en tid upphörde nyheten att vara en nyhet,
och kvar var bara olägenheten. Därför flyttade jag sängen hit, och skåpet till mitten.
Den här gången var förändringen radikal.
Skåpet mitt i rummet – det var mer än nonkonformism. Det var avantgardism.
Men efter en tid. . . Ah, om det inte vore för detta ”en tid”.
Kort sagt uppfattade jag inte ens skåpet mitt i rummet som något nytt och ovanligt längre.
Det gällde att åstadkomma ett genombrott, att fatta ett avgörande beslut.
Om det inom en given ram inte går att få till stånd någon verklig förändring,
så gäller det att spränga ramen.
När det inte räcker med nonkonformism och när avantgardismen slår slint,
då är det dags att göra revolution.
Jag beslöt att sova i skåpet.
Var och en som har försökt sova stående i ett skåp
vet att det är så obekvämt att det inte finns någon möjlighet att somna,
för att nu inte tala om domnande fötter och värk i ryggen.
Ja, det är det rätta beslutet. Succé, en fullständig seger.
Den här gången visade sig till och med ”en tid” stå maktlös.
Efter en tid var det inte nog med att jag inte hade vant mig vid förändringen,
så att förändringen förblev en förändring,
eftersom värken tilltog med tiden.
Allt skulle således ha varit i bästa ordning, om det inte hade varit för min fysiska uthållighet, som visade sig ha sina gränser.
En natt stod jag inte ut längre.
Jag gick ut ur skåpet och lade mig på sängen.
Jag sov i tre dygn. Sedan flyttade jag skåpet in mot väggen
och bordet ut i mitten, för skåpet mitt i rummet störde mig.
Nu står åter sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.

När det ibland känns tråkigt, tänker jag tillbaka på min tid som revolutionär.”

Så bloggen ser ut alldeles precis som förut.

.

Annonser


Lämna en kommentar

Huller om buller

fribokstaver_aviso
Ibland känns det så här, tillvaron är uppochner. Kreativt kaos. Vad ska det bli månne?
Nu händer det grejer här…
Mer om det imorgon.