Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


8 kommentarer

Minnesvärt

En minnesvärd kommentar jag fått under de många år jag bloggat var den jag fick efter att ha skrivit om kärleken till kossor. I en kommentar beskrev Jag hur man handmjölkar. Och det märktes att det var en som visste och kunde. Ännu minns jag en underbar beskrivning på en vardagssyssla från en tidigare samhällsordning som ingen brukar uttrycka i skrift eftersom det hela var så självklart förr. Något som inte längre är.

Jag

”Sommarflickans sommarmamma tar henne med på långpromenad när vi är på torpet just för att titta på och beundra kor på en bondgård. Jag kommer att tänka på att mamma min har visat mig hur man fick bra grepp om spenarna när man mjölkade: Man sticker in tummen under pekfingret och sen tar man spenen mellan tummen och långfingret. Genom att böja och sträcka på de tre yttersta fingrarna mjölkar man sedan. Jag förmodar att man får mer klämkraft på det här sättet, tummen låser spenen.”

 


En annan kommentator som satte ord på mina oförlösta tankar var när jag skrev om hur svårt jag kan ha för att gamla nyttoföremål framme till prydnad om jag inte ger dem ett användningsområde. Mer specifikt handlade det då om en väggsamlare från 30-40-talet för papper-påsar-korkar-snören. Så vacker men svåranvänd tyckte jag då. Men det tyckte inte Tove. Och hon hade så rätt. Väggsamlaren sitter fortfarande uppe på köksdörren och där har jag papperspåsar, snörstumpar och faktiskt även någon enstaka kork ;-)

Tove /Det Goda Livet

Nej den är inte för mycket… lite puttenuttig javisst, men också en riktig käftsmäll när det gäller konsumtionssamhället förr och nu, om man tänker efter.

 

Så sant!

Annonser


2 kommentarer

Handmjölkning

När vi gick igenom delar av en undanskymd vrå för att få plats med annat fann vi två gamla mjölkflaskor, rostiga var de. Det är sådana där som numera brukar användas för att placera vid en gårdsinfart, gärna med blomster i. Den romantiken passar inte mej men det är riktigt roligt att de som använts här fortfarande finns kvar.

På den ena, den på bilderna nedanför, står Mjölkcentralen med logotypen kon med den handmjölkande kvinnan. Mejeriföreningen Mjölkcentralen bildades 1915 och bytte 1975 namn till Arla. Arla som idag har så stora marknadsandelar att jag vill undvika deras produkter. Stort är alls inte bäst. Men på deras hemsida finns en förhållandevis bra företagshistorik.

Mjölkcentralens mjölkflaska
Ni ser att handmjölkning var vad som gällde.

mjölkflaska1
Plåtkrukan ska bli lite rengjord och avdammad. Rosten lär dock bestå.

Här vid Universumet var det David som mjölkade korna. Mjölkbordet stod nere vid den väg som tidigare var förbifartsväg, nu tillfartsväg. Dit kom mjölkbilen och hämtade flaskorna på morgonen och lämnade dem åter på eftermiddagen. Därefter diskades de i mjölkrummet. Efter mjölkningen förvarades mjölkflaskorna i ett kylande vattenbad. Den vita porslinshon för disk och kylning finns kvar i mjölkrummet. Den liknar de lantliga diskhoar man nu ser i många kök som man försöker ge en lantlifs-prägel.

Och tro det eller ej – mjölkpallen som David sitter på finns också den kvar :-)

.