Ett Vasamuseum

Så! Äntligen! Nu har jag besökt Ornässtugan och denna gång kom jag in. Både i loftet och i besöksbyggnaden. Tillsammans med min färdkompis. Tidigare har jag ensam stått utanför och längtat in. Det här är väl ett ställe att vallfärda till som historieintresserad. Läget är vackert, svensk idyll om man säger så. Byggnaden är vacker både i form och material. Innehållet, en museiinteriör från 1700-talets mitt är museipedagogiskt väldigt intressant. Hur den man/familj som då ägde byggnaden ville bygga ett monument över sig själv och koppla det till Gustav Eriksson Vasa, Sveriges förste renässanskung.

”I slutet av 1600-talet övertog släkten Brandberg Stora Ornäs. Jacob Brandberg tog under 1700-talet fasta på loftbyggnadens anknytning till Gustav Vasa och samlade in föremål och då ännu levande folktraditioner om Vasas äventyr i Dalarna. Resultatet blev ett museum som öppnades redan på 1750-talet. Ornässtugan är ett av Sveriges äldsta museum.”

Detta är en favorit då det gäller trappräcken. Hoppas kunna använda en förenklad variant någon gång.


Rejäla ”knän” har använts som konsoler i loftens utsprång.

Någon lustigkurre hade placerat ett ”skyddsväsen” på baksidan. När ögonen väl fick syn på stenen fick man sig ett gapskratt. Befriande med tanke på den ärevördiga 1500-talsbyggnaden med 1700-tals tillägg som väsendet vakar över.


År 1520 reste Gustav Vasa till Dalarna på flykt från danske kungen Christian II. Denne hade avrättat Gustavs far Erik Johansson och si så där 80 personer till på Stortorget i det som kallas Stockholms blodbad. I Dalarna hoppades Gustav få hjälp till motstånd av de sturska masarna. I detta rum på övre våningen ska Gustav Eriksson Vasa ha sovit över???  Men inte i den här sängen och absolut inte med denna kungliga sänghimmel :-) Han var inte kung, bara en flykting. Ornässtugan har ingen eldstad och Gustav var här på kalla vintern.

Från ett dass beläget just här på andra våningen ska bondmoran Barbro Stigsdotter ha hjälpt Gustav att ta sig ut i friheten och fly den danske kungens män. Allt detta mytomspunna finns beskrivet i Peder Swarts krönika.

Från loftet ser man en bit bort entrébyggnaden, visitors centre, som stod klar 2002.
Vilket himla hallå det var bland restaureringsarkitekterna då – får en ny byggnad se ut så här i närheten av ett nationalmonument???
Det var sannerligen en riktig storm i ett vattenglas.
Möjligen är gräsmattan lite för välklippt i mina ögon. Den ser lite väl perfekt ut ;-)

.

Vadstena

Jag gjorde trekvartstimmes stopp i Vadstena förra månda´n på väg till Skåne. Vadstena slott ville jag titta på igen. En pampig vasaborg som numera inhyser Landsarkivet. Dessvärre inte för min region, jag får åka till en modernare byggnad i Uppsala då jag vill forska bland  gamla dokument.

Gustav Vasa hade fyra söner – tre blev kungar efter farsan: Erik, Johan och Karl. Det sägs att Magnus hoppade ut från ett fönster från det här slottet och ner i vallgraven.

MrsUniversum fascineras över den huggna reliefen av kung Gösta i rundel ovanför huvudporten. Min och mångas bild av Gustav Vasa är mannen med ljust hår tvärt avklippt med rak lugg. Lite som renässansporträttet jag fällt in. Men ovanför porten på Vadstena slott avbildas han som romare med lagerkrans i håret, toga draperad runt kroppen och skägget ansat. En sann regent med antiken som förebild. Något förvånande, faktiskt. Men så visar det sig att porträttet i rundeln kom till vid en restaurering på 1800-talet och speglar alltså det århundradets syn på Gustav, det århundradets förhärligande av kung Gösta.

MrsUniversum älskar grekisk antik arkitektur men har sällan användning för sitt intresse. Så det är lite kul att kunna använda det vid vasaborgen. Vissa kallar det ovidkommande vetande… Så det så!  Många renässanssymboler finns med på porten in till borggården i Vadstena: portöppningen är rundbågig och profilerad, på var sida finns en kannelerad kolonn (jonisk kolonn men inte joniskt kapitäl – snarare doriskt), bakom denna pilaster med doriska kapitäl, entablement med förkroppad arkitrav som uppåt avslutas med en stigande karniskurva (cyma recta), arkitraven har triglyfer och metoper. Triglyferna har 6 guttae, på metoperna finns bland annat bukranier… Och så här kan man fortsätta. Jag gillar verkligen det här. Det finns en mening i det hela och jag tycker mig se den.

Och se, här är de klassiska formerna lite förenklade och överförda till trä. Vartenda dörrfoder, fodersockel, sockellist i mitt Universum har sitt ursprung i den grekiska arkitekturen. Minsta lilla allmogestuga har influenser därifrån. Det tycker jag är mäktigt. En av mina favoritprofiler är tandsnittet, det är de enkla kvadraterna/rektanglarna utkarvade längst upp ovanför överljuset på fotot. Tandsten råkade Halvan benämna det en gång vilket vi båda garvade länge åt.

Jag väljer ut ett hus från vandringen i sta´n. En vacker grönmålad grind leder in på gården. Det är underbart att strosa omkring i en stad och ha möjlighet att titta in på gårdarna. Både staket och plank hör staden till, men visst är det vänligt att kunna se in. Huset har skevat till sig genom tiden men har inte rätats upp, sympatiskt nog. Liggtimmer är allt bra elastiskt.