Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Hamling – jobb som inte tar slut


Det är några år sedan gårdsalmen här i Universumet hamlades nu. Almen växer rätt bra och kronan blir naturligt klotlik.




Det var dags att hamla igen och den 7 juli. Sekatör, grensax och liten bågsåg använde vi.


Så blev det. Ganska tufft tycker jag. Nu ger den ingen skugga ett tag framöver.


En månad senare, den 11 augusti, är den ännu tuffare med gröna tofsar i topparna som växt till sig.



Så här gjorde man förr i hagar för att få foder till djuren. Det var naturlig landskapsvård, det.
Så annorlunda landskapet var då, så vackert och delvis kalt. Vackrare än nu kan jag tycka, lövmassorna nästan kväver upplevelsen av ett landskap.

Mer om hamlingar.


Lämna en kommentar

Utomhushelg

hamlad alm
Gårdsalmen hamlades.
kaffepaus
Kaffe dracks med den här utblicken.
hagen
Det sista stora slånsnåret i hagen togs ner och lades på hög. Stickor i händerna och rispiga armar, taggarna går rakt igenom kläderna. Eldas någon gång framöver, på valborgsmässoafton brändes en annan rishög. Kompostjord är utspridd på rabatter, perennträdgård och köksland.
lärk
Lärkens luddiga och mjuka barrblad är vackert ljusgröna.
månen
Igår kväll var det nästan fullmåne.

.


Lämna en kommentar

Ny vy

alm
Stilleben som mötte mig en vårkväll
Så här ser den hamlade almen ut utan löv. Kronan har kommit tillbaka buskig och välväxt. Det är ett himla sjå att hålla undan skotten så det gör vi inte varje år. Vi klipper endast bort de nedersta längsta grenarna kontinuerligt.


I augusti förra året då magasinsgaveln sågs över från ställning passade jag på att ta bilder runt om gårdstunet. Det är riktigt intressant att komma upp sig och få nya vyer. Drängkammare, tvättstuga och nya annexet står mitt emot magasinet. Uthusen står i rät vinkel mot bostadshuset och bildar flyglar, vi finns ju i ett av herrgårdslandskapen. Med det nya annexet sluts gårdsrummet till en enhet då ju sädesmagasinet är nästan lika långt som dessa tre byggnader tillsammans.

Almens krona syns med sin bladmassa som skuggar kryddlandet. Dags för snagg denna säsong. På webben finns en bra handbok i hamlingskonsten från 2013 att ladda ner. Se här: HAMLA LÖVTRÄD – en handbok.

.


2 kommentarer

Lövtäkt

Jag fick en ingivelse att leta efter foton på en speciell lada efter att ha fått en poetisk kommentar då jag skrev om vår hamlade alm.

Den här timrade ladan fotade MrsUniversum den 4 april 2012 i Växbo, Hälsingland. Den stod så tydlig och grann bredvid grusvägen vi körde för att lära känna vårt land på väg hemåt. En ståtlig björk har fått tillåtelse att växa upp intill. Trots att det vackra spåntaket/pärttaket inte mår så bra om frön och löv samlas och magasinerar fukt :-)

Detta är en lada för lövtäkt. Ni ser hålen som finns horisontellt på var sida om ladudörren? Likadana hål finns på baksidan.  Mellan dessa öppningar placerades störar och på dem hängdes kvistar/grenar av lövträd in för torkning. Björk till exempel. Exakt hur de placerades vet inte jag – om lövkvastarna hängdes grensle över störarna eller lades ovanpå dem för torkning. (Var hittar man litteratur om om jordbrukslivet förr där sådant tas upp? Eller en blogg :-) Eftersom jag inte är etnolog har jag inte någon helhetssyn över den litteratur eller forskning som gjorts och görs. )

Ni ser det norrländska draget på ladan – att den smalnar av nertill. Perfekt för att hålla snöfritt runt ladan, vindens virvlar  gör att snön lägger sig en bit ifrån timret. Det är en förklaring jag hört på denna byggnadskonst. Att den stämmer har jag sett. Den här byggtekniken är väldigt utbrett ännu längre norrut, i Västerbotten och Norrbotten.

Det var kommentaren om hamlade träd, av den för mej okände signaturen Tokyobling, som fick mej att tänka på den här hälsingeladan.

Tokyobling skriver så fint den 22/06/2012:

För mig är hamlade träd det vackraste som finns på den svenska landsbygden. Hamlade träd är som en levande dikt, en dikt som visar på bygdens människors…
kärlek till sin omgivning, arbetskraft (vi står hellre på stege och hamlar än slötittar på dumburken), djurhållning (för djuren älskar de ekonomiska och ekologiska resterna av en lyckad hamling), kontinuitet och tradition (hamling måste göras regelbundet, och resultatet blir bara bättre och bättre, träd som hamlats i flera hundra är landsbygdens absoluta pärlor), självhushållning (man tager vad man haver och inget mer), visdom (man skattar inte sin jord och sina träd mer än vad de tål att beskattas)…

Kort sagt, om jag inte vore så urusel att uttrycka mig på svenska (eller vilket språk som helst för den delen) skulle jag skriva en lång lyrisk dikt om hamlingens skönhet!

Det är så att till och med jag kan bli tagen av hemlängtan ibland… men få saker triggar så väl som hamling!

O, vad jag undrar vem den där vise Tokyobling kan vara. Som bloggar från en verklig storstad, långt från svensk landsbygd.

Här syns lövtäktsladan från andra hållet. Ni ser hålen!  En slätt öppnar sig, stor för att vara norrut i landet. De andra två ladorna som syns här är hölador av ”modernt” snitt, regelkonstruktioner med brädväggar.

Jag minns ett besök hos min väninna Margareta som nyss flyttat ut på landsbygden. Vi var tre kamrater som besökte henne en helg. Vi tog en promenad, hon ville visa omgivningarna och ledde oss på kringelkrokar fram till en gammal kandelaber-björk. Jag förstod inte vad jag såg just då.  Att det var en kulturhistorisk rest från förr, från jordbrukstiden. Det var länge sedan björken hade slutat hamlas men strukturen var väl synlig trots det. Faktiskt så var det en mäktig upplevelse som jag minns trots att det var ett par decennier sedan. Det här var i Falbygden, öster om Gudhem.

.