Snö gör allt.
Den lättskötta krukväxten kommer från min faster vars son, min kusin, fick den som barn under ett besök i Husum, Västernorrland. Det var på 1950-talet och jag är glad att jag hann be om ett skott innan min faster dog och att jag fick historien bakom, proveniensen.
Jag vill kunna vandra här hemma mellan olika ”rum” skapade av trädstammar och trädkronor, stenar, kort gräs, långa strån eller grus. Öppet kontra slutet.
En del av gården som ligger uppe på ek-kullen klipper eller slår vi inte. Då lyser grässtråna så här vackert i sensommarens kvällsljus.
.
Där står det, sädesmagasinet från 20-talet, helt slutet mot söder och vårsolen. Så självklart i sin form och volym.
Framsidan är även den ganska sluten, det finns enbart fönster en trappa upp men väl fyra stycken totalt.
Det är bra med ett hus som omgärdar och delar av gårdstunet. Det gör att ett rum skapas av magasinet tillsammans med tvättstuga/drängkammare/nya uthuset och ladugårdsgaveln som väggar och himlen som tak. Gissa om det är spännande och intressant att inte från någon plats kunna överblicka hela tomten. Det är även skönt att tomten inte är plan utan har nivåskillnader (inte utmärkta på planen). I dagens villabyggande är det så vanligt med utplaning av en sluttande tomt med makadam som sedan täcks med jord, allt för att kataloghuset ska ha jämnt underlag. Istället bildas svårhanterade slänter ner från husplatån. Man anpassar tomten till huset istället för att anpassa huset till tomten som man traditionellt gjort och som arkitekter gör än idag.
Här på tomten bildas flera olika rumsligheter genom höjdskillnader, träd, murar, syrenhäck, hägn samt under sommaren med olika behandling av gräsytor – klippt yta eller äng. På planen ovan är några av rumsligheterna markerade med orange och rött – de röda ytorna är våra utomhusfavoriter hittills under sommarhalvåret för kaffepaus, lunch eller middag. Men vi anar att perennträdgården också blir en röd plats i våra liv framöver.
.
Mitt Universum