Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


10 kommentarer

Ett hum om det liv som levdes här en gång

Ifall någon undrat hur det kommer sig att det finns så många äldre fotografier kvar här kan jag berätta att här bor idag fjärde generationen av släkten – Halvan. Hans farmorsfar och farmorsmor köpte in ett antal kronolotter och lät börja bygga upp gården 1905. Fotografierna finns även hos hembygdsföreningen S:t Olofs gille dit grannen och amatörfotografen Martin Lundqvist eller hans arvtagare lämnade dem.

Halvans farmors jordbrukande syskon Agnes och David dog 1966 med några månaders mellanrum. Minnena från det sista decenniet då gården var ett levande jordbruk har Halvan kvar, för han var nu och då på besök hit med familjen.  Det var ju bara ett par kilometer ifrån villan den lilla staden. Efter 1966 var gården ett sommarställe för Halvans familj. Hans pappa tyckte mycket om stället och skötte det på det sätt han tyckte var bra, allt för att hedra sin släkt kan man tro. Jag har många gånger önskat jag hade fått träffa min svärfar och prata, men så ville inte livet / döden. Omkring 1970 styckades marken av. Halvan har bott här sedan han ensam köpte fastigheten på 1990-talet. Nu finns jag också här – som hälftenägare.

Här, på sidan om ladugården,  ser ni Halvan, den trulige minstingen med toppluva till höger som egentligen heter Sune, med mor och bror. Bakom honom fortsätter en brukningsväg över till en granngård. Den vägen är bortplöjd sedan länge. Jättekul att hitta detta på foto.

Det finns alltså fortfarande levande kunskapskällor om hur här såg ut och hur det fungerade i sluttampen av gårdens jordbrukstid. Fast Halvan är otrolig på att ha dåligt minne då det gäller årtal :-) Och mycket av kunskapen får jag dra ur honom, det är inte precis så att han öser ur sig berättelser. Nu senast fick jag veta var kossornas och hästarnas urin samlades upp för att senare köras ut som gödning på åkrarna. Albrunnen som han minns att den kallades (uttalet kan jag inte  nerteckna, det dialektala l:et är väldigt tjockt), finns under utedasset och redskapsboden. Jag hade trott att allt hamnade på gödselstacken, men nej. En liten bit till har fallit på plats för mej för att förstå hur livet levdes här förritiden. Det gör livet här än mer intressant. Tihi.

.