Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Plåtslageri

Det var intressant att se på plåtslageriarbetet som utfördes på uthuset i torsdags. Det är så fascinerande med hantverksskicklighet. På uthuset finns ett ”burspråk” , tja en ”burk”, på gaveln. Upptill är den numera täckt med ett plåt. Jag tänkte visa hur detta gick till så här kommer rätt många bilder.

Panelbrädorna ovanför kommer att spikas klart nu när plåten är på plats. Plåten ska gå upp under panelen. Enligt ByggAMA ska det vara 300 mm men här tycker vi det räcker med cirka 200 mm.

Här har plåtslagar´n satt ett verkstadsbockat språngbleck med droppnäsa på plats och stryker den yta som ska möta nästa plåtlager med falsolja. Falsoljan torkar först långt om länge och fogar och tätar plåtarna till varandra.

Det färdiga ”taket” tog han med från verkstan. Här ligger det upp och ner.

Den stora ihopfalsade takplåten lyfts på plats.

Så här såg diskussionsunderlaget ut. Jag föreslog dubbla hakfalsar med ståndfalsar på sidorna, plåtslagaren förstod precis och överförde skissen till mycket tjusigare plåtslageriarbete. Det är många moment att få till det här men det gick som en dans.

Här används plåtsaxen för att klippa rätt form på den uppvikta kanten. En rundad form klipptes lätt till, här genom tre lager plåt!

Jomen så här blev rundningen. En klämtång (plåtslagarens tving om man överför det till snickarverktyg) klämmer fast språngbleck och takplåt.

Sen ritas den böjda formen av på ett sidplåt vars språng hade bockats på verkstan. Strecket av bläckpennan syns om man ser efter noga men plåten görs större för att kunna vikas ner sen.

Så här ser alltså sidplåten ut.

Sidplåten böjs över takplåten med en falstång.

Plåtarna slås ihop med klubba och mothåll samt med penhammare just i rundningen (ej i bild).

Slutligen finjustering av hörnet.

Ståndfalsen är klar. Klämtången sitter fortfarande kvar men…

…tas bort då språngklämman tas i bruk.

Språngklämman är en bred ”falstång” för långa bredder som språng har. Den klämmer som höres ihop språngets plåtar och gör ytan jämn.

På bilflaket fanns många verktyg, färdigbockade plåtar, falsolja, skruvar och …

…färdigbockade fönsterbleck från verksta´n med olika längder avsedda för uthuset.

Köper man färdiga fönsterbleck i byggvaruhandeln är det lätt att längden inte passar. Husägaren kapar blecket i ena änden utan att vika upp kanten och använder silikon som tätning. Åt denna lösning fnyser den duktige plåtslagaren.

Frågvis som MrsUniversum är lärde hon sig en del om plåtslagarens verktyg. På bilden syns en krymptång för att vecka t.ex stuprör som ska stoppas i ett annat rör av samma dimension. Språngklämman ligger på marken, det blågula verktyget. Det här var intressant att få veta och se.

”Burkens” plåtarbeten är klara. Fler bilder kommer då panelning och målning är klar. Och kanske en förklaring till formspråket. Får man göra så här om man kallar sig byggnadsvårdare?

Vad burken ska användas till? Ja det får ni veta långt om länge. Här i Universumet får nästan att lov att ta tid vet de som läser skriverierna. Vi har av en byggnadsfirma köpt ett färdigt skal (tegeltaket fick vi mot planerna lägga på egen hand) men det går ändå inte fort!!! Det invändiga tar vi itu med själva så inte blir det klart i år. Vi tänker ju ta krafttag med salen nu när det blir inomhusväder ; )  Just nu har Halvan härlig seglingsvecka med en kompis. De gav sig iväg igår och jag blev gräsänka. Undrar just vad jag ska pyssla med på kvällarna förutom att se till getterna?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser


14 kommentarer

Ny skorsten ovan nock

Då vi skulle mura om skorstenen gick ut med förfrågan till några murare och fick senare in en godtagbar offert från ett litet byggföretag. Kontakten med plåtslagaren skötte muraren.

Muraren och hans medhjälpare etablerade sig i slutet av maj, började arbetet med skorstensmurningen den 1 juni och var klara nån vecka senare. En tvångsblandare användes för blandning av kalk, sand och vatten och en transportör användes för att få ner gammalt tegel och att få upp nytt (foto i förra inlägget).

Vi ville att stortegel från Bältarbo skulle användas, men detta inte gick att uppbringa just då (många telefonsamtal ringdes av MrsUniversum för att kolla murarens påstående som visade sig stämma). Då beslöt vi att använda ett maskinslaget stortegel från Haga tegelbruk i Enköping. Detta är ganska så lokalproducerat!!!  Till murningen användes ett platsblandat lufthårdnande kalkbruk med kalk från Optiroc. (Hur skorstenen såg ut tidigare och hur offertförfrågan utformades kan läsas om i förra inlägget.)

MrsUniversum tycker bättre om den galvaniserade plåten som fanns förr som ser ut att ha ”flingor” på ytan, som har ett större rosmönster. Den galvade plåt  som använts här är lite väl blank och jämn i ytan, har mindre rosmönster. Den ser nästan ut som rostfri plåt. När jag gjorde en research på detta, visar det sig att den gamla sorten är näst intill omöjlig att uppbringa om man inte låter ett förzinkningsföretag galvanisera plåten eller hittar plåtslagare som har ett äldre lager vzf (varmförzinkad) plåt. Numera sprutas varm aluminium + zink på stålplåtslängderna, tidigare doppade man plåten i metallbad. (Detta är en förenklad beskrivning.) Alu-zink är ytterligare en annan plåt som inte går att måla i efterhand. Den håller sig framtida blank, den galvaniserade plåten tappar glansen efter några år.

Det kan konstateras att vi gjort några avsteg från det kulturhistoriskt korrekta:

  • storteglet är inte handslaget
  • skorstenens rundade översta krönskift är inte återskapat
  • plåtbeslagningen är inte av svart järnplåt, den galvade plåten är inte heller svartmålad (men kan bli)

Min ork att hålla på det absolut kulturhistoriskt rätta räckte inte hela vägen. Mycket kan sägas om detta men det får andra göra. Efterforskningen om hur det såg ut tidigare var inte den bästa – vi tittade på gamla kort med förstoringsglas istället för att scanna av och förstora upp. Digital förstoring ger så mycket bättre resultat (se fotoförstoring i förra inlägget).  Gjort är gjort… och skorstenen fungerar jättebra. Men den här beskrivningen kan kanske vara till hjälp för den som lägger manken till och vill gå helt korrekt tillväga för att få en skorsten med utseende lika sitt hus´ursprungliga.

Eftersom vi eldar regelbundet och håller skorstenen uppvärmd behövs inget regnskydd på toppen. Inget vatten droppar då ner i piporna eftersom värmen inifrån huset stiger uppåt och gör att regndropparna viker av från skorstenshålen. Men om vi någon dag slutar att elda, ska piporna skyddas. Jag vill då ha ett skydd som syns så lite som möjligt och tycker att horisontell plåtskiva passar, särskilt på landsbygden.

Utblicken från taket gav en ny syn(vinkel) på mitt Universum.