Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


8 kommentarer

Insikt

genomsikt
Genomblick.
In och ut.
Genomlysning.
Svart och vitt.
Min ateljé.
Nystädad.
Så himla mycket jag gillar min arbetsplats.

.

Annonser


2 kommentarer

Skåpet

Det här är ett skåp endast till ”lyst” som jag gläntar på ibland. Det finns i ”hönshuset” som nu är min arbetsplats här på gården. Jag tyckte att skåpet med gröna kartongdörrar och sågade hyllor av ask skullepassa här på den röda väggen. Sagt och gjort.

Men vad skulle det fyllas med? Jag testade olika men allt blev plottrigt. Att ställa in en flaska med nubbeglas som ryms här, kändes för fantasilöst. Så en dag kom Halvan farande med något i handen och sa att detta måste jag ta hand om – det hade funnits i hönshuset då det var fullt med höns. Han visade upp tre porslinsägg, sådana som lades i redet till värpsjuka höns  för att de skulle ligga kvar och ruva sina äkta ägg. Allt föll på plats – äggskåp skulle det bli förstås. I gamla hönshuset. Att påminna om husets tidigare funktion.

.


2 kommentarer

Ny funktion

Det tog fem år innan jag insåg att det plåtklädda lilla trähuset som hyst grisar och höns skulle kunna användas till annat. Det var först ett icke-hus bland gårdens alla inplåtade byggnader. Invändigt var det intakt med stior för grisarna medans hönsens pinnar och reden var borta. Taket hade läckage och sågspånsisoleringen hade runnit ner på golvet på ett ställe. Det var lågt i tak, 2 meter över golv, och på så sätt gick det en gång i tiden att hålla huset uppvärmt vintertid med hjälp av djurens egen värmeavgivning.

Då tanken en dag dök upp, att om innertaket togs bort skulle känslan av rymd öka väldigt  – det var nog då planerna på ett arbetshus kom. Kvadratmetrarna kunde få annat innehåll utan att volymen förändrades. Med en arkitektinsats kom de här ritningarna till. (De finesser vi också bestämde kommer inte fram på de här små figurerna).

Samtidigt fanns en annan tanke i MrsUniversums huvud: byggs detta hus om, tar vi kanske bort det sista hönshuset nära den lilla staden. Bör det få vara kvar som minne av bondgården som en gång var? I rasande takt rivs uthusen här eller byggs om/till/på och hur livet levdes förr blir ännu obegripligare och mer svårförståeligt…  Allmogens byggnader har knappt något kulturskydd alls. Det är upp till fastighetsägarna att inse värdet av att bevara alla små ekonomibyggnader. Nu beslutade vi alltså att uthuset skulle förändras. Byggnadsvård???

Det stora småspröjsade fönstret i hönshusdelen var utbytt mot tvåluftsfönster på 70-talet. Höns kräver mycket ljus för att värpa bra. Det är ofta så man känner igen gamla icke ombyggda hönshus på gårdar – stora fönster mot söder. Jag vill absolut nämna kompendiet ”Från ladu-gård till djur-stall. Ekonomibyggnader under 250 år” av Catharina Svala, Sveriges lantbruks-universitet 1993. Det häftet har i alla fall jag haft mycken nytta av. Det är intressant att färdas genom Sveriges avlånga land och kunna förstå/se skillnader i landsbygdens ekonomibyggnader, både geografiska skillnader och åldersmässiga.

Ytterdörren som nu sitter i hönshuset fanns redan i min ägo. Då jag av en händelse upptäckte att arbete pågick i de 1950-talsradhus i kommunen jag tycker(-te) bäst om, stannade jag till. Radhusen är murade av rött regel med gulmålade burspråk av trä. Nu höll man på att byta träpanelen mot plåt. På entrésidan byttes ytterdörrarna ut. Helgerån tycker jag fortfarande. Jag knackade på en av de nya, trista dörrarna och frågade mannen som öppnade, vad som skulle hända med den gamla teakdörren som stod lutad mot väggen på sidan om, så vacker med vinklad överdel och smal glasöppning.

”Byggarna kommer att ta samtliga till soptippen” blev svaret. ”Kan jag komma med släpkärra  ikväll och hämta din gamla dörr?” frågade näsvisa MrsUniversum. ”Välkommen!” sa mannen.

Då visste jag inte var den skulle placeras men det föll sig självklart då ombyggnaden av hönshuset blev aktuell.


2 kommentarer

Prästkragshuset

Prästkragar blommar i massor i mitt Universum nu och en ganska lång tid framöver. Vi sparar de här ytorna som ängsmark och kör bara upp gångar med gräsklipparen.

Huset med pulpettak är f.d. hönshus/svinstia, numera ombyggt. Det hade oarmerat betonggolv och vid griskättarna betong en bit opp på väggarna. För övrigt var väggarna av regelskonstruktion med sågspånsisolering. Huset ska efter MrsUniversums efterforskningar (köpehandlingar av mark, tidningar i takbjälklaget som underlag för sågspån) vara byggt tidigast 1924. Efter ombyggnaden är det arbetshus med trägolv. Inga datorer i bostadshuset vill vi ha, där ska vara frid och ro från detta med internet. Bakom de två fönstren på gaveln fanns kättar för tre grisar. Ett stort fönster (inte originalfönstret som var småspröjsat och försvann på 70-talet) kan skönjas på söderfasaden. Där innanför var hönsens avdelning. De behöver ju mycket ljus för att värpa bra.

På det gamla fotografiet, kanske från tidigt 1950-tal, syns Agnes, min föregångare i Universumet, utanför detta höns-och grishus/svinstia. Hon har nyss gett de bastanta julgrisarna mat. Åtminstone den ena är en sugga. Agnes ser glad ut. Det finns ett annat foto med en ung Agnes med en griskulting i famnen sittande på en sten. Jag tror Agnes tyckte om gårdens djur – de var personligheter med namn och fick en bra skötsel. Både för att hon tyckte om dem och för att de skulle bli bra mat framöver. På en bondgård fick man lära sig handskas med liv och död genom att djuren slaktades och blev föda.  Människorna visste vad de stoppade i sig. Jag tror nog det var ett bra liv för alla. Långt ifrån djurfabrikernas våldsamma hantering av djur.

Man kan se lagården skymta bakom vedtraven som stod där vedbacken fortfarande finns. Grisarnas hägn består av okantade bräder. Det är här, i f.d. hägnet, som MrsUniversum tänker sig en plats för perenner, skyddad mot rådjur.