Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Vad taktegel kan vara

Det ska läggas gammalt tvåkupigt taktegel på vårt nya uthus. Teglet kommer från den lagård här i krokarna som skulle rivas och som vi fick ta teglet ifrån. Största delen var handslaget enkupigt tegel som senare ska läggas på bostadshuset. Av det tvåkupiga teglet fanns det främst två sorter.

De olika sätten att tillverka tegel är handslagning, formpressning och strängpressning. Jag beskriver dem här med hjälp av den utmärkta , praktiska broschyren Gammalt taktegel från Hedenstedt i Trosa. Broschyren finns att läsa och ladda ner på http://www.hedenstedt.nu

Boken Taktegel, tegeltak, O. Antell 1986, beskriver tegeltillverkning historiskt men ger även läggningstips. Boken är helt klart läsvärd.

Strängpressat lertegel:

”Leran grävs upp, blandas och pressas genom ett munstycke format som profilen av en tegelpanna. Denna sträng kapas sedan upp i lämpliga pannlängder samtidigt som nästan hela den vulst som sitter undertill, skärs bort med en tråd. Kvar lämnas bara en liten klack på några centimeter för pannan att hänga på.”

Under 1900-talet var strängpressning det vanligaste tillverkningssättet. På bilden ovanför syns spåren efter tråden som skurit bort vulsten utom vid klackarna.

Formpressat lertegel:

Här syns ovansida och undersida.

”Parallellt med strängpressning har även formpressning förekommit. Där pressas en lerklump mellan två formar så att en takpanna bildas. Fördelen med denna metod är att man kan tillverka pannor med avancerade former och med falsar som tätar mot inblåsande regnvatten. Ett tak med falsat tegel är dessutom mindre vindkänsligt. (…)  En formpressad panna är nästan alltid slät i ytan på båda sidor och känns igen på de tätningsfalsar som nästan alltid förekommer längs kanterna.”

Stämplar finns på undersidan på flera av de formpressade teglen.

Formpressade taktegel till vänster, strängpressade till höger. Det här är tegel som har borrade hål som jag har  sorterat  för sig. Till vänster är tegel med hål på mitten för nocken, till höger har de hål på högra sidan för att ligga över och spikas i vindskivan.

Här syns ett strängpressat lertegel med ett spikhål till höger att spikas i vindskivan. De var spikade med klippspik när vi plockade ner dem:

Handslaget lertegel:

”Leran grävdes upp för hand, och blandades i en ”lerälta”, en slags kvarn som drevs av en oxe eller en ångmaskin. En klump lera kavlades sedan ut på en skiva som var sandbeströdd så att inte leran skulle fastna. Den utkavlade lerplattan lades sedan över en böjd form, vilken gav pannan dess utseende. Kanterna skars bort med kniv.

I formen fanns även en fördjupning formad som en upphängningsklack. Tegelslagaren tryckte ner den del av lerplattan som befann sig ovanför klackfördjupningen med tummen, och fyllde sedan tumavtrycket med en extra bit lera.

Därefter tilläts teglet torka under tre till fyra veckor. Ansenliga mängder ved gick sedan åt till bränningen som skedde i vedeldade ugnar under åtta till nio dygn.

Detta sätt att tillverka taktegel sträcker sig troligtvis bakåt i tiden ända till antikens dagar. De handslagna pannor som klarat sig in i vår tid är en omistlig del av vårt svenska kulturarv, som bör bevaras!”

Vi har inte så många av de här handslagna tvåkupiga teglet som har formats på en sandbädd varför undersidan är skrovlig. Klackarna har satts dit som extra lerkluttar som tryckts dit från ovansidan. De handslagna teglen är ofta bredare, tjockare och har ibland flackare kupning än det strängpressade.

Alla de här teglen har klarat årtionden av kyla och värme. Det är verkligen bevisat att de klarar påfrestningar!

Vi lägger det här teglet själva. Byggfirman såg helst att de slapp göra detta.  Det är inte många byggare i trakten, om ens någon, som har vana av att använda gammalt byggmaterial för återbruk. Dessvärre. Utöver de tegel som visas här har vi på Blocket kompletteringsköpt tvåkupigt Vittingetegel med fin patina.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


2 kommentarer

Tur med taktegel

I mitt Universum har vi sedan förra hösten ett lager gamla enkupiga handslagna tegelpannor. Gjorda för hand i form, man kan se fingeravtryck på klacken efter människan som tillverkade pannan. Många har också en tegelbruksstämpel på klacken i form av en bokstav. Även ett antal nygamla tvåkupiga strängpressade lertegel fanns att plocka ner. Patina i form av lavar följde också med pannorna.

Förra våren gjorde vi en tur och hade tur: MrsUniversum såg en förfallen ladugård. STOPP, STOPP, STANNA!  Bromsning, knackning på tillhörande bostadshus dörr… och JAVISST, ni kan ta teglet om ni gör det före oktober för då ska lagårn och logen rivas.

På försommaren började vi plocka ner tegel på den omkullfallna lagårdsdelen och planerade inför nerplockningen av övrigt tegel.  MrsUniversum kröp försiktigt omkring och klarade sig utan skador.

På logen, delen med den högre takytan, fick vi hjälp att plocka ner teglet. Minst tre personer bör man vara vid stora takfall. Vi använde trärännor, den ena som användes på takfallet var bara enkelt  tillverkad av två vinkelrätt hopspikade brädor,  och en takstege med fäste över nock fanns i mitt Universums loge från den gången då teglet plockades ner från taket där. Av det teglet finns bara en bråkdel kvar. Det hela var mycket rationellt: skjuts ner i vagnen.

Det svåraste var att ordna ”stötdämpare” där tegelpannorna dunsade ner. De kunde lätt gå sönder annars. Kraften är stor och pannorna många så man fick vara där och fixa i ordning dynor och textilier som användes. En pall rymmer drygt 100 enkupiga lertegel. Vänligt nog höll husägaren med en vagn där 6 pallar rymdes. Vi fick även hjälp att köra hem ett par vagnsflak med tegel.

Tegelpannorna har vitt kalkbruk längs kanten på undersidan. Det har alltså varit understruket, som man brukade lägga tak på stenhus med oinredd vind. Vattentak av t.ex. stickspån eller papp saknades och man tätade underifrån med kalkbruk. Lagårn där teglet låg har aldrig haft understruket tak eftersom vass var den tidigare taktäckningen – alltså var det återanvänt redan på lagårdstaket. Nu blir det recyclat igen och läggs på tak numro 3. Det kallar jag lång livslängd på ett utmärkt byggmaterial!!!

Ytan som syns på bilden ovan hann fyra personer  plocka ner på två och en halv timmar en julikväll. Svalorna svirrade i luften och försökte få bort oss. Vi hittade ungar i bon under de ställen där tegel ligger kvar vid takfoten. När vi fortsatte nerplockningen efter semestern hade de blivit stora och flugit sin kos.

Tvåkupigt tegel låg på den senare tillbyggnaden med lutande tak. Det tog vi, två personer,  ner. Det gick, men var orationellt med mycket klättrande och spring.

Allt taktegel finns förvarat här på gården. Visst hade det varit bra att få det på taket denna höst men så ser inte verkligheten ut. För MrsUniversum känns det dock otroligt bra att veta att vi har ett stort lager enkupigt handslaget tegel i förvar. Detta är rikedom!

 

HÄR kan man läsa mer om strängpressat, handslaget och formpressat taktegel.