Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Rivning! Byggnadsvård??

Vi river ett uthus! Men hallå MrsUniversum, är detta byggnadsvård? Ska inte årsringarna från olika decennier få finnas kvar på en gård eller i en byggnad?

Efter flera år här på gården har beslutet vuxit fram – här behövs en mer funktionell byggnad med andra material och annan form. Detta nya blir förhoppningsvis bättre för helheten. Men det handlar inte om restaurering och inte renovering. Byggnadsvård? Om begreppet görs tänjbart kanske man kan säga att de återstående och närliggande byggnaderna mår bra av att detta plåtskjul rivs, främst med hänsyn till skönheten, det estetiska värdet kommer förhoppningsvis att höjas.

Plåtgaraget, som för oss har varit ett förråd, byggdes omkring 1970 med en mycket enkel strävad stolpkonstruktion och med pulpettak. Hela byggnaden, tak som väggar, täcktes med plåt. MrsUniversum anser att förrådet är fult, det är svåranvänt, icke råttsäkert och numera en främmande fågel i mitt Universum. Då det byggdes moderniserades alla husen på så sätt att alla fasader kläddes in med plåt. Nu har vi tagit bort plåten på de andra husen och garaget står som ensamt plåtskjul. För att vara rättvis mot 70-talets moderniserare ska jag nämna, att fördelen med plåten har varit att den faktiskt skyddat den liggande enkelfassponten i 30 år på de äldre husen.

Det MrsUniversum oroar sig för är att den hamlade almen som på vintern är en karaktärsfull silhuett, sommartid ger grönska på gårdstunet, som ger stöd för kvarnhjulet som står lutat mot stammen, att den ska dö då det grävs för nytt uthus. (Fatalisten ”Halvan” tycker att det är inget att tänka på, det går som det går.) Fläderbuskarna däremot är säkra. De kapades vid fotknölarna tidigare i vår och skjuter nu friska skott. De flyttar vi till annat ställe på gården eftersom MrsUniversum inte vill vara utan fläderblommor till safttillverkning under åren framöver.

Före plåtgaragets tid fanns en annan förrådsbyggnad, se bilden nedan,  som revs för att ge plats åt det nya. Detta vagnsskjul och vedbod byggdes omkring 1905. Det här uthuset stod längre framskjutet på gårdsplanen än plåtskjulet, det ser man på almen som delvis skyms.

Här i Universumet får, som tidigare sagts, saker ta tid – så det kan dröja med ytterligare berättelser om nya uthuset. Förhoppningsvis ska det smälta in utan att bli en kopia av något förutvarande. Det återstår att se om detta lyckas…


5 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!

Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras.

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.


2 kommentarer

Gårdstunet litegrann från ovan

Jag har funderat en del på vad ett gårdstun egentligen består av. Nationalencyklopedin säger: ” tun, äldre benämning på gårdsplan eller en inhägnad gräsvall, särskilt om en gräsbevuxen plats kring en bondgård ”.

Jag är uppväxt med det jag anser vara ett gårdstun. En plan, öppen gräsyta där djur, människor, kärror, cyklar, bilar samsades. Växterna som fanns där var de som av många betraktas som ogräs. De var tramptåliga och klarade torka bra. Jag minns groblad, gatkamomill som luktade så gott när man gick på dem, backskärvfrö, kråkklöver, syror och grässorter som jag inte kan namnet på.

Det tun jag växte upp med slogs med lie 1-2 gånger per sommar, senare med gräsklippare. Gräset hade bara chans att växa sig högt på kanterna, mot häcken som skilde tunet från trädgården.

Här i mitt Universum har vi inte ett gårdstun med gräsvall i NE:s mening, vi har en gårdsplan. Men jag tycker ordet gårdstun är så vackert att ibland säger jag det.

Den här bilden tog MrsUniversum för tre år sen då skorstenen höll på att muras om, så den är inte dagsfärsk utan tre år gammal – från den 4 juni 2006. Det är inte varje år jag stegar upp på taket för att fota.

Så annorlunda det är att se gårdsplanen litegrann från ovan. Så lummigt det är. Rönnen blommar, den hamlade almen har ostyrigt rund kalufs, de gamla ekarna finns där som vanligt, cyklarna är utflyttade därför att magasinet städas. Grusvägen leder till eller från gårdsplanen, grusgången leder härifrån och mot bostadshuset. Uthusen inramar planen. Mälardalen är herrgårdarnas region – även den enklaste bondgård tog efter med flyglar symmetriskt placerade i förhållande till mangårdsbyggnaden.

Där fruktträden står har vi en klippt gräsmatta, andra delar åter har ängsmark med gräs som slås med lie. Mossor i gräset bekymrar inte MrsUniversum. Vissa år finns mattor av gatkamomill bakom logen – en av MrsUniversums favoriter. Vacker, mjuk mattbildare, kul till formen och mycket godluktande. Vi låter de små bestånden av brännässlor finnas kvar – det har ju dock varit bondgård här och de växer på kväverika platser, t. ex. där gödselstacken fanns. Jag skulle kunna skriva mycket om örterna på gården. Just nu blommar tjärblomster i mängd uppe på ekbacken, innan dess gullvivor, svalört och ögontröst. Hundkäxen är vackerblommande just nu, men dem håller MrsUniversum efter innan de fröar av sig..

Finns det gårdstun idag? En villatomt är inte ett gårdstun. På landsbygden tycker jag att gårdstun är vackrare än strikta gräsmattor. Ibland känner jag mig ensam i min uppfattning…


2 kommentarer

Den egna täppan

Vi ordnade för tre år sen ett rådjurssäkert köksland här i Universumet. Vi använde ekstolpar och armeringsnät. Ekstolparna är spjälkade och har svedd nederdel för att stå emot röta ännu bättre – de var icke lätta att få fatt i. Ytan är inte stor. Tidigare växte hallon i rader där. Det tog 2-3 år med täckning av marken med svart plast och presenning att få bort hallonrötterna. Men nu kan vi odla ätbara rotfrukter och grönsaker samt ettåriga blommor för fägring.

I lördagsförmiddag då vi fikade med vänner som var här för att hämta mask till sin kompost, kom årets beställda leverans av brunnen gödsel. Det var Gert som kom dundrande med sin traktor. Han är bonde med djurhållning och saknar inte gödsel. Det är härligt att få tillgång till så´n. Han tog sig också tid att dricka en kort kaffetår trots vårannan. Trevligt!

 Här på gården finns två odlingsböcker från tiden då det var en äkta bondgård. Förutom köksland odlade man ju flera hektar med vall och säd. Självförsörjningsgraden var bra mycket högre än för mitt Universums del. Böckerna syns på bilden: Vårt hems trädgårdsbok, Nils Dahlmark 1928 och Trädgårdsskötarens trädgårdsbok, Gustaf Lind från 1934. De har mycken bra och informativ text eftersom bilder inte var så vanliga. Det händer att jag föredrar den sortens böcker istället för vacker-bilder-böcker.

Familjen med sin egen brukandes mark. Hästarna i mitten – de var dåtidens traktor som man stolt visar upp. Agnes står längst till vänster, därefter föräldrarna. Brodern sköter harvning tillsammans med hästarna. Yngsta systern är inte med på fotot. Fotot är taget av grannen amatörfotografen någon gång på 1910-talet. Bostadshuset är till höger utanför bild, tvättstugan till vänster. Vad är väl vårt köksland mot detta? Nada. Det ligger ungefär där gruppen med Agnes står.

Jag brukar skriva i min trädgårdsantebok om mina göranden och låtanden men jag önskar jag visste lite mer om växternas historia här i Universumet. Med absolut säkerhet vet jag att pionerna är från Agnes tid. Och de gamla fruktträden. Fick nyligen av en väninna Marthas lilla gröna. Inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia, skriven av Lena Nygårds, Riksantikvarie-ämbetet 2008. Hon ger råd och tips om vad man ska tänka på och hur man forskar för att ta reda på och bevara växter från förr i sin hembygd. Det vore kul att gå närmare in på det tillsammans med äldre grannar.

Odling ska vara roligt. Kulturhistorien  är överkurs. Täppor kan nästan alla ha! I stenstan är det balkong eller kolonilott som gäller.  Även i Vita Huset odlar man i egen täppa kan man läsa i Dagens Nyheter. Det gäller att visa världen var fokus ligger.


1 kommentar

Måne & mörker

 

Medan jag tittade

på månen

kom förnumstigt folk

och frågade

vad jag egentligen

höll på med.

                                                                                        Bakusui

Idag var det fullmåne. Det var fantastiskt att vakna upp till kyla, snö och månsken. Redan igår kväll var månen vacker men långt ifrån så röd och stor som i morse. Jag tog ett foto igår från verandan genom äppelgrenarna. Jag minns hur jag som 5-åring för första gången stod och tittade på månen och plötsligt förstod att jag inte kunde förstå hur oändligt långt bort den var…

 

Här i mitt Universum ser vi alltid till att ha minst en almanacka som visar månfaserna. ”Vanliga almanackan” är en institution här. Jag har i min ägo alla almanackor från seklets början – morfar började, pappa fortsatte och numera är det jag som köper och använder dem.

 

Vi har inte mycket till utebelysning. Några traditionella glasglober på uthusens väggar markerar gårdsplanen, gårdstunet. Vi vill inte ha stolpar eller pollare för vi tycker inte de passar in i Universumet som vi vill hålla kvar som bondgård.

 

Genom att inte ha starka och många lampor kan man här uppleva mörker. Jag älskar mörker! Som liten var jag mörkrädd som så många barn – men inte numera. Mörker är vackert tycker jag. Härifrån gården kan man uppleva vintergatan, man kan se stjärnbilderna och vill det sig väl kan man faktiskt se norrsken! Det trodde jag väl aldrig att jag skulle få se i Mälardalen – men så har hänt. Det är som en uppenbarelse.

       

 

Och nu äntligen *småler* har jag insett hur det förvalda typsnittet i denna wordpress-blogg kan kringgås. Nu är texten mindre, vilket jag tycker kan vara bra, så att scrollning inte behövs i samma omfattning. Alltid lär man sig något nytt!!!

 


4 kommentarer

Utsikt från ett köksfönster

 

V I N T E R H A I K U

 

Mot den vida himlen

sträcker sig

vinterträden

                                        Kyoshi

 

fran-koksfonstret-jan-2009Utsikt från köksfönstret en tidig januarimorgon 2009. Eken i hörnet mellan lagård och loge visar sig i silhuett. Gavlarna på drängkammaren/tvättstugan och magasinet inramar gårdstunet i mitt Universum. Äppelträdens vattskott pinnar iväg uppåt men snart ska de knipsas av, beskärningen påbörjades i helgen men värst vad det blåste kallt.

Här finns 13 äppelträd varav sju är gamla –  Sävstaholm, Oranie, Åkerö, Signe Tillisch, Gravensteiner och vad som kanske är Gul Richard. Dessutom ett  familjeträd med sorterna Wealthy, Maglemer och antagligen Ribston. Fördelen med att flytta in i ett gammalt hus är att trädgården och särskilt träden, som ju tar lång tid på sig, har vuxit upp. Sex äppelträd är från 1990-talet och det är Cox Pomona, Lobo, Ingrid Marie, Aroma åsså ett ungt Signe Tillisch. Mio med de vackra röda äpplena dog en oförklarlig död för två år sedan.

Det sägs att man beskär äppelträd av vana på våren pga. att det lever kvar från bondesamhällets tid då man under tidigvår inte hade så bråda dagar, vårannan hade inte begynt. Nuförtiden förespråkas beskärning  under JAS-perioden (juli, augusti, september). Men i mitt Universum är det minst lika bråda dagar då som på vinter eller tidigvår, så här återstår beskärningen . Den brukar få ta sin tid. Sen ska man visst kunna slänga hatten genom trädkronan… Men det ska villigt erkännas att det inte är MrsUniversum som huvudansvarar för fruktträden, förutom ett och det kommer aldrig att få bli stort. Det är ett plommonträd som är planterat precis utanför det andra köksfönstret, mot sydväst. Det beskär jag oerhört tufft så det tar nästan andan ur min andra hälft. Men jag vill ha utsikten fri… Universumet får inte bli alldeles avskuret från omvärlden!