Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Tio år

Våran allra bästa katt har nu varit Universumets obestridda råttjägardrottning i tio år. 10 år! Jodå.

En kattunge på upptäcksfärd i sitt nya hem.


Här är Basse på en skannad dia från sen oktober 2002. Hon kom till oss på höstdagjämningen och jag som hade tänkt ha en hel sommar att skola in en liten kattunge. Men grannbonden som jag tingat en kattunge hos, ringde inte förrän på höstdagjämningen, samma dag som lagårdskatten kommit fram med sin kull ungar. Och vi hade att bestämma oss på studs! När vi kom dit överlämnade Anna, dottern på bondgården, ett grått nystan i min famn och sa att den här är snällast. En rädd liten katt som för första dagen träffade människor och för första gången var utan sin mammas närhet. Hon kissade en lite våt fläck på min tröja, skrämd av allt det nya. Vi sa ”vi prövar” och de andra ungarna gick så döden till mötes. Att Halvan är allergisk, osäkert mot vad, var en farhåga. Det har gått bra utom några gånger då röda ögon och snuva slagit till rejält. Särskilt i bilen på långresor. Numera får Basse vara i bur under resor till andra jaktmarker vilket hon verkar förnöjd med. På så sätt flyger inte katthår runt i bilkupén.


På höstdagjämningen firades hon med en tårta på sängen. En burk tonfisk i vatten toppad med makrill i tomatsås och en klick naturell yoghurt. I hörnen av skålen ligger Lönnebergaskinka skuren i bitar. Så mycket gott på en gång är hon inte bortskämd med :-)

Basse är en förkortning av Bastet, den egyptiska kattgudinnan. Basse är Universumets kattgudinna, råttfångare numero uno  ;-)

.

Annonser


Lämna en kommentar

Solstrålar

Ungefär vid höstdagjämningen och vårdagjämningen är det några dagar då solen står så lågt att strålarna lyser in på ”hönshusets”  innertak från norr. Det är särskilt mäktigt att komma dit på morgonen vid de tillfällena. Snart står den ännu lägre och ladugården skärmar av solstrålarna.

Det här var något jag inte tagit i beräkningen då hönshuset byggdes om. Det blev en bonus som jag är väldigt glad över.

 S E P T E M B E R

Träden drar på sig reshandskarna.
Men det är bara handskarna som
reser.

Ljuset står och väger på hälarna.
Ska det stanna eller
komma in?

Leif Nylén

Solen lyser på de limfärgade, kritvita, grovt cirkelsågade bräderna klockan 7.40.

.